Hej elev!

PastedGraphic-2Idag börjar din andra vecka på läsåret, ditt andra läsår här i Sverige. Du kom i vintras, studerade svenska under våren på din första ”språkintro-skola”. Nu har du gått vidare och tillsammans med 21 andra elever ska du i år börja läsa alla grundskolans ämnen. Du vill klara det på ett år, men du har mött lärare som säger att det kanske är bättre att räkna med två. Det handlar ju inte bara om att klara grundskolans kurser, utan också att vara förberedd för gymnasiets. Men du är beredd att jobba hårt, du vill lyckas: få en utbildning och skaffa ett jobb.

Du sover lite bättre än i våras, även om du fortfarande inte vet om du får uppehålls­tillstånd i Sverige. Du har bestämt dig för att du vill lära dig svenska, men det blir också bra att studera engelska. Dessutom är du extra intresserad av kemi, du vill lära dig mycket! Och du har en klasskompis som vill läsa tyska, han har bott i Tyskland och vill inte förlora det han lärt sig. Och kanske kan det vara en utväg om det inte går att stanna i Sverige?

Första veckan avslutades med att alla skolans ettor samlades och elevkåren välkomnade er. Det var mäktigt med alla elever, musiken och dansen och eleverna som ordnade det helt utan lärare. Du vill ju gärna lära dig ”fult språk” och din lärare säger att det bästa nog är att fråga andra ungdomar om vad som används just nu. Men det var inte så lätt att fråga, det var svårt att höra och att få kontakt, de flesta hälsade mest och sa ”hej” bara. Men det verkar som om de kan prata – du såg ju i matsalen hur det snackades, till och med första dagen när alla var nya och inte kände varandra ännu.

I höst ska du också börja läsa modersmål. Dina kompisar har berättat om det, men eftersom du kom efter 15 september förra året, när anmälningstiden gick ut, fick du inte börja då. Nu är det dags, och du ser säkert också fram emot att lära känna andra elever som bott mycket längre i Sverige, även om det blir tufft att åka till en annan skola och studera ytterligare två timmar en dag varje vecka, efter din skoldag som börjar åtta och slutar kvart i fyra.

Flera av dina lärare har aldrig haft nyanlända elever tidigare och de funderar på hur de ska kunna hinna med alla ämnesområden, om inte annat än för att kunna kartlägga och se vad du kan, och hur det ska gå med svenskan. De som undervisar i NO kan använda Skolverkets kartläggningsmaterial, men det är inte klart i alla ämnen än. Och eftersom det är grundskolekurser du ska läsa har de inte lika mycket tid till för- och efterarbete som för lektionerna i gymnasiekurserna.

Det du inte vet så mycket om ännu är hur dina lärare försöker planera för samarbete mellan Språkintroduktion och Nationella program. De tänker försöka hitta tillfällen när både du och andra elever kan bidra med olika erfarenheter så det blir ett utbyte, även om bara några i taget deltar, och det därmed blir lite rörigt i din vanliga klass. Det första startar nästa vecka och flera är planerade, t.ex. ett filmprojekt om diskriminering, skönlitterär läsning av böcker som finns i en vanlig och en lättläst version med gemensamma boksamtal, och projekt i dans och musik.

Inte heller vet du eller dina lärare hur situationen i världen kommer att utvecklas den här hösten och vintern. Du som har kamrater och släkt som försöker ta sig till Europa, kommer du att vilja ansluta till dem i ett annat land om de inte kommer hit? Det blir kanske annorlunda än för dina klasskamrater som har kommit till Sverige ensamma, och vars familjer och tidigare skolkamrater inte längre lever, de tänker mer på att livet från och med nu ska levas här om de får uppehållstillstånd, i fred och med tak över huvudet, även om saknaden och sorgen är stor.

Så snart din Syv, studie- och yrkesvägledare, är klar med antagningen till de platser som blivit lediga efter elever som flyttat under sommaren, och de sista fyra platserna som genom missförstånd inte hade fyllts, börjar arbetet med att se vilka betyg du och dina klasskamrater har med er. Några har ju påbörjat gymnasieutbildningen före ankomsten till Sverige, och några har bilagor med som visar att ni har nått betyg i ett par ämnen i grundskolan.

Så till höst- eller jullovet, då kanske både du och dina lärare kan se vägen framåt lite tydligare än det som skymtar just nu.

Och till sommaren läser du kanske det här blogginlägget, och förstår språket i det och betydelsen det vill skapa.

Det gäller ORDEN, det man också kan kalla för lexikon, med nominaliseringar som t.ex. samarbete, utbyte, diskriminering, alltså ord som från början är verb. Det gäller också partikelverb som t.ex. att anmälningstiden gick ut och så olika ord som på något sätt signalerar att du uttrycker sannolikhet, vanlighet, förpliktelse och villighet, som t.ex. kanske, vill, nog, säkert, det som gemensamt kallas modalitet.

Du kommer även att förstå GRAMMATIKEN som t.ex. olika sats­konstruktioner: både fria satser som kan stå ensamma, och bundna satser. Och satser där ordföljden inte är rak utan omständigheter (som tid och plats) kommer först och deltagaren (vem eller vad) får flytta till efter det finita verbet (alltså verbet som talar om när något händer: nu eller då?) eftersom det verbet alltid kommer på andra plats i fria satser. Kanske förstår du också att en sats kan låna deltagaren från satsen innan, som i den andra meningen i inlägget ((du) studerade svenska …) Men innan du klarar allt det kommer du att vara ruggigt bra på att hitta processerna (verbfraserna med både det enda finita verbet och det eller de icke finita som kan finnas i samma sats) i alla satser, eftersom betydelsen i en sats ofta är lättast att tolka om man börjar där.

Och du kommer att sortera nya processer du lär dig efter typ: aktionsprocesser (springer, läser, lagar), mentala processer (tänker, tycker), verbala processer (talar, ropar – såna som behövs när man vill t.ex. vill återge en dialog) och så de där som bara knyter ihop innehållsorden före och efter, de som kallas relationella processer (är, heter, har).

Så när det gäller framför allt lexiko-grammatiken kommer du att ha ett språk för språket, det som brukar kallas metaspråk, som hjälper dig att packa upp texter du läser (och även att planera för texter du ska skriva förstås). Det metaspråket är hämtat både från den vanliga, form-baserade skolgrammatiken och från SFG, den Systemisk Funktionella Grammatiken som är en av teorierna som Genrepedagogik är baserad på. Med hjälp av metaspråket har din lärare under året stöttat dig och dina kompisar, alltså satt upp byggnadsställningar som stöttning (ytterligaren en nominalisering!) som du kunnat kliva på när du byggt din kunskap.

Även TEXTEN som helhet kommer du att tolka – du ser på i vilket sammanhang den förekommer och vad den vill åstadkomma. Du kommer att förstå att den är skriven av en lärare som vill ge bloggläsarna en ögonblicksbild av skolstarten i augusti 2016 och hur den ter sig för både en lärare (som skriver) och en elev (som texten handlar om). Att det är tänkt som en text att reflektera över, och som kanske (alltså med en viss grad av sannolikhet) förändrar tankarna på något sätt? Och du kommer nog också att greppa att läraren som skriver vill bjuda in andra lärare till att bli nyfikna på och se vinsterna med Genrepedagogik och metaspråket från SFG.

Vad sa du? Om de nyfikna lärarna vill läsa mer om SFG? Böcker? Jaha, du tänker så. Ok, här förslag till läsning. Först en överblick och helhetsbild:

Kuyumcu, Eija (2013). Genrepedagogik som verktyg i språk- och kunskapsutvecklande undervisning och lärande. I Hyltenstam, K. & Lindberg, I. (red.) (2013). Svenska som andraspråk: i forskning, undervisning och samhälle (s. 605–631). (2. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Sedan en som beskriver SFG i teorin. Den är bra som uppslagbok:

Holmberg, P. & Karlsson, A-M. (2006). Grammatik med betydelse: en introduktion till funktionell grammatik. Uppsala: Hallgren & Fallgren.
Och en med bra inledningskapitel till de tre metafunktioner som SFG utgår från:

Holmberg, P., Karlsson, A-M. & Nord, A. (red.) (2011). Funktionell textanalys. Stockholm: Norstedt.
I en bok som utgår från de olika genrerna finns också ett eget kapitel om SFG:

Johansson, Britt & Sandell Ring, Anniqa (2012) Låt språket bära. Stockholm: Hallgren och Fallgren.

Det finns också en kort inledning om SFG i lärarhandledningen till läroboken Fördel 1 som Natur och Kultur har givit ut. Avsnittet heter ”Lärarhandledningens teoretiska utgångspunkter”.
Och har man bara läst lite innan så är den här boken en guldgruva, det gäller bara att ”gå med” i resonemanget, för det känns bakvänt i början för den som är tränad i skolgrammatik:

Hedeboe, Bodil och Polias, John (2008) Genrebyrån. Stockholm: Hallgren och Fallgren.
På engelska finns:

Derewianka, Beverly (2011) A new Grammar Companion for teachers. Sydney, PETAA (Primary English Teaching Association Australia) (Digital utgåva: http://www.petaa.edu.au > Publications > Epub)

Och så till sist två artiklar som handlar om hur lärare lär och använder SFG:

Gebhard, Meg, Chen I-An, Graham, Holly, Gunawan Wawan (2013) Teaching to mean, writing to mean: SFL, L2 literacy, and teacher education. Journal of Second Language Writing 22 (2013) (s. 107–124).

Moore, Jason & Schleppegrell, Mary (2014) Using a functional linguistics metalanguage to support acade­mic language development in the English Language Arts. Linguistics and Education 26 (2014) (s. 92–105).
Det räcker, va? Länk till min blogg på Pedagog Stockholm? Ok, men jag vet ju inte vad jag hinner skriva i år. Jag tänker alltid att det ska bli av, men lyckas sällan … ni elever och undervisningen kommer alltid före. http://pedagogstockholmblogg.se/larare-karin/

Karin Rehnman

 

Är framtidens utbildningsteknologi Öppen?

Open

Nya implementationer av IT-lösningar kan hämma skolans utveckling.

Jag skulle vilja slå ett slag för öppenhet! Det är något som tyvärr inte sker per automatik på en öppen marknad, speciellt inte en mindre, lokal, marknad som den svenska. Stålarna är viktigaste och nedlåsning har visat sig skapa högre omsättning och lönsamhet hos leverantörer, ungefär fram tills nu…

Ska vi kanske snabbt reda ut vad “Öppen” betyder i sammanhanget? “Öppen” betyder inte att ett system är sårbart, enkelt att hacka eller rentav osäkert. Nej, det betyder att ett system är skapat utifrån en filosofi att det ska kunna prata med andra system, integreras och samverka med andra applikationer. Men det slutar inte där…. “Öppen” betyder också att du ska kunna använda det du skapat i ett system och när du vill, utan förbehåll, ta ditt material med dig vidare till ett förhoppnings bättre system. ”Öppen” kan i bästa fall även betyda ”Open Source”. Det är när man kan använda mjukvaran utan licensavgifter.  

Ok, men varför är det viktigt? 

En liknelse: Tänk dig att du bygger ett hus från grunden. Du använder olika sorters material, olika tekniker. Du baserar bygget på erfarenheter och kunskaper. Du kanske samarbetar med andra byggare och tar hjälp från andra som kan komplettera dig i ditt arbete. Lånar och delar verktyg. Allt för att skapa det bästa möjliga huset, precis så som du vill ha det.

Likt en lärare som bygger sin undervisningen i ett ämne eller en kurs i en digital lärplattform. Men när huset är färdigbyggt kommer ingen annan bo där än du. Du kan inte överlåta huset till någon och du kan heller inte flytta det. Det går att flytta ditt mästerverk med du måste montera ned det i bitar för att kunna ta det vidare. Du måste alltså börja om från början.

Så är det tyvärr för tusentals lärare idag i deras pedagogiska lärplattform. De kanske kan flytta enstaka filer men tyvärr inte helheten.

Såhär skriver en lärare på ett forum där beslut tagits om ny lärplattform (där man tyvärr går från ett nedlåst system).

”Hela mina kurser ligger där med enormt mycket material, självrättande prov och jag liksom många andra fasar inför tanken att allt detta ska gå förlorat vid byte av portal.”

Oftast försöker en aktör (oftast störst-först, på marknaden) sätta sitt format som standard där nya aktörer får anpassa sig (Apples “Pages” var tvungen att kunna läsa .doc men inte tvärt om), så det egentligen inget nytt fenomen. 

Men framtiden ser ljus ut!

Det finns ingen utnämnd standard i Sverige som skolorganisationer kan förhålla sig till. Det finns något ännu bättre! En Global Standard. Syftet är att förenkla och förbättra för alla lärare. Organisationen heter IMS Global Learning Consortium https://www.imsglobal.org/ och de har kommit en lång bit på vägen. Ni kanske hört talas om LTI, IMS Common Cartridge etc?

Eduappcenter.com visar idag applikationer som kan integreras i en lärplattform med ett enkelt klick. Dessa appar förhåller sig till standarden – LTI (learning Tool Interoperability) som förenklar för lärare att skapa kvalitativ undervisning i digitala miljöer med olika typer av digitala resurser. Se https://www.eduappcenter.com/ 

LTI är alltså idag en global standard för hur EduApps ska kunna integreras/installeras i er lärplattform. Jag råkar också veta att flera svenska utvecklare är på gång att släppa sina LTI appar. 

Skärmavbild 2016-08-15 kl. 16.34.25

Eduappcenter.com samlar Öppna LTIs som enkelt installeras i en lärplattform

Vad är då svaret på frågan?

Jo, man måste kunna föreställa sig att framtiden kommer se annorlunda ut, att skolor kommer någon gång där framme att vilja ha öppna, moderna lösningar, som främjar lärandet och skapar nya möjligheter för undervisning både helt online men även som Blended Learning. Det är viktigt att förstå begreppet ”öppenhet”, och sluta att måla in sig i ett hörn 2016. Så på frågan om framtidens utbildningsteknologi är ”Öppen” är svaret! Ja, och den måste få vara det! 

Titta gärna på: Blogg om En administrativ och en pedagogisk plattform: SIS vs LMS 

https://hforsbergblog.wordpress.com/2016/06/05/en-administrativ-och-en-pedagogisk-plattform-canvaslms/

IMS Global Learning Consortium

https://www.imsglobal.org/

EduApps

https://www.eduappcenter.com/

Open Source Wikipedia

https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96ppen_k%C3%A4llkod

/Martin Bergström, Regional Director – Instructure

Twitter: @martinbergstrom

 

Olust att lära – dödar skolan kreativiteten?

Många är säkerligen de kommuner och skolor som genom åren fokuserat på “lust att lära”-kurser och som anammat denna fras som ett slags slagord för god skolgång och kommunens vilja att förändra och förbättra. Sanningen är ju också att vi alla vill att eleverna ska känna just denna lust till att lära och förstå hur kunskap är coolt och viktigt, samt själva grunden till att förstå sin värld bättre. Majoriteten av dagens elever känner nog också just lust att lära, åtminstone ibland, och det kanske räcker ganska långt. Om man dock som elev aldrig känner denna lust, utan istället en stor daglig OLUST till att gå till skolan och lära sig så kan den mycket väl ta död på den kreativiteten som förmodligen finns inom andra områden i livet. Ganska många är de elever som jag i undervisningen stött på som är geniala moppefixare eller gudomliga fotbollstrixare, men att förstå syftet med skolan gör de inte. Orsakerna kan vara många till detta, men det är ytterst frustrerande som lärare att inte kunna få möjlighet att helt nå dessa lite vilsna barn. Tidigt i livet sätter de ofta en stämpel på sig själva som “misslyckade” och kämpar för att få någon typ av uppmärksamhet, ofta negativ, för en negativ uppmärksamhet/bekräftelse är bättre och enklare att få än ingen alls. Några resonerar säkert: varför ens försöka lyckas med studierna när risken att misslyckas finns?  Inte heller stöter de kanske på lärare som har tid att lyssna, lärare som visar intresse…. Sakta försvinner kanske den lust och motivation som en gång fanns.

Olust (1)

Min erfarenhet som lärare säger att det är en handfull elever i varje klass som idag hyser denna olust till att lära (säkerligen stora skillnader i olika delar av landet dock beroende på de socioekonomiska faktorerna). Dessa elever har svårt att se meningen med skolan och nyttan i att LÄRA sig saker och att utvecklas som människa i den sociala kontext som skolan utgör. Vi har tur om de ens dyker upp. Vad ligger då bakom denna olust? Orsakerna är naturligtvis lika många och olika som antalet elever, men jag tror att en del elever, förutom sina utmaningar hemifrån, även i dagens skola har helt svårt att ta sig an det reflekterande klimat som skolan vill få dem att anamma. Kopplingen mellan fakta, förståelse och färdighet är svårgreppbar för en del….idéen om att tänka SJÄLVA är skrämmande och det känns mycket tryggare att bara följa med andra ….to go with the flow liksom. Att som elev förstå kunskapskraven är inte lätt och förstår man inte grunden i dem så har man inte heller grepp om sin egen kunskapsutveckling i relation till dem. Ett annat aber kan vara att utvecklas i den sociala kontext som skolan utgör. För elever med olust kan andra elever kan mycket väl bli antagonister istället för klasskamrater som man samarbetar med.

I LGR 11 kan man läsa under “grundläggande värden” att “skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.” En annan del i skolans uppdrag är att “stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem.” Viljan är god, avsikten likaså, men det är mycket snack och lite verkstad.

Ligger det då en skuld på eleverna för olusten? Inte alls. Det finns som sagt många bakomliggande orsaker och sedan är de barn av sin tid – skolan har gått i en riktning där kreativiteten och lusten ibland skjutits åt sidan och istället har matriser och pedagogiska planeringar ersatt dem….allt i rädsla för den växande föräldramakten, skolinspektionen och den gamla så kallade “flumskolan”.  Den svenska skolan är fast i ett virrvarr av influenser och tankar om att göra rätt. Viljan är god som sagt, men det räcker ju inte hela vägen. Resultatet av detta ser vi också i form av sviktande elevresultat samt lärare som lämnar skolvärlden för något annat. Skolvärldens undersökning visar att mer än 3 av 4 lärare (78%!) funderar på att sluta som lärare på grund av olika skäl – det klart detta i sin tur märks på lärarnas undervisning –  och i sin tur på elevernas brist på lust att lära.

Verklighetens skola pushar liksom in eleverna i en och samma mall, men vi är olika. Alla elever är inte gjorda för att göra samma sak, och även om vi som lärare försöker individualisera vår undervisning bortom fattning så kommer vi inte bort från faktumet att en del elever borde göra något annat. Få chansen att på ett tidigare stadium i livet (till exempel högstadiet) inrikta sig mot det som intellektet och kroppen längtar efter. “Abdi” kanske är den elev som behöver en dags praktik i veckan på en snickarverkstad för att orka de andra fyra dagarna i skolan? Kanske ska han inte ens ha samma studieplan som de andra? Sara, som sitter och ritar gubbar i sitt block på mattelektionen eftersom algebra inte är hennes grej, kanske ska ha mindre matte i sitt schema och istället satsa på att få ta del av några dramalektioner – för det är inom det som hon lever upp som människa. Det är där hennes “unika egenarts” lust finns. Elever som har möjlighet att tidigare i skolan kunna välja inriktning inom vissa områden utvecklar en lust att lära.

Ken Robinsons TED-tal om hur skolor tar död på kreativiteten har setts närmare 41 miljoner gånger och här finns många poänger som jag håller med om. Hans berättelse om vännen Gillian Lynne målar upp en bild som kan appliceras på många elever:

Hon är en koreograf och alla känner till hennes arbete. Hon har gjort ”Cats” och ”Fantomen på Operan.” Hon är underbar. Jag brukade sitta i styrelsen för den kungliga baletten, i England, som ni förstår. I vilket fall, Gillian och jag åt lunch en dag och jag sa, ”Gillian, hur blir man en dansare?” Och hon sa det var intressant, när hon gick i skolan, hon var väldigt hopplös. Och skolan på 30-talet, skrev till hennes föräldrar och sa, ”Vi tror Gillian har en inlärningssvårigheter.” Hon kunde inte koncentrera sig, hon var otålig. Jag tror att nu skulle de säga att hon hade ADHD. Skulle inte ni? Men detta var på 1930-talet, och ADHD hade inte blivit uppfunnet då. Det var inte ett tillgängligt tillstånd. (Skratt) Folk var inte medvetna om att de kunde ha det.

I vilket fall, hon fick träffa en specialist. Så, i detta rum med ek-panel var hon där med sin mamma,och hon blev satt på en stol längst ner, och hon satt på sina händer i 20 minuter medan denna man pratade med hennes mamma om alla Gillians problem i skolan. Och i slutet — eftersom hon störde folk, hennes läxor var alltid sena, och så vidare, ett litet barn på åtta år — i slutet gick doktorn och satte sig ´bredvid Gillian och sa, ”Gillian, jag har lyssnat på alla dessa saker som din mamma berättat för mig och jag behöver prata med henne ensam.” Han sa, ”Vänta här, vi kommer tillbaka, det tar inte lång tid.” och de lämnade henne. Men så fort dom hade lämnat rummet satte han på radion som stod på hans skrivbord. Och när dom gick ut ur rummet sa han till modern, ”Stå bara och titta på henne.” Och i det ögonblick de lämnade rummet, såg hon att hon var på fötter i rörelse till musiken. Och de tittade under några minuter och han vände sig till modern och sa ”Fru. Lynne, Gillian är inte sjuk, hon är en dansare.Ta med henne till en dansskola.”

Jag sa, ”Vad hände?” Hon sa, ”Hon gjorde det. Jag kan inte säga hur underbart det var. Vi gick in i detta rum och det var fullt av människor som mig. Människor som inte kunde sitta stilla. Människor som var tvungna att röra sig för att tänka. Dom dansade balett, dom dansade stepp, dom dansade jazz, dom dansade modern dans, dom dansade samtida dans. Hon gjorde så småningom audition för den Kungliga Balettskolan, hon blev en solodansare, hon hade en fantastisk karriär vid den Kungliga Baletten. Hon tog examen till slut från den Kungliga Balettskolan och grundade sitt egna danskompani, the Gillian Lynne Dance Company, träffade Andrew Lloyd Weber. Hon blev ansvarig för några av de mest framgångsrika musikalproduktionerna i historien, hon har givit njutning åt miljoner, och hon är multimiljonär. Någon annan kanske hade givit henne medicin och sagt åt henne att lugna ner sig. (Ken Robinson, transcript)

En framtidens skola där fler individuella val kan göras tidigare i grundskolan vore bra, mycket bra till och med.

Slutligen vill jag också nämna att precis som elevers lust snabbt kan avta i styrka om den möts av påbud, förbud, restriktioner, ointresse och pessimism så kan även lärares dito det – därför är det så viktigt att regeringen ger lärarna (alla lärare!) mer stimulans i form av mer tid till undervisning och löneökningar så att lusten till att lära och undervisa växer markant – då kommer även elevernas lust till att lära växa avsevärt. Lärare som visar lust och passion i sin undervisning smittar av sig till elever och det utvidgade kollegiet. När eleverna berättar om vad som gör en bra undervisning nämner de många sociala faktorer såsom  att läraren ska ha humor, vara tålmodig och påhittig, lyssna, förstå och intressera sig för eleverna. Mycket av det som inte har med själva undervisningen att göra. När det dock gäller just undervisningen handlar det istället om att göra den varierande, att ge feedback om utvecklingspotential, att ha tävlingar och problemlösning, att få eleverna att tänka själva, samt ge möjligheten att få vara med och påverka undervisningen. Kloka svar. Och samtidigt också mycket av det som dagens lärare allaredan gör i sin undervisningen. Men det är slitsamt som sagt, väldigt slitsamt, och inte alla orkar … fler och fler överger skolan. Sanningen är väl också att det skulle en hel del av eleverna också göra – om inte skolplikten fanns. Kanske kan fler individuella val i skolan innebära en liten förändring…

Med hopp om framtidens skola! /Pernilla
Av: Pernilla Elander Malmqvist

Lärare i engelska/so i Borås

Think outside the box

Min nya kaffemugg har ett bra budskap

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om du vill läsa om hur jag och eleverna  jobbat med olika projekt så klicka på länkarna nedan:

www.pernillasenglishclassroom.blogspot.com

#jämställdhetförst

Mitt i OS 2016. Henrik Stenson spelar om det historiska första OS-guldet i golf, årets nya OS-sport. Det är trevligt och ganska spännande, för att vara golf, men Stenson missar sista putten och det blir plötsligt väldigt dålig stämning hemma hos oss. Min man svär upprört. Jag försöker säga att det väl är jättebra med OS-silver?!? Mannen tycker att guld hade varit att föredra och är fortsatt upprörd. Liknande situationer händer då och då hemma hos oss och säkert hos många andra. Det jag alltid undrar är: Hur kan någon uppröras till den graden över golf? Över sport?

Själv blir jag upprörd när jag läser om Zara Larsson, 18-årig popartist, som får motta enorma mängder näthat för att hon säger att hon är feminist och uttrycker sina åsikter kring jämställdhet. Jag blir upprörd när jag hör att pornografiskt material som visar flickor och kvinnor som plågas och lider säljer bättre och genererar fler klick än filmer utan denna ingrediens. Jag blir upprörd när kvinnliga journalister med en jämställdhetsagenda får så mycket hat och hot att de tystas till att skriva om mode och inredning. Jag blir upprörd av att unga tjejer i dag växer upp med en objektifiering som är normaliserad och börjar väldigt tidigt. Jag är upprörd över det faktum att tjejer presterar bättre än killar i skolan. Jag blir upprörd över att självmord är den vanligaste dödsorsaken bland pojkar 15-25. Jag blir upprörd över att mäns våld mot kvinnor ses som en ”kvinnofråga”. Jag blir upprörd över att det finns så många populära invektiv med sexistisk konnotation (kvinnliga könsdelar används frekvent som svordomar). Jag blir upprörd över att kvinnliga offer i våldtäktsmål fortfarande i dag får frågan om vad de hade på sig. Jag blir upprörd över att tjejer i gamingvärlden ofta utger sig för att vara killar, för att slippa sexistiska påhopp. Jag blir upprörd över att den psykiska ohälsan är stor bland ungdomar. Tjejerna anger att de i hög grad är stressade över skolan och livet och medan killarna anger att de mår bra men dubbelt så många killar som tjejer begår självmord. Allt det här blir jag upprörd över. Jag tror också att allt det här hänger ihop.

Betygsskillnader

I Sverige presterar pojkar och flickor olika i skolan. Flickor som grupp presterar bättre och så har det varit länge. Skillnaden hänger kvar genom hela grundskolan och gymnasiet och fortsätter upp på universitetsnivå. Någon kanske tycker att det inte är ett jättestort problem eftersom killarna som grupp ändå tjänar mer och har högre positioner i samhället? Trots att tjejerna har bättre betyg och vidareutbildar sig i högre grad? Jag tycker att det är ett gigantiskt problem. Både som pojkmamma, lärare och samhällsmedborgare tycker jag att det är väldigt stort problem. Särskilt eftersom det gäller Sverige, världens fjärde mest jämställda land, med det fantastiska och jämställda skolsystem vi har.

Det finns en del forskning kring möjliga orsaker till statistiken. Det finns naturligtvis många komplicerade bakomliggande orsaker men en intressant sak är att det verkar som om vi lärare behandlar flickor och pojkar som två skilda homogena grupper. Det vill säga att vi har tankar och förutfattade meningar om att med kön följer en viss typ att beteende och att vi då också behandlar könen olika. Lite ”boys will be boys” eller ”typiskt tjejer”-attityd. Lärarnas inställning är knappast hela förklaringen till prestationsskillnaderna men det är något vi direkt kan påverka. Och det bör vi göra. Vi som jobbar i skolan är enligt skollag och läroplaner tvungna att ha ett jämställdhetsfokus och faktiskt ”se till att undervisningen till innehåll och uppläggning präglas av ett jämställdhetsperspektiv”. Men i praktiken blir det som är ”allas ansvar” tyvärr lätt ”ingens ansvar”.

En lärare

En lärare har många ansikten. Eller kanske snarare många kostymer. Som gymnasielärare i svenska och engelska byter jag kostym många gånger varje dag och några av de kostymer jag varierar mellan är; språkvetarens, anglofilens, mentorns, studenthandledarens; den stöttande kollegans; medmänniskans; marknadsförarens; medarbetarens och beslutsfattarens. Läraren måste hantera väldigt många olika situationer varje dag och fatta väldigt många viktiga beslut varje dag. Ofta snabbt. Det här är kanske en stor del av tjusningen i jobbet; det höga tempot och att vad som helst kan hända. Nyckeln till framgång är att i detta ”kaos” av oförutsedda händelser och besvärliga beslut kunna hålla sin linje. Att bedriva en kurs är som att styra ett skepp. Du måste kunna styra vidare även om det stormar och vågorna går höga. Det kanske går långsammare men vi måste fortsätta ”hålla kursen”.

Förutom att jag till vardags är språkvetare, anglofil, studenthandledare, medmänniska, kollega med mera, med mera, är jag också feminist och jämställdhetsivrare. Jag tycker nämligen att jämställdhet är den viktigaste värderingsfrågan jag kan ägna mig åt. Jag tycker självklart att många andra frågor är viktiga, men jag tror att jämställhet är en viktig nyckel till det mesta. Jämställdhetsarbete är definitivt en viktig nyckel till framgångsrik undervisning. En nyckel till att kunna hålla kursen.

Vad innebär då det i praktiken? Är det att behandla eleverna jämställt och utgå från att alla är lika mycket värda? Ja, naturligtvis, men det räcker inte. Det handlar om att i de regler vi har i klassrummet ha ett jämställdhetsfokus. Alla lärare har sitt regelverk; saker vi tycker är viktiga. Det kan gälla kepsar, mobiler, datoranvändningen, prat, ankomsttider, deadlines eller andra saker. Eleverna lär sig snabbt vilka regler som gäller för vilken lärare och anpassar sig mer eller mindre smidigt och de gör de även till regler som bygger på jämställdhetsprincipen.

Hör du ett kvinnligt könsord flyga i klassrummet: Agera kraftfullt! Acceptera det inte. Varje gång du låter ett litet f***a eller h**a passera, bidrar du till kvinnohat och objektifieringen av flickor i samhället. Ja, det gör du. Gör en stor grej av det, varje gång. Ta makten över alla de tabubelagda orden. De är bara tabubelagda för vuxna; ungdomarna har inga sådana hämningar. Träna hemma framför spegeln om du måste. Strunta i kepsen – fokusera på språket istället.

Finns det killar som uppvisar en klassisk ”too cool for school”-attityd? Tjejer som uppvisar stress över skolarbetet? Ta en diskussion om betygsskillnaderna i skolan och fråga eleverna vad de tror de beror på. Få dem medvetna om att de sitter fast i destruktiva mönster.

Sexistiska skämt i klassrummet? Acceptera aldrig! Ta det som ett tillfälle till att faktiskt ”se till att undervisningen till innehåll och upplägg präglas av ett jämställdhetsperspektiv”. Du kommer inte att behöva göra det här många gånger innan varenda en har fattat. Det du vinner är en väldigt mycket trevligare stämning i klassrummet. Du vinner en mer jämställd atmosfär som är en förutsättning för att alla där inne ska kunna prestera på topp.

Bli arg!

Jag tycker att vi allihop behöver uppröras mer över de verkligt upprörande sakerna. Framförallt tycker jag att vi inom skolan ska fokusera på rätt saker. En bra början för den som vill öka sitt jämställdhetsfokus är just att bli upprörd och förbannad över sakernas tillstånd. Det är klart att sport kan röra upp känslor och det är klart att det kanske är lite mer lättsamt att uppröras över en missad golfputt än över ungdomars porrkonsumtion. Men ändå!?!

Vi behöver inse att jämställdhetsarbete gagnar alla: Pojkar, flickor, kvinnor, män. Det gagnar hela samhället. Vi behöver framför allt se jämställdhet som en kunskapsfråga och inte en åsiktsfråga. Vilka åsikter vi har kring jämställdhet beror helt och hållet på hur mycket kunskap vi har. Punkt. Som lärare är det en befriande tanke, mitt i allt. Använd det guldläge du har, du som träffar barn och ungdomar. Ett jämställt klassrum är ett bättre klassrum som låter dig fokusera på att hålla kursen och borgar för att fler elever når i hamn.:)

#jämställdhetförst

Kristina Bergdahl , bloggar om svenska och engelska samt jämställdhet i gymnasieskolan, på Svengbloggen.

Rädd för att misslyckas?

Sonen fixar sig lite lunch och frågar efter pappas kimchi.
Pappa svarar att den är kastad, för vi var lite osäkra på om den var ok eller ej.
Vilket slöseri! utbrast sonen, och jag kunde inte hålla mig från att yttra mig:
Nä, det var inte slöseri, det var ett perfekt lärandetillfälle. Pappa har nu lärt sig hur han inte ska göra. Precis som med din pannkakserfarenhet igår, för nu vet du att man inte ska ha för mycket smet i stekpannan och inte heller lämna spisen för då bränns det lätt vid.

Perfekta exempel på lärande, som kostar lite grann – både insats av tid och material – men ger desto mer. Nu vet pappan respektive sonen mer om att göra kimchi och att steka pannkakor.

Jag tänker mycket på det där. Hur jag, och många med mig, har så lätt för att dissa misslyckanden som helt meningslösa. Som slöseri. Istället för att se gåvan. Påminns om en rad ur Tomas Sjödins fina bok Det händer när du vilar, som jag strök under och sedan krafsade ner ”Medvetna val” i marginalen. Han skriver om smärta och lidande, att de inte har något egenvärde och inte ska sökas, men att smärtsamma stunder ofelbart kommer och att det i dem finns möjlighet till växande och mognad, som människa. Han fortsätter:

Jag är den förste att säga att priset för denna mognad kan tyckas orimligt högt, men smärtan är inget man väljer eller väljer bort. Man väljer bara hur man förhåller sig till den. 

Och jag tänker att det där, det är närmast allmängiltigt. Och har i högsta grad en stor relevans inom lärande. Att det är det som är gåvan. För vi har alla förmågan att välja hur vi förhåller oss till saker och ting. Sonen gjorde ett sådant val, när han utbrast Vilket slöseri! Det var nog inget medvetet val, men i och med att vi pratade vidare om det kanske han nästa gång han ställs inför ett misslyckande (eget eller någon annans) reagerar eller agerar annorlunda.

Vi står inför den stundande höstterminen 2016 och över en miljon elever av olika åldrar gör sig redo för att kliva in genom skolans dörr, i syfte att lära sig något, att utvecklas och växa. Som jag önskar att inställningen till just misslyckanden kunde genomgå en transformation, just utifrån devisen Man väljer hur man förhåller sig till dem.

BoldomaticPost_Man-valjer-bara-hur-man-forhaDet som händer när vi gör något är att vi får ett resultat. Resultatet kan antingen vara önskat och avsett – Vi lyckades! – eller oönskat och icke-avsett – Vi misslyckades!

Problemet är att lyckat/misslyckat är en åsikt medan resultatet är som en GPS-koordinat. Den är ren fakta, information, som anger en plats. Säger ingenting om platsen är vacker eller ful till exempel. Vackert respektive fult är inte fakta, utan representerar åsikter man kan ha om en plats. Men vi gör lätt kopplingen att vår åsikt i själva verket är fakta. Så vad tror du skulle hända, om man i skolans värld, både på individ- och gruppnivå, började se skillnaden mellan fakta och åsikt? Skulle vi bli mindre benägna att göra allt för att försöka undvika de icke-önskade resultaten? Vad skulle kunna ske, ur ett lärande perspektiv, om vi verkligen inser att både önskade och icke-önskade resultat kan vara enormt värdefulla och ge oss ledtrådar till nästa steg?

Jag är fast övertygad om att vi, som individer och i grupp, skulle lära oss så mycket mer, när vi förstår, på djupet, att misslyckande är en åsikt, och att vi kan välja hur vi förhåller oss till såväl avsedda som oavsedda resultat. När vi i en situation gör ett aktivt och medvetet val och väljer det som för stunden ger upphov till mest lärande och utveckling, så händer det saker, vill jag lova! Stoppas du ofta av rädslan för att misslyckas, så kanske du kan testa att göra ett annat val? Vad händer om du väljer ett förhållningssätt som gynnar lärande?

/Helena Roth

Aktuell som en av medförfattarna till boken Medvetna val – från offerkofta till möjlighetsmantel, som släpps den 21/9 på Hoi förlag, där jag bland annat bidrar med ett kapitel om skola och lärande.


Du hittar mig på Twitter och Facebook, samt på min svenska respektive engelska blogg.

Ta chansen att lyfta fram just ditt perspektiv på skola och lärande på skola365 du med! Anmälan och information hittar du här: https://skola365.com/info-om-hur-det-fungerar/

Frigör eleven som en lärresurs i skolan

Det var en gång en 25 år gammal student som för första gången skulle träffa en sjundeklass i en utmanande skolmiljö. Eleverna satt rastlöst och nyfikna på stolar placerade i en cirkel och studenten öppnade lektionen med att en talking piece, eller ett talföremål, gick varvet runt. Talföremålet ger den som håller i den ensamrätten att prata och de andra uppdraget att lyssna. Frågan eleverna skulle besvara när föremålet landade hos dem löd: ”Vad gör jag denna dag om tio år?” Efter ett par steg in i cirkeln gick vibrationerna igång från studentens mobiltelefon, varav en elev utropar, ”Jag visste att han var civilpolis!” Till sin lättnad kunde studenten visa upp att det var signaturen ”Pappa” som ringde och det blev åter fokus till cirkeln. Några steg senare är det elevens tur att besvara frågan. ”Jag ska k***** din mamma”, blev svaret. Studenten blev, naturligtvis, ställd och frågade, ”Är det verkligen det du vill göra?” Då svarade eleven, ”Okej. Jag ska säga det så du förstår. Jag ska göra din mamma.” Många tankar hann swisha igenom studentens huvud och en påminnelse om empati gjorde sig hörd. ”Eleven är i grund och botten precis som jag, så vad är det som gör att eleven vill uttrycka sig så inför gruppen?” Studenten svarade, ”Min mamma är idag 55 år, har du någon gång varit med en 65 årig kvinna som hon blir om 10 år?” Studenten fick elevens uppmärksamhet och fortsatte, ”Min mamma är lyckligt gift idag, så där är ett till hinder. Dessutom skulle jag vara obekväm med att ha dig springandes i familjehemmet i kalsonger.” Gruppen skrattade och eleven skickade vidare talföremålet.

Halvvägs in i lektionen kom den våghalsige
eleven fram och förklarade, så att ingen hörde, att han ville bli ingenjör precis som sin morbror. Två veckor senare kom eleven fram efter skolan och berättade att han ville komma in på idrottsgymnasiet, som kräver höga betyg, och att han behövde en plan. Då förstod jag att jag ville arbeta med utbildning.

Men vi tar det från början.14386738731_7947681f90_o

Det var inför sista terminen på civilingenjörsprogrammet teknisk nanovetenskap med inriktning technology management vid LTH som viljan att hitta personlig mening fick mig att utforska den ”mjuka” sidan och skolan. Jag och en kompis beslöt oss för att skriva vårt examensarbete på Apelgårdsskolan i Rosengård där vi testade en akademisk metod från universitetet som heter SI, Supplemental Instruction eller samverkansinlärning på svenska, i en sjunde- och niondeklass i matematik. SI går ut på att en äldre elev, SI-ledaren, håller i veckovisa lektioner som är ett komplement till ordinarie undervisning kopplat till ett specifikt ämne (vanligen matematik men är ämnesoberoende) med 5-15 deltagare där ledaren inte ger svar utan handleder eleverna att hitta svaren tillsammans hos varandra. Syftet är att förebygga avhopp och stärka resultaten. SI-ledaren låter lektionen utgå från gruppens behov och bryter ner arbetet i smågrupper, koordinerar presentationer av slutsatser, allt under en avslappnad stämning. Examensarbetet summerades till en kortare artikel som blev publicerat i en internationell vetenskaplig tidskrift.

En kort not innan vi fortsätter. Det intressanta här är egentligen inte SI, utan hur eleven i större utsträckning kan aktiveras som en lärresurs i skolan. Här är SI bara ett exempel, som kan tangera och relatera till andra modeller, tekniker eller erfarenheter som du har om ökat elevinflytande.

Så vad var det som fick den rastlöse eleven att öppna upp? Min reflektion utifrån examensarbetet är att det beror på tre saker: samarbetsnorm, självbestämmande och sårbarhet. För det första fick elevgruppen inte längre några svar av ledaren i klassrummet, utan ansvaret föll på gruppen att ta sig vidare genom att samarbeta. Det blev då norm att ta gemensamt ansvar och inte lika coolt att göra uppror, för då svek du gruppen. För det andra kräver ett ökat ansvar av gruppen ett ökat ansvar av den enskilde individen, som med hjälp av lektionsupplägg och faciliteringsprinciper gjorde det enklare för eleven att gå från en konsument av kunskap till en producent. För det tredje var SI-ledaren inte en lärare, utan en äldre elev som inte sätter betyg och som också ligger närmare i ålder. Kulturen blev då mer lättsam och det var enklare att våga ha fel. Det uppstod en sårbarhet som klädde av masker.

Ifrågasätt antaganden

Mig veterligen finns det ett underskott av elevlett lärande i skolan, framför allt innan eleverna tagit studenten. På sin höjd har jag vänner som fått hålla i en idrottslektion. SI finns utbrett på tusentals högskolor världen över men har sedan det utvecklades vid University of Missouri Kansas City i mitten av 70-talet av någon anledning i väldigt liten utsträckning befäst sig tidigare än på universitetet. Det har funnits på ett tiotal gymnasieskolor i Skåne men när vi skrev vårt examensarbete blev vi förvånade över att vi inte lyckades hitta exempel i grundskolan. Det verkar finnas i högre åldrar så varför finns det inte i de lägre? Jag tror det generellt beror på antaganden om att en elev skall vara tyst, medgörlig och innan vuxenåldern sällan anses redo för att ta tillräckligt stort ansvar. Eller som det explicita engelska ordspråket lyder: ”Assumption is the mother of all fuck ups”.

Vi måste bli bättre

Om 9 år kommer det saknas 65000 lärare enligt SCB (2015). Samtidigt ökar andelen elever som inte blir behöriga till gymnasiet, vilket var så mycket som 14,4% av alla elever som slutade nian 2015. Detta gör ont att konstatera. Och parallellt med de olympiska spelen förundras vi över att vi på hemmaplan blir konkurrenskraftigare i grenen bilbränneri. Jag är övertygad om att eleverna och framtiden har mycket att tjäna på att skolan tänker mer på hur eleven kan frigöras som en resurs i skolan. Och det blir precis så bra som vi gör det tillsammans. Därför vill jag lämna er några frågor att begrunda. På vilka sätt låter du eleven bli en resurs på din skola? På vilka nya sätt kan du göra det på? Har du kollegor som du kan inspirera eller inspireras av? Bär du på begränsande antaganden om lärandet på din skola?

 

Johan Fredriksson

Social entreprenör, johan-fredriksson.se, LinkedIn

Operativt ansvarig, Regional SI-plattform, Lunds universitet

Utbildningsansvarig, acceleratorprogrammet SoPact

Fd. verksamhetsansvarig på Elevledarna, tidigare Didici.

 

Att arbeta med The Sims

Många har hört av sig och vill veta hur jag har arbetat med The Sims i min klass som var en 5:a förra läsåret, så jag tänker nu delge er det.
Egentligen startade allt VT 2015, då jag bestämde mig för att inte använda läromedel i engelska. Detta har jag inte ångrat ett dugg. Jag har blivit friare i min planering och eleverna tycker det har blivit mycket mer variation.

I slutet av höstterminen  förra året läste jag om att Sara Bruun arbetade med The Sims på tyskan och på högstadiet. Min hjärnverksamhet gick igång direkt och jag började fundera på att man kanske skulle testa i en 5:a också. Sagt och gjort, jag kastade mig över detta och bestämde mig för att ge eleverna stort inflytande över planeringen. Vi tittade tillsammans i LGR11 så eleverna hade koll på vilka förmågor de ska träna på och vad de behöver kunna. Innan vi gick på jullov, delade jag in dem i grupper och de fick skriva en lista på hur de ville arbeta med The Sims. Jag fick in massor med förslag som t.ex. vi måste lära oss fler nya ord, vi måste träna på att skriva meningar, vi kan arbeta i par, vi måste prata engelska o.s.v. Därefter började jag planera upp arbetet och jag använde mig såklart av elevernas tankar och idéer.

När vi startade vårterminen 2016, fick eleverna önska en eller två som de kände de kunde arbeta bra med och därefter gjorde jag paren.
Första delen av arbete gick till så här: De spelade The Sims, skapade sina ”gubbar” och världar och samlade engelska ord i ett skrivhäfte under tiden(jag satte upp minimum antal ord som man skulle samla ihop på varje lektion). Efter ett par lektioner, samlade vi ihop allas ord när de väl översatt dem. Jag gjorde en gemensam ordlista på Quizlet som alla skrev in sina  ord i, så det fylldes på väldigt snabbt. Därefter tränade paren på orden på alla olika sätt som man kan inne på Quizlet.
Här någonstans stannade jag upp och ville att de skulle utvärdera arbetet de gjort hittills. Det gjorde vi i verktyget Padlet och jag ville de skulle fundera på om de lärde sig något, om vi skulle fortsätta arbetet och om det var något de ville ändra på. Det var nästan enhälligt att vi skulle fortsätta och att de tyckte att de lärde sig.
Sen upprepade vi proceduren, men gjorde istället korsord inne på Skolplus av våra nya ord. När de var klara, så tränade de på varandras korsord.

Andra delen: De fortsatte spela och samla ord, men efter några lektioner började vi fokusera på att använda orden i meningar. De fick ett antal lektioner till att träna på att skriva om sina gubbar och sin värld. De hjälptes åt i paren och de använde vår Quizlet-lista m.m. Vi satte en dag när de skulle visa vad de lärt sig och fram till dess tränade vi på att skriva på lektionstid. Dagen vi bestämt visste de att de enskilt skulle skriva om sina världar och att jag skulle bedöma detta. Jag samlade in allas små berättelser och resultaten var fantastiska.

Tredje delen: De fortsatte spela några lektioner(och att samla ord), men sen satte vi fokus på att de skulle kunna presentera sina gubbar och sin värld muntligt inför klassen(detta gjorde de i par). Vi hjälptes åt att hitta tips på hur man kan förbereda sig och träna till detta. Bl.a.  gjorde de mindmaps på vad de skulle ha med i sin presentation, fördelade vem som skulle säga vad och sen tränade de på lektionstid och pratade engelska för fullt. När dagen vi bestämde för redovisningar närmade sig, plockade vi fram talarstolen och de tränade med den också.
På själva redovisningsdagen kopplade paren in sina Ipads till Smartboarden för att vi skulle kunna se deras världar, rullade fram talarstolen och började sin muntliga presentation på engelska. De visste även sen innan att jag skulle sitta och anteckna och bedöma dem under tiden. Även här gjorde de ett härligt jobb.

Vi gjorde en skriftlig och enskild slututvärdering i slutet av terminen. Eleverna tyckte det var jättekul att arbeta så här, de tyckte det var stor variation, de kände att de var säkrare både på att skriva och att prata engelska och de kände att de hade varit delaktiga i hela processen. ”Vi ska väl inte sluta jobba så här?!”

Jag som pedagog känner att det varit en fantastisk termin och det ska tilläggas att vi inte har arbetat med The Sims på alla veckans lektioner utan gjort andra saker också. Variation är viktigt.

Eleverna har varit motiverade, de har tyckt det varit lustfyllt och jag känner att alla utvecklats mycket i detta oavsett vilken nivå de befinner sig på.
Något av det bästa var nog ändå när en elev som har lite svårt med engelskan och har tyckt det varit jobbigt med ämnet, kom och sa: ”Louise, jag har aldrig tyckt om engelska, men denna termin har jag längtat efter lektionerna. Vi måste bara fortsätta arbeta så här”

Jag har lärt mig att man måste våga lyssna på eleverna och ta in dem mycket mer i planeringen. Så alla ni som funderar på något liknande arbetssätt, till er säger jag bara: Gör det!

Tack för mig och hoppas ni har glädje av detta och att ni kan plocka något ur det.
Louise Karlsson, Västra Berga skola, Helsingborg

Att arbeta med The Sims

Många har hört av sig och vill veta hur jag har arbetat med The Sims i min klass som var en 5:a förra läsåret, så jag tänker delge er det nu.
Egentligen startade allt VT 2015, då jag bestämde mig för att inte använda läromedel i engelska. Detta har jag inte ångrat ett dugg. Jag har blivit friare i min planering och eleverna tycker det har blivit mycket mer variation.

I slutet av höstterminen  förra året läste jag om att Sara Bruun arbetade med The Sims på tyskan och på högstadiet. Min hjärnverksamhet gick igång direkt och jag började fundera på att man kanske skulle testa i en 5:a också. Sagt och gjort, jag kastade mig över detta och bestämde mig för att ge eleverna stort inflytande över planeringen. Vi tittade tillsammans i LGR11 så eleverna hade koll på vilka förmågor de ska träna på och vad de behöver kunna. Innan vi gick på jullov, delade jag in dem i grupper och de fick skriva en lista på hur de ville arbeta med The Sims. Jag fick in massor med förslag som t.ex. vi måste lära oss fler nya ord, vi måste träna på att skriva meningar, vi kan arbeta i par, vi måste prata engelska o.s.v. Därefter började jag planera upp arbetet och jag använde mig såklart av elevernas tankar och idéer.

När vi startade vårterminen 2016, fick eleverna önska en eller två som de kände de kunde arbeta bra med och därefter gjorde jag paren.
Första delen av arbete gick till så här: De spelade The Sims, skapade sina ”gubbar” och världar och samlade engelska ord i ett skrivhäfte under tiden(jag satte upp minimum antal ord som man skulle samla ihop på varje lektion). Efter ett par lektioner, samlade vi ihop allas ord när de väl översatt dem. Jag gjorde en gemensam ordlista på Quizlet som alla skrev in sina  ord i, så det fylldes på väldigt snabbt. Därefter tränade paren på orden på alla olika sätt som man kan inne på Quizlet.
Här någonstans stannade jag upp och ville att de skulle utvärdera arbetet de gjort hittills. Det gjorde vi i verktyget Padlet och jag ville de skulle fundera på om de lärde sig något, om vi skulle fortsätta arbetet och om det var något de ville ändra på. Det var nästan enhälligt att vi skulle fortsätta och att de tyckte att de lärde sig.
Sen upprepade vi proceduren, men gjorde istället korsord inne på Skolplus av våra nya ord. När de var klara, så tränade de på varandras korsord.

Andra delen: De fortsatte spela och samla ord, men efter några lektioner började vi fokusera på att använda orden i meningar. De fick ett antal lektioner till att träna på att skriva om sina gubbar och sin värld. De hjälptes åt i paren och de använde vår Quizlet-lista m.m. Vi satte en dag när de skulle visa vad de lärt sig och fram till dess tränade vi på att skriva på lektionstid. Dagen vi bestämt visste de att de enskilt skulle skriva om sina världar och att jag skulle bedöma detta. Jag samlade in allas små berättelser och resultaten var fantastiska.

Tredje delen: De fortsatte spela några lektionen, men sen satte vi fokus på att de skulle kunna presentera sina gubbar och sin värld muntligt inför klassen(detta gjorde de i par). Vi hjälptes åt att hitta tips på hur man kan förbereda sig och träna till detta. Bl.a.  gjorde de mindmaps på vad de skulle ha med i sin presentation, fördelade vem som skulle säga vad och sen tränade de på lektionstid och pratade engelska för fullt. När dagen vi bestämde för redovisningar närmade sig, plockade vi fram talarstolen och de tränade med den också.
På själva redovisningsdagen kopplade paren in sina Ipads till Smartboarden för att vi skulle kunna se deras världar, rullade fram talarstolen och började sin muntliga presentation på engelska. De visste även sen innan att jag skulle sitta och anteckna och bedöma dem under tiden. Även här gjorde de ett härligt jobb.

Vi gjorde en skriftlig och enskild slututvärdering i slutet av terminen. Eleverna tyckte det var jättekul att arbeta så här, de tyckte det var stor variation, de kände att de var säkrare både på att skriva och att prata engelska och de kände att de hade varit delaktiga i hela processen. ”Vi ska väl inte sluta jobba så här?!”

Jag som pedagog känner att det varit en fantastisk termin och det ska tilläggas att vi inte har arbetat med The Sims på alla veckans lektioner utan gjort andra saker också. Variation är viktigt.

Eleverna har varit motiverade, de har tyckt det varit lustfyllt och jag känner att alla utvecklats mycket i detta oavsett vilken nivå de befinner sig på.
Något av det bästa var nog ändå när en elev som har lite svårt med engelskan och har tyckt det varit jobbigt med ämnet, kom och sa: ”Louise, jag har aldrig tyckt om engelska, men denna termin har jag längtat efter lektionerna. Vi måste bara fortsätta arbeta så här”

Jag har lärt mig att man måste våga lyssna på eleverna och ta in dem mycket mer i planeringen. Så alla ni som funderar på något liknande arbetssätt, till er säger jag bara: Gör det!

Tack för mig och hoppas ni har glädje av detta och att ni kan plocka något ur det.
Louise Karlsson, Västra Berga skola, Helsingborg

En rektor i Almedalen

Jag kom just hem från Almedalsveckan.
Fem dagar av intensiva seminarier, samtal, möten och nätverkande är till ända och nu byter jag semesterfokus till att istället vara tyst, varva ner och vila både kropp och knopp. Men först vill jag dela några reflektioner här. 

IMG_1578På håll ser Almedalsveckan ut som ett enormt marknads- och mediajippo, förstår jag av kommentarer i sociala medier. Där frotterar sig ”eliten” med kändisjournalister, politiker och företagsledare i en ryggkliande rosévinsbubbla. Så kanske det är, den sidan av Almedalen är inte jag heller en del av, men det är också mycket mer!
Jag har varit med och arrangerat ett antal ”samtalspromenader”; walk´n´talks, med skolan i fokus, under Almedalsveckan. Ett litet, perifert arrangemang som varken syns i media eller drar massor av människor.
Det gör ingenting. För ett samtal, ett ömsesidigt nyfiket möte, blir precis lika bra och viktigt för dem som deltar oavsett hur många fler som finns runtomkring.

Så här tänker jag:
Min roll som rektor är i första hand ett uppdrag att skapa förutsättningar för lärande. Att sätta samman människor som gör varandra bättre; som med sina kompetenser och erfarenheter skapar den absolut bästa lärmiljön för eleverna, och som tar varje chans att ”läsa av” vilket lärande som faktiskt sker för att sedan, tillsammans, betrakta sitt eget upplägg, kanske skruva lite i detaljerna och därmed höja kvaliteten ännu lite till.

Min roll som rektor är också att peka ut en gemensam riktning. Att ställa frågorna som triggar motivation, ambition och reflektion hos mina medarbetare, och att samla all den kraft som finns där i en gemensam rörelse.

Då måste jag lyssna.
Jag måste på allvar lyssna in var mina medarbetare befinner sig. Hur de ser på sitt uppdrag, på sig själva, på sitt lärande, och hur de tänker om den där målbilden jag beskriver. Jag måste lyssna in ”kulturen” – det som inte sägs men ändå finns där, och jag måste, bildligt talat, rita kartan som beskriver var vi är idag och vart vi vill vara i morgon.

Det här är ju inget konstigt. Det är exakt samma process som behöver ske i samspelet mellan lärare och elever, och resultatet när vi lyckas är också direkt översättningsbart; människor som är trygga, sedda och hörda och därför i stor utsträckning är motiverade och mottagliga för nya perspektiv, nya insikter och ny eller fördjupad kunskap. Lärande.

Så tillbaka till Almedalen. Alla ”höjdarna” är där. Politiker, fackförbund, företagsledningar… Alla de som sitter på den formella beslutsmakten.
Men också alla vi andra. (Eller nja, inte alla förstås, men väldigt många!). Eleverna, föräldrarna, lärarna, företagarna, rektorerna, entreprenörerna; de frustrerade och de som är ganska nöjda. Och det fina med Almedalsveckan är möjligheten att dessa kan mötas!

I de walk´n´talks jag varit med och arrangerat har ledare från alla skolrelaterade fackförbund lyssnat på och promenerat sida vid sida med eldsjälsföräldrar som kämpar för barn med olika former av NPF.
Deras samtal ville aldrig ta slut.
VD:ar för utbildningsföretag har samtalat med 18-åringar som har dagsfärsk skolerfarenhet och tusen idéer om elevdelaktighet på riktigt.
Deras samtal ville aldrig ta slut.
Högskolestudenter har pratat med teaterdirektörer om kultur och kreativitet i skolan och riksdagspolitiker har lyssnat på förstelärare om digitaliseringens skolvardag.
Deras samtal ville heller aldrig ta slut.

Nybakade studenter och tunga beslutsfattare. Politiker, lärare och företagare. Vanliga människor, helt enkelt. Som under en timme om dagen la undan hierarkier och titlar och möttes i lärande, konstruktiva samtal om vår gemensamma arena; skolan.
Jag vet att de allihop tog med sig insikter, nya perspektiv och konkreta tankar om utvecklingsåtgärder därifrån. Det är också Almedalsveckan!

IMG_1581
Jag tappade rösten och kunde inte delta i samtalen själv under promenaderna.
Men jag kunde lyssna!
Och glädjen över att ha varit med och ”krattat i manegen” för att göra dessa möten och samtal möjliga räcker långt. För mig är det samma drivkraft som gör att jag varje dag älskar att gå till jobbet som rektor.
Jag skapar förutsättningar för lärande!

 

 

 

 

 

Jag, Ingela Netz, är förskolechef och rektor på Parkskolan i Salem.
Bloggare och skoldebattör på ingelanetz@wordpress.com och #Dinrektor på Youtube.
I Almedalen har jag arrangerat walk´n´talks som en del av #Skolvåren i samarbete med #FlerUnga.
Twitter: @thingelingela och @dinrektor

 

Vad elevrörelsen har lärt mig och varför alla gymnasier bör ha en elevkår.

För en månad sedan så tog jag studenten. Under hela min gymnasietid så har jag varit involverad i elevkåren på skolan. Elevkårsvärlden har bland annat gett mig mina bästa vänner och ovärderlig kunskap om ledarskap, ideellt engagemang och organisationsstruktur. Jag önskar att alla gymnasieelever skulle få chansen att engagera sig i en elevkår, men så är inte fallet idag.

En elevkår är en från skolan fristående organisation med eget årsmöte, styrelse och stadga. Ett elevråd är inrättat av skolledningen och styrs ofta i stor utsträckning av rektorn, och består av klassrepresentanter. En elevkår är alltså dels mycket friare än ett elevråd, men också mer demokratiskt eftersom att medlemsskap är frivilligt. Elevkårer kan bedriva verksamhet efter sina medlemmars önskemål och de olika elevkårernas aktivitet är därför väldigt varierande.

Att ha varit aktiv inom elevrörelsen och ha arrangerat egna årsmöten, varit på större årsmöten, träffa drivna unga och se hur en organisation på riktigt driver sina frågor har för mig varit mer viktig än att läsa på inför prov, på gott och ont. Elevkårer ger elever en mer givande skoltid och det vill jag att så många som möjligt ska ha.

Sveriges Elevkårers rapport “Här för att stanna” visar att både elever och rektorer tycker att elevkårer är viktiga. Jag tror att det beror på att elevkåren kan vara så mångsidig, flexibel och användbar för båda parter. En rektor kan enkelt nå ut till sina elever, och eleverna kan lättare påverka sin skolledning. Men en elevkårs aktivitet beror helt på vad dess medlemmar vill ha. Jag har sett elevkårer som bara arbetar med påverkan, medan andra bara arrangerar fester.

Elevkårer ger gymnasieelever erfarenhet av hur ett årsmöte fungerar, en inblick i hur en fackförening kan arbeta, en stabil grund att förhandla med både skolledning och externa parter, in ingång i civilsamhället och vänner för livet. Alla elevkårsaktiva som jag har pratat med har varit eniga om att det är mycket lättare att vara aktiv om de får hjälp och stöd av lärare och rektor. Det samarbetet är väldigt viktigt, det ger individer och grupper väldigt mycket och lyckas vi så kan vi tillsammans skapa en mer givande skoltid.

Därför vill jag att alla gymnasieskolor ska ha en elevkår.

Caspian Almerud

@CapsianAlmerud