Taldusch, kan det vara något?

Min chef sa vid ett tillfälle, när vi pratade om en elev, att vi skulle ”språkduscha” hen. Vad min chef menade var att eleven skulle få möjlighet att möta rikt språk i så många situationer dom möjligt. Att vi skulle tänka på det i alla lägen. Placeringar i klassrum, matsal, vid promenader på led, gruppindelningar och så vidare.

Nu har jag en ny klass (åk 3), nya elever och ett nytt läsår framför mig. Jag ansvarar för matematikundervisningen men tycker det har varit lite svårt att veta var jag ska börja. Jag har inte särskilt god kännedom om deras kunskaper eller vilka arbetsformer som passar dem.

Ämnet är brett som vi vet, mängder av viktiga delar. Jag vill hinna med allt! Men nu har jag landat i att taluppfattningen är vad vi ska lägga fokus på till att börja med. Målet är att de ska få med sig en god taluppfattning med möjlighet att lösa olika sorters uppgifter och använda sig av, samt förstå viktiga begrepp.
Nog skulle vi väl kunna ”talduscha” ett tag framöver?!
Det här blogginlägget är framåtsyftande, så risken finns ju att saker och ting förändras under resans gång. Men här delar jag min plan som den är just nu.
Taldusch var det. Jag funderar på hur eleverna kan möta tal i alla möjliga situationer i skolan och hur vi pedagoger kan lyfta taluppfattning. ”Vi sitter 12 vid det här bordet, hur många bestick finns här?” ”Vi ska se hur långt bakåt jag hinner räkna medan ni städar färdigt, jag startar på 500.” Pryda väggar och golv med talföljder, synliggöra viktiga begrepp och problemlösningsuppgifter eleverna jobbar med.
På lektionerna tänker jag utforma uppgifter som var för sig har fokus på en förmåga. Som till exempel två av dagens uppgifter:
Skärmavbild 2016-08-28 kl. 22.08.48.png
Skärmavbild 2016-08-28 kl. 22.09.06.png
Min vision är att erbjuda uppgifter som är kreativa och engagerande så att lärandet om tal inte blir tråkigt. Jag kan utnyttja digitala verktyg för att göra färdighetsträning mer stimulerande.
Jag vill nå dit att eleverna kan jobba i stationer, där jag kan välja att stanna på en station för att stötta och utmana medan de andra är mer självgående. I nuläget förstår jag dock att vi först måste bekanta oss med den typen av uppgifter och arbetssätt jag erbjuder, vilket kan innebära att jag nu måste hålla ihop hela gruppen och träna på stationsarbete när jag inte är ensam pedagog i klassrummet.
Resan har precis börjat och talduschen börjat strila. Kanske kan jag delge hur det framöver går i min egen blogg eller på Twitter.
Vi ses där!
@meFridalindell
fridalindell.com

Delarna och helheten – om kollegialt lärande och undervisningsutveckling

Delarna är det som definierar helheten. Utan ett tydligt fokus på detaljerna kommer helheten inte att kunna utvecklas. Enligt mina, högst lekmannamässigt utförda beräkningar, genomförs ca 80 miljoner lektioner á 40 minuter årligen i Sverige. Det blir snabbt väldigt intressant att prata om hur stor del av dessa undervisningspass som ägnas åt lärande, och vad som skulle kunna förändras för att leda till ännu mer lärande. Jag vill i den här texten därför lyfta något som blivit tydligt för mig som lärare, och i min roll som utvecklingsledare har vikten av att arbeta med detaljer blivit allt väsentligare.

Jag heter Petter Enlund och är lärare för grundskolans senare del, legitimerad för att undervisa och sätta betyg i so-ämnena samt i engelska. Jag har genomgått Arete Meriterings stora meriteringsprogram och arbetar nu sedan två år tillbaka som projekt- och utvecklingsledare på Kunskapsskolan. Mycket mycket kort ägnar jag alltså den största delen av min arbetstid åt att utveckla och förvalta vår pedagogiska verksamhet. En fråga som jag ständigt söker svaret på är: hur kan jag bidra till att utveckla undervisningen, så att den tar ytterligare ett steg i att fylla varje elevs behov?

Det senaste året har jag haft förmånen att ha lett ett utvecklingsprojekt där jag tillsammans med lärarna och rektorerna på två av våra skolor har tittat noga på olika delar av undervisningen. Projektet gick ut på att lärarna bestämde fokus och tillfälle för observation, jag observerade undervisningen, därefter sökte vi tillsammans fram en metod för lärarna att pröva och ompröva, för att slutligen redovisa metoden för kollegorna. Mycket kortfattat kan nämnas att vi utgick från frågan: Vad är det som händer när det som händer händer? Hans-Åke Scherp har formulerat den, och den ringar i all sin enkelhet in det som jag tror är vad vi bör lägga krutet på när det gäller undervisningsutveckling. Vad är det som händer när eleverna tappar intresset eller hittar intresset? Vad är det som händer när eleverna inte förstår, eller förstår målet? Scherp menar vidare att utan reflektion ingen förståelse, och utan förståelse inget lärande. Reflektionen är i det perspektivet central för all utveckling och lärande.

Varje ämneslag på skolorna började med att bestämma sig för ett utvecklingsområde som lärarna i just det ämneslaget ville arbeta vidare med. De samtalade och sökte sig på så vis framåt för att identifiera elevbehov. Det kunde till exempel handla om ledarskapet i undervisningen, uppstart och avslut av ett pass och att aktivera alla elever. Lärarna konstruerade ett schema för mig som jag under en heldag följde. På så vis fick jag möjlighet att observera samtliga lärares undervisning och jag kunde skapa mig en bild av vad ämneslaget gemensamt kunde arbeta vidare med. I slutet av dagen sammanställde jag återkopplingen till ämneslaget och vi samtalade utifrån det för att söka en metod att pröva.

Så vad var det som hände när det som hände hände? Jag såg många likheter mellan lärarnas undervisningspass, men också många olikheter. Metoderna lärarna arbetade med kunde handla om allt från rutiner kring uppstart av ett pass till olika metoder för att ställa frågor, till hur man mer effektivt kan röra sig i rummet eller hur man i ämnet kan synliggöra målen genom lärandematriser. I slutet av arbetet presenterade så ämneslagen de olika metoderna för varandra i kollegiet. En tillställning som blev väldigt lärorik, rolig och givande på många sätt.

Jag har fått möjligheten att ta del av en mängd fantastiskt fin undervisning. Spännande, intresseväckande upplägg, utmanande frågor och höga förväntningar på varje elev. Det blev tydligt att lärarna bara genom att få syn på det som de gjorde som var gemensamt samt det som skiljde deras undervisning åt, hittade delar de ville arbeta vidare med.

I utvärderingarna säger 85% av lärarna att de tycker återkopplingen efter observationen var till nytta i deras vardagliga arbete och 88% att de har fått möjlighet att reflektera över sin egen undervisning, alltså att de lärt sig nya saker om sin egen undervisning bara genom att tillsammans med kollegor tala om den utifrån strukturerade former. Självklart finns det delar i arbetet som skulle kunna förbättras, till exempel mer tid för enskild återkoppling, mer utförligt skrivna kommentarer från mig och en tydligare arbetsgång över året. Något som jag tar med mig in i arbetet för nästa läsår. Dock anger så många som 94% av lärarna att metoden de prövat har varit användbar i deras undervisning. Det här är siffror som jag tycker beskriver vad som händer när professionella personer med stor kunskap om sin undervisning, sitt ämne och sina elever får möjlighet att fokuserat arbeta tillsammans i kollegiet.

Och så var det det där med detaljerna. Genom att förändra mindre delar i en praktik har jag fått ta del av stora förändringar i det som händer i lärares undervisning. Observationer kan vara ett sätt att få syn på sin egen undervisning. Och bara för att vara tydlig, en detalj behöver inte nödvändigtvis vara lätt att förändra, bara för att det är en detalj. Det är heller inte nödvändigtvis så att detaljen är dålig från början, bara att den går att utveckla.

Avslutningsvis, står det klart för mig hur viktigt och effektfullt det är att stötta och ge lärare tid att utveckla sin undervisning i kollegiala former. Roligt, hoppingivande och värt att tänka på i tider då det finns en stark tro på att systemförändringar är det enda som kan rädda den svenska skolan.

Petter Enlund
Projekt- och  utvecklingsledare Kunskapsskolan

Twitter: @petterenlund