En tillgänglig skola – en utopi?

I det här inlägget kommer jag först kort sammanfatta vad olika lagar säger om tillgänglighet i skolan och senare resonera vad detta innebär praktiskt utifrån mitt yrkesperspektiv som arbetsterapeut. Det här är inte ett inlägg som syftar till att nedvärdera eller lägga ytterligare en börda på enstaka lärare, utan målet är att visa hur komplext det är att skapa en skola för alla. Det är definitivt inget ensamarbete!

 Skollagen:

”Den (utbildningen) ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.”…”I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.” (ur Skollagen 1 kap 4§)

Arbetsmiljölagen: 

”Elever vid alla typer av skolor omfattas således i huvudsak av arbetsmiljölagen från och med förskoleklasserna. Lagen gäller allt praktiskt och teoretiskt arbete som eleverna utför.”…”Samma regler gäller för elever på universitet, högskolor och annan yrkesinriktad utbildning.” (ur Arbetsmiljölagen med kommentarer 1 kap 3§)

”Arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende.”…”Detta innebär att en allsidig bedömning ska göras av arbetsmiljön, som inbegriper även arbetets uppläggning, organisation och innehåll. Bedömningen måste ta hänsyn till att människor är olika och kan reagera olika på de arbetsmiljöer de arbetar i. Arbetsplatserna ska således utformas med hänsyn till vad som passar olika människor.” (ur Arbetsmiljölagen med kommentarer 2 kap 1§)

Diskrimineringslagen:

”Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.” (ur Diskrimineringslagen 1 kap 1§)

”I denna lag avses med diskriminering bristande tillgänglighet: att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att sådana åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning.” (ur Diskrimineringslagen 1 kap 4§) 

”Den som bedriver verksamhet som avses i skollagen (2010:800) eller annan utbildningsverksamhet (utbildningsanordnare) får inte diskriminera något barn eller någon elev, student eller studerande som deltar i eller söker till verksamheten.” (ur Diskrimineringslagen 2 kap 5 §)

Vi vet alltså – utifrån Skollagen, Arbetsmiljölagen och Diskrimineringslagen – att skolan är skyldig att anpassa utbildningen efter elevernas olika förutsättningar och behov. Att det inte i första hand är eleven som ska förändras – utan aktiviteter och miljö som ska göras tillgängliga. Att det gäller alla typer av aktiviteter inom en utbildning och alla miljöer där den bedrivs. Det betyder att om en elev med behov av extra anpassningar eller särskilt stöd inte kan delta i utbildningen på samma sätt som någon utan funktionsnedsättning, är skolan per definition otillgänglig och diskriminerande. 

Enligt Skolinspektionen betyder verklig inkludering att ”alla elever ska ha tillgång till hela skolmiljön alla dagar och kunna delta i alla aktiviteter”. Deras tillsyn 2015 visar dock att:

”I fyra av tio prioriterade grundskolor har Skolinspektionen konstaterat brister som rör elevernas tillgång till extra anpassningar och särskilt stöd. Bristerna rör framförallt skolans ansvar att skyndsamt utreda och tillhandahålla det särskilda stöd eleven behöver. Det är tydligt att gränsdragningen mellan extra anpassningar och särskilt stöd är ett problem i många skolor. I flera skolor har Skolinspektionen också sett brister i tillgången till elevhälsa och i samverkan mellan elevhälsan och övrig personal i skolan.”

I sin slutredovisning till regeringen gällande den funktionshinderpolitiska utvecklingen 2011-2016 konstaterar Skolmyndigheterna (Skolverket, Skolinspektionen och Specialpedagogiska skolmyndigheten) att ”det har skett en del framsteg för elever med funktionsnedsättning. Men det kvarstår fortfarande arbete innan de får en likvärdig utbildning av god kvalitet i en trygg miljö.”

Med vetskapen om vad lagarna med all tydlighet säger, resultatet av Skolinspektionens granskningar och det som återstår enligt Funktionshinderpolitiken är det inte så svårt att förstå varför arbetet med tillgänglighet är något som måste högprioriteras! 

Det här en bild av hur jag utifrån mina yrkeserfarenheter ser på arbetet med tillgänglighet. Bilden kan användas både för att förstå vidden av vad tillgänglighet kan innebära men också som en tankekarta att ta hjälp av i det praktiska tillgänglighetsarbetet.

En tillgänglig skola-slutbild.001

Jag vill med min bild visa att skolan är ett komplext sammanhang där elever ofta rör sig mellan många aktiviteter och miljöer på en och samma dag. Att de möter många olika personer i olika roller som behövs för att utbildningen ska vara möjlig. Min bild är på intet sätt är komplett utan den måste förändras utifrån sammanhanget den används i. Men varje typ av utbildning skulle gå att illustrera med en liknande bild. Det här är mina tankar kring bilden:

Huvudmål – en tillgänglig skola 
I cirkeln i mitten har jag satt huvudmålet – en tillgänglig skola. Det betyder att alla elever ska ha tillgång till hela skolmiljön alla dagar och kunna delta i alla aktiviteter – utifrån sina individuella förutsättningar. Mer att läsa finns i Skollagen, Arbetsmiljölagen, Diskrimineringslagen och i de Funktionshinderpolitiska målen (för mer läsning se länkar i lagtexten ovan).

Vilken aktivitet ska göras? 
Den ljusblå ringen utanför mittcirkeln står för de olika aktiviteter (och tillhörande miljöer) som kan ingå i en utbildning, den innehåller många beståndsdelar som alla måste vara tillgängliga! Att reflektera över syftet med varje aktivitet är mycket viktigt för att kunna uppväga skillnader och anpassa på ett sätt så att det ska bli tillgängligt för alla. En aktivitet (tex idrott) behöver i sin tur delas upp i mindre delaktiviteter som behöver tillgängliggöras var för sig (tex omklädning, uppvärmning, genomgång, huvudaktivitet, avslutning, dusch och ombyte).

Vem ska göra aktiviteten, var ska den göras och vilka förutsättningar har vi?
Utanför den ljusblåa ringen finns de olika förutsättningar som gäller för aktiviteten. Allt från hinder i ute- och innemiljö till sociala och organisatoriska förutsättningar. Varje aktivitet måste sättas i relation till vilka elever som berörs och vilka förutsättningar som finns – och om de eventuellt behöver förändras så att aktiviteten ska bli tillgänglig för alla.

Vilka roller behövs?
I ramen runt om bilden finns alla roller som är delaktiga i skolans verksamhet och som måste samarbeta för en tillgänglig skola. När en aktivitet analyseras behöver rätt kompetens finnas med i arbetet med tillgänglighet. Sammansättningen av roller kan vara olika beroende på aktivitet. Eleven och vårdnadshavarna är en grundbult i detta arbete.

Med målet framför ögonen måste vi alltså vid alla aktiviteter fundera över: 

  • Vilken aktivitet ska göras?
  • Vad är syftet med den?
  • Vilka elever ska delta och vilka olika behov av tillgänglighet finns?
  • Var ska aktiviteten genomföras?
  • Vilka är våra förutsättningar?
  • Vilka roller behöver vara delaktiga i planering och genomförande?
  • Vilka anpassningar behöver göras?
  • Vilka olika tillvägagångssätt finns, som leder mot samma mål?
  • Hur informerar vi och kommunicerar vi med de berörda?

Vissa mer övergripande frågor behöver bearbetas i ett sammanhang som inte är direkt knutet till en specifik aktivitet eller händelse:

  • Kan vi göra förändringar på lång sikt för att underlätta det mer kortsiktiga arbetet med tillgänglighet?
  • Finns det delar av tillgänglighetsarbetet som kan göras på organisationsnivå? För hela skolan? Av huvudmän? Politiker?
  • På gruppnivå? Klassvis? Årskursvis? I mindre grupper? Genom hur vi skapar grupper?
  • Kan vi genom arbete på grupp- och organisationsnivå minska behovet av individuell anpassning?
  • Vad behöver ändå alltid anpassas individuellt?
  • På vilka områden i tillgänglighetsarbetet behöver vi öka vår kunskap?
  • Behöver vi tillsätta fler roller eller använda vår befintliga kompetens annorlunda?

Alla behöver arbeta tillsammans för att en skola ska bli tillgänglig – elever, vårdnadshavare, lärare, rektorer och huvudmän. Men det stannar inte där, utan alla som finns på skolan måste vara delaktiga; elevhälsa, lokalvårdare, it-tekniker, fritidsledare och vaktmästare osv. Jag anser också att det är nödvändigt att elevhälsan kompletteras med ytterligare yrkeskategorier – som logopeder, sjukgymnaster och arbetsterapeuter – för att vi ska ha en chans att kunna möta alla elevers behov av tillgänglighet.

En tillgänglig skola är en jämnlik skola – en skola där alla får plats och har samma chans – en skola för alla!

Jag som skrivit det här inlägget är leg. arbetsterapeut, förälder till ett barn med funktionsnedsättningar och själv funktionsnedsatt. Mer på temat skola, funktionsnedsättning och tillgänglighet finns att läsa på min blogg Livetsbilder

Twitter: @livetsbilder
Facebook: https://www.facebook.com/livetsbilder

Annonser

Glad påsk! Kunde alla vara med på påskfirandet i skolan?

Det påskens sista dag och våren är äntligen på väg. Med våren kommer många högtider som medför att schemat i skolan bryts för firanden, utflykter och helgdagar och därför kommer det här inlägget att fokusera på hur schemabrytande aktiviteter kan hanteras.

Varför är det viktigt att fundera på hur vi hanterar schemabrytande aktiviteter? För att det är en viktig del i att göra skolan tillgänglig. Tillgänglighet handlar om att alla elever, både med och utan funktionsnedsättningar och andra funktionsvariationer ska ha lika god tillgång till skolans alla delar. Tillgång till undervisning, lokaler, sociala sammanhang och inte minst lika god tillgång till hälsa. Den situation vi har idag, där många elever med funktionsnedsättningar och andra variationer blir utmattade och deprimerade av skolan, är ett tecken på att tillgängligheten brister. Inlägget fokuserar på tillgänglighet för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar men är applicerbart på många andra funktionsnedsättningar också.

Förberedelser möjliggör anpasning

Tillgängliggörande av schemabrytande aktiviteter bygger ofta på planering. Delvis för att det är svårt att göra en situation tillgänglig i stunden (det kan t ex vara svårt att ordna så att de elever som behöver mindre sammanhang får det när utflykten redan är igång, att dela in helklassen i mindre grupper behöver oftast vara gjort i förväg) men även för att förutsägbarheten i sig är en helt nödvändig anpassning. Förutsägbarhet kan behövas av olika skäl, t ex för att kunna tänka ut bra sätt att hantera de påfrestningar som aktiviteten kommer att innebära (vill du läsa mer om förutsägbarhetens roll så har jag skrivit om det här).

Få koll på förberedelserna och den totala belasntingen

Förberedelser kan delas in i tre delar:

  1. Eleven ska förberedas så att hen vet vad som ska hända och överenskommelser kan göras om vilka strategier eleven kan använda sig av. T ex hjälpmedel (keps, huvtröja, hörslekåpor, bildschema mm), en lugn plats att dra sig undan till, kommunikationskort eller tecken för att signalera status. Det här är den punkt som inlägget kommer att fokusera på av utrymmesskäl, följande punkter är dock lika viktiga.
  2. Aktiviteten ska anpassas. T ex kan påskpyssel behöva förses med bildstöd som förklarar förväntningar, ska klassen på museum behöver någon kolla upp en tid när ljudnivån inte är för hög och en lugn plats att ha som reservutgång osv.
  3. Vuxna omkring ska informeras så att de vet vad som gäller, t ex att eleven får ha keps och luva på sig så att eleven inte hamnar i en sits där hen behöver försvara sin rätt att använda hjälpmedel.

Att planera in förberedelser innebär både att avsätta tid och att tänka ut vad som är bra förberedelser för ändamålet. Hur behöver elev X förberedas för aktivitet Y? Få ett bildschema? Gå på ett eget förberedande besök till utflyktsmålet och få bekanta sig i lugn och ro, utan att samtidigt behöva förhålla sig till andra elever? Titta på videofilm från förra årets vårfest? Det finns många sätt att förbereda och vad som behövs beror både på aktiviteten, eleven och hur insatta alla inblandade vuxna är. Bra förberedelser är ofta förberedelser där eleven har en aktiv roll som samarbetspartner. I stället för att en vuxen bara berättar om vad som ska hända så bör eleven ha möjlighet att ställa frågor och berätta vad hen tror är att hen behöver.

Fungerande förberedelser kräver att alla är överens om vem som förväntas ansvara för förberedelserna och vem som sedan förväntas ansvara för genomförandet av aktiviteten. Är det klassläraren, en resursperson, specialpedagog eller föräldrar? För att få ordning på vem som ska göra vad och när har jag börjat skissa på ett planeringsschema. Första utkastet ser ut så här (klicka på bilden så blir den större):

Planering_schemabrytande_a_1

Syntolkning: Veckoschema med veckodagarna i TEACCH-färger. Den första kolumnen innehåller frågorna “Vad händer?”, “Hur kommer förberedelser att se ut?”, “Vem ansvarar för förberedelser?” och “Vem ansvarar för genomförande?”

En aspekt som jag som funktionsnedsatt upplever som viktig är att ta hänsyn till är hur det är att leva med begränsat med ork. Om schemabrytande aktiviteter och förberedelser ska rymmas utan att ta för mycket energi från eleven så behöver skolan planera så att det inte kommer för många krävande aktiviteter för tätt inpå varandra. Genom att visualisera aktiviteterna och förberedelserna kan det bli lättare att avgöra om kommande aktiviteter är realistiskt planerade, finns det utrymme till både förberedelser och aktiviteter? En elev som har förbrukat all ork genom att delta i en temadag där de vanliga gruppindelningarna har brutits upp till förmån för klassöverskridande konstellationer med andra lärare har i realiteten ingen möjlighet att vara en aktiv samarbetspartner som kommunicerar vad som behövs till morgondagens vårkonsert med skolkören. Genom att se till att det finns tillräckligt med tid för återhämtning mellan de schemabrytande aktiviteterna så kan elevens egen kompetens om sina behov tillvaratas. Det här schemat har även med helgerna just för att det ska gå att få en bild av hela veckan. I praktiken skulle ett ifyllt schema kunna se ut så här (klicka på bilden om du vill att den ska bli större):

Likadant planeringsschema som ovan men med ifyllda exempel. Under "Tisdag" står det "Vad händer? Förberedelser för torsdagens utflykt", "Hur kommer förberedelserna att se ut? Titta på bilder från förra gången + ritprat om i vilken ordning varje moment kommer", "Vem ansvarar för förberedelserna? Assistent Eva". Under "Onsdag" står det "Vad händer? Ev extra förberedelser för torsdagens utflykt". Under "Torsdag" står det "Vad händer? Utflykt till skogen", Vem ansvarar för genomförande? Assistent Eva". Under "Lördag" står det "Vad händer? Förberedelser för släktpicknick", "Hur kommer förberedelserna att se ut? Titta på bilder på släktingarna och parken. Gå igenom vilken mat vi ska ha med oss.", "Vem ansvarar för förberedelser? Förälder Alex". Under "Söndag" står det "Vad händer? Släktpicnick i Hagaparken", "Vem ansvara för genomförande? Förälder Lo".

Syntolkning: Likadant planeringsschema som ovan men med ifyllda exempel. Under ”Tisdag” står det ”Vad händer? Förberedelser för torsdagens utflykt”, ”Hur kommer förberedelserna att se ut? Titta på bilder från förra gången + ritprat om i vilken ordning varje moment kommer”, ”Vem ansvarar för förberedelserna? Assistent Eva”. Under ”Onsdag” står det ”Vad händer? Ev extra förberedelser för torsdagens utflykt”. Under ”Torsdag” står det ”Vad händer? Utflykt till skogen”, Vem ansvarar för genomförande? Assistent Eva”. Under ”Lördag” står det ”Vad händer? Förberedelser för släktpicknick”, ”Hur kommer förberedelserna att se ut? Titta på bilder på släktingarna och parken. Gå igenom vilken mat vi ska ha med oss.”, ”Vem ansvarar för förberedelser? Förälder Alex”. Under ”Söndag” står det ”Vad händer? Släktpicnick i Hagaparken”, ”Vem ansvara för genomförande? Förälder Lo”.

Det här planeringsschemat är fortfarande under utformning och det finns ett antal frågor som ofta behöver besvaras när förberedelser ska göras men som inte syns i schemat än. Det rör sig i huvudsak om vilket material som behövs för förberedelser, när det ska vara klart och vem som ansvarar för att ta fram det. En sammanställning av alla frågor som bör ställas inför schemabrytande aktiviteter är:

  1. Vilken är aktiviteten vi ska förbereda för?
  2. När ska aktiviteten ske?
  3. Hur kommer förberedelserna att se ut?
  4. Vilket material behövs till förberedelserna?
  5. Vem ansvarar för materialet?
  6. När behöver materialet vara klart?
  7. När behöver (senast) förberedelserna ske?
  8. Vem ansvarar för att förberedelserna görs?
  9. Vem ansvarar för genomförandet av själva aktiviteten?

Varför göra så stor affär av förberedelser?

I mångas ögon ter det sig antagligen onödigt att göra en så stor affär av förberedelser. Min erfarenhet är dock att för många elever med funktionsnedsättningar och andra variationer så är schemabrytande aktiviteter något som orsakar mycket problem. Antingen i form av att eleverna inte kan vara med eller att de är med men mår riktigt dåligt inför, under eller efter aktiviteten. I perioder när det tenderar att vara flera schemabrytande aktiviteter tätt inpå varandra (t ex december och under våren) kollapsar en del elever och det är förstås inte acceptabelt. Till det har vi alla gånger föräldrar akut sitter uppe och gör bildschema mitt i natten för att informationen inte har nått föräldrarna förrän dagen innan aktiviteten. Görs det inte en stor affär av förberedelser och anpassningar som skapar tillgänglighet så blir det en stor affär för eleven i form av ohälsa och exkludering.

Vad har tillgänglighet med en bra skola att göra?

För att sammanfatta så är förberedelser en nödvändig del av tillgänglighet. Om målet är att utveckla skolan och arbeta för att skapa en bra skola med kvalitet på lärande så bör det rimligtvis gälla alla elever, även elever med funktionsnedsättningar eller andra variationer. För hur kan vi någonsin kalla skolans verksamhet bra om det bara gäller för gruppen normfungerande elever?

Det här inlägget är baserat på ett inlägg på min egen blogg, där jag bl a tar upp varför helgen finns med i planeringsschemat. Jag arbetar inte i skolan utan skriver i egenskap av funktionsnedsatt person och förälder till ett funktionsnedsatt barn. Vill du läsa fler texter av mig så hittar du mig på bloggen Funkisfeministen. Vill du läsa mer om hur tillgänglighet vid sociala tillställningar (t ex inför klassens vårfest) kan se ut för en autist? Kolla in det här inlägget av bloggaren Propinqua.