Inge hopp!

Ja, jag vill gärna inge hopp! Jag vet att många lärare har ett tufft läge just nu. Alla tjänster på skolan kanske inte är tillsatta. Kanske är fler kollegor än förra året obehöriga. PISA, sjunkande resultat, arbetsmiljö, lärarlönelyftet och många andra faktorer oroar och stressar. Mitt i allt detta vill vi ge alla elever bästa möjliga undervisning. Just det, ALLA elever. För många skolor står dessutom denna termin inför en ny utmaning, nämligen att ta emot och undervisa nyanlända elever, utan att ha så mycket tidigare erfarenhet av detta.

Och det är här min tanke om att inge hopp kommer in. För det går att skapa god undervisning för elever som inte talar svenska och inte har gått i skolan tidigare. Låt mig ta en elev jag har just nu som exempel. När hon kom till vår skola i november förra året hade hon aldrig tidigare gått i skolan och kunde ingen svenska. Naturligtvis hade hon ändå en hel massa kunskaper och erfarenheter med sig som vi kunde ta till vara i undervisningen. Vi satte genast igång med metodisk och noggrann läs- och skrivinlärning, samtidigt som eleven fick lära sig och utveckla kunskaper inom alla skolans ämnen. Inlärningen skedde via talspråket, högläsning, filmer, bilder, praktiskt arbete och med mycket stöttning och höga förväntningar. Eleven undervisades delvis i klass Hjärtat, som också är namnet på min blogg där jag och elever skriver om vårt arbete, delvis i sin ordinarie klass där klasslärarna var måna om att hon skulle komma in i klassens gemenskap och delta i så mycket som möjligt av klassens arbete.

I slutet av vårterminen jobbade vi i Hjärtat med bilderboken Grodan och främlingen. Den kunde hon även höra på sitt modersmål via Småsagor på UR.
image
Vi arbetade med bokens handling och karaktärer på flera olika sätt; samtalade, dramatiserade, ritade och samlade ord.

image
image

image

image

image
Slutligen skrev eleven sin egen version av sagan:
Grodan och främlingen
En dag kom en råtta och Grisen sa:
– Råttan kommer.
Och alla kompisarna sa:
– Vadå!
Grodan sa:
– Jag ska gå på natten och titta på Råttan.
Grodan titta på Råttan och känner att de luktar gott. Och sen kommer tillbaka till kompisarna. Nästa dag går Grodan till Råttan och ser att han sågar. Han bygger en soffa. Råttan klar på soffa och Grodan kommer och säger:
– Hej jag Grodan. Råttan säger:
– Jag vet. Jag kan läsa och skriva och jag kan 3 språk svenska engelska och spanska.

Då kommer Grisen tittar på Grodan och Råttan. Grisen sa:
– Varför står du där? Råttan så smutsig och Råttan lat.
Grisen sa till Grodan:
– Kom nu.
En dag Grisens hus brinner. Grisen springer och Råttan kommer fram och tillbaks med vatten. Och sen blir Grisen glad att alla är kompisar.
Nästa dag Råttan plockar hop. Grodan säger:
– Vad gör du?
Råttan säger:
– Ska gå till Amerika.
Alla kompisarna blir ledsna och säger hej då.

Denna termin inleder jag arbetet i den här elevens sva-grupp med att läsa Astrid Lindgrens Mio, min Mio.
image
Alla eleverna grips av berättelsen från första sidan och även den här eleven gör inferenser och egna reflexioner:
”Oj, ett magiäpple! Som i Snow White. Fast tant Lundin är inte dum, tror jag. Hon vill hjälpa.”
”Aha, han inte Stockholm nu, inte Sverige. Han saknar Benka så jättemycket.”
”Titta! Ett slott som i Cinderella. Där tror jag bor Konungen. Nu kanske Bo Vilhelm bli prins.”

Som sagt, jag hoppas att den här elevens resa kan inge hopp. Även nyanlända elever med mycket kort eller ingen skolbakgrund, kan nå skolframgång med hjälp av undervisning som präglas av glädje, modersmål, stöttning och höga förväntningar!

Om du vill samtala med mig om sva-undervisning eller mottagande av nyanlända elever är du välkommen till bloggen Hjärtat hos @frksarapersson, eller till Twitter där jag heter @frksarapersson.

Det har varit ett omtumlande år

5ae9e04913e156a767aef74ed70da37a (1)

Det är snart sommarlov. I fredags tog mina estettreor studenten och mina elever på Språkintroduktion slutar nu på fredag. Jag kan se tillbaka på ett år som har varit mer omtumlande än de flesta under min snart artonåriga lärarkarriär.

Att dela sin tjänst mellan två gymnasieprogram, ett högskoleförberedande och ett gymnasieförberedande är riktigt bra. Jag får möta många olika sorters elever och kan gå från en lektion där vi talar om hur man bäst presenterar sig på engelska, till en som handlar om vetenskapligt skrivande.

Jag bor och arbetar i en kommun som tidigare tagit emot väldigt få flyktingar. Inte förrän 2008 hade kommunens gymnasium nyanlända elever, de få som kom dessförinnan fick studera i Göteborg. När jag och en kollega startade IVIK, som när IV blev IM fick namnet Språkintroduktion, hade vi 10-15 elever. Så har det sett ut de flesta åren, men i år blev det annorlunda. När vi planerar våra grupper inför nästa år utgörs Spåkintroduktion av ca 80 elever. Nästan alla ensamkommande från Afghanistan, Eritrea och Syrien och har alla kommit hit under året.

Det som gör det här året till ett känslomässigt omtumlande år är just dessa fantastiska elever. Från elevhälsan har vi fått överlämning om allt de varit med om i sitt hemland och på vägen hit. Vidriga berättelser som ibland sätt spår på deras kroppar, men alltid i själen. Egentligen är de helt fantastiskt att de ens kommer upp på morgonen och tar sig till skolan. Att de dessutom gör det med en otrolig glädje och ambition är otroligt. Dessutom smittar de varandra och de ger mig så mycket kärlek och energi.

Mitt i detta finns media och hatare i samhället och på sociala medier. Ensamkommande flyktingbarn målas upp som monster och det saknas balans. Vad några få gör får alla skulden för. Även i min närmiljö frodas rädsla och hat. På Facebook ser jag bekanta uttrycka sig så fördomsfullt att jag baxnar. Inte sällan önskar jag att de faktiskt fick träffa mina ungdomar. De som jag ser är norm snarare än undantag. Jag önskar att de såg deras glädje och ambition, men också sorgen och rädslan när de får veta att någon bombat deras hus eller att deras familj är i fara. Att de fick känna den ibland omänskliga press som finns på dem att lyckas här. De är trygga, men de är inte sällan ensamma.

Jag ska inte sticka under stol med att det inte bara varit ett fantastiskt år. Eleverna är fantastiska, men att organisera om så mycket som vi gjort och inte sällan få lösa situationer som på pappret är mer eller mindre omöjliga tar på krafterna. Nu kommer den stora utmaningen för skolledning och lärare hos oss, men säkert också på många ställen runt vårt land. Det är nu de här eleverna inte bara ska tas emot, utan också bli behöriga till gymnasiet. Vissa kommer säkert att ta andra vägar, men även de måste få en utbildning med hög kvalitet. En av de största fördelar med att få så många nya elever är att vi nu har studiehandledare. Det finns inte ord för hur mycket de lärt mig och självklart även våra elever. Det handlar absolut inte bara om språk, utan om så mycket mer. De är tillsammans med oss viktiga förebilder.

Som lärare på Språkintroduktion har du självklart ett uppdrag att undervisa i svenska och andra ämnen, så att eleverna blir behöriga. Ännu större är kanske uppgiften att ge dem ett sammanhang i ett nytt land, med delvis nya värderingar. Regnbågsfamiljer introducerades bland andra familjer. Jämställdhetstanken är en självklarhet och snart ska vi öva Den blomstertid nu kommer. Vi gör det vi kan för att välkomna nyanlända på bästa sätt. Jag önskar att fler deltog i den kampen, eller att färre som absolut inte gör det vår komma till tals.

__________________________

Linda Odén

Lärare i svenska, svenska som andraspråk och engelska på Lerums gymnasium

Läromedelsförfattare på Liber.

Finns på Twitter som @lindaode

Bloggar om skola på den just nu avsomnade Ordklyverier och om böcker på Enligt O och Kulturkollo

Tid är pengar

Jag som bloggar idag är bibliotekarie på en grundskola i förorten. Vår skola är en av de grundskolor i Stockholms stad som får högst socioekonomiskt tilläggsbelopp, och jag tänker försöka beskriva varför vi behöver de pengarna så väl. En del av skolans verksamhet har jag god inblick i, men vad till exempel elevhälsoteamet, skolledningen och fritidspersonalen gör har jag lite diffusare uppfattning om. Min bild behöver därför med säkerhet kompletteras, men här är den i alla fall:

Pengar är tid.

Vi behöver tid för att ta emot nya elever. Varje vecka är det inskrivningssamtal med mestadels nyanlända elever, det är tolkar med som talar med föräldrar eller kontakt med både gode män och familjehem. Nya elever ska placeras i undervisningsgrupp och tas om hand av sina mentorer och sina klasskamrater, de ska lotsas in i undervisningen av olika lärare, deras kunskaper ska kartläggas, lärarna ska hitta material som passar för varje individ och jag tror att även elevhälsan behöver få koll på alla nya.

Vi behöver tid för ge våra elever den bästa undervisningen. Ofta framställs det som att vi ska ha särskilt skickliga lärare och att pengar därför behövs till höga löner. Det är nog rätt, men eftersom våra lärare har ett krävande uppdrag så behöver de enligt min uppfattning mer tid till planering, samarbete och kollegialt lärande och skulle därför behöva en lägre undervisningsgrad. Tvålärarsystem förordas ofta, med två lärare i klassrummet kan eleverna förstås få bättre stöd och dessutom kan ordinarie undervisning fortsätta även om en lärare blir sjuk. När vi tvingas ta in vikarier utifrån blir det ofta oroligt i klasserna. Det är också bra med studiehandledare som kan elevernas modersmål och som finns tillgängliga i undervisningen. Studiehandledning och annat stöd i vardagen underlättar för eleverna att följa undervisningen.

Skolledningen behöver också mer tid, det är hela tiden väldigt många akuta ärenden som ska lösas, förutom att de likt alla andra skolledare ska leda skolans arbete och sköta ekonomin. En speciell sak är att många vill oss väldigt väl på vår skola, det är organisationer och andra kommunala instanser som vill hjälpa till. Det är ju jättefint, men kräver tid för förberedelser och genomförande för att bli bra. Eftersom det är tufft att arbeta hos oss tror jag att även rekrytering av personal tar ovanligt mycket tid för skolledningen. Och ekonomin blir i högsta grad oförutsägbar med stor omsättning av elever.

Fritidspersonalen behöver tid för att skapa trygghet och en meningsfull fritidsverksamhet. I vår stadsdel behöver eleverna lotsas ut i samhälle och föreningsliv på olika sätt. De måste få känna att hela Stockholm är deras, inte bara förorten. Och det är få av våra familjer som åker in till stan på helgerna, som går på museer och kulturevenemang eller fikar någon annanstans än i den närmsta omgivningen.

Studie- och yrkesvägledning tar tid. Vi har många elever som inte tror på sig själva och ser vad de har för möjligheter. Vi har också många som är supermotiverade och vill bli ingenjörer, läkare eller tandläkare men kanske inte har de allra bästa betygen. De behöver få veta alternativ. Skolsystemet, dess möjligheter och krav, behöver förklaras för elever och föräldrar, som ofta inte har egen erfarenhet av svensk skola.

Vi behöver tid i skolbiblioteket. Den tiden vill jag använda till att stimulera läsningen på många olika sätt. Det är den bristande läsförmågan som är käppen i hjulet för de flesta av våra elever, och utöver en god undervisning behöver de läsa mycket på fritiden. Att tillgängliggöra resurser på elevernas modersmål tar mycket tid för oss bibliotekarier, det är svårt att hitta och köpa in böcker eller leta reda på webbresurser. Eleverna behöver även mycket stöd runt användningen av IT. Det finns undersökningar som visar att förmågan att använda IT för sina studier är i högsta grad beroende av föräldrarnas utbildningsnivå och det måste kompenseras. Dessutom behöver skolbiblioteket vara öppet, även på eftermiddagar. Våra elever behöver en lugn plats att studera, med stöd av vuxen och tillgång till datorer och annat material.

Expeditionen behöver mer tid, en skola med stor omsättning av elever kräver flexibilitet och snabbhet av alla inblandade. Föräldrar kommer till skolan för att få personlig hjälp med olika saker, gärna av någon som kan deras språk. Det kan också vara rätt udda saker som tar tid, detta att elever byter personnummer kan till exempel ta obegripligt med tid att reda ut i ogenomtänkta IT-system.

Studier vid matteböcker

Sist men inte minst vill jag påpeka att eleverna behöver mer tid! Det tar tid att studera på ett språk man ännu inte till fullo behärskar, det behövs alltså mer undervisningstid, lovskola, läxhjälp etcetera. Om eleverna inte har gått i skola i sina hemländer, de kanske inte ens har lärt sig att läsa och skriva, så behöver de ännu mer tid! Det är omöjligt att hämta in nio års skolgång på ett par tre år. Och en liten grej som också tar sin tid: de flesta av våra elever som kommer från andra länder behöver gå i simskola för att fixa idrottsbetyget!

Avslutningsvis vill jag påminna om att detta alltså är min bild, några av de saker jag uppfattar i vardagen på min skola. Jag är övertygad om att den kan kompletteras och fördjupas av andra som har mer insikt i vissa delar av skolans verksamhet.

Om ni är intresserade av vad som händer i mitt skolbibliotek är ni välkomna att läsa bloggen Vad gör de i biblioteket? på Pedagog Stockholm

Cilla Dalén, bibliotekarie på Hjulsta grundskola i Stockholm