Samverkan

Under ca fem års tid, när den nya läroplanen trädde i kraft har samverkan skola fritis stått i fokus och lärandet under hela dagen. Det är inte alltid så lätt i praktiken men jag vill dela med mig lite om hur vi i mitt arbetslag på Rebbelberga skola i Ängelholm hittade en lösning som vi tyckte fungerade för alla, elever, lärare och pedagoger.

Under vårterminen 2014 fick vi alla en arbetslagstillhörighet som bestod av pedagoger med olika kompetenser. När timplanen var lagd blev det arbetslagets uppgift att se till att verksamheten fungerade under hela dagen samt att fördela ansvarsområden, lektioner. mm. Vi har varit två fritidspedagoger i vårt arbetslag och nu även en förskolelärare som under vissa förmiddagar arbetat i skolan. Vi har bidragit med vår kompetens i svenska (läsgrupper), IKT, matematik, SET (Social emotionell träning), skapande och bild samt rekreation och vila. Vi har åkt med eleverna till badhuset där de har deltagit i simundervisning. Sedan har vi haft FRIS (fritidshemmet i skolan) På dessa lektioner som har legat på fredagsförmiddagarna, i år på onsdagar, är uppdelat på två identiska arbetspass där vi delat klasserna mitt av och tagit en halva av varje, då har vi bland annat utforskat vår närmiljö, vi har arbetat tematiskt med områdena, havet, samhälle och demokrati, kroppen, religion, för 100 år sedan, sagor, matematik, rymden, mm. På vår FRIS (Fritidshemmet i skolan) har eleverna getts möjlighet att koppla ihop sina kunskaper med ett praktiskt lärande. Vi har varvat studiebesök med utedagar, lekplats och skogsbesök samt skapande allt enligt läroplanen och allmänna råd. På det här viset skapade vi också förutsättningar för att träna på samarbets och kommunikations förmågor samt att lyssna, problem och konflikthantering, problemlösning, utveckla fantasi och kreativitet, sociala förmågor, förståelse för olika sammanhang, säkerhet och hänsynstagande, grovmotoriska grundformer, respekten för djur, natur och andra människor och formbara material.

Samverkan i den här formen är en stor vinst för alla. Lärarna har kunnat arbeta i halvklasser och vi har fått en mindre hanterbar fritidshemsgrupp att arbeta med. Vi och våra elever har verkligen känt att dessa dagar har varit till glädje för alla och där lärandet har flyttat ut ur klassrummet.

Den sista halvtimmen på tisdagar, i år torsdagar har vi också haft FRIS, då har vi mest fokuserat på rekreation och vila. Det har mestadels blivit massage men också lite filmvisning. I anslutning till temat för 100 år sedan tittade vi på TV serien Kulla-Gulla.

Tack för ordet! Gullan Linnér Fridolfsson Fritidspedagog/Rebbelberga skola i Ängelholm

Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap idag och i framtiden och hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion. Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck olika former- såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet- som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och bli till en helhet. (Lgr 2011)

Annonser

Röda tråden får inte gå av

Röda tråden, helhetssyn, barnet i centrum, vårt barn, allas barn, KASAM-känsla av sammanhang, se hela barnet är begrepp som funnits med mig hela vägen från det jag började på Tomtebogårds förskola och skola för drygt 20 år sedan fram till idag. Jag tycker vi lyckats rätt bra att hålla ihop tråden i vår verksamhet även om den ibland varit sliten och nästan gått av. Det som gjort att vi ändå lyckats hålla ihop tråden är en tydlig skolledning som tillsammans med tillräckligt många drivande och kompetenta medarbetare gjort att vi fortsatt det gemensamma arbetet med allas våra barn. Jag är legitimerad förskollärare och har under åren på enheten växlat mellan att arbeta i förskola, förskoleklass, fritids men också under perioder undervisat i grundskolan.  Att jag har haft den bredden i mitt yrke har gjort mig än mer övertygad om att vi måste ha en sammanhållen skolgång från förskola och upp i stadierna där våra olika verksamheter måste vara kommunicerande kärl.

Jag är övertygad om att en av de bärande delarna till att vi lyckats hålla ihop tråden från förskolan till årskurs nio är att vi haft en sammanhållen och tydlig skolledning för både förskolan och skolan. Den har gett oss medarbetare från förskola, fritidshem, förskoleklass, låg, mellan och högstadiet möjlighet att träffas och jobba tillsammans regelbundet. Vi har haft gemensamma personalmöten, utbildningsdagar och planeringsdagar under alla år. Självklart har det ibland känts slitsamt att samverka över gränserna då tiden är begränsad och man vill se till att hinna sitt lärarjobb riktat till de barn och elever man just nu jobbar med. Vid dessa tillfällen har jag tänkt tanken om vad mitt grundjobb och huvuduppdrag är, är det att se till att jag själv gör det jag ska i den verksamhet jag jobbar för närvarande eller är grundjobbet att se till att vi alla tillsammans lyckas med alla barn hela tiden? Jag tycker att mitt grundjobb är helheten medan finliret är det jag gör med barnen och eleverna som jag för närvarande undervisar.

När jag jobbar med barn så vill jag att det vi gör ska utgå från deras erfarenheter men att jag hela tiden tillför nya kunskaper och insikter som läroplanen säger att jag ska göra men jag måste se till att det jag tillför passar in i ett sammanhang. Det är oerhört svårt för barn att förstå något som de inte själva är motiverade att lära eller som de kan koppla till en tidigare erfarenhet. Naturligtvis finns det barn och elever som klarar att lära sig abstrakta saker men om de ska få en förståelse och en djupare kompetens så är jag övertygad om att de också måste ges en förståelse för i vilket sammanhang den nya kunskapen ska passa in.

Hur kan jag nu veta att det jag nu skriver också har reell betydelse för barnens lärande och utveckling? Vad finns för bevis för att vi lyckas och gör rätt? Det är svårt att se snabba resultat när man jobbar med människor men jag ger mig ändå på en egen analys om vad som gör att jag kan säga att vi gjort rätt. Vi kan se att vi har goda skolresultat, vi ser glada och trygga barn, vi ser barn som lyckas när de går vidare från våra verksamheter, vi möter unga vuxna som gått hela sin skoltid på Tomtebo skolområde och minns tillbaka med glädje över åren hos oss. Vi har tyvärr också misslyckats med några av våra barn genom åren och det känns sorgligt. En gemensam nämnare för en majoritet av våra misslyckanden är att vi och barnens vårdnadshavare inte haft en samsyn på hur vi ska möta och jobba med deras barn. Vi har också haft barn som vuxit upp i trasiga och tuffa förhållanden som det har gått snett för, men vi har också sett barn som inte alls haft bra förutsättningar att lyckas som jag är helt säker har fått sin grundtrygghet i förskolan och skolan. Den tryggheten har gjort att de klarat sig bra trots dåliga odds.

Skola är för mig mycket mer än undervisning i ett klassrum, det är en ständigt pågående process under hela barnets tid i vår verksamhet från morgon till eftermiddag, från tidig barndom till ungdomsår. Tack vare en gemensam vision, samsyn, en röd tråd och helhetssyn på barnet och dess utveckling så når vi framgång och den synen har gjort att jag stannat kvar i över 20 år i samma verksamhet.  Nu har jag en del fackliga uppdrag för Lärarförbundet men kan inte tänka tanken att släppa jobbet på min förskola och skola så länge den röda tråden håller ihop. Går den av lär jag först försöka knyta ihop den men misslyckas vi med det så kommer jag troligtvis att söka mig vidare till annat spännande i yrkeslivet.