Likvärdig skola – att hålla ihop utvecklingen

 

I vårt förra inlägg skrev vi om  hur vi i Norrköpings kommun hjälps åt för att få in det digitala på alla 7-9 skolor och hur vi som faddrar tar oss an den uppgiften. Vår kommun satsar på att föra in digitala verktyg och en dator per elev på alla 7-9 skolor och nu pågår utbildning av lärare för fullt. Samtidigt som vi alla lärare ska lära oss använda datorer och digitala verktyg tillsammans med varandra och med eleverna pågår verksamheten för fullt för övrigt. Hur tänker vi kring skolutveckling och kollegialt lärande? Hur tänker du? Hur får vi de olika delarna att hänga ihop? Hur kan vi på ett bra sätt ta till vara på all den kompetens och kunskap som finns ute i de olika skolorna och använda IT/IKT som ett pedagogiskt verktyg för att bredda och fördjupa lärandet och undervisningen.

 

Det är språk och lärande, det är mattelyft, det är läslyft och säkerligen flera andra utvecklande utbildningar som lärare i Norrköping deltar i under våren eller har deltagit i tidigare läsår. Förutom detta så för vi in digitala verktyg och G suits för alla elever och personal på 7-9 skolorna. Redan idag är många 7-9 skolor inne i detta och under våren är vi som faddrar på fyra olika skolor för att hjälpa och stötta dem att starta upp arbetet med en dator till varje elev.

 

För att det inte ska kännas bara som att något läggs ovanpå allt annat vi som lärare ska kunna försöker vi tänka på att visa hur vi kan göra för att använda det vi lärde oss i mattelyft, språk och lärande-utbildningen samt andra fortbildningar vi gått genom åren. Det digitala underlättar och förenklar mycket och gör vissa delar ännu bättre. Vi har delade dokument mellan lärare, gemensamma mappar i ämnen, över arbetslag, ämneslag och möjligheten finns nu att dela över skolor. Eleverna kan direkt få stöttning och utmaning i sina skrivna arbeten. Vi kan skapa stödmallar, mindmaps och annat digitalt. Vi kan dela ut genomgångar och anteckningar till de som behöver repetera eller inte var på lektionen.

 

Vi vill bidra till en skolutveckling i Norrköping som hänger ihop. Att arbeta med digitala verktyg är inte något för sig utan det är något som vi som arbetar i skolan och våra elever ska kunna använda för att bredda och fördjupa kunskaper samt förenkla arbetet. När vi nu är ute och faddrar handlar det i första hand inte om tekniken och hur man gör tekniskt med olika program, arbetssätt, digitala verktyg utan om varför och på vilket sätt det det utvecklar pedagogiken

 

Vi som faddar på olika skolor lär oss även vi.  Varje skola har sin styrka och sina specialkunskaper som vi får till oss att ta med tillbaka till vår egen verksamhet.  Att mötas skolor emellan och gå en djupare inblick i varandras verksamheter bidrar till reflektion och utveckling.  Skolutveckling vare sig det handlar om att ikt, matematik,  läsning,  språk kan många gånger ske i kollegiet i en kommun.  Där finns en stor samlad kompetens.  Vill du utveckla och utmana dig? Börja med att hitta möjlighet för kollegiala samtal med dina kollegor på din skola och skolorna i närområdet.

 

Det handlar inte om att förändra utan att förbättra det som redan görs.  Att låta det digitala bli en del i den redan pågående utvecklingen av undervisning, lärande och skola.

 

Sara Andersson Twitter @solskenslady

Sara Ahlén Twitter @saraahlen

 

Annonser

Likvärdig skola i Norrköping – Att lära av och med varandra

Läraryrket är ett yrke där du behöver vara nyfiken och ta del av de förändringar som genomsyrar samhället. Oavsett om det gäller ny forskning för NO-lärare, ny litteratur för svensklärare, samhällsfrågor för SO-lärare behöver vi lära nytt och hänga med i utvecklingen. När det gäller det digitala är detta dock något som rör alla lärare oavsett ämne. Vårt inlägg här handlar om hur vi i Norrköpings kommun hjälps åt för att få in det digitala på alla 7-9 skolor och hur vi som faddrar tar oss an den uppgiften.

 

Bakgrund

Vår skola har varit en 1-1 skola, en skola med ett digitaltverktyg per elev, under några år. Vi har arbetat och utvecklat undervisningen tillsammans med två andra 7-9 skolor i Norrköping som även de haft 1-1 ungefär lika länge.

Vi har sedan vi startade med 1-1 på de första tre skolorna haft en grupp med IKT där vi bytt idéer och arbetat tillsammans kring detta. Vi tycker att det är viktigt att vi hjälps åt att bli så bra som möjligt och att alla skolor kan ge eleverna samma chans att lyckas. Vi ser att alla elever drar nytta av och utvecklar sitt lärande genom att använda digitala verktyg i skolan.

Skolverket och samhället i stort ställer krav på att vi i skolan hänger med i utvecklingen och i Norrköping ska det inte spela någon roll vilken skola du går på i 7-9. Våren 2016 startade Utbildningskontoret i Norrköping en grupp som skulle ta hand om utbildningen, införandet av 1-1 och inspirera övriga 7-9 skolor när det var deras tur att bli en 1-1 skola.

Fadderverksamhet

Under 2016 har vi i faddergruppen arbetat med fyra skolor för att hjälpa dem in i 1-1. Vi har tillsammans med en grupp inspiratörer på respektive skola diskuterat och arbetat fram hur just deras skola ska lyckas bra med införandet av datorer i klassrummen.

Att arbeta med att inspirera andra skolor är en balansgång, det får inte handla om att vi ska berätta för andra hur de ska jobba med digitala verktyg. Det är viktigt att varje skola med deras styrkor får hitta sitt sätt att förändra och förbättra undervisningen med hjälp av det digitala. Det ska inte handla om att kasta bort allt man tidigare gjort och nu bara arbeta digitalt utan det är viktigt att pedagogiken får vara i fokus.

Vår uppgift är att så ett frö, att få de lärare vi möter att våga testa för att sedan på egen hand fördjupa eller bredda sin undervisning ett par steg med stöd av det digitala. Vi möter en del pedagoger som har ett dåligt självförtroende när det gäller att använda digitala verktyg. Det är lätt att känna att eleverna ibland kan mer än oss vuxna. Det vi ser är dock att det är viktigt att lära och stötta eleverna i att utveckla sina kunskaper och sitt lärande med hjälp av digitala verktyg. Det är inte alltid i de områden vi använder i undervisningen eleverna har sina kunskaper.

Vi som faddrar har i uppgift att vara handledare, väcka nyfikenhet för att varje enskild lärare ska kunna hitta hur just den vill arbeta och kan stärka en redan god undervisningen med hjälp av det digitala.

Det är viktigt att vi som lärare vågar fortsätta vara öppna för att utvärdera förändra och förfina vår undervisning.

Imorgon startar vårterminen 2017, då kommer vi möta en ny grupp pedagoger som är på väg in i 1-1. Det viktigt att vi som faddrar är öppna, nyfikna och vill möta dem där de befinner sig. För att vi tillsammans ska kunna planera för hur utbildningen ska se ut och kunna ta tillvara på deras styrkor så att det digitala blir en förstärkning av den goda pedagogik som redan finns på skolan. Att det pedagogiska arbetet som görs och den goda pedagogik som finns ska interagera med digitaliseringen.

 

Hur tar du tillvara på din, dina kollegors eller andras kompetens i din kommun?

 

Sara Ahlén  twitter @saraahlen

Sara Andersson twitter @solskenslady

Ändra fokus i matematik!

“Good matematics is not about how many answers you know… It´s about how you behave when you don´t know”

Ett citat som är viktigt att ha med sig in i matematikklassrummet både som lärare och elev. Det är det vi ska öva och utveckla på matematiklektionerna, hur går vi tillväga när vi inte vet?

När det på min skola för ett antal år sedan infördes långa undervisningspass insåg jag och mina kollegor att vi hade utvecklat NO och kommit en bra bit på väg med undervisningen. Det fanns variation och det kändes bara som en STOR fördel att ha gott om tid och kunna vända vrida på begrepp under längre lektioner. Vi började diskutera mycket sinsemellan kollegor för att hitta fram till liknande koncept i matematik och började sakta förändra saker så som att inte låta böckerna styra. Vi vill planera aktiviteter, diskussioner och laborationer som ska göra att vi använder olika vägar för att nå målen i matematik. Böcker eller andra sätt att träna rutinuppgifter används främst för att repetera och befästa och då framförallt med individuell planering. Detta utifrån en diagnos eleven gjort och varit med om att rätta och bedöma tillsammans med lärare eller kamrat. Vilka begrepp eller delar i kursen är det jag behöver utveckla vidare, är en av frågorna som är centrala för eleven.

När vi började arbeta utan böcker ville vi att det skulle vara en längre tid. Vi mötte frågor från en del elever om när boken skulle komma. Enligt dem var det räknandet i boken som var riktig matematik. Även kollegor i andra ämnen frågade, då några föräldrar och elever diskuterat det på utvecklingssamtal eller mentorssamtal.

-Men ge henne en bok så henne blir trygg, sa någon.

Men vad förmedlar jag då? Att boken och att göra de aktuella sidorna eller uppgifterna är det viktiga? Att hen lär sig just denna matematikbokens sätt och struktur, bokstäver och mönster. Undervisningen ska enligt mig syfta till att LÄRA sig matematik och att kunna ANVÄNDA sina kunskaper oavsett situation.  Att släppa boken kändes som viktigt för att JAG, elever och föräldrar skulle börja fokusera på lärandet och förmågor istället för att göra det skulle vara i fokus .

Jag lyssnade på Peter Ellwe som pratade om 3 akt matematik inspirerad av Dan Meyer. Vill du se en liknande föreläsning finns den på UR-samtiden och heter Underbar matematik 2013. Det här blev det som gjorde att jag och min närmaste kollega vågade oss på att låta de öppna frågorna ta mer utrymme i undervisningen. Vi såg nya förmågor hos eleverna med öppna frågor. En elev som har svårt med beräkningar i  procent kan ändå se att svaret beror på hur mycket tröjan kostar. Eleven har förstått och tolkat problemet men behöver utveckla förmågan att räkna rutinuppgifter. Exemplet tröjan En elev som inte velat kommunicera eller resonera alls under matematiklektionerna kunde stå framme vid tavlan för att redovisa och argumentera för sitt svar när det handlade om något som berörde hens intresseområde.

När jag för ett par år sedan själv tappade tron på mitt sätt att planera och genomföra tog jag med böckerna och gav eleverna en planering för den lektionen, mer som en gammal vana “gör de här och de här uppgifterna”. Jag tänkte dessutom att jag skulle gå runt och lyssna på eleverna för att bedöma några av dem som jag var osäker på. Inget kom fram denna timmen, INGET jag gick bara runt och tjatade om att GÖRA eller hjälpte de jag redan visste vilken nivå de låg på inom aktuellt område. När jag bytt fokus i matematiken upplever jag att jag har större koll på elevernas förmågor och hur de ligger till hela vägen igenom kursen eller terminen. Eleverna visar sina kunskaper och förmågor i diskussioner och de kommunicerar sitt kunnande så jag och de i klassrummet kan ta del av det under större delen av tiden. Med en undervisning där huvudfokus är enskilt räknande måste jag som lärare söka upp eleverna en och en för att höra deras resonemang och i mötet 1-1 med läraren blir många elever fokuserade på att hitta rätt svar istället för att lägga fram idéer och tankar om möjliga alternativ för lösningar. Alternativt får jag lita enbart på ett provtillfälle.

När inte planeringen bygger på boken och hur många uppgifter som ska räknas under en lektion eller vecka blir heller inte någon elev först eller sist och kan stämpla sitt matematikkunnande utifrån det. Istället handlar det om målet för lektionen, målet för veckan eller målen för kursen, kan jag dem? Hur kan jag komma vidare? Även om en elev sliter med att lära sig bråktalens gåta, kan den i samma kurs visa mig att den har förmågan att lösa problem och redovisa sina tankar. Om min planering byggt på boken har min erfarenhet varit att eleven känner sig hopplöst sist och tänker “jag kan INGET”, men här får eleven möjligheten att lyckas med delar. Eller att eleven stressar igenom boken, använder facit på ett icke utvecklande sätt och på så sätt tappar bort lärandet.

Det handlar egentligen inte om bok eller inte, det handlar om att strukturera och planera för en undervisning där lärandet och förmågorna blir synliga. Det ska inte handla om att göra ett antal tal utan om att förstå begreppen och de matematiska sambanden.

För att detta ska bli verklighet krävs att jag som pedagog litar på min struktur med en god planering som fokuserar på begrepp och förmågor, att jag skapar goda relationer, tydliggör lärandet för elever och föräldrar samt skapar ett klassrum med god arbetsmiljö för lärande.

 

Sara Andersson, Förstelärare i matematik

Finns på

https://solskensladysbetraktelser.wordpress.com/

Twitter och Instagram @solskenslady
Till vardags på Ektorpsskolan i Norrköpings Kommun