Innovativa klassum på SETT 2017

En reflektion: Under detta läsår är det trenden ”Students as Creators” och ”Authentic Learning Experiences” från Horizon Report jag inspirerats av. Eleverna visar kunskap genom att vi sätter verktygen i deras händer istället för att läraren visar framför klassen. Genom att själv sätta ord på vad som händer och att använda olika uttryckssätt visar forskning att kunskapen stannar kvar längre.

As more schools embrace the notion of students as creators rather than merely passive consumers of knowledge, leading education organizations are devising strategies that empower student-driven media production and invention

Jag tänker mig att de färdigheter som behövs är:

  1. Empathy and Design Thinking
  2. Visual Communication and Design
  3. Invention Literacy and Maker Mindset
  4. 3D Design and Modelling
  5. Digital Storytelling
  6. Social Entrepreneurshipcollage02

Källa: Digital Promise Global – Learning Studios

Många intryck: Fick detta år berätta om ”Digitala verktyg för kreativt lärande” och visa pedagogiska möjligheter med VR.

collage03

Det finns så mycket att skriva om, men nu lämnar jag över budkavlen till nästa bloggare för lärarinitiativet Skola365…

Nätbaserad lärare, @natbaserad

Annonser

40 år senare tänker han på, om hur det är 40 år senare.

MassajerJag valde den 11 juni som dagen då jag skulle skriva i Skola365.  Av någon anledning kändes min födelsedag som rätt dag.

Min kollega Maria frågade för några dagar sedan vad jag skulle skriva om.  ”Ingen aning” svarade jag.  ”Det vet jag när den dagen kommer”

Så klockan fyra på morgonen den 11 juni sitter jag här.

Och tänker jag att 2016-40 = 1976.

Vidare att 2016+40 = 2056.

2056-1976=80

Siffrorna ger mig två reflektioner.  Den ena är att för de 20-åriga killar som jag har förmånen att jobba med, och som uppgett sin ålder till 15, är addition och subtraktion på den nivån, den nivå som vi får utgå från.

Den andra reflektionen är att vi i skolan förbereder eleverna för att komma in i ett samhälle där de om 40 år är mitt i livet, med uppåt 20-30 yrkesverksamma år kvar.  Men sättet som vi organiserar skola på skulle inte varit modernt ens för 40 år sedan.

Så om man skall uttrycka det med enkel matematik så är skillnaden mellan det samhälle vi utbildar för och det arbetssätt vi har idag ungefär 80 år.

Missförstå mig rätt.  Det här är inte egentligen en kritik, mer av en reflektion av hur svårt det är att bedriva skola.  För om jag tänker på hur vi skulle behöva bygga en skola som utgår från elevernas behov av att få en vägledning till sin framtid så är det en skola som inte är möjlig att genomföra idag, då den skulle möta ett kompakt motstånd från de flesta intressenter.  Föräldrar, elever, press, politiker.  De enda som skulle uppskatta den skolan är eleverna som går i den.  Fast kanske först om 20-40 år.

Paradoxen är att det är samhället som drar med sig en motvillig skola in i framtiden, och att det är tveksamt om det går att göra så mycket åt det.

Leif 73För 40 år sedan påbörjade jag min utbildning till förskollärare.  Det var på den tiden som de radikala 40-talisterna hade knäckt en hel generation av lärare.  En lektion började ofta med att läraren förskräckt frågade:  ”Vad vill ni göra idag?”

Om hen föreslog att vi skulle läsa en bok kunde svaret bli ”Neeeej, det vill vi inte”

På den tiden var det en radikal handling att bli förskollärare.  Jag valde  Husby som var det moderna samhällets spjutspets, på en förskola där föreståndaren var 25 år när jag som 24-åring började på Lofotengatan 43.

Vi jobbade i projekt.  Varje morgon samlades all personal och de fyra avdelningarnas barn i stora salen och delade in oss i grupper.  En grupp lagade alltid maten, och vi vägrade äta färdigmaten.  Matlagningsgruppen slabbade runt i köket och såg till att alla 50+ eller blev mätta.  Jag kommer ihåg hur jag en gång stekte pannkakor för allihopa, tillsammans med matlagningsgruppen.

Förutsättningen att få jobba hos oss på Lofotengatan 43 var att man lovade att stanna ett år, att säga att man trodde på förskola som idé, och att vara beredd att delta i våra kvällsmöten.  För att få bli förälder på vår förskola var man tvungen att gå med på att delta i samverkansmöten.

Några år senare hade jag hamnat på Gotland där jag blev chockad över att arbetet i förskola för många kvinnor var ett nödvändigt ont då det inte gick att vara hemmafru längre.  Som barnomsorgsassistent hade jag för 30 år sedan ansvaret för 70 dagmammor i Roma-Klinte-området.

1987  bytte jag bana och fick jobb på det stora dataföretaget på Gotland, Gute Data.  När internet kom såg jag ljuset och var med om att starta en avläggare till Gute Data som vi kallade Synergica utifrån en idé att 1+1=3.  Att med Lotus Notes och Internet kunde vi frigöra människors arbetssätt, och frigöra organisationer från förlamande gamla strukturer.

Vi kämpade med devisen:  ”Vi bygger nätverk mellan människor” och slogs för att IT innebar möjligheten till nya arbetssätt.

Vår formel var:  Gammalt arbetssätt + Ny teknik = Dyrt gammalt arbetssätt.

Ett av våra mål var att det var viktigt att arbeta tillsammans i sammanhang.  Epost-eländet hade kommit i början på 90-talet och ett budskap var att epost är ett medium som bör undvikas som samarbetsverktyg och att man istället borde arbeta tillsammans i delade arbetsytor, som för oss då hette Lotus Notes.

På jakt efter framtiden - del 4Vi åkte till Boston 1994 och jag skrev en artikelserie för Gotlands Tidningar – ”Tillbaka till Framtiden – en resa utefter den digitala motorvägen”.  Vi var många som var hoppfulla för framtiden.

Jag var inbjuden av Läromedelscentralen Gotland att delta i en utvecklingsgrupp – ”Rum för lärande” där vi hade möjlighet att diskutera framtidslösningar för skolan.  Där väcktes också längtan tillbaka till skolan, men jag kunde inte då se hur och var den möjligheten fanns.

Men när jag såg hur skolan i allmänhet såg IKT som ett tillägg till verksamheten och inte en transformativ kraft för förändring kände jag mig ofta frustrerad.

Via personliga kriser, eget företagande, 19 Tanzania-resor och återflytt till fastlandet, en vända på folkhögskola i Leksand ledde en ny kärlek mig till Södertälje och äntligen, för ett och ett halvt år sedan, hittade jag möjligheten att ta mig in i skolvärlden igen.

Övertygad om att en sån som jag behövs i skolan skrev jag till några rektorer och berättade att jag behövdes där.  Men svaret jag fick var att man bara anställer legitimerade lärare.  Så fick jag höra talas om en nystartad skola där ”Digital-verbal-global” var ledord.  Jag hittade Ingela Netz blogg där hon skrev att utgångspunkten är ett socialkonstruktionistiskt perspektiv.

Det är skönt när man då vet att man inte behöver skriva i fyrkanter utan kan skriva som man tänker.  Så någon vecka senare var jag anställd.

Problemet, när man anställer någon som jag, är vad man skall kalla det.   Det finns titlar, karriärstegar och betyg.  Legitimationer och Förste-lärare. Men det återstår för mig att hitta sätt hur skolan validerar faktisk kunskap och kompetens.

Jag brukar säga att jag är skolfarfar.  På anställningsbeviset står det SYV.  På min namnskylt står det Studiestödjare.  Igår delade kollegan Kerstin Lindström en artikel på Facebook där tjänsten ”Studiepedagog” beskrevs.  Aha, en skolfarfar.  Tänkte jag

Jag tror att jag och såna som jag behövs i skolan.  Vi har jobbat i många år, har massvis med kontakter i samhället.  Vi har lusten att möta de unga, och vi har sett en otrolig samhällsutveckling som vi nog har ganska stora möjligheter att extrapolera gentemot framtiden.  Vi har lärt oss att lära om, och vi har insett hur lite vi egentligen kan.

Vi är stolta produkter av den gamla flumskolan.

För det märkliga är ju att det är vi, som nu är i 30-60-årsåldern som har varit med och gjort Sverige till ett av världens mest framgångsrika samhällen.  Den här veckan kom Sverige ut som vinnare på ”the Goodness ranking”  I andra rankningar kring mest entreprenöriella samhälle, mest kreativa, högst tillväxt kommer Sverige alltid på topp 10.

Det verkar bara vara i PISA som vi ligger lågt.

Så min fråga till sist är.

När det går så bra för Sverige samtidigt som många är så missnöjda med vår skola….  Vilka slutsatser kan man då dra av det?

Att skolans betydelse för samhällsutvecklingen är minimal

ELLER

Att vi ändå har haft just den skola som varit rätt i vår tid.

Leif nu

Idag fyller jag 62 år.

Med ålderns rätt tackar jag för förmånen att låta tankarna flöda fritt, och med detta sagt kan jag nu gå och lägga mig igen.

Ja, och mirakel kan hända.  Det är vad vi jobbar för i skolan, varje dag vi är i skolan.  Och planerar för, varje dag vi inte är där.

Celebration i Luleå!

Hej!

Jag heter Karin Hallberg och jobbar som matematik och nt-lärare på Bergskolan i Luleå sedan 16 år tillbaka. Jag jobbar också som nt-utvecklare i Luleå kommun sedan 2014 på 20%. Därför utbildar jag tillsammans med Teknikens hus och Luleå tekniska universitet (som tillsammans bildar LuTek) många av de lärare i f-9 som undervisar i naturvetenskap och teknik i skolor runt om i vår kommun. Vi är ca 250 st nt-utvecklare i hela Sverige som har fått det här fina uppdraget som är en del av Skolverkets naturvetenskaps och tekniksatsning. Ett hedervärt uppdrag att utveckla naturvetenskapen och teknikämnet i våra skolor.

Inför att jag skulle skriva i dag har jag då och då skrivit ned punkter så här:

  • Undervisning (sker…)
  • Baklängesplanering (ja visst låter det tokigt?)
  • Administrativt arbete (inte kul, men vad gör man)
  • Föräldramöte
  • Flippa
  • Elevhälsa
  • Elevinflytande
  • Formativ bedömning
  • Ensamkommande
  • Nationella prov
  • Vikariebristen
  • IKT
  • Elevrådet!
  • Pedagogiskt arbete i spåren av ikt
  • Erasmus utbyte med Frankrike
  • Twitter (var bättre förr..)
  • Nt-utveckling
  • Mattelyft
  • Input ja. Men hur få tid till output.
  • Sett och Bett och …..LETT (i Luleå till hösten)
  • Språkutvecklande arbetssätt
  • Arbetsmiljö

Och så vidare….

Ja, alltså jag förstår ju nu när jag tittar på min punktlista att allt det där kan jag ju inte skriva om. Det där skulle bli en bok (som jag för övrigt inte tänker skriva).

Men när du tittar på min punktlista ser du en del av mitt läraruppdrag just nu. Det speglar på ett bra sätt hur mina dagar snurrar på. Hur ser ditt ut? Det vi har gemensamt är undervisning och betyg och bedömning. Kanske annat också tex att vi hänger över nationella prov att rätta just nu! I övrigt kan det skilja sig åt ganska mycket mellan skolor i Sverige. De allra flesta av oss har också fått nya bekantskaper i form av de ensamkommande flyktingbarnen. Vi slås varje dag av deras utsatthet och ensamhet och önskar att världen såg annorlunda ut. De vill så gärna och vi beundrar deras mod och styrka som de visar hos oss.

Jag tänker nog ändå avsluta med den sista punkten, arbetsmiljö. Den är viktigare än många tror. Jag hade en tidigare rektor som försökte pränta i oss att ”vi är varandras miljö”. Hon har lyckats, för det tänker jag allt som oftast att om jag går omkring och snäser och är på dåligt humör (vilket man kan göra ibland….men inte får jämt) så sprider det sig. Det blir lätt tråkig stämning och till slut är man inne i en ond spiral som inte bara påverkar mig som jobbar på skolan, utan även eleverna. Vi har alla ett ansvar där! De känner av oss! Om vi istället lyfter varandra, stöttar och lyssnar – kommer vi långt i korridorer och i klassrum i relationer till våra elever.

Det finaste vi har på vår skola är våra elever. De elever som ska undervisas, bedömas och slutligen betygsättas. De står sig gott i konkurrensen på gymnasiet (det vet vi) när vi lämnar över dom och vi vet att de är starka och modiga när de går vidare. De behöver lärare som trivs och mår bra. Lärare som inte alltid tar sig själva på så stort allvar och kan busa ibland. Det är barn vi undervisar, det får vi aldrig glömma. Det finns tid för allvar, tid att lära. Men det finns också tid för skratt och litet bus.

Apropå bus:

För några år sedan blev vår musikvideo (jo, det är sant!) Bergskolan goes Happy viral (poppis ord det där). Efter det har vi legat lågt (pga alla efterhängsna fans) men nu är vi på gång igen, då vår skola fyller 50 år!

Därför tänker jag avsluta med att ge er Bergskolan 50år- Celebration! Premiär i dag!

Hälsningar Karin Hallberg

Twitter: @aklejan62

Blogg: karinhallberg.blogspot.se

Bergskolans facebookhttps://www.facebook.com/Bergskolan

Kraften i makerkultur, entreprenöriellt lärande och digitalisering – ett kreativitetslyft för slöjd

Jag jobbar med kreativitet, drömmar, visioner och idéer varje dag i slöjd! Tid att längta till. Både som pedagog och elev. Skapandet känner inga gränser så i de flesta projekt vävs många områden in naturlig och skapar en bred kunskap med innehåll från många ämnen. Skola som det ”Makerspace” den är!

Jag möter elever från 2:an till 9:an varje vecka i en kreativ skaparverkstad där vi tillsammans försöker göra allt möjligt. Och allt möjligt! Ur ett skapande perspektiv har förutsättningarna i skolan på många sätt aldrig varit bättre. Vi har entreprenöriellt lärande som ska genomsyra all verksamhet, vi har digitala verktyg/media och material som ska vara en del av undervisningen i alla ämnen. Programmering i skolan får inom en snar framtid en plats inom alla områden. Ämnen ska samverka och bli till de helheter de är i ”verkligheten” och omvärlden ska knytas an till skolans verksamhet. Vilket smörgåsbord av möjligheter att verkligen möta varje elev där den är och skapa förutsättningar för ett meningsfullt lärande som håller och utveckas över tid. Samverkan med, inblick i och möjlighet att påverka vår omvärld finns hela tiden med, tack vare de möjligheter internet skapar. Vilket #KREATIVITETSLYFT!

För slöjd innebär detta möjligheter att tänka nytt och väva in elevernas livsvärld i det dagliga arbetet. I slöjd handlar det om att lära lika mycket (om inte mer) av ”fel” som av ”rätt. Det är när det inte blir som vi tänkt som allt ställs på kant och kräver att vi tänker en vända till (provar och omprovar), kikar runt hörn och kliver utanför våra komfortsoner. Inte alltid så bekvämt och smärtfritt men oj så spännande. Det bygger styrkor och en tro på den egna förmågan och handlingskraften. Med mod, tillit och passion kommer man långt!

Idag arbetar vi i slöjdsalen med många olika material. Det vi inte kan lär vi oss längs vägen. Tillsammans. Vi provar! Digitala media används både som verktyg och för kommunikation, och eleverna synliggör sin arbetsprocess och sina förmågor på många olika sätt, varav vår blogg www.slugt.se är ett. Här kommer språket in som en viktig del när skrivandet når ut till hela världen. Även textens form blir meningsfull beroende på hur den ska uppfattas och för vem den är skriven. Språk i alla ämnen blir synligt, och eleverna arbetar helt naturligt multimodalt när de erbjuds att välja form för hur de vill kommunicera sitt arbete. Det blir en öppning mot att prata upphovsrätt, källkritik, licensiering, etik, värdegrund i sitt sammanhang. Här har vi stort stöd av bla  IIS, Webbstjärnan och Creative Commons och i slöjden finns utrymmet för diskussion alltid där.

20151104_141608-1

Programmering och digitala material vävs in bland mer traditionella material och tekniker och det skapas ex. spelkontroller i alla möjliga och omöjliga material. Ibland som kuddar, andra gånger som tavlor. I ett större tema under hösten, Biomimetik, skapades lysande effekter till olika modeller. I årets tekniktävling (Tekniska samfundet) för åk 7 och 8 har modellen skapats med digitala tekniker och material och tävlingsbidraget som snart lämnas in är helt digitalt. Elever håller workshops för varandra och lär av varandra i olika åldersgrupper. Med den fantastiska delakultur vi har idag finns mycket inspiration att hämta, både för lärare och elever, via nätet, bara fantasin sätter gränser. Det pågår intensiv utveckling kring skolans digitalisering, bla inom Vinnovaprojektet #Makerskola. Här delas kunskap och erfarenhet och nya vägar utforskas. Det är spännande att vara en del av denna utveckling och det är också något vi lyfter i undervisningen, att det är nu vi tillsammans skapar framtiden.

Mycket handlar om inre drivkraft och motivation när det gäller att utveckla förmågor i estetiska ämnen (eller, det gör det väl i alla ämnen). Härlig feedback att få från elever är ” Får vi göra vad vi vill idag? Det brukar vi ju få!”. Det klingade lite oroväckande när jag först hörde det, (är man inte insatt kan man lätt tro att eleverna verkligen får göra vad de vill, utan pedagogisk ledning och ramar) men idag är jag stolt över att slöjden framkallar den känslan. När vi pratar om hur de menar förstår jag att upplevelsen eleverna har är att trots fasta ramar är friheten innanför väldigt stor. Lycka! Med utgångspunkt i elevens tankar och visioner om sitt projekt och aktuell pedagogisk planering har vi tillsammans funderat kring ”varför inte”. Hur gör vi för att göra det möjligt. Vi har pratat oss genom mål och förmågor att träna/lära och hittat en väg att gå som gör det möjligt för eleven att följa sin idé. Drivkraften tas tillvara!

Slöjd finns i alla ämnen och genom samarbete och ämnesintegrering kommer förmågorna som tränas i slöjd: formge, framställa, välja, motivera, analysera, värdera och tolka, att bidra till elevernas lärande på alla områden. Jag hoppas att vi 2016 jämnar ut gränserna mellan ämnen, skapar sammanhang, samverkar och gör hela skolan till ett makerspace som lyfter lärandet!

Susanne Tobiasson
Onsala Montessoriskola, Kungsbacka

@STobiasson
http://www.slugt.se – eleverna bloggar om sitt arbete
Makerplace – egen lite lätt sporadisk blogg:-)