Kraften när vi delar tankarna i högläsning och egen läsning är magisk!

 

Ishavspirater

Om högläsning och självständig läsning. Våra guldstunder.

 

Kraften när vi delar tankarna i högläsning och egen läsning är magisk! Ja, det är verkligen så, ingen överdrift alls. Jag ska berätta om hur vi har arbetat med högläsning och egen läsning. Två dagliga aktiviteter som fått allt större plats – i tid och i våra hjärtan.

För ett par veckor sedan sa jag hejdå och tack till 3 fantastiska år med en klass, som varit med på en resa där vi lärare och elever tillsammans utvecklat strategier för en aktiv läsning och skrivning: från årskurs 1 till 3. En undervisning där vi har hittat alltfler redskap att dela med oss av de tankar vi får kring texten, både muntligt och skriftligt, tillsammans och enskilt. Vi har vuxit inuti.

Inlägget är också en hyllning till skoltwitter, till allt kollegialt lärande på min skola och i det utvidgade kollegiet. Tillsammans med all fin litteratur, en stöttande och uppmuntrande skolledning är det otroligt viktiga pusselbitar i utvecklingsarbetet – en förutsättning för att få idéer och våga prova.

Min och mina kollegors stora inspiratör i frågor som gäller undervisning i stort och speciellt allt kring läsning är Anne-Marie Körling. Anne-Marie är lärare, författare och Sveriges Läsambassadör.

Sedan ca tre år arbetar vi med strukturerad undervisning i läsförståelsestrategier på vår skola. Vi synliggör strategierna för eleverna genom Läsfixarna och har fått fin handledning av Marie Trapp och Marika Nylund Ek. En kollega och jag har fått en 2-dagarskurs i  ”Att lära barn att läsa på djupet” av Camilla Segertoft m fl på Centrum för Skolutveckling – Göteborgs Stad. Den kursen har vi också haft stor nytta av i textsamtal och läsning. Du ser en del spår av de erfarenheterna här nedan. Framför allt strategier för ”Att följa i huvudpersonernas fotspår.” Catharina Tjernberg har öppnat våra ögon för framgångsfaktorer i god läs- och skrivundervisning där vi är särskilt nyfikna på TCRWP – Teachers College Reading and Writing Project i NY.

I kollegiet har vi under detta läsår gemensamt läst Anne-Maries texter i bl a Läslyftet, sett hennes filmer på UR, samtalat om dem tillsammans i kollegiet och även fått ställa frågor direkt till Anne-Marie genom Skype. Så värdefullt och roligt!

Vi har testat flera av Anne-Maries språkberikande lektionsförslag hämtade från hennes innehållsrika blogg och sedan reflekterat tillsammans i vårt eget Läslyft på vår skola. Det har gett oss en otrolig kick att leka och utforska språket på ett nytt sätt i klassrummen, åk 1-5 – även en del i F-klass och på fritids.

Det har gett oss ett mera nyfiket, tillåtande och generöst förhållningssätt där elevernas egna tankar och delandet av tankar sätts i fokus. Egentligen är förändringen så stor att jag är rädd att jag inte kan förmedla den här. Det handlar om delaktighet och demokrati!

Vi knackar, smackar och spelar en liten teater! Vi skrattar, förvånas och blir alldeles upprörda tillsammans. Högläsning, ca 20 minuter varje dag.

Före högläsningen:

Eleverna kommer in, tar upp penna och loggbok. Alla är direkt igång med något av följande som jag har förberett på blädderblocket.

  • Skriv meningar om tre ord hämtade ur den kommande högläsningen. Efter ca 2-3 minuter delar vi meningarna med varandra, till kamraten bredvid, några läser högt för hela klassen. Någon skriver på datorn, andra med pennan.
  • Skriv frågor till rubriken! Vad undrar du? Läs frågorna för din kamrat som sitter bakom, framför eller bredvid. Jag brukar gå runt och snappa upp frågor, skriver dem på blädderblocket, läser dem sedan högt.
  • Skriv meningar till bilden som du snart kommer att möta i kapitlet. Jag ser… Jag undrar… Jag tror… Jag skriver börjorna bredvid bilden som jag har kopierat o förstorat ur boken eller projicerat på tavlan genom iPaden. Alla delar sina tankar med någon, vi lyfter några tillsammans.
  • Du kommer snart att möta denna mening: .”….. ” Vi läser meningen tillsammans, flera gånger, med olika intonation och röstlägen. Ibland reflekterar vi bara kring den, ställer frågor tillsammans. Ibland blir uppgiften att byta ut ord i meningen, leka med den.
  • Vi läser upp de nya meningarna för varandra. De bjuder ofta in till massor av skratt och förvånade miner! Så kul! Så kreativt!

Denna stund före högläsningen tar inte lång tid men den ger så mycket! Nu är alla mer nyfikna på texten som kommer.

Under högläsningen:

  • Vi ”hoppar in i boken”, förflyttar oss tidsmässigt snabbt från loggbok till högläsning. Eleverna är på bettet och vill snabbt komma igång! Eleverna sitter oftast på den stora mattan i en ring. Jag läser med min högläsningsröst. Ja, den känns mörkare. Jag har själv läst och förberett mig för texten. Med pennan i hand. Markerat förslag till lässtopp: frågor, meningar och korta dialoger att dramatisera tillsammans, gestaltningar, personbeskrivningar mm. Ofta är det sådana meningar jag lyft före läsningen. Det blir en aha-känsla att möta meningen igen, i sitt sammanhang.
  • Det är en avvägning, ett balanserande, att inte göra för många lässtopp, därför vill jag vara förberedd. Jag vill skapa plats för elevernas tankar och frågor. Samtidigt skapa plats för läsflow, utan avbrott. Ser jag att eleverna är ivriga, bär på tankar eller frågor om något speciellt i texten, får de snabbt reflektera med kompisen bredvid. Det ger energi åt högläsningen. Ofta är det frågor som: Vad tror du att ” …. ” kommer att göra? Varför då?, Känner du igen känslan? Har det hänt dig?
  • Det vi alltid gör är att då och då härma karaktärerna. Vi gör som de gör. Vi läser tillsammans meningen och suckar tungt, bankar med nävarna eller hukar oss darrande av rädsla i det trånga utrymmet under durken. Allt för att leva oss in i och kunna ”gå i karaktärernas fotspår”. Ibland spelar vi upp en kort dialog i texten, 2 och 2.
  •  Om det är en skönlitterär text fylld av faktaord, fortsätter jag att läsa och ritar samtidigt på tavlan. Det stödjer förståelsen, samtidigt som jag inte bryter läsflowet.

Efter högläsningen:

  • Beroende på hur mycket vi har bearbetat texten före eller under högläsningen skriver eller/och ritar eleverna efteråt i sina loggböcker. Det kan vara en tanke/förutsägelse kring hur det ska gå för huvudpersonen eller en bild av något som gestaltas i texten. Viktigt att det känns angeläget och meningsfullt. Inte som ett måste. Det ska ge energi, inte ta. Någon gång kan det vara just efter läsningen jag lägger fokus. Kanske som startpunkt för ett etiskt dilemma, en jämförelse kring hur barn levde förr och nu i ett Venn-diagram mm.

untitled

Den egna aktiva läsningen, som inte bara är tyst, ca 30 minuter varje dag.

  •  Jag läser ofta 90 sekunder ur några böcker, valda stycken. En aktivitet som också passar när som helst under dagen även ur faktaböcker.
  • Uppmuntrar att skriva en favoritmening eller frågor på texten i sin loggbok eller på stora blädderblock där vi har samlat klassens favoritmeningar samt vilken bok de kommer eller ifrån.
  • Tipsa och visa eleverna om att följa karaktärerna i sin bok. Fråga sig själv ”Hur mår huvudpersonerna i din bok? Hitta meningen, meningarna som visar den känslan. Skriv av den texten i din loggbok, skriv känslan bredvid. Jämför gärna karaktärer på detta vis. Inspiration – källa: ”Att lära barn att läsa på djupet”, se ovan.
  • Låta eleverna avsluta lässtunden med att läsa det senast lästa lilla stycket högt för läskompisen, samtala kort om det lästa. Om eleven har skrivit favoritmening eller fråga läses den upp också.
  • När eleverna väljer bok för den självständiga läsningen får de ofta läsa en liten bit högt för mig. Samtala om texten. Det blir en liten vägvisare för både eleven och mig om texten är lagom svår.

loggbok

Vilka positiva effekter ser jag?

  • Sammansvetsande! Inkluderande! Vi upplever känslor tillsammans. Delar tankar kring karaktärernas agerande och känslor, hur och varför. Det ger empati och nya perspektiv.
  • Frågor, öppna och utforskande frågor, får allt större utrymme. Vi, både elever och vi lärare, blir mer vana vid att ställa frågor och att förhålla oss till frågor. Att ta vara på olika frågor. Det smittar av sig på andra lektioner också.
  • Jag hör ofta hur elever gör kopplingar till olika böcker vi läst tillsammans. Tillsammans har vi över tiden fått gemensamma skatter att förhålla oss till. Kommer du ihåg? Det får mig att tänka på… Ja, vi kan relatera till olika huvudpersoner och händelser i olika böcker nu efter många gemensamma läsupplevelser.
  • Jag märker att de som hade svårt att hänga med i handlingen får draghjälp att förstå nu.
  • Erbjuder utmaningar för alla! Ser ofta hur de språkligt kreativa som redan läst massor och fått högläsning i hemmet får välbehövliga utmaningar, nya ingångar som gör att de piggnar till!
  • Våra nyanlända har deltagit, ibland tillsammans med studiehandledaren. Passar t ex bra att skriva lite mer kring en bild i boken. ”Jag ser… Jag undrar… Jag tror… ” Det har bjudit in till stora tankar med relativt få ord. Bra ingångar till att bygga språk.
  • Kämpande läsare får tänka på hög kognitiv nivå!
  • Tanken utvecklas genom reflektioner kring läsupplevelsen, muntligt och skriftligt.
  • Bilder får stort utrymme. Eleverna blir vana vid att ”läsa en bild”.
  • En undervisning där elever blir delaktiga. Deras tankar tas tillvara och delas i klassen.
  • Eleverna får lättare att uttrycka sina tankar i skrift. Ser en stor skillnad!

Källa för inspiration till lektionsförslagen här ovan är Anne-Marie Körlings blogg: www.korlingsord.se

Se även ett urval av Anne-Maries lektionsförslag som vi har provat  på vår skola:

ankikallman Pearltrees  ”Att arbeta språkberikande, A-M Körlings idéer.”

Med glada sommarhälsningar från Anki Källman, lärare i åk 1-3,

Gunnarsboskolan i Mullsjö.

Om du vill så ses vi på Twitter @ankikallman     Välkommen!

P.S Det finns så många härliga kollegor som jag samtalar med och får idéer av  dagligen på vår skola och på Twitter. Hej på er! Ni är fantastiska och så proffsiga! Ni ger mig massor  hela tiden. Hade velat skriva ett långt, långt inlägg om er alla – hur mycket ni betyder för mig och min undervisning. Det får bli en annan gång! Det finns på gång och väntar på lämplig publicering;)

 

 

Annonser

Cirkusen – ett skrivprojekt i åk 3

Under hela vårterminen har det varit CIRKUS i treornas klassrum! På ett bra sätt!

cirkus IMG_0838

För många år sedan inspirerades jag och en äldre kollega av mellanstadiets sätt att arbeta med ”Huset” (Stråk av bildspråk). Vi ville också! Insåg att det hade passat våra treor minst lika bra med ett tydligt, väglett skrivande. Kollegorna på mellanstadiet tittade snett på oss och menade att det kunde vi väl spara till dem, eleverna skulle ju ha något att göra på mellanstadiet. Det var på den tiden man resonerade så – saker skulle väntas in och utföras i en viss årskurs – så hade det alltid varit.

Vi var olydiga. En sen planeringseftermiddag satte vi oss ner vid datorn och började skriva en egen berättelse i åtta kapitel. Ingen kunde hindra oss att ta den briljanta idén! Så fortsatte det några veckor framöver och historien om en cirkus växte fram. Vi skrev om  Cirkus Bravo och personerna som arbetade där. Till varje kapitel målades passande bilder i vattenfärg. Vi var helt överens om att bildspråket skulle väga tungt i elevernas arbete.

Sedan dess har många år gått och jag har hunnit med att arbeta med Cirkusen i flera treor. De första böckerna skrevs för hand, först utkast och sedan finskrivet. Skönt att den tiden är förbi! Förra trean publicerade sina böcker som digitala Flipsnack-böcker och årets elevkull ville ha sina böcker utskrivna i färg – de fick som de ville.

Nike-3 Nike

Under terminen har jag presenterat ett kapitel, med tillhörande bild, i taget. Jag har läst kapitlet högt och med inlevelse. Samtidigt har texten varit uppe på smartboarden. Efter högläsningen har vi diskuterat den berättande textens utmärkande drag. Vi har tillsammans tittat närmre på min text, var finns inledning – handling – avslut, hur löser jag styckeindelningen och hur skrivs en dialog? Det finns oändligt mycket att diskutera och efterhand som terminen går desto högre krav får eleverna på mina texter.

”Det där kunde du ha utvecklat, Kristin!”

”Du hade inte så många egenskaper på Starke Adolf!”

En dag kom frågan…

”Ska vi inte ändra lite i din text och skriva till det vi kom på nu?”

Jo, självklart! Så förbättrade vi tillsammans, den ibland lite torftiga, cirkustexten jag och kollegan skrivit för så många år sedan.

Clown Starke-Adolf

När vi bearbetat min text får eleverna givna punkter att förhålla sig till i sitt eget skrivande. Nu är det lätt för alla att skriva, de har så mycket inspiration, så det är bara att köra igång. Jag uppmuntrar alla att ta idéer och tankar av kamraterna eller av mig. Det ska kännas ok att skriva precis som jag gjorde. Så småningom sprider sig en stolthet om kamraterna gillar ens text och vill skriva liknande. Vi har en dialog om vårt skrivande, bjuder på uppslag och visar varandra våra texter. Alla är stolta, oavsett hur mycket eller lite man skrivit.
Ibland ställs frågan:

”Är det någon som har en bra inledning att bjuda på?”

”Har någon ett bra tips på katastrof?”

Många vill dela med sig av sitt skrivande och kommer fram för att plugga i sin dator till smartboarden. De läser vad de skrivit för sina kamrater och då lossnar det för andra. På så sätt slipper vi skrivkramp och alla elever får ett flyt i sitt skrivande. Vissa målar sina bilder först, de tycker det är lättare. Under tiden kan tankarna på den kommande texten få växa fram.

Vi har använt oss av en enkel modell för kamratbedömning, för att vidareutveckla texterna. Eleverna har läst varandras kapitel, gett två beröm och tagit upp en sak som kan förbättras.

IMG_0835-e1466096030386 IMG_0836-e1466095812744

Jag är bara en i raden av pedagoger som lovordar ett gemensamt, väglett skrivande. Vår berättelsen om CIRKUSEN är långt ifrån perfekt, inte heller bilderna  – men i samarbete med eleverna utvecklas texterna och bildspråket under resans gång. Det blir roliga skrivstunder tillsammans, som både jag och eleverna ser fram emot!

Kristin Blomberg, Rebbelberga skola Ängelholm

Twitter: @blomberg_k
http://rebbelbergasbokspanare.se

Kooperativt Lärande: en förändrad lärarroll och elevcentrerad undervisning

Problemet

Skolan som modern institution firar 150 år. Flera undervisningstraditioner har genom tiderna använts och haft stor påverkan på hur elever lär sig. Sverige har länge varit i framkant inom skolutveckling i världen men har sedan 90-talet tappat självförtroende. Många nya skolreformer har genomförts sedan sent 80-tal. Detta har dragit isär den svenska skolan i små öar där kommuner som enskilda huvudmän är i en ständig dragkamp om eleverna med riskkapitalbolagen. Som följd har skolutvecklingen i det långsiktiga perspektivet – för samhället såväl som för individen – fallerat och istället jagas snabba resultat med satsningar för att öka söktrycket på skolorna. Skolorna har också fått en enorm press på sig då eleverna blivit mer rörliga, vilket lett till att rektorer tyvärr behöver ägna allt mer tid till budgetkalkyler. Detta skapar ett tryck på skolan att vara så attraktiv som möjligt där föräldrar ses som kunder och eleverna som handelsvaror. På denna väg har skolutvecklingen helt tappat riktning. Vi tror att detta är den stora boven i varför skolan ser ut som den gör idag. Var är fokuset på att utveckla hur vi lär? Var är fokuset på kunskaperna, på metodiken?

Med handen på hjärtat, hur ser ett vanligt klassrum ut idag i Sverige? Hur ser din undervisning ut? Vi menar att det inte hänt mycket vad gäller den grundläggande klassrumspedagogiken på över 100 år. Många klassrum ser idag ut på samma sätt som när vår farmor och farfar gick i skolan. Tyvärr har inte mycket hänt med metodiken heller. Det vanligaste sättet att undervisa på idag är det vi kallar den traditionella metoden, där läraren styr undervisningen från katedern och lär ut till elever som är passiva mottagare av kunskaper. Eleverna sitter i rader där de uppmanas att inte titta på varandra och inte “fuska”. Tystnad i klassen ses som en god undervisningssed och lärare beröms för hur bra de kan kontrollera samtalen i klassrumssituationen. Inom det som kallas förmedlingspedagogik har den traditionella metoden olika grundformer; en för att svara på lärarens frågor, en för att lyssna och förstå och en för att kopiera det läraren gör för det individuella arbetet. Eleverna lär sig i små små steg att det finns ett korrekt svar och en korrekt tanke (med ett facit!). De lär sig också att de vill vara ensamma med det korrekta svaret så att de får positiv förstärkning från läraren vilket leder till tävlan mellan eleverna om uppmärksamhet i klassen.

Undervisningen är med detta lärarstyrd och lärarcentrerad. Men varför är då detta fel? Jo, för att många elever lätt kan falla mellan stolarna genom att vara denna passiva mottagare. Du kanske har en elev som inte räcker upp handen? Eller så kanske du har elever som akut behöver gå på toaletten mitt under ett grupparbete och sedan försvinner bort en hel lektion? Du kanske har en elev som drömmer sig bort tittandes ut genom fönstret under dina exemplariska genomgångar? Har det hänt dig att en elev utifrån ser ut att arbeta flitigt i sin arbetsbok, men sedan upptäcker du efter ett par veckor när du rättar att eleven inte alls har förstått något av det som ni arbetat med? De elever som du som lärare har koll på och vet att de förstått är de elever som är aktiva och räcker upp handen; de som delar sina tankar i klassen. Men gör verkligen alla elever det i ditt klassrum?

pic_mean_teacherVarför har det blivit så här? Orsakerna sträcker sig långt utanför klassrummets väggar. Samarbetet mellan forskning på universiteten och praktisk skolutveckling baserat på beprövad erfarenhet sker inte på ett strukturerat sätt idag sedan avvecklingen av skolmyndigheten för skolutveckling och andra statliga verk. Varför gör vi lärare alla dessa nationella prov om inte resultaten granskas och goda undervisningsmetoder sprids? Skolorna är idag lämnade att ensamma utveckla sin egen verksamhet vilket leder till att lärare behöver uppfinna hjulet varje dag. Ute i skolorna finns fantastiska pedagoger som utvecklar sin metodik i samspel med kollegor, men plattformar för att sprida dessa vidare är få! Ur detta föddes idén till kooperativt.com. Vi vill sprida och utveckla det vi upptäckt tillsammans med alla lärarkollegor som vill delta. Vi vill samtidigt lära oss av alla er där ute som förvaltar fantastiska idéer och tankar om hur man kan utveckla en modern undervisning.

Kooperativt Lärande

Join Our TeamKooperativt lärande är ett helt annat sätt att undervisa på än traditionell undervisning. Undervisningen fokuserar på smågruppslärande, hyllar interaktionen mellan elever och fokuserar på samarbetsfärdigheter för att utveckla förmågan hos eleverna att kunna mediera kunskaper. Ett exempel på Kooperativt Lärande är att använda sig av så kallade strukturer vid samtal i klassen. Strukturerna gör att varje elev tänker enskilt, pratar i par eller grupper och lyfter svaren till hela klassen och på så sätt sprider kunskaper vidare. Detta möjliggör att alla elever får sin röst hörd istället för att bara en elev åt gången får tala som vid traditionell undervisning. Läraren arbetar ständigt relationellt i klassen och delar ut sociala roller så som Uppmuntrare eller Materialförvaltare och stöttar sociala processer i olika smågrupper för att skapa förutsättningar för lärande i grupp. Ofta växlar eleverna roller för att träna på olika förmågor. Eleverna tar gradvis över en del av ansvaret som traditionellt legat på läraren genom dessa roller och får stöttning av olika stödstrukturer (scaffolding). Eleverna blir även uppdelade i nyckelpar som utvecklar kunskaper och färdigheter över tid tillsammans från mellan 1-4 veckor och/eller så arbetar de i formella lärgrupper om fyra elever som kan sträcka sig längre än ett år där fokus är på goda relationer och elevstöttning. Eleverna får även dagligen arbeta i sk. informella grupper eller par utifrån korta undervisningsmål för att träna förmågan att samarbeta med alla elever oavsett lärstilar.

Undervisningen utgår alltså alltid från elevernas erfarenheter och kunskaper. Läraren blir med detta en ledare istället för en slags chef; läraren stöttar eleverna till att gradvis lära sig hur de på bästa sätt lär sig själva och andra omkring sig. Kooperativt Lärande är inte bara en metodik utan ett förhållningssätt där elevens aktivitet och eget lärande alltid står i centrum. Lärandet kommer heller aldrig att frånskiljas från de tankeprocesser eleven själv har utifrån sina erfarenheter när dessa testas i samtal med andra elever.

Kooperativt Lärande kan ses som en förädling av det sociokulturella perspektivet och en undervisningstradition som på riktigt ger eleven verktyg för att vara delaktig i allt från planering till innehåll och aktivitet under lektioner. I ett kooperativt klassrum har eleverna mer än 90% av samtalstiden till skillnad från det traditionella klassrummet där eleverna endast har ca 5% av samtalstiden. På samma tid som en lärare som arbetar traditionellt kan dela ut 2-3 frågor med vanlig handuppräckning kan en lärare som använder Kooperativt Lärande ha gett alla elever chans att svara och lyssna på svaret till frågan. I en klass med 24 elever får du via handuppräckning 1/24 elever att samtala aktivt, i en pardiskussion aktiveras 12/24 elever i samtal. Med vanlig handuppräckning skulle det ta en hel lektion att få varje elev i klassen att dela sina idéer för det som bara kräver en minut genom Kooperativt Lärande! För varje gång du använder en samtalsstruktur i ett par på två minuter ger det en minut samtalstid för varje elev. Det är lika mycket muntlig produktion som enligt forskning traditionell undervisning ger per elev i en hel timme! Med hjälp av Kooperativt Lärande ökar du hela klassens delaktighet och samtidigt utvecklar och stärker du elevernas språkliga förmåga. Effekter av detta märks speciellt på elever som har svenska som andraspråk, men även på elever med språkstörning och elever med olika NPF.

Om nu eleverna pratar och diskuterar så mycket, vad gör då läraren? Jo, som lärare arbetar du för att organisera och strukturera eleverna att lära sig i par och grupper där varje individs kunskap ska bidra till att hela gruppen lär sig. Du använder dig av samtalsstrukturer i grupp eller parövningar som är uppbyggda utifrån vissa fasta principer där du som lärare förstärker det positiva ömsesidiga beroendet mellan elever för ett elevaktivt lärande där allas röster för höras. Du använder styrkan i att en grupp inte är homogen och det ses som positivt att eleverna skiljer sig i förmågor, kunskaper, kultur, erfarenhet och kön inom en klass. Din uppgift som lärare är att skapa grupper för lärande för att sprida kunskaper, lära eleverna att uttrycka sig och samarbeta. Arbetsmetoderna inom Kooperativt lärande bidrar till ett sociokulturellt lärande på riktigt och själva grundsynen härstammar från ett socialkonstruktivistisk synsätt; att lärande alltid bäst sker i samtal och interaktion mellan människor.

Undervisningen är med detta lärarstyrd men med skillnaden att innehållet och arbetsmetoderna är elevcentrerade. Över tid utvecklar detta komplicerade sociala förmågor samt förmågan att använda komplexa kognitiva strategier. Eleverna känner att skolan är deras vilket även ger effekter långt utanför skolans arena där undervisningsmetoden berör skolans samhällsuppdrag; att föra människor samman. Bröderna Johnson som bedrivit forskning på Kooperativt Lärande sedan 1970-talet skriver “No one gets left out of a pair”. Detta summerar vad Kooperativt Lärande är baserat på: det positiva ömsesidiga beroendet där alla elever behövs då de är aktiverade i samtal, i aktivt lyssnande och i ett kollektivt tänkande.

Nu vill vi vidareutveckla detta med er! Under höstterminen 2016 kommer vi lära ut allt vi kan för att sedan fokusera på utveckling av nya strukturer och metoder. Vår tanke är att skapa ett paraplybegrepp kring det Kooperativa Lärandet tillsammans med andra verksamma i Sverige för att sprida det till alla arenor där människor är i en lärande process – från förskola upp till vuxenutbildning – med fokus på allt mellan himmel och jord som kan stärka lärandet i ett positivt ömsesidigt beroende mellan människor. Om du vill vara med och bidra så sök upp oss och nätverka tillsammans med alla de lärare som finns via sociala medier. Tillsammans är vi som starkast!

Niclas Fohlin, Jennie Wilson och Lisa Westman @ kooperativt.com

Jag har mycket att tacka lärarutbildningen för

För några veckor sedan tog jag min lärarexamen som gymnasielärare i svenska och svenska som andraspråk. Och det är först efter fem och ett halvt år som jag inser hur stor nytta jag har av min lärarutbildning. Det har varit fantastiska år.

Ständigt uppmärksammar media hur dålig lärarutbildningen tycks vara. Ibland dyker nyheter med Paradise Hotel-liknelser upp och ibland dyker nyheter om missnöjda lärarstudenter upp. Mer sällan dyker reflektioner om utbildningens nytta upp.

Jag har alltid velat bli historielärare. När det var dags att söka in till universitetet rekommenderades jag att söka till så många lärarutbildningar som möjligt, man kommer ju in på allting! Lärarutbildningen i svenska råkade hamna först.

Efter första seminariet var jag fast. När jag efter några år läste en termin på lärarprogrammet med inriktning historia var jag ännu mer övertygad om att det var lärare i svenska som jag skulle bli. Efter att ha studerat svenska som andraspråk blev jag ytterligare övertygad om att svenska är ett fantastiskt ämne, speciellt i relation till de elever som inte är bekanta med språket.

Dessa insikter jag har lärarutbildningen att tacka för.

Under åren på lärarutbildningen har jag hela tiden brottats med frågor om hur dåliga mina gymnasiebetyg egentligen är, hur resonemanget bakom valet såg ut och varför jag tycker att det är värt med över fem års heltidsstudier när resultatet är ett slitigt arbete med en dålig lön.

Det sker en ständig inkompetensförklaring för att utbildningen inte är populär, men vem ska egentligen uttala sig? Det ska de utbildade lärarna göra.

Under min utbildning har jag inte bara lärt mig möta olika sorters människor och olika värderingar, utan också utvecklat min förmåga att tänka kritiskt. Det jag är mest tacksam för är att jag har fått en naturlig ingång till den forskning som finns, vilket jag ser fram emot att fortsätta utveckla under mitt yrkesliv. En bra lärare är en forskningsintresserad lärare. Det har mina lärarutbildare hjälpt mig att förstå.

Trots detta blir en lärare ständigt ifrågasatt. Från ett elevperspektiv är det naturligt. En lärare förväntas kunna förklara varför ett verb är ett verb eller varför ett historiskt skeende inträffade just i den tid som det gjorde. Däremot är det unikt att hela tiden behöva försvara sitt yrkesval för sin omgivning. Som ung lärare har jag fått göra det inför familj, vänner och för lärarkollegier.

Jag tror att det är lärarna som har makten att förändra detta. Genom att berätta en historia om varför just du valde yrket och vilka drivkrafter som ligger bakom din lärargärning kan du i bästa fall inspirera en blivande kollega och i sämsta fall ge en människa perspektiv.

Jag har valt att bli lärare för att jag älskar att se människor utvecklas och för att jag tycker att mina ämnen är världens roligaste. Mitt yrke är varierat och det finns goda möjligheter till vidareutbildning och progression, där jag får direkt respons av mina elever. Därför har jag valt att bli lärare och det har jag lärarutbildningen att tacka för.

Varför har du valt att bli lärare?

Jessica Schedvin

Välkomna in i mitt dialogiska klassrum

Jag skulle vilja kalla mitt klassrum för det dialogiska klassrummet och jag skall snart berätta varför. Jag som skriver om mitt klassrum heter Marie Trapp och är examinerad 1-7-lärare med inriktning svenska och so samt idrott. Jag har en påbörjad speciallärarutbildning och under mina 19 år som lärare har jag alltid i någon form haft ett specialläraransvar. Just nu arbetar jag på Släbroskola i Nyköping där jag har ett specialläraransvar för åk 1-2 på skolan.

23

För mig är ett språkligt eller dialogiskt klassrum ett klassrum där vi utgår från eleverna och deras förkunskaper genom att vi delger varandra vår samlade kunskap i samtal. Vi ger eleverna modeller, strategier och prövar hela tiden tillsammans med dialogen i centrum. Varje morgon möts mina elever av en hälsning på tavlan. Denna hälsning kan innehålla långa kluriga ord, ord som hör ihop, sammansatta ord, en ordklass eller kanske ord som vi pratat om tidigare och som jag vill att eleverna skall få smaka på igen. Vi smakar ofta på ord genom att eleverna får ta orden i sin mun, sätta ordet i ett sammanhang både muntligt och skriftligt. När vi läser högt och det gör vi ofta använder vi olika läsförståelsestrategier varav en strategi handlar just om att reagera på nya ord och utreda deras betydelse. Flera gånger/dag samlar jag eleverna kring en gemensam text som vi högläser.

Genom högläsningen synliggörs tysta tankeprocesser genom att jag stannar upp i texten och visar hur jag tänker och hur jag använder olika förståelsestrategier. I mitt arbete har högläsningen blivit ett mycket viktigt verktyg för att visa eleverna hur man kan ta sig in i texter och förstå innehållet både på, mellan och bortom raderna.

Forskningsbaserade modeller
Jag bygger min strukturerade undervisning i läsförståelsestrategier på några forskningsbaserade modeller hämtade från USA. De kallas reciprocal teaching, RT och transactional teaching, TSI och handlar om att man undervisar explicit i förståelsestrategier och att man som pedagog är vägvisare och stöttepelare. Dialogen om textens innehåll är viktigt och man når textens djup genom att samtala strukturerat om texten med strategierna som hjälp.(Westlund 2010) RT och TSI bygger på 4 grundstrategier men i vår undervisning använder vi oss av fler strategier.

Redan i förskoleklass introducerar vi de läsförståelsestrategier som man har sett att goda läsare använder sig av; att förutspå, att utreda nya ord och uttryck, att ställa frågor, att se inre bilder och att sammanfatta. Vi konkretiserar dessa strategier genom att vi använder figurer som skall ses som tillfälliga tankestöd speciellt för lite yngre elever. Våra figurer är; Spågumman, Detektiven, Reportern, Konstnären och Cowboyen. Dessa ”Läsfixare” hjälper oss att samtala om textens innehåll på ett strukturerat sätt. Dessa Läsfixare hjälper också till att höja läsengagemanget och viljan att läsa vidare i texten. Jag har inte träffat ett enda barn som inte vill veta hur det kommer att gå efter att vi har förutspått texten tillsammans.

För mig är ”Reportern” något av en nyckelstrategi då vi genom att ställa frågor når olika nivåer i texten. När vi använder den strategin så händer någonting i klassrummet. Samtalet om textens innehåll får liv och kopplas till elevernas erfarenheter. -”Reportern gör så att jag får syn på hur andra tänker” uttryckte en 7-årig pojke och det är precis det som sker i klassrummet när vi ställer frågor och funderar ut svaren tillsammans i klassrummet.

I mitt klassrum ser jag det som jätteviktigt att förmedla ett kritiskt förhållningssätt till olika typer av texter och fakta. Inspirerade av den forskningsbaserade modellen QtA försöker vi alltid att få syn på författaren bakom texten och ifrågasätta hans/hennes auktoritet. -Vad vill författaren säga med texten? Varför använder författaren detta ord här? Skulle han/hon kunnat använda ett annat ord här? Vilket? På vilket vis hjälper författaren dig att skapa inre bilder? (Reichenberg, 2010)

Inkluderande arbetssätt
Jag ser högläsningen som väldigt inkluderande eftersom alla barn och elever kan delta. Små som stora, elever med avkodningssvårigheter och elever med ett andra språk . Eftersom samtalet om textens innehåll är viktigast så är dialogen och språket i centrum. Högläsningen är en viktig del i ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Under de år som jag har arbetat medvetet utifrån högläsningen har jag sett elever med specifika läs- och skrivsvårigheter blomma upp under dessa lektioner. Eftersom högläsningen inte är avhängigt avkodningen kan dessa elever delta genom att reflektera kring texten, ställa frågor, göra textkopplingar m m.

24Att aldrig acceptera att jag inte förstår är viktigt och gör att vi måste stanna upp i texten och utreda ord och uttryck som är nya för oss. Dessa ord samlar vi i en ordbank som eleverna sedan får använda på en mängd olika sätt. Genom detta medvetna arbete med att uppmärksamma nya ord och ordens betydelse ökar vi våra elevers ordförråd, någonting som visat sig vara avhängigt om man skall förstå en text eller inte.

Olika texttyper
En annan oerhört viktig faktor för att elever skall kunna tillägna sig och förstå en text är att man utgår från tidigare erfarenhet och aktiverar förförståelse. Detta sker bl a genom att man använder förståelsestrategin att förutspå både på skönlitteratur men framförallt på sakprosatexter. Genom att leta ledtrådar i bilder, rubriker, bildtexter m m kan vi redan före läsningen veta oerhört mycket om vad det är för typ av text vi kommer att läsa och vad den kommer att berätta.

I mitt klassrum förekommer alla typer av texter, inte bara skönlitteratur och jag upplever att eleverna är oerhört hjälpta av att använda läsförståelsestrategier i alla ämnen på alla texter. Genom att läsa en texttyp och synliggöra textens uppbyggnad och särdrag skapas även en förutsättning att kunna skriva egna texter i samma genre. I mitt klassrum hör läsa och skriva ihop och läser vi exempelvis nyhetsartiklar, sagor, dikter m m så känns det som en självklarhet att låta eleverna även skriva sådana texter. Jag ger eleverna skrivuppgifter inspirerade av de texter som vi läser på lässtrategilektionerna. Innan eleverna skriver på egen hand skapar vi ofta en text gemensamt. Vi har upptäckt att detta arbetssätt har många likheter med Gibbons cirkelmodell, där man integrerar: tala, lyssna, läsa och skriva med ämnesinnehållet i undervisningen. (Gibbons )

Enkelt beskrivet bygger cirkelmodellen bygger på 4 faser:

# Fas 1 Bygga upp elevernas bakgrundskunskaper
# Fas 2 Studera texter inom genren för att få förebilder
# Fas 3 Skriva en gemensam text
# Fas 4 Skriva en text individuellt eller i par

I min läs- och skrivundervisning har jag i stort sett alltid gått från det muntliga språket till det skriftliga och från det konkreta till det abstrakta. Det kan handla om att vi tillsammans sätter ord på sådant som vi upplevt tillsammans. Vi kanske pratar om bilder från en gemensam skogsutflykt, samlar ord i en ordbank och återberättar muntligt för varandra. Detta utmynnar också ofta i skrivande.

I mitt klassrum arbetar vi också utifrån ”Att skriva sig till läsning” där de digitala verktygen blir viktiga och framförallt motivationshöjande för att ta sig in i skriftspråkets värld. Eleverna sitter alltid i par och skriver tillsammans för att språk och dialog skall vara i centrum. Till en början handlar det mycket om att kunna koppla ljud- bokstav men så småningom skapas texter som eleverna även får lästräna på. För mig är det oerhört viktigt att både läsa och skriva känns meningsfullt och därför är vi noga med att ha en mottagare. Vi läser för barnen på förskolan och vi lägger ut våra texter på en blogg så att både föräldrar, kamrater och våra bloggläsare kan kommentera. Under det senaste läsåret har vi haft kontakt med flera andra klasser som bloggar och haft utbyte i form av att vi läser och kommentarer varandras arbete.

Från gemensam läsning/skrivning till egen läsning/skrivning
Mitt långsiktiga mål och syftet med att arbeta strukturerat med både läs- och skrivstrategier är att eleverna skall ta med sig verktygen, strategierna in i sin egen läsning/skrivning . För vissa elever går denna process snabbt medan andra elever behöver fortsatt mycket lärarstöd. Progressionen från att läsa gemensamt till egen läsning har vi löst genom att vi låter eleverna läsa och samtala om textens innehåll i grupp eller i par. Då kan jag samla de elever som ännu inte är där i sin läsutveckling i en grupp och tillsammans arbeta oss igenom en text.

När eleverna arbetar i grupp med en text får de ibland ta rollen som ”Läsfixare”, d v s ta ansvaret för att använda en strategi under läsningen. Då läser de elever som vill fram till markerat lässtopp och vid lässtoppet får varje ”Läsfixare” i tur och ordning redogöra för sitt arbete. Detta arbetssätt är mycket uppskattat av eleverna och elevaktiviteten är hög. Jag som pedagog fungerar som handledare och stöttar de elever som behöver lite extra.

25

Läraren som bedömningsverktyg
När man öppnar upp sitt klassrum och hela tiden ser språket och dialogen som det viktigaste ser man rätt snart vilka elever som är aktiva i samtalen , som kan koppla till egna erfarenheter, som kan ställa frågor på olika nivåer och som reagerar när de inte förstår. Man ser också vilka elever som inte är så aktiva och som behöver stöttning i detta arbete. Undervisningen blir då även ett bedömningsverktyg. Caroline Liberg, docent och läsforskare menar att det inte finns några enkla metoder för att mäta läsförståelse utan att det är vid textsamtalen med eleverna som man som lärare får syn på deras läsutveckling och utifrån min egen erfarenhet håller jag verkligen med henne. De elever som behöver stöd i att utveckla fungerande strategier i läsförståelse behöver inte några andra metoder utan snarare ett mindre sammanhang med mycket lärarstöd. I specialundervisningen stöttar jag dessa elever genom att vi läser och bearbetar en text i mindre grupp på 2-3 elever.  Elevaktiviteten och talutrymmet blir större och jag kan vid behov gå in och modellera hur jag använder mina läsförståelsestrategier.

För att tydliggöra mål och syfte med vårt arbete använder vi oss av pedagogiska planeringar som vi delger både elever och föräldrar. Dessa lpp utvärderar vi emot och har som grund i elevens kunskapsutveckling. Vi dokumenterar och visar på elevens kunskapsutveckling genom olika verktyg. Ett verktyg är God läsutveckling där eleven kan följa sin egen utveckling i ett överskådligt schema uppdelat på 4 dimensioner. Fonologisk medvetenhet, Avkodning, Läsflyt och Läsförståelse. Ett annat verktyg är Legilexi som också delar in läsningen i olika delar med regelbunden och tydlig avstämning och ett tredje är Bedömningsstödet för åk 1-3 som Skolverket har tagit fram.

I mitt klassrum lämnas aldrig eleverna ensamma i sitt lärande. Genom att eleverna får diskutera, argumentera, delta, ingå, påverka, medverka och i ständig dialog med mig, sina kamrater och sig själva, delar vi upplevelserna av innehållet. Textsamtal ökar också elevernas delaktighet, då de varje lektion får tillfällen att uttrycka sig muntligt och lära av och med varandra. Ur den gemensamma läsningen får eleverna verktyg och läsengagemang som eleven kan ta med sig in i det självständiga läsandet.

26

Självständigt läsande föds ur den gemensamma läsningen” (Körling)

Referenslista:

Gibbons, P (2002) Stärk språket stärk lärandet. Hallgren och Fallgren
Körling, A  (2012) Den meningsfulla högläsningen. Natur och Kultur
Reichenberg, M (2010) Vägar till läsförståelse. Natur och Kultur
Westlund, B (2012) Att undervisa i läsförståelse. Natur och Kultur

Min mailadress; marie.trapp@nykoping.se
Min blogg; http://marietrapp.blogspot.se/

När ska vi läsa nästa kapitel?

Loranga är en ovanlig pappa, som alltid går klädd i badrock och tehuva. Hans tillvaro är väldigt behaglig , eftersom han inte kan tänka sig att arbeta och förstöra sina bästa år utan bara gör sånt som han tycker är kul. Han bor på en gård med sin son Masarin. De hittar på massa knäppa saker; äter glass med kaviar, spelar hockey med sopkvastar och bullar eller fångar tigrar. På gården bor också Dartanjang, Lorangas gamla pappa, som lever ett mycket omväxlande liv. Han vaknar nämligen varje morgon med ny identitet. Ena dagen är han rörmokare, nästa Hjortfot, och ibland är han sig själv och då är det inte alls lika roligt. I en talltopp i skogen bor Dartanjangs morfar. Han är så gammal att han bara kan äta frön och gala som en gök…

Detta är i korta drag vad boken Loranga, Masarin och Dartanjang, skriven av Barbro Lindgren, handlar om.  Vi i Förskoleklass A på Bäckaslövskolan i Växjö har upptäckt att det är svårt att inte älska denna helgalna berättelse. Under några månaders tid har vi stiftat en djupare bekantskap med bokens alla figurer genom ett tema baserat på läsglädje och fantasi.

Det hela började med att min kollega Helena hade fått reda på att det skulle komma att sättas upp en Lorangautställning på Smålands museum och hon föreslog då att vår nästa högläsningsbok skulle vara just ”Loranga, Masarin och Dartanjang”. Tanken från början var att vi skulle läsa boken, gå på utställningen, rita/bearbeta det vi varit med om och sedan mer eller mindre släppa det. Men eleverna älskade allt med denna tokiga berättelse så vi bestämde oss för att arbeta vidare med den och det mynnade ut i ett värdeskapande projekt fullt med läsglädje, engagemang och fantasi.

Så här jobbade vi med Loranga:

  • Högläsning av boken Loranga, Masarin och Dartanjang i klassen. Vi skrattade mycket tillsammans.
  • Utställningen Loranga! Loranga! på Smålands museum, där de byggt upp hela miljön från boken. Besöket på museet innehåll bokprat tillsammans med en museipedagog och därefter lek i Lorangas miljö. Vi hade ingen bestämd sluttid på besöket, mer än att vi var tvungna att vara tillbaka på skolan innan lunch, så barnen kunde leka Loranga utan tidspress. Och som de lekte! De fångade in tigrarna från ladan, de lekte i Lorangas färgglada hus och de sålde korv i korvkiosken.
  • Tillbaka på skolan listade vi tillsammans alla viktiga figurer och föremål från boken för att sedan illustrera varsin figur eller föremål.
  • Med datorns hjälp skriver vi text till våra bilder. Uppgiften är att tänka dig att personen som ser din bild och läser din text aldrig har läst om Loranga förut. Vad vill du då berätta?
  • Utställning av våra illustrationer med text i klassrummet som föräldrarna får ta del av på föräldramötet. Vi fotar även av vår utställning och skickar till museet som tack för besöket.

2016-04-18 14.55.532016-04-18 14.57.02

2016-04-18 14.56.222016-04-18 14.56.37

  • På föräldramötet får föräldrarna i uppgift av sina barn att tycka till om utställningen men även att berätta om sin egen favoritbok och vem som läste för dem när de var små. Föräldrarna skriver ner svaren i ett brev, postar det till sitt barn som sedan får det uppläst för sig av oss pedagoger i skolan.
  • Årskurs 4 på skolan har också varit på Smålands museum och tagit del av utställningen om Loranga. De lärde sig att göra animerade filmer som de sedan visade upp för oss i Förskoleklassen samtidigt som de fick se vår utställning.
  • Vi avslutar temat om Loranga med att skriva ett brev från eleverna till författaren Barbro Lindgren där vi berättar hur mycket vi tycker om boken och hur vi jobbat med den. Vi skickar med bilder och foton på det arbete eleverna gjort. Nu väntar vi med spänning och hoppas på att få ett svar.

Det är stolta elever i Förskoleklassen som genomfört detta tema med intresse, glädje och engagemang. Vi har jobbat med läslust, återberättande och skrivande samtidigt som det blivit ett värdeskapande arbete för eleverna med flera olika mottagare av deras arbete (föräldrar, elever och pedagoger på skolan, museet, författaren Barbro Lindgren).

Detta var ett kort exempel på hur man kan arbeta med läslust, kreativitet och skrivande utifrån fantasi och en härlig bok. Tack för att ni läste!

/Malin Johansson och Helena Berggren, Bäckaslövskolan Växjö

Språk över alla gränser

Så, nu sitter jag här. Med en uppgift inför nästa vecka som inte liknar något annat jag gjort förut. Vilka förutsättningar har de att klara av det jag vill göra? Förstår de vad det är jag försöker förmedla? Vad är det som är viktigt här?

Jag heter Camilla Lewandowski och jag gör mitt första år som lärare. Kunde inte ha fått ett bättre förstajobb än på Glömstaskolan, där jag blir stimulerad och utmanad. Där jag utvecklas i rasande takt och har turen att arbeta med människor som vill göra skola på samma sätt som jag. Den utmaning som stundar nästa vecka är nog den största och mest spännande hittills. 

De är alla runt 16 år, har helt olika syn på vad skola är, talar olika språk och har varierande utbildningsnivå. En har aldrig satt sin fot i skolan och en annan klarar av skolgång på gymnasial nivå. En sak har de gemensamt. De har flytt till oss. De har inte bott i Sverige i mer än några månader och för bara någon vecka sedan fick de möjlighet att börja hos oss på Glömstaskolan. Härom dagen frågade min kollega mig om jag kan hålla en lektion i bild med dem, vilket jag svarade ja till utan att tveka. Jag vill göra allt jag kan för att de ska få prova på och lära sig så mycket de bara kan och om jag kan bidra till det så säger jag inte nej. 

Men det är svårt. För hur gör jag en bilduppgift för dessa elever, som är tillräckligt utmanande rent praktiskt, men som kan förklaras på ett enkelt sätt? 

Jag funderade först på en lektion i mellanrumsmålning. Ett sätt att använda båda hjärnhalvorna, där du målar det som finns runt om ett bestämt föremål och på så sätt får föremålet att framträda. Skulle det vara ett alternativ? Min kollega föreslog självporträtt eftersom gruppen just har fått skriva om sig själva. Vad de tycker om, hur gamla de är och så vidare. 

Inser just att det är ju inte så mycket vilken uppgift jag ska välja som är det viktigaste i detta uppdrag. Bildundervisningen ska kännas viktig och meningsfull. Såklart ska det innehålla färdighetsträning, där eleverna får veta hur material ska hanteras för att ge den önskade effekten, men ännu mer att de ska kunna tillämpa kunskapen för att uttrycka sig. 

Det får bli min slutsats. Om jag får ett tillfälle att visa denna grupp vad bildämnet innebär, så får det bli något som ger möjligheter till att uttrycka sig på ett sätt som har potential att förstås och tolkas av alla. Det kan de bära med sig. Oavsett språk eller tidigare erfarenhet. Det är viktigt på riktigt. 

Camilla Lewandowski
@cam_lew

Lära för livet! I love internet!

green screenLärande och utveckling pågår hela livet. I varje ögonblick har vi möjlighet, att med ett öppet sinne, lära oss något nytt! Fantastiskt, eller hur? Ikväll upptäckte min yngsta son att det fungerade att använda gröna strumpor som green screen! Häromdagen när vi hade iPad-utbildning på jobbet lärde jag mig en massa nya finesser som kan förenkla det dagliga lärarlivet.

Det roligaste med att vara lärare år 2016 är just möjligheten att lära sig nya saker. Ofta går det att foga samman det nya med tidigare kunskaper. Jag har alltid älskat det visuella – att använda bilder, se film och att göra collage. Mitt rum var tapetserat med affischer från tidningen OKEJ när jag var tonåring. Jag ägnade mig åt kalligrafi, skapade illustrerade tankekartor och gjorde vackra fotoalbum. Det är inte så konstigt att jag år 2016 älskar sociala medier och digitala verktyg som t ex Pinterest, Prezi, Socrative och Zaption.

I love internet helt enkelt! Jag får nya pedagogiska idéer, deltar i intressanta diskussioner, reflekterar över tänkvärda artiklar och upptäcker kloka, kreativa människor världen över – till exempel via TEDtalks. Det finns oändliga möjligheter! Om du t ex vill flippa dina lektioner och behöver en mall att utgå från kan du med fördel använda TEDed.

Många lärare tycker att det känns övermäktigt att hänga med i digitaliseringens framfart. Jag känner ingen stress, det viktigaste är inte att kunna allt utan att våga prova. Jag får vara kreativ under planeringsprocessen och ”verktygen” underlättar/visualiserar interaktionen i klassrummet. Eleverna blir lärresurser för varandra genom att de får dela med sig av sina kunskaper, tankar, känslor och åsikter. Här ett exempel där vi använt verktyget Socrative:

planta (1)

Pinterest har jag använt på lite olika sätt i min undervisning.  I ämnet svenska brukar eleverna analysera budskap i dikter eller citat, göra research inför grupparbeten eller inspireras inför eget skrivande. I spanskundervisningen får eleverna skapa egna anslagstavlor med grammatik, ord och fraser, citat, dikter, humor och serier. Vi översätter och gör språkliga reflektioner. Här kan du se några exempel (en instruktion)!

Via Twitter eller via en blogg kan eleverna få respons på sitt skolarbete direkt av författaren! Att skriva för flera mottagare och att skapa texter i ett autentiskt sammanhang känns mer meningsfullt. Både för mig och för eleverna. Min förebild är den helt fantastiska läraren Malin Larsson! Här kan du läsa mer om Malins projekt i klassrummet!

onekligen

I och med den ”nya” läroplanen (Lgr 11) diskuteras kunskapsbegreppet på flera ställen: Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion. Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en helhet.

Det är inte så lätt att veta vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden – det vi vet är att det pågår en livlig debatt i media om hur kunskapsutveckling ska ske i våra klassrum. Tyvärr fastnar vi ofta i diskussioner om mobiltelefoners vara eller icke vara eller hur vi ska kunna säkerställa att elever inte fuskar på nationella prov. Jag tycker att det är viktigt att lyfta diskussionen. Det viktigaste står egentligen i Lgr 11:s inledande kapitel – under rubriken Skolans uppdrag.

Kommunikation, läsförståelse och kritisk granskning är aktuellt både i dag och i framtiden (utifrån mitt svensklärarperspektiv). I och med digitaliseringen av samhället förändras vårt sätt att lära och kommunicera. Vi möter texter/media i nya format i ett ständigt föränderligt flöde och vår förmåga att kritiskt granska all denna information sätts på prov.

”En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang.”

Jag försöker att ge överblick och skapa sammanhang i mitt klassrum. När världen beskrivs som en kaotisk plats på nyheterna behöver vi skapa meningsfulla sammanhang i det lilla. Elever behöver få ställa frågor om livet och tillsammans med läraren tolka det som sker i vår omvärld. Skolans uppgift är att ge perspektiv – att vidga och fördjupa diskussioner i en föränderlig tid.  Insikten om att lärares egna lärande är viktigt, blir då en självklarhet!

Kylskåspoesi

Kylskåpspoesi från Norrmejerier.

1456672_10151890831849506_394717301_n

Om mig (Malin Söderberg): MIK-intresserad förstelärare/språklärare från Umeå (Linneaskolan). Jag bloggar för Pedagog Västerbotten och är med i styrelsen för DiU. Tidigare var jag handledare i Lilla Kommissionen samt ambassadör för Webbstjärnan.

”Utbildning är att tända en låga, inte att fylla ett kärl” (Sokrates)

Hur jag gjort med OneNote i #O365

Att testa nya saker är något som jag brukar göra och knyta till skolan och mitt yrke. Så, varför inte testa att skriva och samtidigt sända live via Periscope och Twitter. Kanske ger det mig inspiration och tankar att skriva om? Kanske kommer ingen att titta? Kanske tittar mina tidigare elever? Kanske dyker någon kollega upp? Vi får se 🙂 Skulle du vilja se mig så finns ju mina Periscope kvar ett tag i alla fall så du kan se reprisen.

Vem är då jag? Jo, på olika sociala medier heter jag @johfam och mitt riktiga namn är Kristina Johansson. Jag är lärare sedan snart 20 år och kan inte riktigt förstå att det till julen är 20 år sedan jag avslutade min lärarutbildning på Högskolan i Gävle. Jag har alltså 20 års erfarenhet av läraryrket i min lärarryggsäck! Den här erfarenheten har jag samlat ihop från flera olika kommuner och flera olika stadier och nu börjar jag landa. Alltså, jag avslutade min lärarutbildning för 20 år sedan men jag är fortfarande inte klar och hoppas att jag inte blir det heller. Jag vill utvecklas och testa nya saker hela tiden, men jag har under det sista året kommit fram till att jag även måste våga stanna upp och faktiskt hålla fast vid det jag ser är positivt för mig och mina elever.

Att jobba med datorer är något som intresserar mig och jag tänkte berätta lite om hur jag jobbat med ClassNotebook och OneNote i Office365. För mig är tekniken, alltså verktyget, inte det viktiga utan jag anser att det är vi pedagoger som är viktigast. Det spelar ingen roll hur många datorer eller lärplattor vi har i våra klassrum om vi som pedagoger inte vet hur vi vill använda dem för att öka måluppfyllelsen och lärandet hos våra elever. För mig kan datorn hjälpa oss att tydliggöra lärandet för eleverna, att de följer sin utveckling, på ett enkelt och smidigt sätt. De kan också få direktkontakt med andra och direkt använda sig av sina olika kunskaper i praktiken. Men, nu ska jag försöka att vara konkret och berätta om hur jag arbetar med ClassNotebook  och OneNote med mina elever.

Sammanfatta och återberätta en saga i åk 1

Jag började med att läsa boken ”Ellen på stranden” av Catharina Kruusval för mina elever. Jag använde mig av appen OfficeLens  för att ta några bilder ur boken så att jag enkelt kunde visa dem bilderna via en PowerPoint samtidigt som jag läste högt ur boken. Vi har även dokumentkamera på skolan, men eftersom jag ville arbeta vidare med bilder valde jag att göra en PowerPoint. Vi återberättade sedan sagan och jag läste den även igen. Dagen efter fick barnen bilderna och vi använde dem för att först lägga sagan i ordning. Deras slarviga fröken hade nämligen tappat papperen när hon tog dem från skrivaren! Vi tittade på bilderna och med hjälp av dem kunde vi återberätta sagan genom att prata om vad som hände på bilderna. Här kom vi också in på hur bilder kan hjälpa oss att förstå en text och att bilder kan hjälpa oss att skriva en text. Vi skrev sedan tillsammans korta meningar om bilderna. Inspiration till min lektion kom från Lappkullan och det utvidgade kollegiet och kollegor är något som jag  också skulle kunna skriva ett blogginlägg om.

Nästa dag hade jag gjort i ordning en sammarbetsyta i ClassNotebook och infogat bilderna där. Se här:

När barnen skrivit sin text fick de träna på att läsa texten och sedan spelade vi in den i OneNote. Lite pirrigt var det att läsa och hur konstigt var det inte att höra sin egen röst!! Men barnen märkte också hur de läste och började reflektera över sin egen läsning.

Lektioner, läxor och allt på en plats i åk 4 och åk 5

Med mina elever i engelska som jag har i åk 4 och åk 5 har jag valt att lägga all undervisning i OneNote och ClassNoteBook. Eftersom jag jobbar på en skola som har en dator per elev vill jag att datorn ska vara just vårt gemensamma verktyg där vi ska samla allt, se lärandet och använda både text, ord och bild.

Jag har alla mina lektioner och läxor i OneNote och är eleverna sjuka, lediga eller bara vill repetera eller förbereda sig inför lektionen så har de all information i vår ClassNoteBook. Eleverna redovisar även sina läxor i OneNote och jag använder mig av funktionen att spela in ljud och vi ska även spela in bild. Här kan du se en liten kort film om hur min OneNote är upplagd och hur man gör när man spelar in ljud.

Att eleverna spelar in sig själva gör att de också får möjlighet att reflektera över sitt eget uttal, hur de läser osv. En elev märkte idag att hon missade ett ord när hon lyssnade igenom sin läxa. För mig så är det här ett sätt att tydliggöra elevernas kunskaper och utveckling på ett enkelt sätt då verktygen i OneNote är enkla att använda och allt finns kvar.

Vidareutveckla

Det här är bara en början! Både för mig och för mina elever och mina kollegor 🙂  Vi diskuterar hur vi ska organisera Classnotebooks för eleverna och för oss lärare och jag hoppas att även föräldrar kommer att vara med på något vis i framtiden.

OneNote hjälper mig också när det gäller att ha ordning då allt är samlat på samma ställe. Jag har elevernas läxor och kan enkelt rätta och ge feedback. När det är dags för utvecklingssamtal, skriva nya IUP, skriva omdöme eller när det är dags för betyg så finnas elevernas dokumentation på ett ställe. Det blir både enkelt för dem att se tillbaka på vad de gjort och när vi även inkluderar ljud och bild även att se och höra sig själva. Någon man kan använda vid redovisningstillfällen.

Tack!

Så, det var mitt blogginlägg här på Skola365. Som jag skrev i början ”Periscopade” jag lite samtidigt och fick en del hjärtan, tankar och kommentarer från mina tittare. Lite pirrigt är det allt att vara live 🙂 ”

Hur får man kamratrespons att fungera i praktiken?

Det har talats mycket om läsning och läsförståelse där resultaten visar att våra elever i Sverige blir allt sämre. Men hur står det till med våra elevers skrivförmåga? När en elev slutar år 9 ska hen kunna skriva olika texttyper och anpassa texten till syfte och mottagare. Eleven ska kunna använda ett vardagligt och ämnesspecifikt språk anpassat till texttypen och innehållet. De ska veta hur en text struktureras för att det ska bli tydligt för läsaren och att olika texttyper byggs upp på olika sätt. Om läsförmågan minskar och eleverna har allt svårare att ta till sig läst text på egen hand, blir det inte då också svårare att skriva texter på egen hand?

Jag heter Madeleine Renoux och är lärare i svenska och franska. Jag undervisar i år 6-9 på en F-9- skola i Järfälla kommun, nordväst om Stockholm. Jag är också handledare i Läslyftet och min nuvarande handledningsgrupp består till största delen av NO-lärare i år 6-9. Under våra diskussioner i Läslyftet har vi diskuterat vilka texter våra elever skriver i de olika ämnena och vilka förväntningar vi har på elevernas skrivande. Finns det en samsyn över ämnesgränserna? Hur ser skrivförmågan ut och hur får vi eleverna att bli ännu mer säkra på att skriva texter? Lgr11 slår fast att den kommunikativa förmågan är viktig i skolans alla ämnen.

När jag började min lärarkarriär 1999 hade jag läst Gunilla Molloy om reflekterande läsning och skrivning och ”Det flerstämmiga klassrummet” av Olga Dysthe. Mina elever kortskrev och använde skrivandet både för att kommunicera och för att lära och befästa kunskap. Vi arbetade efter skrivprocessens olika steg där att ge och få kamratrespons var ett viktigt led samt att bearbeta och skriva om texten flera gånger. Jag tyckte att det var oerhört svårt att motivera eleverna till att bearbeta sina texter, eftersom det innebar att de behövde skriva om hela texten för hand eller att vi behövde boka en datasal för att kunna skriva texterna på dator. Nu arbetar jag på en skola där alla elever i år 6-9 har antingen en ipad eller en dator, så nästan allt skrivarbete sker digitalt. Det har ju självklart underlättat både elevernas motivation att bearbeta texterna, men också motivationen att ge och få kamratrespons samt för mig som lärare att ge feedback under skrivandets gång. Att få feedback på texter och att sedan bearbeta dem är ett sätt att utveckla skrivförmågan med hjälp av andra.

Om eleverna ska kunna ge specifik och konstruktiv feedback till sina kamrater behöver de få modeller och träna på hur man kan utveckla texter. Jag brukar använda både texter som jag själv skrivit och andra elevtexter från tidigare elever. Jag tror på att visa att man som lärare också skriver och att man också utvecklas och lär sig hela tiden. I min nuvarande sexa fick eleverna en skrivuppgift där syftet var att använda textaktiviteten beskriva. Varje elev fick dra en lapp med en bild på en sak som de sedan skulle beskriva utifrån fyra frågor: 1. Hur ser saken ut? 2. Vad har saken för funktion? 3. Vilka fördelar finns det med saken? 4. Vilka nackdelar finns det?

Utifrån frågesvaren skulle eleverna enskilt skriva en text om sin sak. Alla satte igång att skriva och jag skrev samtidigt. På min lapp fanns det en jordgubbe.

Vid nästa lektionstillfälle visade jag upp min text på projektorn och jag läste upp den högt. Jag berättade vad jag var mest nöjd med och var i texten jag hade kört fast och ville ha hjälp. Sedan fick eleverna berätta vad de tyckte var bra i min text. Vi pratade också om hur jag hade använt de fyra frågorna. Sedan skulle de hjälpa mig att utveckla min beskrivning av saken. Jag skrev upp deras förslag på tavlan, fotade av tavlan och gick hem och bearbetade min text.

Vid nästa lektionstillfälle visade jag min nya text och vi pratade om att utan deras hjälp hade den aldrig blivit så bra som den blev. Eleverna fick sedan gå tillbaka till sina egna texter och utveckla dem. Syftet var flerdelat; att se att läraren är också en skribent, att få en modell för hur man kan prata om sin egen text, att eleverna få en modell för hur man kan ge feedback till någon och också att visa att om vi hjälper varandra så kommer vi att nå längre.

När vi diskuterade kamratrespons i min Läslyftsgrupp, så var många lärare som undervisar i andra ämnen än svenska tveksamma till att använda kamratrespons eftersom det är svårt att få kamratrespons att fungera i praktiken. Vi pratade om att eleverna inte förstår varför de ska ge varandra feedback eller att de går in och letar fel, gärna stavfel. De ger generell feedback som ”Det var bra”. ”Du kan skriva lite längre nästa gång.” Eleverna tycker att det är jobbigt att dela texter med varandra för att de känner sig obekväma eller otrygga.

För att få kamratrespons att fungera behöver man samtidigt arbeta med att bygga upp trygghet och ett tillåtande klimat i klassrummet. Det måste finnas en vilja att hjälpa varandra och förståelse för att om vi hjälper varandra kommer alla att utvecklas. Hattie och Timperley menar att respons ska ge skribenten svar på tre frågor: Vad är målet? Hur har jag gjort det? Vad ska jag göra för att bli bättre? Hur vi som lärare ger feedback till elever är väldigt viktigt för att de ska tillägna sig ett metaspråk att tala om varandras skrivande.

Eleverna behöver också få hjälp med att bli specifika i sin feedback och  jag brukar visa youtubeklippet Austin’s Butterfly där det blir väldigt tydligt att om feedbacken är specifik så kan uppgiften utvecklas enormt.

När man tränar elever i att ge och få kamratrespons behöver man börja med korta texter och fokusera på innehållet. Eleverna får ställa frågor till texten. Det kan man som lärare också visa genom att modellera på ett textexempel. Jag brukar börja med att eleverna arbetar i par och får ett elevexempel från en anonym elev från mina tidigare klasser. De plockar ut en bra mening som de vill behålla, eftersom grundregeln är att vi alltid inleder med att lyfta upp det som är bra.  Sedan ställer de frågor till texten när det gäller innehållet. Här kan de få stödfrågor som t ex Hur ser platsen ut? Vad hör man? om det handlar om en berättande text. Sedan får de tillsammans bearbeta och skriva om texten. Jag tror att ett gemensamt skrivande också utvecklar elevernas skrivförmåga. Nästa steg är att i samma par liknande respons på varandras texter. Ska de ge varandra feedbacken skriftligt eller muntligt? Jag tycker att det allra bästa är att de diskuterar texterna muntligt, men jag brukar be dem att spela in samtalet.

I Läslyftsmodulen ”Samtal om text” visar Ann-Marie Körling hur man kan ha textsamtal kring elevernas egna texter där man sitter tillsammans i en grupp och hjälper varandra. Den modellen använder jag mig av och jag tycker att fördelen är att man lyfter elevernas skrivna texter till samma nivå som de författare vi läser i klassen. I textsamtalet leder varje elev diskussionen kring sin egen text, eftersom de får inleda med att berätta vad de var mest nöjd med och läsa upp det avsnittet och de får berätta vad de vill ha hjälp med. Kamraterna ger sedan feedback och konkreta råd eller ställer frågor kring det stället. Man kan också välja att undersöka något specifikt som t ex hantering av ämnesspråk eller hur texten binds ihop. Jag har använt den modellen både på berättande texter, faktatexter och argumenterande texter. I början är man som lärare med, men med vana och ökad ålder kan eleverna leda textsamtalen på egen hand.

För att elevernas skrivförmåga ska utvecklas behöver de skriva ofta och ganska korta uppgifter. De behöver få modeller för hur texter ska se ut och hur de strukturellt byggs upp, men också modeller för hur man kan prata om texter och skrivande. Jag vet att få regelbunden feedback på sitt skrivande gör att man utvecklar skrivförmågan, men tiden är förbi när eleven bara skrev med läraren som enda mottagare. Vi behöver ge dem möjligheter att få autentiska skrivuppgifter där det finns fler än en mottagare. I undervisningen behöver vi också ge dem möjlighet att läsa och diskutera varandras texter. Precis som med allting annat behöver eleverna öva på kamratrespons. Ibland tror jag att vi lärare inte har tillräckligt tålamod för att få processen att fungera. För att få kamratrespons att fungera krävs ett medvetet arbete där man tränar stegvis. Huvudansvaret tycker jag ligger i svenskämnet på högstadiet, men om eleverna vet hur man ger kamratrespons, så går det lätt att överföra till andra ämnen, framförallt om ämnesläraren och svenskläraren samarbetar. Förmågan att kommunicera är ju som vi såg i inledningen viktig i alla ämnen.

Film från Skolverket som ingår i modulen ”Samtal om text” på Läs och skrivportalen https://youtu.be/Tfz9cw0EPnk

Hattie J. & H. Timperley (2007). The power of feedback. Review of Educational Research, 77/1: 81-112.

Madeleine Renoux, legitimerad gymnasielärare och lärare år 7-9 i svenska och franska, handledare i Läslyftet och arbetar på Fjällenskolan, Järfälla kommun