Uppföljning — Skypeathon

Den 5 mars skrev jag här om ett planerat projekt kallad ”Skypeathon” som skulle gå av stapeln 16-17 mars på Bäckängsgymnasiet i Borås. Så blev det också och utfallet blev lyckat i stort. Just nu pågår en mental utvärdering av projektet och en sammanställning av dygnets händelser. Om du vill följa just den sammanställningen kan du titta in på Pernilla’s English Classroom där en löpande uppdatering pågår just nu. Bestämt är dock redan att detta blir ett återkommande projekt, men möjligtvis i mindre skala och under 12 timmar istället för 24.

Skärmavbild 2017-03-18 kl. 11.05.35

Elever från NA16F framför skärmen med elever från Vero Beach, Florida.

Evenemanget blev som sagt lyckat i stort. Vi genomförde cirka 35 samtal med 12 olika länder och av dessa samtal skedde 30 stycken på engelska och fem stycken på svenska. Vårt projekt dokumenterades i Borås Tidning och i P4 Sjuhärad samt sociala medier som Twitter och Instagram.  För den som är intresserad av att använda Skype i klassrummet så ska man naturligtvis registrera sig på Skype in the Classroom och utgå därifrån. Lycka till om så blir fallet. 🙂

Pernilla Elander Malmqvist

pernilla-sommar

Skypeathon – en berättelse

I det här blogginlägget vill jag berätta om arbetet med planeringen av ett Skypeathon i tre olika ettor på Bäckängsgymnasiet i Borås. Först, dock, lite bakgrundsfakta kring de globala inslagen i min engelskundervisning och hur de tog sig sin början.

Som nyutexaminerad engelsklärare 2002 började jag ganska snabbt med att inkludera autentiska globala inslag i min undervisning. Det första blev en flerårig (handskriven) brevväxling med en skola i västra New York state, som senare följdes av digitala utbyten i form av videos och emails. Vi utnyttjade även tillfällen till att skicka olika typer av godis till varandra, som i ett led att få in fler kulturella inslag (och smaskiga sådana!).

2014 började jag så smått med att i engelskan använda mig av Mystery Skypes och Mystery Hangouts som ett extra inslag i ämnet för att öka den språkliga interaktionen. Följande år, 2015, körde jag med jämna mellanrum med Skype-pass i mina olika klasser och alla klasser fick testa på att någon gång samtala med ett annat land och elever. Detta var också första året jag deltog i GRA (Global Read Aloud) med två klasser i årskurs åtta. Global Read Aloud är ett årligt globalt läsprojekt initierat av Pernille Ripp där man har möjligheten att samarbeta över nationsgränserna med en gemensamt vald bok. Under detta arbete läste vi boken “Fish,” samarbetade med en klass på Nya Zeeland och två klasser i USA. Författaren till boken vi läste, Laura Dron, fick jag tag på via Twitter och vi bokade tid för ett Skype-samtal som gick enligt planerna.  Mina elever ställde frågor om boken, författarskap och Laura Dron ställde frågor till mina elever. Mervärde och ett tillfälle som förgyllde den vanliga undervisningen.

2016 deltog jag för andra året, nu med en gymnasieetta, och med boken “All American Boys” av Jason Reynolds och Brendan Kiely. Återigen samarbete med olika delar av världen, denna gång en skola i Tokyo och en i Florida. Vi spelade in videos som skickades till varandra. Min klass var även ansvarig för en “slow chat” på Twitter och vi kunde se hur våra frågor flög ut runt om i världen och begrundades. 2016 tog vi även del av ett par Skype-maraton, så kallade Skypeathons, och det var här tanken slog mig “det är nog dags att genomföra ett eget Skypeathon.”

Planeringen

I december började jag så med att formulera syftet med projektet för mig själv:

Why Skypeathon?

  • Give students an opportunity to practice their English in “real” situations with native people.
  • Cultural interest – compare living conditions, school cultures, food traditions, leisure activities etc…
  • The international/global objective in LGR 11 will be the focus of the operation.
  • Students will increase their knowledge on certain issues, e.g. World War (connections with former battleship museum at Pearl Harbor, Hawaii and museum in New Orleans, Louisiana), National Parks (connection with park ranger in Yellowstone National Park), Biology (connection with marine biologist Jennifer Nolan in Florida), Journalism (connection with journalist at newspaper in Stockholm etc)
  • Students will get to document and reflect on their Skype sessions by blogging, tweeting and using social media to spread the message…hence, increasing their digital and social media skills by working on their digital strategies. Teachers will monitor communication. Maybe an article in the local newspaper?
  • Social happening that will strengthen bonds between students/teachers
  • Environmentally friendly! We will travel the world practically for free!
  • and more….

Nästa steg blev att så sakteliga kolla intresset med hjälp av ett googleformulär som jag lade upp på min blogg och på Twitter. Ett dygn senare hade jag 13 intressenter från olika delar av världen – några “gamla” bekanta, men de flesta nya kontakter. Nästa steg blev att mejla till andra möjliga intressenter och ett par veckor senare, i början av januari 2017,  började jag se konturerna kring projektet.

Min tanke var att blanda olika former av Skype-pass under dygnet, samt att olika elevgrupper skulle vara ansvariga för olika pass. När man då som elev inte inte är uppsatt på ett pass så tar man istället möjligheten att vara delaktiga i andra sociala aktiviteter i klassrummet jämte Skype-salen. Vidare ville jag att de olika inriktningar eleverna går (medicin, kommunikationsvetenskap och beteendevetenskap) skulle kunna få en koppling i några samtal.

Vid den här tiden i mörka januari började jag också inse att jag omöjligen skulle kunna genomföra projektet själv, och det var dags att vända sig till mina kollegor. Gensvaret var, mig gladeligen, positivt och tre kollegor hoppade på projektet. Till berättelsen hör också att visionen om att genomföra Skypeathonen med en klass växte lite och det kändes mer rättvist att erbjuda projektet till alla mina tre engelska 5-klasser. Alla klasser ville vara med på tåget! Följande blankett skickades med eleverna hem:

ska%cc%88rmavbild-2017-02-03-kl-13-36-03

Så där stod jag i slutet av januari med 87 elever, 4 lärare, två klassrum, 24 timmar, 35 samtal i 12 länder. Virtual field trips med guest lecturers, Q&A-sessions blandat med Mystery Skypes.

Tiden sprang vidare och nästa steg blev att dela in eleverna i grupperna, organisera grupperna i pass med ansvar för olika områden, fundera på matlagning och säkerhetsdetaljer. En elevgrupp behövdes för att få in mer elevinflytande varför en uppmaning gick ut i vår interna plattform. 10 elever anmälde intresse och tillsammans bestämde de vem som skulle kontakta lokaltidningen, tv-stationen, vilka typer av snacks som vi borde köpa in, vilka brädspel vi ska spela, en elev bestämde sig för att snickra ihop en Kahoot och mycket annat. Åsikter det har de, och ansvar vill de ta. Underbart!

Nu, 11 dagar innan vi kör igång, är det lite nervöst och fortfarande har vi tre-fyra tomma platser att försöka boka in någon på, men annars känns det som att allt fallit väl på plats. Nästa vecka kommer jag på engelsklektionerna förbereda eleverna. Vid det laget vet de vilka samtal de är ansvariga för och det är upp till dem att förbereda sig på det sätt de önskar och tycker är lämpligt.

Nedan: Skärmdump – exempel på hur ett par bokningar i schemat kan se ut första dagen:

ska%cc%88rmavbild-2017-03-04-kl-14-50-03ska%cc%88rmavbild-2017-03-05-kl-10-35-07

Ovan: Skärmdump – Exempel på ett par bokningar på fredag morgon:

 
Vad kvar att göra? Inköp, sista bokningarna, kontakt med massmedia för att se om det finns något intresse för att dokumentera vår Skypeathon, få alla samtal bekräftade. Sedan kör vi!!

Den 17 mars återkommer jag med en kort inlägg om utfallet av Skypeathonen. Hoppas “I’m still standing” och att vi träffas här igen då! 🙂 /Pernilla

pernilla-sommarPernilla Elander Malmqvist

 

Inge hopp!

Ja, jag vill gärna inge hopp! Jag vet att många lärare har ett tufft läge just nu. Alla tjänster på skolan kanske inte är tillsatta. Kanske är fler kollegor än förra året obehöriga. PISA, sjunkande resultat, arbetsmiljö, lärarlönelyftet och många andra faktorer oroar och stressar. Mitt i allt detta vill vi ge alla elever bästa möjliga undervisning. Just det, ALLA elever. För många skolor står dessutom denna termin inför en ny utmaning, nämligen att ta emot och undervisa nyanlända elever, utan att ha så mycket tidigare erfarenhet av detta.

Och det är här min tanke om att inge hopp kommer in. För det går att skapa god undervisning för elever som inte talar svenska och inte har gått i skolan tidigare. Låt mig ta en elev jag har just nu som exempel. När hon kom till vår skola i november förra året hade hon aldrig tidigare gått i skolan och kunde ingen svenska. Naturligtvis hade hon ändå en hel massa kunskaper och erfarenheter med sig som vi kunde ta till vara i undervisningen. Vi satte genast igång med metodisk och noggrann läs- och skrivinlärning, samtidigt som eleven fick lära sig och utveckla kunskaper inom alla skolans ämnen. Inlärningen skedde via talspråket, högläsning, filmer, bilder, praktiskt arbete och med mycket stöttning och höga förväntningar. Eleven undervisades delvis i klass Hjärtat, som också är namnet på min blogg där jag och elever skriver om vårt arbete, delvis i sin ordinarie klass där klasslärarna var måna om att hon skulle komma in i klassens gemenskap och delta i så mycket som möjligt av klassens arbete.

I slutet av vårterminen jobbade vi i Hjärtat med bilderboken Grodan och främlingen. Den kunde hon även höra på sitt modersmål via Småsagor på UR.
image
Vi arbetade med bokens handling och karaktärer på flera olika sätt; samtalade, dramatiserade, ritade och samlade ord.

image
image

image

image

image
Slutligen skrev eleven sin egen version av sagan:
Grodan och främlingen
En dag kom en råtta och Grisen sa:
– Råttan kommer.
Och alla kompisarna sa:
– Vadå!
Grodan sa:
– Jag ska gå på natten och titta på Råttan.
Grodan titta på Råttan och känner att de luktar gott. Och sen kommer tillbaka till kompisarna. Nästa dag går Grodan till Råttan och ser att han sågar. Han bygger en soffa. Råttan klar på soffa och Grodan kommer och säger:
– Hej jag Grodan. Råttan säger:
– Jag vet. Jag kan läsa och skriva och jag kan 3 språk svenska engelska och spanska.

Då kommer Grisen tittar på Grodan och Råttan. Grisen sa:
– Varför står du där? Råttan så smutsig och Råttan lat.
Grisen sa till Grodan:
– Kom nu.
En dag Grisens hus brinner. Grisen springer och Råttan kommer fram och tillbaks med vatten. Och sen blir Grisen glad att alla är kompisar.
Nästa dag Råttan plockar hop. Grodan säger:
– Vad gör du?
Råttan säger:
– Ska gå till Amerika.
Alla kompisarna blir ledsna och säger hej då.

Denna termin inleder jag arbetet i den här elevens sva-grupp med att läsa Astrid Lindgrens Mio, min Mio.
image
Alla eleverna grips av berättelsen från första sidan och även den här eleven gör inferenser och egna reflexioner:
”Oj, ett magiäpple! Som i Snow White. Fast tant Lundin är inte dum, tror jag. Hon vill hjälpa.”
”Aha, han inte Stockholm nu, inte Sverige. Han saknar Benka så jättemycket.”
”Titta! Ett slott som i Cinderella. Där tror jag bor Konungen. Nu kanske Bo Vilhelm bli prins.”

Som sagt, jag hoppas att den här elevens resa kan inge hopp. Även nyanlända elever med mycket kort eller ingen skolbakgrund, kan nå skolframgång med hjälp av undervisning som präglas av glädje, modersmål, stöttning och höga förväntningar!

Om du vill samtala med mig om sva-undervisning eller mottagande av nyanlända elever är du välkommen till bloggen Hjärtat hos @frksarapersson, eller till Twitter där jag heter @frksarapersson.

No pain, no gain – en reza ifrån Afghanistan till Sverige

(Svensk version nedan)

من رضا اوریا رضوانی هستم،  بیست و پنج سال سن دارم و حدود هفت ماه قبل از افغانستان به کشور سویدن آمده ام. وقتی افغانستان بودم تمام تلاشم کردم تا یک شهروند فعال، مفید، متعهد و وطن دوست باشم. لذا مکتب را با بهترین نتیجه ممکن تمام کردم و بعد سپری کردن یک امتحان فوق‌العاده رقابتی وارد دانشکده اقتصاد دانشگاه کابل شدم. با وجود آنکه دانشگاه یاد شده یکی از دانشگاه های به نام و مشهور در سطح افغانستان می باشد، اما عملی شدن حد اقل از انتظارات که من در آنجا امکانش نبود. لذا علارغم تمامی مشکلات اقتصادی با کمک و تشویق خانواده و دوستانم تحصیل در بخش علوم سیاسی را در موسسه تحصیلات عالی گوهرشاد شروع کردم که خوشبختانه با تلاش و پشتکار توانستم از هر دو بخش (علوم سیاسی و اقتصاد) مدارک عالی را بدست بیاورم. البته تلاش و کسب دانش و مهارت های جدید تنها یک بخش از مساله است ولی سنت های حاکم بر جامعه، تعصبات نژادی و باور های خشک مذهبی بخش دیگر مساله است که در نهایت باعث شد تمام آرزو ها و سرمایه اجتماعی ام را جا گذاشته و خلاصه فرار را بر قرار، ترجیح دهم.

قصه فرار از زادگاه و رسیدن در یک پناه گاه جدید، قصه ای دور به دراز و حکایت دشوار است ولی به قول معروف پشت هر رنجی، گنجی پنهان است که من امروز خوشبختانه به آن گنج افسانه ای دست یافته ام. شاید تصور کنید از پول، رفاه و امکانات زندگی در مرفه ترین کشور های دنیا (کشورهای اسکندنوی) گپ می زنم. نخیر، من از دست یافتن به یکی از رویا های کوچکم، گپ می زنم. وقتی کوچک بودم آرزو داشتم معلم باشم. وقتم بزرگ شدم آرزویم نیز کمی بزرگتر شد یعنی خواستم معلم در دانشگاه باشم. اکنون اما با کمک یکی از دوستان سویدنی ام (Karin persoon ) بهترین شغل دنیا را بدست آورده ام و بی شک خوشبخت ترین ام😊

 من دارم با بچه های تنهایی که شاید زیاد تر از من رنج دیده باشند، همکاری می کنم. به آنها درس ریاضی می دهم و آن عده ای دیگری که به دلیل شرایط بد روزگار از درس و مدرسه محروم بوده اند؛ خواندن و نویشتن به زبان مادری (Dari ) تمرین می کنم.

هرچند من در یک پروژه کوتاه مدت ”آشنایی شاگردان با فرهنگ، زبان و مکتب های سویدنی” در کمون Huddinge در مکتب Glömstaskolan، استخدام شده بودم، اما اکنون خوشبختانه پروگرام تابستانی ما نیز ممکن شده است. پروژه ما در نوع خود شاید یکی از مدل های جدید کار با بچه های تازه وارد در سویدن باشد. مثلن، من و دو همکار دوست داشتنی ام (Ann, Emma ) سه معلمی هستیم که با 22 شاگرد تازه وارد از کشورهای مختلف کار می کنیم. من درس ریاضی و زبان مادری می دهم و گاهی هم وقتی شاگردان مشکلی داشته باشند در نقش مترجم به زبان مادری با آنها کار می کنم. دو همکار سویدنی ام مسوولیت تدریس زبان سویدنی را به عهده دارند. علاوه بر آن قابل یاد آوری است که Glömstaskolan یک مکتب برای شاگردان تا هفت ساله می باشد. لذا شاگردان ما نیز گاهی با کودکان هفت ساله به زبان سویدنی مکالمه می کنند. از آنجاییکه تازه واردان و کودکان هر دو، زبان شان در حال تکمیل شدن است. پس ما فکر می کنیم که این پروژه خیلی مفید و نتیجه بخش خواهد بود.   

البته مکتب در سویدن نسبت به مکتب/خیمه های افغانستانی که ما در آنجا درس خواندیم و تدریس می کردیم، بیخی متفاوت و رویایی است. از محیط پاک مکتب گرفته تا امکانات رفاهی و سیستم درسی متفاوت و نیز دسترسی همه ای شاگردان به وسایل برقی مثل آیپد و کمپیوتر های مک. اینجا چیزی به نام کارخانگی برای شاگردان وجود ندارد، اما در عوض آموزگاران تلاش می کنند حتا کار های خانه را در مکتب به شاگردان، بیاموزند. 

خوشبختی من در این است که بعد دو ماه رسیدن در کشور سویدن، شرف حضور در این مکتب ها را یافتم و گام به گام در همکاری با همکاران سویدنی ام (ایما و آن) تدریس برای شاگردان خارجی را، شروع کردم. وقتی گفتم اینجا چیزی به نام ”کارخانگی” وجود ندارد واقعن شوخی نکردم، بلکه شارگردان حتا کار خانه را در مکتب تمرین می کنند. مثلن، شاگردان دوست داشتنی و  فوق‌العاده شاد و با نشاط ما در یکی از روزها غذای خیلی خیلی خوش مزه و عالی درست کرده بودند که همه با هم صرف کردیم و به زودی دوباره گرسنه شدیم؛ از بس که باهم گفتیم و خندیدیم.

درنتیجه، می توان گفت: گنجی که من از آن سخن می گفتم همین دوستان بی نهایت دوست داشتنی، شاگردان که بهترین رفقای من نیز هستند و تجربیات جدید است که من با وارد شدن در این محیط با صفایی تعلیمی به آن، دست یافتم.

Jag är Reza Orya Rezvani. Jag är 25 år gammal och för sju månader sedan kom jag till Sverige ifrån Afghanistan. I Afghanistan jobbade jag hårt för att bli en effektiv och välutbildad person som älskade sitt land. Jag försökte verkligen att ha en positiv syn på landets ekonomi och kämpa emot fattigdom och ojämlikhet. Det är bakgrunden till att jag lyckades med mina studier i ekonomi på universitetet i Afghanistan. Men jag kände att det inte räckte till för att nå mina mål. Jag började därför även att studera statsvetenskap. Lyckligtvis lyckades jag ta min examen inom bägge dessa områden. Men det är bara den första delen av det jag vill berätta om här. Främst vill jag berätta om diskrimineringen och traditionerna som satte mitt liv i fara, som gjorde att jag levde mellan liv och död, vilket tillslut också var det som tvingade mig att packa min väska och lämna allt mitt sociala kapital och alla mina drömmar om Afghanistan för att fly för mitt liv.

Så i den här delen av min historia vill jag lyfta fram ett mycket känt citat som jag håller med om:

”No pain, no gain”

Jag har fått utså mycket smärta men nu har jag också fått chansen att erhålla belöningen. Du kanske tror att jag talar om en bra lön eller möjligheten att få dra nytta av välfärden i välfärdsstaterna (Skandinaviska länderna) men det är inte vad jag menar. Det jag menar är mina bästa vänner och mina ljuvliga studenter. Emma och Ann, de två lärarna som jag arbetar med, de är inte bara mina kollegor, de är mina lärare också. Jag har lärt mig så mycket av dem och jag har de bästa minnena från de bästa dagarna av mitt liv tillsammans med dem. Å andra sidan har jag fantastiska studenter, eller låt oss kalla dem mina bästa vänner. Vi gör allt i vänskapens tecken. De har kommit ifrån olika länder, de talar olika språk och de har olika perspektiv på livet. Att vara lärare för dem är inte bara ett jobb för mig, det är ett ansvar jag har i mitt liv. Speciellt när jag lär elever som inte än kan läsa och skriva, att läsa och skriva, då känns det som att jag arbetar för en bättre värld.

Att hitta ett arbete och att göra det på ett bra sätt är svårt för flyktingar. Jag är mycket tacksam för min vän som hjälpte mig att hitta ett jobb och de som hjälper mig att utöva det på bästa sätt.

Det är stor skillnad på skolan här i Sverige och skolan i Afghanistan. Skolmiljön här i Sverige är mycket ren och ni har många verktyg att använda. Till exempel digital teknik. En annan skillnad är hur lärarna undervisar. I Afghanistan står de ofta vid tavlan och föreläser men här i Sverige arbetar vi tillsammans i grupper och kollaborerar tillsammans. Vi har inte läxor här i Sverige, istället gör vi läxorna på skolan, som till exempel en kväll när vi alla lagade mat tillsammans. Det sättet som vi undervisar på här i Sverige är mycket effektivt och mycket bra.

Jag tycker att livet är fantastiskt nu. Jag har undflytt döden och fått chans att starta ett nytt liv, där jag jobbar för att förverkliga mina små drömmar. Mitt mellannamn är Orya, det betyder lärare, och nu längre är det inte bara en dröm för mig att bli lärare utan jag får också arbeta som det. Det är ett fantastiskt arbete. Vi gör vårt bästa för att hjälpa våra studenter att hitta sina vägar i livet.

Önskar er all lycka. Och tack så mycket.

Reza

Kooperativt Lärande: en förändrad lärarroll och elevcentrerad undervisning

Problemet

Skolan som modern institution firar 150 år. Flera undervisningstraditioner har genom tiderna använts och haft stor påverkan på hur elever lär sig. Sverige har länge varit i framkant inom skolutveckling i världen men har sedan 90-talet tappat självförtroende. Många nya skolreformer har genomförts sedan sent 80-tal. Detta har dragit isär den svenska skolan i små öar där kommuner som enskilda huvudmän är i en ständig dragkamp om eleverna med riskkapitalbolagen. Som följd har skolutvecklingen i det långsiktiga perspektivet – för samhället såväl som för individen – fallerat och istället jagas snabba resultat med satsningar för att öka söktrycket på skolorna. Skolorna har också fått en enorm press på sig då eleverna blivit mer rörliga, vilket lett till att rektorer tyvärr behöver ägna allt mer tid till budgetkalkyler. Detta skapar ett tryck på skolan att vara så attraktiv som möjligt där föräldrar ses som kunder och eleverna som handelsvaror. På denna väg har skolutvecklingen helt tappat riktning. Vi tror att detta är den stora boven i varför skolan ser ut som den gör idag. Var är fokuset på att utveckla hur vi lär? Var är fokuset på kunskaperna, på metodiken?

Med handen på hjärtat, hur ser ett vanligt klassrum ut idag i Sverige? Hur ser din undervisning ut? Vi menar att det inte hänt mycket vad gäller den grundläggande klassrumspedagogiken på över 100 år. Många klassrum ser idag ut på samma sätt som när vår farmor och farfar gick i skolan. Tyvärr har inte mycket hänt med metodiken heller. Det vanligaste sättet att undervisa på idag är det vi kallar den traditionella metoden, där läraren styr undervisningen från katedern och lär ut till elever som är passiva mottagare av kunskaper. Eleverna sitter i rader där de uppmanas att inte titta på varandra och inte “fuska”. Tystnad i klassen ses som en god undervisningssed och lärare beröms för hur bra de kan kontrollera samtalen i klassrumssituationen. Inom det som kallas förmedlingspedagogik har den traditionella metoden olika grundformer; en för att svara på lärarens frågor, en för att lyssna och förstå och en för att kopiera det läraren gör för det individuella arbetet. Eleverna lär sig i små små steg att det finns ett korrekt svar och en korrekt tanke (med ett facit!). De lär sig också att de vill vara ensamma med det korrekta svaret så att de får positiv förstärkning från läraren vilket leder till tävlan mellan eleverna om uppmärksamhet i klassen.

Undervisningen är med detta lärarstyrd och lärarcentrerad. Men varför är då detta fel? Jo, för att många elever lätt kan falla mellan stolarna genom att vara denna passiva mottagare. Du kanske har en elev som inte räcker upp handen? Eller så kanske du har elever som akut behöver gå på toaletten mitt under ett grupparbete och sedan försvinner bort en hel lektion? Du kanske har en elev som drömmer sig bort tittandes ut genom fönstret under dina exemplariska genomgångar? Har det hänt dig att en elev utifrån ser ut att arbeta flitigt i sin arbetsbok, men sedan upptäcker du efter ett par veckor när du rättar att eleven inte alls har förstått något av det som ni arbetat med? De elever som du som lärare har koll på och vet att de förstått är de elever som är aktiva och räcker upp handen; de som delar sina tankar i klassen. Men gör verkligen alla elever det i ditt klassrum?

pic_mean_teacherVarför har det blivit så här? Orsakerna sträcker sig långt utanför klassrummets väggar. Samarbetet mellan forskning på universiteten och praktisk skolutveckling baserat på beprövad erfarenhet sker inte på ett strukturerat sätt idag sedan avvecklingen av skolmyndigheten för skolutveckling och andra statliga verk. Varför gör vi lärare alla dessa nationella prov om inte resultaten granskas och goda undervisningsmetoder sprids? Skolorna är idag lämnade att ensamma utveckla sin egen verksamhet vilket leder till att lärare behöver uppfinna hjulet varje dag. Ute i skolorna finns fantastiska pedagoger som utvecklar sin metodik i samspel med kollegor, men plattformar för att sprida dessa vidare är få! Ur detta föddes idén till kooperativt.com. Vi vill sprida och utveckla det vi upptäckt tillsammans med alla lärarkollegor som vill delta. Vi vill samtidigt lära oss av alla er där ute som förvaltar fantastiska idéer och tankar om hur man kan utveckla en modern undervisning.

Kooperativt Lärande

Join Our TeamKooperativt lärande är ett helt annat sätt att undervisa på än traditionell undervisning. Undervisningen fokuserar på smågruppslärande, hyllar interaktionen mellan elever och fokuserar på samarbetsfärdigheter för att utveckla förmågan hos eleverna att kunna mediera kunskaper. Ett exempel på Kooperativt Lärande är att använda sig av så kallade strukturer vid samtal i klassen. Strukturerna gör att varje elev tänker enskilt, pratar i par eller grupper och lyfter svaren till hela klassen och på så sätt sprider kunskaper vidare. Detta möjliggör att alla elever får sin röst hörd istället för att bara en elev åt gången får tala som vid traditionell undervisning. Läraren arbetar ständigt relationellt i klassen och delar ut sociala roller så som Uppmuntrare eller Materialförvaltare och stöttar sociala processer i olika smågrupper för att skapa förutsättningar för lärande i grupp. Ofta växlar eleverna roller för att träna på olika förmågor. Eleverna tar gradvis över en del av ansvaret som traditionellt legat på läraren genom dessa roller och får stöttning av olika stödstrukturer (scaffolding). Eleverna blir även uppdelade i nyckelpar som utvecklar kunskaper och färdigheter över tid tillsammans från mellan 1-4 veckor och/eller så arbetar de i formella lärgrupper om fyra elever som kan sträcka sig längre än ett år där fokus är på goda relationer och elevstöttning. Eleverna får även dagligen arbeta i sk. informella grupper eller par utifrån korta undervisningsmål för att träna förmågan att samarbeta med alla elever oavsett lärstilar.

Undervisningen utgår alltså alltid från elevernas erfarenheter och kunskaper. Läraren blir med detta en ledare istället för en slags chef; läraren stöttar eleverna till att gradvis lära sig hur de på bästa sätt lär sig själva och andra omkring sig. Kooperativt Lärande är inte bara en metodik utan ett förhållningssätt där elevens aktivitet och eget lärande alltid står i centrum. Lärandet kommer heller aldrig att frånskiljas från de tankeprocesser eleven själv har utifrån sina erfarenheter när dessa testas i samtal med andra elever.

Kooperativt Lärande kan ses som en förädling av det sociokulturella perspektivet och en undervisningstradition som på riktigt ger eleven verktyg för att vara delaktig i allt från planering till innehåll och aktivitet under lektioner. I ett kooperativt klassrum har eleverna mer än 90% av samtalstiden till skillnad från det traditionella klassrummet där eleverna endast har ca 5% av samtalstiden. På samma tid som en lärare som arbetar traditionellt kan dela ut 2-3 frågor med vanlig handuppräckning kan en lärare som använder Kooperativt Lärande ha gett alla elever chans att svara och lyssna på svaret till frågan. I en klass med 24 elever får du via handuppräckning 1/24 elever att samtala aktivt, i en pardiskussion aktiveras 12/24 elever i samtal. Med vanlig handuppräckning skulle det ta en hel lektion att få varje elev i klassen att dela sina idéer för det som bara kräver en minut genom Kooperativt Lärande! För varje gång du använder en samtalsstruktur i ett par på två minuter ger det en minut samtalstid för varje elev. Det är lika mycket muntlig produktion som enligt forskning traditionell undervisning ger per elev i en hel timme! Med hjälp av Kooperativt Lärande ökar du hela klassens delaktighet och samtidigt utvecklar och stärker du elevernas språkliga förmåga. Effekter av detta märks speciellt på elever som har svenska som andraspråk, men även på elever med språkstörning och elever med olika NPF.

Om nu eleverna pratar och diskuterar så mycket, vad gör då läraren? Jo, som lärare arbetar du för att organisera och strukturera eleverna att lära sig i par och grupper där varje individs kunskap ska bidra till att hela gruppen lär sig. Du använder dig av samtalsstrukturer i grupp eller parövningar som är uppbyggda utifrån vissa fasta principer där du som lärare förstärker det positiva ömsesidiga beroendet mellan elever för ett elevaktivt lärande där allas röster för höras. Du använder styrkan i att en grupp inte är homogen och det ses som positivt att eleverna skiljer sig i förmågor, kunskaper, kultur, erfarenhet och kön inom en klass. Din uppgift som lärare är att skapa grupper för lärande för att sprida kunskaper, lära eleverna att uttrycka sig och samarbeta. Arbetsmetoderna inom Kooperativt lärande bidrar till ett sociokulturellt lärande på riktigt och själva grundsynen härstammar från ett socialkonstruktivistisk synsätt; att lärande alltid bäst sker i samtal och interaktion mellan människor.

Undervisningen är med detta lärarstyrd men med skillnaden att innehållet och arbetsmetoderna är elevcentrerade. Över tid utvecklar detta komplicerade sociala förmågor samt förmågan att använda komplexa kognitiva strategier. Eleverna känner att skolan är deras vilket även ger effekter långt utanför skolans arena där undervisningsmetoden berör skolans samhällsuppdrag; att föra människor samman. Bröderna Johnson som bedrivit forskning på Kooperativt Lärande sedan 1970-talet skriver “No one gets left out of a pair”. Detta summerar vad Kooperativt Lärande är baserat på: det positiva ömsesidiga beroendet där alla elever behövs då de är aktiverade i samtal, i aktivt lyssnande och i ett kollektivt tänkande.

Nu vill vi vidareutveckla detta med er! Under höstterminen 2016 kommer vi lära ut allt vi kan för att sedan fokusera på utveckling av nya strukturer och metoder. Vår tanke är att skapa ett paraplybegrepp kring det Kooperativa Lärandet tillsammans med andra verksamma i Sverige för att sprida det till alla arenor där människor är i en lärande process – från förskola upp till vuxenutbildning – med fokus på allt mellan himmel och jord som kan stärka lärandet i ett positivt ömsesidigt beroende mellan människor. Om du vill vara med och bidra så sök upp oss och nätverka tillsammans med alla de lärare som finns via sociala medier. Tillsammans är vi som starkast!

Niclas Fohlin, Jennie Wilson och Lisa Westman @ kooperativt.com

Välkomna in i mitt dialogiska klassrum

Jag skulle vilja kalla mitt klassrum för det dialogiska klassrummet och jag skall snart berätta varför. Jag som skriver om mitt klassrum heter Marie Trapp och är examinerad 1-7-lärare med inriktning svenska och so samt idrott. Jag har en påbörjad speciallärarutbildning och under mina 19 år som lärare har jag alltid i någon form haft ett specialläraransvar. Just nu arbetar jag på Släbroskola i Nyköping där jag har ett specialläraransvar för åk 1-2 på skolan.

23

För mig är ett språkligt eller dialogiskt klassrum ett klassrum där vi utgår från eleverna och deras förkunskaper genom att vi delger varandra vår samlade kunskap i samtal. Vi ger eleverna modeller, strategier och prövar hela tiden tillsammans med dialogen i centrum. Varje morgon möts mina elever av en hälsning på tavlan. Denna hälsning kan innehålla långa kluriga ord, ord som hör ihop, sammansatta ord, en ordklass eller kanske ord som vi pratat om tidigare och som jag vill att eleverna skall få smaka på igen. Vi smakar ofta på ord genom att eleverna får ta orden i sin mun, sätta ordet i ett sammanhang både muntligt och skriftligt. När vi läser högt och det gör vi ofta använder vi olika läsförståelsestrategier varav en strategi handlar just om att reagera på nya ord och utreda deras betydelse. Flera gånger/dag samlar jag eleverna kring en gemensam text som vi högläser.

Genom högläsningen synliggörs tysta tankeprocesser genom att jag stannar upp i texten och visar hur jag tänker och hur jag använder olika förståelsestrategier. I mitt arbete har högläsningen blivit ett mycket viktigt verktyg för att visa eleverna hur man kan ta sig in i texter och förstå innehållet både på, mellan och bortom raderna.

Forskningsbaserade modeller
Jag bygger min strukturerade undervisning i läsförståelsestrategier på några forskningsbaserade modeller hämtade från USA. De kallas reciprocal teaching, RT och transactional teaching, TSI och handlar om att man undervisar explicit i förståelsestrategier och att man som pedagog är vägvisare och stöttepelare. Dialogen om textens innehåll är viktigt och man når textens djup genom att samtala strukturerat om texten med strategierna som hjälp.(Westlund 2010) RT och TSI bygger på 4 grundstrategier men i vår undervisning använder vi oss av fler strategier.

Redan i förskoleklass introducerar vi de läsförståelsestrategier som man har sett att goda läsare använder sig av; att förutspå, att utreda nya ord och uttryck, att ställa frågor, att se inre bilder och att sammanfatta. Vi konkretiserar dessa strategier genom att vi använder figurer som skall ses som tillfälliga tankestöd speciellt för lite yngre elever. Våra figurer är; Spågumman, Detektiven, Reportern, Konstnären och Cowboyen. Dessa ”Läsfixare” hjälper oss att samtala om textens innehåll på ett strukturerat sätt. Dessa Läsfixare hjälper också till att höja läsengagemanget och viljan att läsa vidare i texten. Jag har inte träffat ett enda barn som inte vill veta hur det kommer att gå efter att vi har förutspått texten tillsammans.

För mig är ”Reportern” något av en nyckelstrategi då vi genom att ställa frågor når olika nivåer i texten. När vi använder den strategin så händer någonting i klassrummet. Samtalet om textens innehåll får liv och kopplas till elevernas erfarenheter. -”Reportern gör så att jag får syn på hur andra tänker” uttryckte en 7-årig pojke och det är precis det som sker i klassrummet när vi ställer frågor och funderar ut svaren tillsammans i klassrummet.

I mitt klassrum ser jag det som jätteviktigt att förmedla ett kritiskt förhållningssätt till olika typer av texter och fakta. Inspirerade av den forskningsbaserade modellen QtA försöker vi alltid att få syn på författaren bakom texten och ifrågasätta hans/hennes auktoritet. -Vad vill författaren säga med texten? Varför använder författaren detta ord här? Skulle han/hon kunnat använda ett annat ord här? Vilket? På vilket vis hjälper författaren dig att skapa inre bilder? (Reichenberg, 2010)

Inkluderande arbetssätt
Jag ser högläsningen som väldigt inkluderande eftersom alla barn och elever kan delta. Små som stora, elever med avkodningssvårigheter och elever med ett andra språk . Eftersom samtalet om textens innehåll är viktigast så är dialogen och språket i centrum. Högläsningen är en viktig del i ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Under de år som jag har arbetat medvetet utifrån högläsningen har jag sett elever med specifika läs- och skrivsvårigheter blomma upp under dessa lektioner. Eftersom högläsningen inte är avhängigt avkodningen kan dessa elever delta genom att reflektera kring texten, ställa frågor, göra textkopplingar m m.

24Att aldrig acceptera att jag inte förstår är viktigt och gör att vi måste stanna upp i texten och utreda ord och uttryck som är nya för oss. Dessa ord samlar vi i en ordbank som eleverna sedan får använda på en mängd olika sätt. Genom detta medvetna arbete med att uppmärksamma nya ord och ordens betydelse ökar vi våra elevers ordförråd, någonting som visat sig vara avhängigt om man skall förstå en text eller inte.

Olika texttyper
En annan oerhört viktig faktor för att elever skall kunna tillägna sig och förstå en text är att man utgår från tidigare erfarenhet och aktiverar förförståelse. Detta sker bl a genom att man använder förståelsestrategin att förutspå både på skönlitteratur men framförallt på sakprosatexter. Genom att leta ledtrådar i bilder, rubriker, bildtexter m m kan vi redan före läsningen veta oerhört mycket om vad det är för typ av text vi kommer att läsa och vad den kommer att berätta.

I mitt klassrum förekommer alla typer av texter, inte bara skönlitteratur och jag upplever att eleverna är oerhört hjälpta av att använda läsförståelsestrategier i alla ämnen på alla texter. Genom att läsa en texttyp och synliggöra textens uppbyggnad och särdrag skapas även en förutsättning att kunna skriva egna texter i samma genre. I mitt klassrum hör läsa och skriva ihop och läser vi exempelvis nyhetsartiklar, sagor, dikter m m så känns det som en självklarhet att låta eleverna även skriva sådana texter. Jag ger eleverna skrivuppgifter inspirerade av de texter som vi läser på lässtrategilektionerna. Innan eleverna skriver på egen hand skapar vi ofta en text gemensamt. Vi har upptäckt att detta arbetssätt har många likheter med Gibbons cirkelmodell, där man integrerar: tala, lyssna, läsa och skriva med ämnesinnehållet i undervisningen. (Gibbons )

Enkelt beskrivet bygger cirkelmodellen bygger på 4 faser:

# Fas 1 Bygga upp elevernas bakgrundskunskaper
# Fas 2 Studera texter inom genren för att få förebilder
# Fas 3 Skriva en gemensam text
# Fas 4 Skriva en text individuellt eller i par

I min läs- och skrivundervisning har jag i stort sett alltid gått från det muntliga språket till det skriftliga och från det konkreta till det abstrakta. Det kan handla om att vi tillsammans sätter ord på sådant som vi upplevt tillsammans. Vi kanske pratar om bilder från en gemensam skogsutflykt, samlar ord i en ordbank och återberättar muntligt för varandra. Detta utmynnar också ofta i skrivande.

I mitt klassrum arbetar vi också utifrån ”Att skriva sig till läsning” där de digitala verktygen blir viktiga och framförallt motivationshöjande för att ta sig in i skriftspråkets värld. Eleverna sitter alltid i par och skriver tillsammans för att språk och dialog skall vara i centrum. Till en början handlar det mycket om att kunna koppla ljud- bokstav men så småningom skapas texter som eleverna även får lästräna på. För mig är det oerhört viktigt att både läsa och skriva känns meningsfullt och därför är vi noga med att ha en mottagare. Vi läser för barnen på förskolan och vi lägger ut våra texter på en blogg så att både föräldrar, kamrater och våra bloggläsare kan kommentera. Under det senaste läsåret har vi haft kontakt med flera andra klasser som bloggar och haft utbyte i form av att vi läser och kommentarer varandras arbete.

Från gemensam läsning/skrivning till egen läsning/skrivning
Mitt långsiktiga mål och syftet med att arbeta strukturerat med både läs- och skrivstrategier är att eleverna skall ta med sig verktygen, strategierna in i sin egen läsning/skrivning . För vissa elever går denna process snabbt medan andra elever behöver fortsatt mycket lärarstöd. Progressionen från att läsa gemensamt till egen läsning har vi löst genom att vi låter eleverna läsa och samtala om textens innehåll i grupp eller i par. Då kan jag samla de elever som ännu inte är där i sin läsutveckling i en grupp och tillsammans arbeta oss igenom en text.

När eleverna arbetar i grupp med en text får de ibland ta rollen som ”Läsfixare”, d v s ta ansvaret för att använda en strategi under läsningen. Då läser de elever som vill fram till markerat lässtopp och vid lässtoppet får varje ”Läsfixare” i tur och ordning redogöra för sitt arbete. Detta arbetssätt är mycket uppskattat av eleverna och elevaktiviteten är hög. Jag som pedagog fungerar som handledare och stöttar de elever som behöver lite extra.

25

Läraren som bedömningsverktyg
När man öppnar upp sitt klassrum och hela tiden ser språket och dialogen som det viktigaste ser man rätt snart vilka elever som är aktiva i samtalen , som kan koppla till egna erfarenheter, som kan ställa frågor på olika nivåer och som reagerar när de inte förstår. Man ser också vilka elever som inte är så aktiva och som behöver stöttning i detta arbete. Undervisningen blir då även ett bedömningsverktyg. Caroline Liberg, docent och läsforskare menar att det inte finns några enkla metoder för att mäta läsförståelse utan att det är vid textsamtalen med eleverna som man som lärare får syn på deras läsutveckling och utifrån min egen erfarenhet håller jag verkligen med henne. De elever som behöver stöd i att utveckla fungerande strategier i läsförståelse behöver inte några andra metoder utan snarare ett mindre sammanhang med mycket lärarstöd. I specialundervisningen stöttar jag dessa elever genom att vi läser och bearbetar en text i mindre grupp på 2-3 elever.  Elevaktiviteten och talutrymmet blir större och jag kan vid behov gå in och modellera hur jag använder mina läsförståelsestrategier.

För att tydliggöra mål och syfte med vårt arbete använder vi oss av pedagogiska planeringar som vi delger både elever och föräldrar. Dessa lpp utvärderar vi emot och har som grund i elevens kunskapsutveckling. Vi dokumenterar och visar på elevens kunskapsutveckling genom olika verktyg. Ett verktyg är God läsutveckling där eleven kan följa sin egen utveckling i ett överskådligt schema uppdelat på 4 dimensioner. Fonologisk medvetenhet, Avkodning, Läsflyt och Läsförståelse. Ett annat verktyg är Legilexi som också delar in läsningen i olika delar med regelbunden och tydlig avstämning och ett tredje är Bedömningsstödet för åk 1-3 som Skolverket har tagit fram.

I mitt klassrum lämnas aldrig eleverna ensamma i sitt lärande. Genom att eleverna får diskutera, argumentera, delta, ingå, påverka, medverka och i ständig dialog med mig, sina kamrater och sig själva, delar vi upplevelserna av innehållet. Textsamtal ökar också elevernas delaktighet, då de varje lektion får tillfällen att uttrycka sig muntligt och lära av och med varandra. Ur den gemensamma läsningen får eleverna verktyg och läsengagemang som eleven kan ta med sig in i det självständiga läsandet.

26

Självständigt läsande föds ur den gemensamma läsningen” (Körling)

Referenslista:

Gibbons, P (2002) Stärk språket stärk lärandet. Hallgren och Fallgren
Körling, A  (2012) Den meningsfulla högläsningen. Natur och Kultur
Reichenberg, M (2010) Vägar till läsförståelse. Natur och Kultur
Westlund, B (2012) Att undervisa i läsförståelse. Natur och Kultur

Min mailadress; marie.trapp@nykoping.se
Min blogg; http://marietrapp.blogspot.se/

Välkommen in i min vardag som skollogoped

Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts.

 Orden ovan finner vi i Lgr 11. Läroplanen betonar också att:

Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.

De språkliga och kommunikativa kraven i skolan är väldigt höga. Inte bara ska eleverna kunna lära sig en stor mängd ord, kunna förstå grammatiska strukturer och kunna anpassa sin kommunikation efter situationen. De ska även kunna använda sitt språk för att analysera, resonera, dra slutsatser, jämföra likheter och skillnader etc. Aktiviteter som kräver flera komplexa och sammansatta språkliga och kommunikativa färdigheter.

Men hur blir det då när den språkliga förmågan och utvecklingen inte är som förväntat? Jag som bloggar på Skola 365 idag heter Ida Rosqvist och ni ska få komma på ett litet besök i min fantastiska vardag som skollogoped på Rosengårdsskolan F-6 i Malmö. 

Logopeder arbetar med att utreda, diagnostisera och behandla störningar inom tal, språk, kommunikation, och sväljning. I Sverige arbetar de flesta logopeder på sjukhus, inom habilitering eller rehabilitering. I USA arbetar däremot cirka 40% inom skola då det där är lag på att alla skolor ska ha tillgång till logoped. I Sverige är vi skollogopeder fortfarande en liten, men stadigt ökande grupp. Logopeder är faktiskt den näst vanligaste professionen inom elevhälsan utöver de lagstadgade enligt SKL:s rapport 2015. Många skollogopeder arbetar i centrala elevhälsoteam men en hel del är, som jag, anställda direkt på enskilda skolor. I Skåne ser läget just nu ut såhär:


Som skollogoped ser mitt uppdrag annorlunda ut än för logopeder inom traditionell hälso- och sjukvård. Jag arbetar inom en pedagogisk verksamhet (i mitt fall F-6-grundskola) och mitt arbete utgår därför från skolans styrdokument. Mitt huvudsakliga uppdrag är att genom ledning och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd få eleverna att utvecklas så långt som är möjligt. 


Huvuddelen av min tid ägnas åt att ge särskilt stöd i form av extra färdighetsträning i språk och kommunikation till elever där språkstimulansen i den ordinarie undervisningen och vardagslivet inte är tillräckligt för att eleven ska utvecklas så långt som möjligt.


 Jag träffar alltså elever för att ge extra träning i det som för de allra flesta människor “sker automatiskt”. Innehållet i mitt arbete är “klassrumsbaserat” d.v.s. jag utgår från Lgr 11 och det vi tränar på ska ge effekt på elevens möjligheter att nå målen. Vi kan till exempel träna extra på att jämföra likheter och skillnader, göra sammanfattningar, “läsa mellan raderna” (muntligt och skriftligt!), göra beskrivningar, textsamtal och skriva olika texttyper. Men vi jobbar också mycket med de språkliga grundbultarna som grammatiska böjningsmönster, förstå olika grammatiska strukturer, förstå och kunna följa de oskrivna reglerna för samtal och interaktion, förstå hur ord hör ihop i kategorier och hur de relaterar till andra ord  etc. Fokus är hela tiden språk- och kommunikationsutveckling och vi arbetar både muntligt och skriftligt. Det kan exempelvis ske genom de här aktiviteterna:


Favorit hos de yngsta eleverna: mata mina monsterkompisar Kräsen (som bara vill äta föremål i singular) och Matvrak (som bara vill äta föremål i plural).


Vad har egentligen en lärare för funktion? Var brukar de finnas? Hur ser de ut? 

Jag arbetar alltså till största delen direkt med elever men i min roll finns även uppdrag att utveckla de extra anpassningar och den ordinarie undervisningen som sker i klassrummet.  När det gäller ledning, stimulans och extra anpassningar lägger jag mycket fokus på visuellt stöd för struktur, inlärning, förståelse, kommunikation, och kunskapsredovisning. Många, inte bara “mina”, elever är hjälpta av visuellt stöd så det är ett viktigt arbete.


Exempel på visuellt stöd för struktur och förståelse 

Exempel på visuellt stöd för inlärning, förståelse, och redovisning av kunskaper

Vi kan alla behöva visuellt stöd för minnet ibland…

Livet som skollogoped är väldigt mångfacetterat, kreativt och otroligt roligt! Speciellt när man, som jag, har förmånen att arbeta med så inspirerande och kompetent personal som finns på fantastiska Rosengårdsskolan i Malmö. 

Det här var en kort inblick i min vardag som skollogoped och några få exempel på vad mina arbetsuppgifter kan vara. Om du tycker att det var intressant så kan du få mer skollogopedi på twitter där jag twittrar som Logoped Ida. Kika även gärna in på Anna Eva Hallins språkforskningsblogg. Håll dessutom utkik på Pedagog Malmö för inom mycket kort kommer skollogopederna i Malmö Stad (totalt är vi 16 stycken!) att börja blogga om vår vardag där! (UPPDATERING 160502: Nu finns bloggen Skollogopederna i Malmö Stad!)
(Bilderna i materialen som jag visat kommer från ARASAAC, Widgit  och MyCuteGraphics

Ida Rosqvist, leg. logoped 

Språk över alla gränser

Så, nu sitter jag här. Med en uppgift inför nästa vecka som inte liknar något annat jag gjort förut. Vilka förutsättningar har de att klara av det jag vill göra? Förstår de vad det är jag försöker förmedla? Vad är det som är viktigt här?

Jag heter Camilla Lewandowski och jag gör mitt första år som lärare. Kunde inte ha fått ett bättre förstajobb än på Glömstaskolan, där jag blir stimulerad och utmanad. Där jag utvecklas i rasande takt och har turen att arbeta med människor som vill göra skola på samma sätt som jag. Den utmaning som stundar nästa vecka är nog den största och mest spännande hittills. 

De är alla runt 16 år, har helt olika syn på vad skola är, talar olika språk och har varierande utbildningsnivå. En har aldrig satt sin fot i skolan och en annan klarar av skolgång på gymnasial nivå. En sak har de gemensamt. De har flytt till oss. De har inte bott i Sverige i mer än några månader och för bara någon vecka sedan fick de möjlighet att börja hos oss på Glömstaskolan. Härom dagen frågade min kollega mig om jag kan hålla en lektion i bild med dem, vilket jag svarade ja till utan att tveka. Jag vill göra allt jag kan för att de ska få prova på och lära sig så mycket de bara kan och om jag kan bidra till det så säger jag inte nej. 

Men det är svårt. För hur gör jag en bilduppgift för dessa elever, som är tillräckligt utmanande rent praktiskt, men som kan förklaras på ett enkelt sätt? 

Jag funderade först på en lektion i mellanrumsmålning. Ett sätt att använda båda hjärnhalvorna, där du målar det som finns runt om ett bestämt föremål och på så sätt får föremålet att framträda. Skulle det vara ett alternativ? Min kollega föreslog självporträtt eftersom gruppen just har fått skriva om sig själva. Vad de tycker om, hur gamla de är och så vidare. 

Inser just att det är ju inte så mycket vilken uppgift jag ska välja som är det viktigaste i detta uppdrag. Bildundervisningen ska kännas viktig och meningsfull. Såklart ska det innehålla färdighetsträning, där eleverna får veta hur material ska hanteras för att ge den önskade effekten, men ännu mer att de ska kunna tillämpa kunskapen för att uttrycka sig. 

Det får bli min slutsats. Om jag får ett tillfälle att visa denna grupp vad bildämnet innebär, så får det bli något som ger möjligheter till att uttrycka sig på ett sätt som har potential att förstås och tolkas av alla. Det kan de bära med sig. Oavsett språk eller tidigare erfarenhet. Det är viktigt på riktigt. 

Camilla Lewandowski
@cam_lew

Lära för livet! I love internet!

green screenLärande och utveckling pågår hela livet. I varje ögonblick har vi möjlighet, att med ett öppet sinne, lära oss något nytt! Fantastiskt, eller hur? Ikväll upptäckte min yngsta son att det fungerade att använda gröna strumpor som green screen! Häromdagen när vi hade iPad-utbildning på jobbet lärde jag mig en massa nya finesser som kan förenkla det dagliga lärarlivet.

Det roligaste med att vara lärare år 2016 är just möjligheten att lära sig nya saker. Ofta går det att foga samman det nya med tidigare kunskaper. Jag har alltid älskat det visuella – att använda bilder, se film och att göra collage. Mitt rum var tapetserat med affischer från tidningen OKEJ när jag var tonåring. Jag ägnade mig åt kalligrafi, skapade illustrerade tankekartor och gjorde vackra fotoalbum. Det är inte så konstigt att jag år 2016 älskar sociala medier och digitala verktyg som t ex Pinterest, Prezi, Socrative och Zaption.

I love internet helt enkelt! Jag får nya pedagogiska idéer, deltar i intressanta diskussioner, reflekterar över tänkvärda artiklar och upptäcker kloka, kreativa människor världen över – till exempel via TEDtalks. Det finns oändliga möjligheter! Om du t ex vill flippa dina lektioner och behöver en mall att utgå från kan du med fördel använda TEDed.

Många lärare tycker att det känns övermäktigt att hänga med i digitaliseringens framfart. Jag känner ingen stress, det viktigaste är inte att kunna allt utan att våga prova. Jag får vara kreativ under planeringsprocessen och ”verktygen” underlättar/visualiserar interaktionen i klassrummet. Eleverna blir lärresurser för varandra genom att de får dela med sig av sina kunskaper, tankar, känslor och åsikter. Här ett exempel där vi använt verktyget Socrative:

planta (1)

Pinterest har jag använt på lite olika sätt i min undervisning.  I ämnet svenska brukar eleverna analysera budskap i dikter eller citat, göra research inför grupparbeten eller inspireras inför eget skrivande. I spanskundervisningen får eleverna skapa egna anslagstavlor med grammatik, ord och fraser, citat, dikter, humor och serier. Vi översätter och gör språkliga reflektioner. Här kan du se några exempel (en instruktion)!

Via Twitter eller via en blogg kan eleverna få respons på sitt skolarbete direkt av författaren! Att skriva för flera mottagare och att skapa texter i ett autentiskt sammanhang känns mer meningsfullt. Både för mig och för eleverna. Min förebild är den helt fantastiska läraren Malin Larsson! Här kan du läsa mer om Malins projekt i klassrummet!

onekligen

I och med den ”nya” läroplanen (Lgr 11) diskuteras kunskapsbegreppet på flera ställen: Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion. Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en helhet.

Det är inte så lätt att veta vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden – det vi vet är att det pågår en livlig debatt i media om hur kunskapsutveckling ska ske i våra klassrum. Tyvärr fastnar vi ofta i diskussioner om mobiltelefoners vara eller icke vara eller hur vi ska kunna säkerställa att elever inte fuskar på nationella prov. Jag tycker att det är viktigt att lyfta diskussionen. Det viktigaste står egentligen i Lgr 11:s inledande kapitel – under rubriken Skolans uppdrag.

Kommunikation, läsförståelse och kritisk granskning är aktuellt både i dag och i framtiden (utifrån mitt svensklärarperspektiv). I och med digitaliseringen av samhället förändras vårt sätt att lära och kommunicera. Vi möter texter/media i nya format i ett ständigt föränderligt flöde och vår förmåga att kritiskt granska all denna information sätts på prov.

”En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang.”

Jag försöker att ge överblick och skapa sammanhang i mitt klassrum. När världen beskrivs som en kaotisk plats på nyheterna behöver vi skapa meningsfulla sammanhang i det lilla. Elever behöver få ställa frågor om livet och tillsammans med läraren tolka det som sker i vår omvärld. Skolans uppgift är att ge perspektiv – att vidga och fördjupa diskussioner i en föränderlig tid.  Insikten om att lärares egna lärande är viktigt, blir då en självklarhet!

Kylskåspoesi

Kylskåpspoesi från Norrmejerier.

1456672_10151890831849506_394717301_n

Om mig (Malin Söderberg): MIK-intresserad förstelärare/språklärare från Umeå (Linneaskolan). Jag bloggar för Pedagog Västerbotten och är med i styrelsen för DiU. Tidigare var jag handledare i Lilla Kommissionen samt ambassadör för Webbstjärnan.

”Utbildning är att tända en låga, inte att fylla ett kärl” (Sokrates)

Hur jag gjort med OneNote i #O365

Att testa nya saker är något som jag brukar göra och knyta till skolan och mitt yrke. Så, varför inte testa att skriva och samtidigt sända live via Periscope och Twitter. Kanske ger det mig inspiration och tankar att skriva om? Kanske kommer ingen att titta? Kanske tittar mina tidigare elever? Kanske dyker någon kollega upp? Vi får se 🙂 Skulle du vilja se mig så finns ju mina Periscope kvar ett tag i alla fall så du kan se reprisen.

Vem är då jag? Jo, på olika sociala medier heter jag @johfam och mitt riktiga namn är Kristina Johansson. Jag är lärare sedan snart 20 år och kan inte riktigt förstå att det till julen är 20 år sedan jag avslutade min lärarutbildning på Högskolan i Gävle. Jag har alltså 20 års erfarenhet av läraryrket i min lärarryggsäck! Den här erfarenheten har jag samlat ihop från flera olika kommuner och flera olika stadier och nu börjar jag landa. Alltså, jag avslutade min lärarutbildning för 20 år sedan men jag är fortfarande inte klar och hoppas att jag inte blir det heller. Jag vill utvecklas och testa nya saker hela tiden, men jag har under det sista året kommit fram till att jag även måste våga stanna upp och faktiskt hålla fast vid det jag ser är positivt för mig och mina elever.

Att jobba med datorer är något som intresserar mig och jag tänkte berätta lite om hur jag jobbat med ClassNotebook och OneNote i Office365. För mig är tekniken, alltså verktyget, inte det viktiga utan jag anser att det är vi pedagoger som är viktigast. Det spelar ingen roll hur många datorer eller lärplattor vi har i våra klassrum om vi som pedagoger inte vet hur vi vill använda dem för att öka måluppfyllelsen och lärandet hos våra elever. För mig kan datorn hjälpa oss att tydliggöra lärandet för eleverna, att de följer sin utveckling, på ett enkelt och smidigt sätt. De kan också få direktkontakt med andra och direkt använda sig av sina olika kunskaper i praktiken. Men, nu ska jag försöka att vara konkret och berätta om hur jag arbetar med ClassNotebook  och OneNote med mina elever.

Sammanfatta och återberätta en saga i åk 1

Jag började med att läsa boken ”Ellen på stranden” av Catharina Kruusval för mina elever. Jag använde mig av appen OfficeLens  för att ta några bilder ur boken så att jag enkelt kunde visa dem bilderna via en PowerPoint samtidigt som jag läste högt ur boken. Vi har även dokumentkamera på skolan, men eftersom jag ville arbeta vidare med bilder valde jag att göra en PowerPoint. Vi återberättade sedan sagan och jag läste den även igen. Dagen efter fick barnen bilderna och vi använde dem för att först lägga sagan i ordning. Deras slarviga fröken hade nämligen tappat papperen när hon tog dem från skrivaren! Vi tittade på bilderna och med hjälp av dem kunde vi återberätta sagan genom att prata om vad som hände på bilderna. Här kom vi också in på hur bilder kan hjälpa oss att förstå en text och att bilder kan hjälpa oss att skriva en text. Vi skrev sedan tillsammans korta meningar om bilderna. Inspiration till min lektion kom från Lappkullan och det utvidgade kollegiet och kollegor är något som jag  också skulle kunna skriva ett blogginlägg om.

Nästa dag hade jag gjort i ordning en sammarbetsyta i ClassNotebook och infogat bilderna där. Se här:

När barnen skrivit sin text fick de träna på att läsa texten och sedan spelade vi in den i OneNote. Lite pirrigt var det att läsa och hur konstigt var det inte att höra sin egen röst!! Men barnen märkte också hur de läste och började reflektera över sin egen läsning.

Lektioner, läxor och allt på en plats i åk 4 och åk 5

Med mina elever i engelska som jag har i åk 4 och åk 5 har jag valt att lägga all undervisning i OneNote och ClassNoteBook. Eftersom jag jobbar på en skola som har en dator per elev vill jag att datorn ska vara just vårt gemensamma verktyg där vi ska samla allt, se lärandet och använda både text, ord och bild.

Jag har alla mina lektioner och läxor i OneNote och är eleverna sjuka, lediga eller bara vill repetera eller förbereda sig inför lektionen så har de all information i vår ClassNoteBook. Eleverna redovisar även sina läxor i OneNote och jag använder mig av funktionen att spela in ljud och vi ska även spela in bild. Här kan du se en liten kort film om hur min OneNote är upplagd och hur man gör när man spelar in ljud.

Att eleverna spelar in sig själva gör att de också får möjlighet att reflektera över sitt eget uttal, hur de läser osv. En elev märkte idag att hon missade ett ord när hon lyssnade igenom sin läxa. För mig så är det här ett sätt att tydliggöra elevernas kunskaper och utveckling på ett enkelt sätt då verktygen i OneNote är enkla att använda och allt finns kvar.

Vidareutveckla

Det här är bara en början! Både för mig och för mina elever och mina kollegor 🙂  Vi diskuterar hur vi ska organisera Classnotebooks för eleverna och för oss lärare och jag hoppas att även föräldrar kommer att vara med på något vis i framtiden.

OneNote hjälper mig också när det gäller att ha ordning då allt är samlat på samma ställe. Jag har elevernas läxor och kan enkelt rätta och ge feedback. När det är dags för utvecklingssamtal, skriva nya IUP, skriva omdöme eller när det är dags för betyg så finnas elevernas dokumentation på ett ställe. Det blir både enkelt för dem att se tillbaka på vad de gjort och när vi även inkluderar ljud och bild även att se och höra sig själva. Någon man kan använda vid redovisningstillfällen.

Tack!

Så, det var mitt blogginlägg här på Skola365. Som jag skrev i början ”Periscopade” jag lite samtidigt och fick en del hjärtan, tankar och kommentarer från mina tittare. Lite pirrigt är det allt att vara live 🙂 ”