Medeltidsprojekt

Jag har arbetat på Internationella Engelska skolan i Falun de två senaste åren. Sista projektet innan sommarlovet var att arbeta med medeltiden i min årskurs 4. Jag tog fram den arbetsplan jag gjorde då jag hade min VFU för mycket länge sedan på Högalidskolan i Stockholm.

Jag älskar att arbeta i temaform och ämnet SO är mycket tacksamt eftersom man enkelt kan inkludera en mängd olika ämnen. I medeltidstemat fick jag in historia, svenska, IT-kunskap, drama och bild men även musik kom in på ett litet hörn.

Eleverna delades ganska raskt in i fyra grupper – adel, präster, borgare och bönder. Det blev två grupper till varje stånd eftersom klassen bestod av 31 elever och grupperna inte fick bli för stora. Så vi hade en grupp som hette Adel 1 och en som hette Adel 2 o.s.v.

Eleverna arbetade i sina grupper. De fick läsa de sidor som handlade om just deras stånd och tillsammans försökte de att göra en sammanfattning. Detta var svårt för fyrorna. Många visste inte riktig vad en sammanfattning är så det fick vi gå igenom.

Näst steg var att göra frågor och tillverka en Kahoot – något som är mycket uppskattat bland eleverna. Då kom nästa utmaning – att göra frågor med olika svarsalternativ men det gick det med.

Nu skulle eleverna göra en presentation om sin karaktär. Varje grupp kunde välja mellan olika karaktärer som kunde tillhöra just deras stånd. Bönderna kunde exempelvis ha en piga, en dräng, en bondhustru eller en fri bonde. De fick rita sin karaktär och sedan skriva kort om hur hen bodde, hur familjen såg ut, vilken sysselsättning hen hade etc.

Karaktären skulle sedan skriva exempelvis ett brev där det skulle framgå datum (någon gång under medeltiden), plats och vad som kunde tänkas finnas i detta brev som ”skrevs av en piga”. Karaktärens liv skulle återspeglas i brevet. Här gällde det att eleverna tänkte till och att språket passade till ett medeltida brev. Vi gick igenom gammelsvenska uttryck och stavning.

Efter att eleverna hade läst, skrivit och arbetat med datorerna så blev det dags att göra ett besök i bildsalen. Där fick eleverna tillverka ”pergament” genom att måla ritpapper med starkt tevatten och skrynkla ihop papperet och hänga det på tork. När pergamenten var torra fick jag stryka alla papper en och en med styrkjärn för att få dem så platta som möjligt – det tog sin lilla tid vill jag lova. Nästa dag gick vi ut på skolgården och jag stod på knä och brände deras pergament i hörnen eller gjorde brännhål. Nu började papperen se riktigt äkta ut. Eleverna njöt av att ha lektioner på olika ställen i skolan och att vara både ute och inne. Många elever stod och satt lite utspridda på skolgården och skrev på sina brända pergament. Det blev dagboksanteckningar, brev, skattkartor eller testamenten.June 2016 026  June 2016 024

Slutligen var det dramatiseringen. Det roligaste av allt. Jag har mängder av historiska kläder som jag och min mamma har sytt och samlat på oss genom åren och dessa kom nu till användning. En del elever hade egna kläder men de flesta fick låna. Grupperna skulle fortsätta att ha sina karaktärer sedan tidigare men nu skulle de ingå i ett drama. Uppvisningen fick högst ta 5-10 minuter – det var det enda jag sa åt grupperna sedan fick de fria händer. Grupperna övade och de flesta kom på idéer direkt medan några fastnade eller fick lite problem men till slut fick alla ihop riktigt bra spel. På en dubbellektion hade alla grupper uppspelning för varandra och det var så lyckat. Vilka fantastiska förmågor det finns bland barnen! Här visades deras kunskaper upp om medeltiden på ett annorlunda sätt. I deras repliker fanns allt det som var speciellt för just deras karaktär och deras stånd. I prästgruppen fick de begrava en nunna som dött i pesten, i bondgruppen var man orolig för att fogden skulle komma och begära in tionden. I en adelsgrupp bråkade två kungar om makten och i en borgargrupp seglade en tysk köpman över till Stockholm för att köpa ett ovanligt smidesföremål.

Veckan därefter hade skolan något som heter Spring Exhibition när alla föräldrar, syskon och släktingar bjuds in till ett öppet hus och elevernas alster visas upp i korridorer och klassrum. Min klass satte upp sina sammanfattningar, karaktärsbeskrivningar och pergament. Barnen gick klädda i sina medeltida kläder och medeltida musik kunde höras i bakgrunden. Några grupper valde att visa upp sitt drama för allmänheten men en del vågade inte riktigt – det var frivilligt.

Summa sumarum så kan jag säga att det var många intensiva lektioner under några vårveckor som blev fyllda med glädje, fantasi och hårt arbete. Jag vet att mina elever kommer att ha med sig dessa veckor i sina hjärtan och de kan en hel del om medeltiden. Min nästa utmaning är nu att försöka göra liknande projekt i mina andra ämnen – engelska och SVA.

Ha en skön sommar!
/Anna Walsh

Arbetsplan del 1
Arbetsplan del 2
Medeltidsprov

Om att vara lärare. Tio saker ingen berättar för dig på lärarhögskolan.

1. Medan du njuter i kvällssolen under en weekend på Mallorca uppdaterar eleverna dig om sina framgångar i skolarbetet. Du kommer att älska det och bli rörd till tårar.

SmsDennis

2. Du behöver kunna ta hand om 12 sjösjuka elvaåringar under en båtutflykt i äkta Columbus-anda. Eleverna kommer aldrig att glömma varken resan eller Columbus. En helt ny empati med de gamla sjöfararna uppstår.

Sjösjuka3. En lördag arrangerar du en familjeutflykt för att samla stenar. Väl hemma övertalar du dina barn att hjälpa dig skriva bokstäver på dem medan du märker ut en karta med lämpliga ställen att lägga dessa stenar på. Allt för att kunna ordna orientering i skolan följande vecka.

stenar

4. Du kan komma att tillbringa en mängd måndagseftermiddagar i simhallen, ensam med en elev. Den här eleven vill så gärna lära sig simma och nå målen för ämnet idrott och hälsa. Du vill det minst lika mycket.

Simhall

5. Dina semesterresor präglas av att du vill lära dig så mycket som möjligt och du tar mer än 200 bilder under ditt besök på Knossos. Du vill vara säker på att kunna lära och visa dina elever på bästa sätt. Dina elever är med dig i tanken var du än är.

Knossos

6. Det är bra att kunna spela teater eller åtminstone våga spela teater. En dag klär du ut dig och förställer rösten för att göra undervisningen spännande och levande. Finn fem fel på denne viking! Rosa strumpor, horn på hjälmen och grytlock till sköld föll inom den kategorin.

Historia

7. Inför en skolutflykt får du många viktiga sms att svara på tidigt på morgonen.

smskakor

8. En dag har du en före detta elev i ditt klassrum som berättar om sina studier utomlands och sitt arbete på svenska ambassaden i Vilnius. Du kommer att känna dig gammal och förundrad över att hon som fortfarande är 12 år i ditt huvud har hunnit med allt detta.

Linnea (1)

9. Dina ekonomiska färdigheter sätts på prov när du plötsligt är ansvarig för försäljningen av majblommor. Du gör nya upptäckter som att bankerna inte tar emot mynt längre. Du har 18750 kr hemma i köket.

Majblommor

10. Till sist… Att skiljas är att dö en smula. Varje gång du måste skiljas från en klass som du haft i flera år så uppstår en stor tomhet. Men det fina med det här arbetet är att efter bara ett sommarlov kommer nya elever att ta plats i ditt hjärta. Det tycks aldrig bli fullt!

Klassen

 

//Jeanette Ovesson, lärare i svenska, so, idrott, bild och engelska på Simrislundsskolan i Simrishamn.

Följ gärna mig, min kollega och våra elever på instagram: @minklass5b

twitter: @jeanne1ovesson

Fröken Stina Österbergs flickor – dramapedagogisk ”lek” med autenticitet

Jag vill berätta om en undervisningssekvens som jag är glad i och stolt över.

Det härrör från förr, innan jag blev lärare, pusselbitar från mitt liv, som lagts samman och omformats. Det har utkristalliserade sig till undervisning: varje år låter jag klasserna som går i årskurs 3 förvandla sig till en klass som verkligen började det år skolan byggdes, 1921.

Bakgrunden är denna: För mer än tjugo år sedan hade jag förmånen att skriva min kandidatuppsats i etnologi om en grupp äldre kvinnor som träffades en gång i månaden. De var skolkamrater från 1917, då de började första klass. De började på Mariaskolan, i Stockholm, men flyttade över till Högalidsskolan så fort denna invigdes 1921. De hade haft en fröken Stina Österberg som lärare,  som fortsatte att samla dem en gång i månaden sedan de gick ut skolan. Min uppsats handlade om gemensamhetsstärkande faktorer i kvinnogemenskaper, och under de många månader jag följde ”flickorna” , som de kallade sig och varandra, samlade jag in berättelser om skolan och livet. Jag följde dem även under ett studiebesök, 1991, i deras gamla skola när denna fyllde 70 år. Deras iakttagelser finns inspelade och transkriberade, liksom de intervjuer jag gjorde, samt de samtal de hade under något år, på sina månatliga träffar. Jag har ett stort historiskt material, unikt då alla nu är döda. Jag kan mitt material och vårdar det tills jag lämnar över det till lämplig instans. Samtidigt med uppsatsarbetet hade jag i många år arbetat på Nordiska museet där jag bl.a. höll skolbesök på Väla skola på Skansen. På den tiden hade museet hand om undervisningen på Skansen. Besöket var ett dramapedagogiskt program, utformat för att ge eleverna en upplevelse av att gå i Väla skola år 1906.

När jag efter några föräldralediga år hade utökat min utbildning med lärarexamen föll det sig så att jag fick anställning just på Högalidsskolan. Det tog en tid innan jag kände mig varm nog att kombinera min kulturhistoriska bakgrund med min lärarkompetens.

Men nu kör jag – varje år!

Eleverna är förberedda tack vare lektionspass om tiden då ”flickorna” levde, det handlar om Söder, främst Hornstull, om lössen, brist på mat, och ibland brist på omsorg. Men de har också hört om stolthet att bidra till hushållskassen med småjobb, om lekar på Hornsgatan och i Tanto. De har sett Frk. Österbergs föremål, (repliker jag har plockat ihop för att illustrera min berättelse). Mina elever har får namn, en gatuadress och en födelsedag. Allt från den finstilta listan Frk. Österberg plitade 1917.  Deras föräldrar har hjälp dem att klä sig på gammaldags sätt, med rutiga skjortor, förkläden och kepsar. Med sig har de också en liten frukost; två kalla potatisar, en skiva limpa med stekflott, eller kanske ett ägg, beroende på årstid. Allt förberett av föräldrars enligt mina instruktioner. Glasflaskan med mjölk ställer vi vid varmledningsröret, så den inte blir för kall.

Skärmavbild 2016-04-10 kl. 21.25.57

Programmet börjar genom att en förvandlingsritual bryter den egna vardagen.  ( ”Rite-de-passage”, på ”etnologiska”). Eleverna ställer upp i korridoren på kommandon ”Rättning, ställning, framåt marsch!” De marscherar in i klassrummet, som är ommöblerat. Eleverna är nu barn från 1921, jag är Frk. Österberg och mina kollegor prostinna, eller fina damer från fattighjälpen på besök. Vi inspekterar renligheten i öron och nacke. Klassen sjunger ”Din klara sol”, läser ”Gud som haver” samt får välsignelsen läst över sig. Nu vidtar en skoldag på ungefär två timmar, med kristendom, (en skolplansch med Moses som kommer ner från Sinai berg med stentavlorna) räkning, läsning (Nils Holgersson, med vidhängande prat om att Selma Lagerlöf skrivit denna för er skolbarn…) Frukostrast mitt i, då de sitter kvar i sina bänkar och packar upp sin mat. Vi vuxna går runt och kommenterar, kanske skriver upp en och annan fattig familj på listan över de som ska få gå till skolbespisningen. Oftast avslutar jag med att introducera stålpennan för dem. Jag låtsas att de, alltså eleverna från 1921, hittills bara fått skriva på griffeltavla, med griffel, som jag visar upp. Så låter dem höra ljudet när griffeln gnisslar när man drar den över skifferplattan. Jag låtsas att det är första gången de får skriva på papper, ”papper som är så dyrt, kan man inte slösa på skolbarn som inte kan skriva”. De får en en gammal skrivbok, stålpenna, bläck, och den lilla tygboken man torkar rent med. Jag dikterar Guds fjärde bud som de mödosamt, ofta med tungan utanför munnen, plitar ner. Därpå är det dags för avskedspalm, välsignelse och uttåg ur klassrummet. I korridoren trollar vi oss tillbaka till nutid, och går in igen för bearbeta dagen.

Skärmavbild 2016-04-10 kl. 20.41.00matsäck

Jag betonar att eleverna som deltar, är elever, precis som den klass de leker. De har samma namn, adress, födelsedag. Med betoning på att det är i samma skola, i samma sorts salar, fast 90 år tidigare, suggerera jag fram en obruten länk med det förflutna. Detta understryks av påvisande av hur trapporna ser ut numer, och hur ”flickorna” reagerade på dem under ett besök. De gamla ”flickorna” förfärades under sitt besök 1991, och förstod att det var de nubbförsedda träskorna, som delades ut till fattigbarnen, som nött ner den fina marmorn i trappan. Högalidsskolans nötta byggnadsdetaljer blir bärare av en kontinuitet som jag vill förmedla.

Jag använder sinnena för att ge barnen upplevelsen av förr, doften av bläck, skrapet av stålpennan, känslan av bläckfläckarna på fingrar och kläder. Smaken av den mat föräldrar skickar med, enligt mina instruktioner, i bästa fall: kall potatis, kokt ägg, limpa med ister på.

Med tydliga leksignaler, enligt Bateson 1976, visar jag barnen att jag, Stina Österberg, är någon annan, min röst och mimik är stramare, ordvalet mer gammalmodigt, vilket gör att mitt lärarbeteende mot dem blir acceptabelt, trots att det är fullständigt omöjligt i vår tid.

”Frk. Stina Österberg” räknar med, letar efter och upptäcker anakronistiska inslag, såsom att klassens ordinarie lärare, som blivit förvandlad till  ”prosten/prostinnan”  håller i ett ”förunderligt föremål ”och riktar det mot klassen, alltså fotograferar med en mobiltelefon, eller att elevens Ture har ett ”märkligt omslag” kring sina smörgåsar,  alltså en plastpåse. Barnen spelar med och försöker byta perspektiv och någon förklarar för Frk. Österberg att det är en lådkamera som blivit mindre i framtiden. Och Ture tar tacksamt emot förklaringen att han nog har släktingar i Amerika, där det finns så mycket märkvärdigheter. Någon berättar om ett kolorerat magasin han hittat, så han har visst sett bilder ganska nyligen. En annan berättar om en automobil hon sett, både en och två gånger, bland hästspårvagnarna på Hornsgatan. De leker och lever sig in. De hittar på rimliga sysslor de kan ha tänkas gjort efter skoldagarna. Oftast träffar de rätt, ibland inte och då förhåller vi oss till det. Det är en gemensam överenskommelse med lekkoder som i princip alla, under många år, har hållit sig till. Det är magiskt!

Jag inser att detta kan vara svårt för andra lärare att kopiera, men budskapet är att inspirera till att ge eleverna en förankring i sin närhistoria, och att just skolans historia är så tacksam att arbeta med. Där fanns de, tidigare elever, som våra eleverna kan sympatisera med och känna igen sig i. Där finns likhet som gör att man kan försöka förstå olikheten i och utanför skolan. Och där finns leken, om än styrd, det allra bästa sättet att lära.

Skärmavbild 2016-04-10 kl. 20.40.20

”Frk. Stina Österberg”   Catherine Couturier

11 april 2016

 

Värdeskapande lärande

Jag smyger bakom och tjuvlyssnar på en elev i klassen, en 12-årig tjej, som försöker övertyga en medelålders herre att köpa tidningen som hon har skrivit tillsammans med sina klasskompisar. Tidningen handlar om Barnsoldater, kostar 20 kronor och pengarna går till Röda korset. Den här flickan räcker inte ofta upp handen i klassrummet, hon tar inte mycket plats i diskussioner eller hävdar sin plats i större grupp. Men nu blossar hennes kinder när hon talar. Hon pratar kanske aningens för fort men hennes argument är klockrena och hennes engagemang smittar.  Den medelålders herren som nyss hade haft så bråttom stannar upp, tar sig tid och han lyssnar. Efter någon minut tar han upp en tjugolapp och stoppar i Röda korset-bössan. Jag ser allt från lite håll och känner hur håren reser sig på mina armar. Det känns som att jag knäckte en kod för ett tag sedan och som att jag gång på gång får bekräftelse på att jag är inne på rätt spår.

Den här flickan vet inte om att jag tjuvlyssnar bakom ett hörn. Drivkraften bakom hennes samtal med herren i kostym är inte att få ett A eller ett plus i kanten. Hon står inte där för att bevisa för mig allt hon kan om retorik eller geografi. Jag är övertygad om att hon drivs av något helt annat, nämligen känslan av att hon vill göra gott, att hon vill göra något viktigt och att hon vill göra skillnad. Hon och hennes 24 klasskompisar har skrivit tidningen tillsammans. Varenda en har bidragit på något sätt. Här finns nu en samling faktatexter, krönikor, intervjuer, illustrationer, serier och pyssel. Det är en fin tidning! Vi har lagt ner många timmar på att färdigställa den. Alla dessa lektioner har varit viktiga på riktigt och vi har lärt oss massor på kuppen.

Vårt klassrum förvandlades under några veckor till en yvig, brokig, livlig tidningsredaktion! I ena hörnet satt illustratörerna och funderade på hur man bäst får ut ett budskap genom bilder. I rummet bredvid satt ett gäng med skolans telefon och intervjuade FN. En annan grupp ringde Röda korset och ordnade bössor. Vi hade en undersökande del som kollade upp fakta och skrev reportage. Några satt med hörselkåpor och skrev krönikor. Två stycken vill göra pyssel till sista sidan. På sina håll var det lite kaos, men ett organiserat kaos och framför allt ett kreativt och roligt kaos. Det här känns inte som skola, sa en elev till mig, innan han skuttade ut på skolgården för att spela in en reklamfilm. Jag såg på schwunget i hans steg att det var en komplimang.

tidning bild

För att återknyta till det jag skrev i detta inläggs inledning. När min 12-åriga elev står där och talar rätt ur hjärtat, med så klockrena begrepp och så otvetydiga kunskaper, är detta för att hon vet att det hon har att säga är viktigt. Det hon håller i sin hand, resultatet av hennes skolarbete, är viktigt och gör skillnad. Och jag kan inte låta bli att rysa av tanken på vilken fantastisk drivkraft detta är. Kanske måste vi i skolan bli bättre på att dra nytta av den inneboende gnista som tänds när vi människor har möjlighet att skapa värde för andra?  Om skolarbetet, i stort och smått, får en verklig mottagare har vi så utomordentligt mycket att vinna. En annan av mina elever sammanfattade alla mina tankar i en enda klockren mening: ”Det borde ju vara självklart att all tid vi spenderar i skolan ägnas åt något som faktiskt är vettigt på riktigt.” Oj vad jag håller med!

Här är vår klassblogg: www.gabna.wordpress.com

Vi finns också på: http://tillsammansovergranser.webbstjarnan.nu/

Vår insamling till Röda korset finns här: http://egeninsamling.redcross.se/vaerldens-katastrofer/8-6297

 

Maria Wiman, svenska  och so-lärare, på Edboskolan i Huddinge