Cirkusen – ett skrivprojekt i åk 3

Under hela vårterminen har det varit CIRKUS i treornas klassrum! På ett bra sätt!

cirkus IMG_0838

För många år sedan inspirerades jag och en äldre kollega av mellanstadiets sätt att arbeta med ”Huset” (Stråk av bildspråk). Vi ville också! Insåg att det hade passat våra treor minst lika bra med ett tydligt, väglett skrivande. Kollegorna på mellanstadiet tittade snett på oss och menade att det kunde vi väl spara till dem, eleverna skulle ju ha något att göra på mellanstadiet. Det var på den tiden man resonerade så – saker skulle väntas in och utföras i en viss årskurs – så hade det alltid varit.

Vi var olydiga. En sen planeringseftermiddag satte vi oss ner vid datorn och började skriva en egen berättelse i åtta kapitel. Ingen kunde hindra oss att ta den briljanta idén! Så fortsatte det några veckor framöver och historien om en cirkus växte fram. Vi skrev om  Cirkus Bravo och personerna som arbetade där. Till varje kapitel målades passande bilder i vattenfärg. Vi var helt överens om att bildspråket skulle väga tungt i elevernas arbete.

Sedan dess har många år gått och jag har hunnit med att arbeta med Cirkusen i flera treor. De första böckerna skrevs för hand, först utkast och sedan finskrivet. Skönt att den tiden är förbi! Förra trean publicerade sina böcker som digitala Flipsnack-böcker och årets elevkull ville ha sina böcker utskrivna i färg – de fick som de ville.

Nike-3 Nike

Under terminen har jag presenterat ett kapitel, med tillhörande bild, i taget. Jag har läst kapitlet högt och med inlevelse. Samtidigt har texten varit uppe på smartboarden. Efter högläsningen har vi diskuterat den berättande textens utmärkande drag. Vi har tillsammans tittat närmre på min text, var finns inledning – handling – avslut, hur löser jag styckeindelningen och hur skrivs en dialog? Det finns oändligt mycket att diskutera och efterhand som terminen går desto högre krav får eleverna på mina texter.

”Det där kunde du ha utvecklat, Kristin!”

”Du hade inte så många egenskaper på Starke Adolf!”

En dag kom frågan…

”Ska vi inte ändra lite i din text och skriva till det vi kom på nu?”

Jo, självklart! Så förbättrade vi tillsammans, den ibland lite torftiga, cirkustexten jag och kollegan skrivit för så många år sedan.

Clown Starke-Adolf

När vi bearbetat min text får eleverna givna punkter att förhålla sig till i sitt eget skrivande. Nu är det lätt för alla att skriva, de har så mycket inspiration, så det är bara att köra igång. Jag uppmuntrar alla att ta idéer och tankar av kamraterna eller av mig. Det ska kännas ok att skriva precis som jag gjorde. Så småningom sprider sig en stolthet om kamraterna gillar ens text och vill skriva liknande. Vi har en dialog om vårt skrivande, bjuder på uppslag och visar varandra våra texter. Alla är stolta, oavsett hur mycket eller lite man skrivit.
Ibland ställs frågan:

”Är det någon som har en bra inledning att bjuda på?”

”Har någon ett bra tips på katastrof?”

Många vill dela med sig av sitt skrivande och kommer fram för att plugga i sin dator till smartboarden. De läser vad de skrivit för sina kamrater och då lossnar det för andra. På så sätt slipper vi skrivkramp och alla elever får ett flyt i sitt skrivande. Vissa målar sina bilder först, de tycker det är lättare. Under tiden kan tankarna på den kommande texten få växa fram.

Vi har använt oss av en enkel modell för kamratbedömning, för att vidareutveckla texterna. Eleverna har läst varandras kapitel, gett två beröm och tagit upp en sak som kan förbättras.

IMG_0835-e1466096030386 IMG_0836-e1466095812744

Jag är bara en i raden av pedagoger som lovordar ett gemensamt, väglett skrivande. Vår berättelsen om CIRKUSEN är långt ifrån perfekt, inte heller bilderna  – men i samarbete med eleverna utvecklas texterna och bildspråket under resans gång. Det blir roliga skrivstunder tillsammans, som både jag och eleverna ser fram emot!

Kristin Blomberg, Rebbelberga skola Ängelholm

Twitter: @blomberg_k
http://rebbelbergasbokspanare.se

Hur blir UR:s program relevanta och användbara för dig?

Äntligen har så turen kommit till oss i @UR_Pedagogerna att blogga på Skola 365. Du kanske har stött på oss i sociala medier, på konferenser eller i UR:s monter på någon skolmässa någonstans i Sverige. Men vilka är vi?

Kortfattat: vi är lärare som för närvarande för vår tillvaro på UR och vårt uppdrag är att vara länken mellan det UR producerar och utbildningssverige. Vi försöker också vara, vilket inte är exakt samma sak, en länk mellan utbildningssverige och UR.

På olika plattformar tipsar vi om de tv- och radioprogram i UR Skolas utbud som vi vet fungerar, ofta med vittnesmål och konkreta exempel från lärare och pedagoger. Tillsammans med UR:s projektutvecklare är vi också utbildningssveriges eviga förespråkare in på redaktionerna och i det som UR producerar. Vi vet att programmen blir mer användbara och relevanta om de kvalitetssäkras av lärare, pedagoger, ämnesdidaktiker och forskare. Vi har till och med gjort en podd om det, som vi tycker att alla ska lyssna på såklart 🙂

8§ ur sändningstillstånd

Att vara en kombination av lärare och @UR_Pedagogerna innebär att vi vurmar lite extra för 8§ i UR:s sändningstillstånd, särskilt den sista meningen:

”Användarna av UR:s programverksamhet, särskilt inom utbildningsväsendet, ska ges möjligheter att framföra synpunkter och önskemål gällande programverksamheten.”

Och det är precis detta vi vill använda det här blogginlägget till. Vi vill be om dina synpunkter och önskemål gällande programverksamheten. Vad behöver du, vad saknar du, hur blir UR relevanta och användbara i utbildningssammanhang?

Det är er feedback som utvecklar UR! Hoppas att just du hör av dig!

Björn, Jenny och Fatima

E-postTwitterPodcastFacebookBloggInstagramNyhetsbrev │UR Skola

skola365ur

Tid är pengar

Jag som bloggar idag är bibliotekarie på en grundskola i förorten. Vår skola är en av de grundskolor i Stockholms stad som får högst socioekonomiskt tilläggsbelopp, och jag tänker försöka beskriva varför vi behöver de pengarna så väl. En del av skolans verksamhet har jag god inblick i, men vad till exempel elevhälsoteamet, skolledningen och fritidspersonalen gör har jag lite diffusare uppfattning om. Min bild behöver därför med säkerhet kompletteras, men här är den i alla fall:

Pengar är tid.

Vi behöver tid för att ta emot nya elever. Varje vecka är det inskrivningssamtal med mestadels nyanlända elever, det är tolkar med som talar med föräldrar eller kontakt med både gode män och familjehem. Nya elever ska placeras i undervisningsgrupp och tas om hand av sina mentorer och sina klasskamrater, de ska lotsas in i undervisningen av olika lärare, deras kunskaper ska kartläggas, lärarna ska hitta material som passar för varje individ och jag tror att även elevhälsan behöver få koll på alla nya.

Vi behöver tid för ge våra elever den bästa undervisningen. Ofta framställs det som att vi ska ha särskilt skickliga lärare och att pengar därför behövs till höga löner. Det är nog rätt, men eftersom våra lärare har ett krävande uppdrag så behöver de enligt min uppfattning mer tid till planering, samarbete och kollegialt lärande och skulle därför behöva en lägre undervisningsgrad. Tvålärarsystem förordas ofta, med två lärare i klassrummet kan eleverna förstås få bättre stöd och dessutom kan ordinarie undervisning fortsätta även om en lärare blir sjuk. När vi tvingas ta in vikarier utifrån blir det ofta oroligt i klasserna. Det är också bra med studiehandledare som kan elevernas modersmål och som finns tillgängliga i undervisningen. Studiehandledning och annat stöd i vardagen underlättar för eleverna att följa undervisningen.

Skolledningen behöver också mer tid, det är hela tiden väldigt många akuta ärenden som ska lösas, förutom att de likt alla andra skolledare ska leda skolans arbete och sköta ekonomin. En speciell sak är att många vill oss väldigt väl på vår skola, det är organisationer och andra kommunala instanser som vill hjälpa till. Det är ju jättefint, men kräver tid för förberedelser och genomförande för att bli bra. Eftersom det är tufft att arbeta hos oss tror jag att även rekrytering av personal tar ovanligt mycket tid för skolledningen. Och ekonomin blir i högsta grad oförutsägbar med stor omsättning av elever.

Fritidspersonalen behöver tid för att skapa trygghet och en meningsfull fritidsverksamhet. I vår stadsdel behöver eleverna lotsas ut i samhälle och föreningsliv på olika sätt. De måste få känna att hela Stockholm är deras, inte bara förorten. Och det är få av våra familjer som åker in till stan på helgerna, som går på museer och kulturevenemang eller fikar någon annanstans än i den närmsta omgivningen.

Studie- och yrkesvägledning tar tid. Vi har många elever som inte tror på sig själva och ser vad de har för möjligheter. Vi har också många som är supermotiverade och vill bli ingenjörer, läkare eller tandläkare men kanske inte har de allra bästa betygen. De behöver få veta alternativ. Skolsystemet, dess möjligheter och krav, behöver förklaras för elever och föräldrar, som ofta inte har egen erfarenhet av svensk skola.

Vi behöver tid i skolbiblioteket. Den tiden vill jag använda till att stimulera läsningen på många olika sätt. Det är den bristande läsförmågan som är käppen i hjulet för de flesta av våra elever, och utöver en god undervisning behöver de läsa mycket på fritiden. Att tillgängliggöra resurser på elevernas modersmål tar mycket tid för oss bibliotekarier, det är svårt att hitta och köpa in böcker eller leta reda på webbresurser. Eleverna behöver även mycket stöd runt användningen av IT. Det finns undersökningar som visar att förmågan att använda IT för sina studier är i högsta grad beroende av föräldrarnas utbildningsnivå och det måste kompenseras. Dessutom behöver skolbiblioteket vara öppet, även på eftermiddagar. Våra elever behöver en lugn plats att studera, med stöd av vuxen och tillgång till datorer och annat material.

Expeditionen behöver mer tid, en skola med stor omsättning av elever kräver flexibilitet och snabbhet av alla inblandade. Föräldrar kommer till skolan för att få personlig hjälp med olika saker, gärna av någon som kan deras språk. Det kan också vara rätt udda saker som tar tid, detta att elever byter personnummer kan till exempel ta obegripligt med tid att reda ut i ogenomtänkta IT-system.

Studier vid matteböcker

Sist men inte minst vill jag påpeka att eleverna behöver mer tid! Det tar tid att studera på ett språk man ännu inte till fullo behärskar, det behövs alltså mer undervisningstid, lovskola, läxhjälp etcetera. Om eleverna inte har gått i skola i sina hemländer, de kanske inte ens har lärt sig att läsa och skriva, så behöver de ännu mer tid! Det är omöjligt att hämta in nio års skolgång på ett par tre år. Och en liten grej som också tar sin tid: de flesta av våra elever som kommer från andra länder behöver gå i simskola för att fixa idrottsbetyget!

Avslutningsvis vill jag påminna om att detta alltså är min bild, några av de saker jag uppfattar i vardagen på min skola. Jag är övertygad om att den kan kompletteras och fördjupas av andra som har mer insikt i vissa delar av skolans verksamhet.

Om ni är intresserade av vad som händer i mitt skolbibliotek är ni välkomna att läsa bloggen Vad gör de i biblioteket? på Pedagog Stockholm

Cilla Dalén, bibliotekarie på Hjulsta grundskola i Stockholm