Uppföljning — Skypeathon

Den 5 mars skrev jag här om ett planerat projekt kallad ”Skypeathon” som skulle gå av stapeln 16-17 mars på Bäckängsgymnasiet i Borås. Så blev det också och utfallet blev lyckat i stort. Just nu pågår en mental utvärdering av projektet och en sammanställning av dygnets händelser. Om du vill följa just den sammanställningen kan du titta in på Pernilla’s English Classroom där en löpande uppdatering pågår just nu. Bestämt är dock redan att detta blir ett återkommande projekt, men möjligtvis i mindre skala och under 12 timmar istället för 24.

Skärmavbild 2017-03-18 kl. 11.05.35

Elever från NA16F framför skärmen med elever från Vero Beach, Florida.

Evenemanget blev som sagt lyckat i stort. Vi genomförde cirka 35 samtal med 12 olika länder och av dessa samtal skedde 30 stycken på engelska och fem stycken på svenska. Vårt projekt dokumenterades i Borås Tidning och i P4 Sjuhärad samt sociala medier som Twitter och Instagram.  För den som är intresserad av att använda Skype i klassrummet så ska man naturligtvis registrera sig på Skype in the Classroom och utgå därifrån. Lycka till om så blir fallet. 🙂

Pernilla Elander Malmqvist

pernilla-sommar

Annonser

Skypeathon – en berättelse

I det här blogginlägget vill jag berätta om arbetet med planeringen av ett Skypeathon i tre olika ettor på Bäckängsgymnasiet i Borås. Först, dock, lite bakgrundsfakta kring de globala inslagen i min engelskundervisning och hur de tog sig sin början.

Som nyutexaminerad engelsklärare 2002 började jag ganska snabbt med att inkludera autentiska globala inslag i min undervisning. Det första blev en flerårig (handskriven) brevväxling med en skola i västra New York state, som senare följdes av digitala utbyten i form av videos och emails. Vi utnyttjade även tillfällen till att skicka olika typer av godis till varandra, som i ett led att få in fler kulturella inslag (och smaskiga sådana!).

2014 började jag så smått med att i engelskan använda mig av Mystery Skypes och Mystery Hangouts som ett extra inslag i ämnet för att öka den språkliga interaktionen. Följande år, 2015, körde jag med jämna mellanrum med Skype-pass i mina olika klasser och alla klasser fick testa på att någon gång samtala med ett annat land och elever. Detta var också första året jag deltog i GRA (Global Read Aloud) med två klasser i årskurs åtta. Global Read Aloud är ett årligt globalt läsprojekt initierat av Pernille Ripp där man har möjligheten att samarbeta över nationsgränserna med en gemensamt vald bok. Under detta arbete läste vi boken “Fish,” samarbetade med en klass på Nya Zeeland och två klasser i USA. Författaren till boken vi läste, Laura Dron, fick jag tag på via Twitter och vi bokade tid för ett Skype-samtal som gick enligt planerna.  Mina elever ställde frågor om boken, författarskap och Laura Dron ställde frågor till mina elever. Mervärde och ett tillfälle som förgyllde den vanliga undervisningen.

2016 deltog jag för andra året, nu med en gymnasieetta, och med boken “All American Boys” av Jason Reynolds och Brendan Kiely. Återigen samarbete med olika delar av världen, denna gång en skola i Tokyo och en i Florida. Vi spelade in videos som skickades till varandra. Min klass var även ansvarig för en “slow chat” på Twitter och vi kunde se hur våra frågor flög ut runt om i världen och begrundades. 2016 tog vi även del av ett par Skype-maraton, så kallade Skypeathons, och det var här tanken slog mig “det är nog dags att genomföra ett eget Skypeathon.”

Planeringen

I december började jag så med att formulera syftet med projektet för mig själv:

Why Skypeathon?

  • Give students an opportunity to practice their English in “real” situations with native people.
  • Cultural interest – compare living conditions, school cultures, food traditions, leisure activities etc…
  • The international/global objective in LGR 11 will be the focus of the operation.
  • Students will increase their knowledge on certain issues, e.g. World War (connections with former battleship museum at Pearl Harbor, Hawaii and museum in New Orleans, Louisiana), National Parks (connection with park ranger in Yellowstone National Park), Biology (connection with marine biologist Jennifer Nolan in Florida), Journalism (connection with journalist at newspaper in Stockholm etc)
  • Students will get to document and reflect on their Skype sessions by blogging, tweeting and using social media to spread the message…hence, increasing their digital and social media skills by working on their digital strategies. Teachers will monitor communication. Maybe an article in the local newspaper?
  • Social happening that will strengthen bonds between students/teachers
  • Environmentally friendly! We will travel the world practically for free!
  • and more….

Nästa steg blev att så sakteliga kolla intresset med hjälp av ett googleformulär som jag lade upp på min blogg och på Twitter. Ett dygn senare hade jag 13 intressenter från olika delar av världen – några “gamla” bekanta, men de flesta nya kontakter. Nästa steg blev att mejla till andra möjliga intressenter och ett par veckor senare, i början av januari 2017,  började jag se konturerna kring projektet.

Min tanke var att blanda olika former av Skype-pass under dygnet, samt att olika elevgrupper skulle vara ansvariga för olika pass. När man då som elev inte inte är uppsatt på ett pass så tar man istället möjligheten att vara delaktiga i andra sociala aktiviteter i klassrummet jämte Skype-salen. Vidare ville jag att de olika inriktningar eleverna går (medicin, kommunikationsvetenskap och beteendevetenskap) skulle kunna få en koppling i några samtal.

Vid den här tiden i mörka januari började jag också inse att jag omöjligen skulle kunna genomföra projektet själv, och det var dags att vända sig till mina kollegor. Gensvaret var, mig gladeligen, positivt och tre kollegor hoppade på projektet. Till berättelsen hör också att visionen om att genomföra Skypeathonen med en klass växte lite och det kändes mer rättvist att erbjuda projektet till alla mina tre engelska 5-klasser. Alla klasser ville vara med på tåget! Följande blankett skickades med eleverna hem:

ska%cc%88rmavbild-2017-02-03-kl-13-36-03

Så där stod jag i slutet av januari med 87 elever, 4 lärare, två klassrum, 24 timmar, 35 samtal i 12 länder. Virtual field trips med guest lecturers, Q&A-sessions blandat med Mystery Skypes.

Tiden sprang vidare och nästa steg blev att dela in eleverna i grupperna, organisera grupperna i pass med ansvar för olika områden, fundera på matlagning och säkerhetsdetaljer. En elevgrupp behövdes för att få in mer elevinflytande varför en uppmaning gick ut i vår interna plattform. 10 elever anmälde intresse och tillsammans bestämde de vem som skulle kontakta lokaltidningen, tv-stationen, vilka typer av snacks som vi borde köpa in, vilka brädspel vi ska spela, en elev bestämde sig för att snickra ihop en Kahoot och mycket annat. Åsikter det har de, och ansvar vill de ta. Underbart!

Nu, 11 dagar innan vi kör igång, är det lite nervöst och fortfarande har vi tre-fyra tomma platser att försöka boka in någon på, men annars känns det som att allt fallit väl på plats. Nästa vecka kommer jag på engelsklektionerna förbereda eleverna. Vid det laget vet de vilka samtal de är ansvariga för och det är upp till dem att förbereda sig på det sätt de önskar och tycker är lämpligt.

Nedan: Skärmdump – exempel på hur ett par bokningar i schemat kan se ut första dagen:

ska%cc%88rmavbild-2017-03-04-kl-14-50-03ska%cc%88rmavbild-2017-03-05-kl-10-35-07

Ovan: Skärmdump – Exempel på ett par bokningar på fredag morgon:

 
Vad kvar att göra? Inköp, sista bokningarna, kontakt med massmedia för att se om det finns något intresse för att dokumentera vår Skypeathon, få alla samtal bekräftade. Sedan kör vi!!

Den 17 mars återkommer jag med en kort inlägg om utfallet av Skypeathonen. Hoppas “I’m still standing” och att vi träffas här igen då! 🙂 /Pernilla

pernilla-sommarPernilla Elander Malmqvist

 

Likvärdig skola – att hålla ihop utvecklingen

 

I vårt förra inlägg skrev vi om  hur vi i Norrköpings kommun hjälps åt för att få in det digitala på alla 7-9 skolor och hur vi som faddrar tar oss an den uppgiften. Vår kommun satsar på att föra in digitala verktyg och en dator per elev på alla 7-9 skolor och nu pågår utbildning av lärare för fullt. Samtidigt som vi alla lärare ska lära oss använda datorer och digitala verktyg tillsammans med varandra och med eleverna pågår verksamheten för fullt för övrigt. Hur tänker vi kring skolutveckling och kollegialt lärande? Hur tänker du? Hur får vi de olika delarna att hänga ihop? Hur kan vi på ett bra sätt ta till vara på all den kompetens och kunskap som finns ute i de olika skolorna och använda IT/IKT som ett pedagogiskt verktyg för att bredda och fördjupa lärandet och undervisningen.

 

Det är språk och lärande, det är mattelyft, det är läslyft och säkerligen flera andra utvecklande utbildningar som lärare i Norrköping deltar i under våren eller har deltagit i tidigare läsår. Förutom detta så för vi in digitala verktyg och G suits för alla elever och personal på 7-9 skolorna. Redan idag är många 7-9 skolor inne i detta och under våren är vi som faddrar på fyra olika skolor för att hjälpa och stötta dem att starta upp arbetet med en dator till varje elev.

 

För att det inte ska kännas bara som att något läggs ovanpå allt annat vi som lärare ska kunna försöker vi tänka på att visa hur vi kan göra för att använda det vi lärde oss i mattelyft, språk och lärande-utbildningen samt andra fortbildningar vi gått genom åren. Det digitala underlättar och förenklar mycket och gör vissa delar ännu bättre. Vi har delade dokument mellan lärare, gemensamma mappar i ämnen, över arbetslag, ämneslag och möjligheten finns nu att dela över skolor. Eleverna kan direkt få stöttning och utmaning i sina skrivna arbeten. Vi kan skapa stödmallar, mindmaps och annat digitalt. Vi kan dela ut genomgångar och anteckningar till de som behöver repetera eller inte var på lektionen.

 

Vi vill bidra till en skolutveckling i Norrköping som hänger ihop. Att arbeta med digitala verktyg är inte något för sig utan det är något som vi som arbetar i skolan och våra elever ska kunna använda för att bredda och fördjupa kunskaper samt förenkla arbetet. När vi nu är ute och faddrar handlar det i första hand inte om tekniken och hur man gör tekniskt med olika program, arbetssätt, digitala verktyg utan om varför och på vilket sätt det det utvecklar pedagogiken

 

Vi som faddar på olika skolor lär oss även vi.  Varje skola har sin styrka och sina specialkunskaper som vi får till oss att ta med tillbaka till vår egen verksamhet.  Att mötas skolor emellan och gå en djupare inblick i varandras verksamheter bidrar till reflektion och utveckling.  Skolutveckling vare sig det handlar om att ikt, matematik,  läsning,  språk kan många gånger ske i kollegiet i en kommun.  Där finns en stor samlad kompetens.  Vill du utveckla och utmana dig? Börja med att hitta möjlighet för kollegiala samtal med dina kollegor på din skola och skolorna i närområdet.

 

Det handlar inte om att förändra utan att förbättra det som redan görs.  Att låta det digitala bli en del i den redan pågående utvecklingen av undervisning, lärande och skola.

 

Sara Andersson Twitter @solskenslady

Sara Ahlén Twitter @saraahlen

 

eTwinning

Mitt namn är Emelie Eriksson. Jag jobbar som lärare på Norrhammarskolan i Skellefteå kommun. Jag har jobbat som förskollärare i 3 år och lärare i 1,5 år. Så jag har inte så många år på nacken. Min tjänst just nu är 60% i åk 3 och 40 % i åk 2 (fördelat på 4 klasser). Data/IKT och programmering/kod är något jag är extra intresserad av och gillar att undervisa i. Jag tänker nu berätta lite om något som vi jobbar med på vår skola.

eTwinning

Jag kom i kontakt med eTwinning för drygt 1,5 år sedan. I ett tidigare inlägg i min blogg emelielovisaeriksson.wordpress.com har jag berättat om min och min kollegas tripp till Portugal där vi deltog i en eTwinning-PDW om programmering och robotik. (inlägget hittar ni i länken ovan)

Vad är eTwinning?

eTwinning är en gemensam samarbetsyta för skolor runt om i Europa. Det är en plattform för skolpersonal (lärare, skolledare, bibliotekarier m.fl.) där man kan kommunicera, samarbeta, utveckla projekt, dela sin skolvardag och mycket mer. Det är en spännande skolgemenskap i Europa.

Hur började jag med eTwinning?

Jag var på en föreläsning med en lärare som berättade hur hon jobbat med eTwinning. Hur hon hade samarbete med lärare från olika länder.

Jag tänkte direkt; Det vill jag med ha!

Lagom till jul förra året startade vi ett Christmas Cards exchange-projekt med några skolor från olika länder. Rättare sagt 16 andra skolor.

Hur gick vi tillväga?

  • Vi tillverkade egna julkort (som vi postade).
  • Gjorde en PowerPoint-presentation om Sverige-Skellefteå-Vår skola
  • PowerPoint om våra jultraditioner
  • PowerPoint om vad vi tycker om att göra på vintern
  • Spelade in en julsång på svenska och engelska

Allt detta lägger vi upp på en sida som heter Twinspace som man får tillgång till när man startar ett projekt.

Allt detta var nytt och häftigt. Eleverna tyckte att det var väldigt intressant att se de andra ländernas presentationer som de delat med sig av.

Men det häftigaste var nog att få alla julkort i brevlådan. Vi satte upp alla julkort på anslagstavlan, där vi även hade en vit europakarta som vi fyllde i när vi fått post från de andra länderna.

Efter detta projekt gjorde vi ett liknande kring påsk. Men då postade vi inte påskkorten vi pysslat ihop. Utan allt skedde digitalt. Vi fotade korten vi skapat och gjorde collage som vi sedan lade upp på Twinspace.

Varför eTwinning?

Det är fantastiskt att ha kontakt med lärare och elever från olika länder runtom i Europa. Man lär sig otroligt mycket!

Teknologin ger oss enorma möjligheter idag, vi måste utnyttja dessa möjligheter i våra skolmiljöer.

Mer fördelar är att;

  • Eleverna tränar engelska
  • Digitala verktyg
  • Kultur och traditioner

Jag har kontakt med massvis med lärare. Det jag märker är att, ju mer engagerad man är, desto mer får man tillbaka.

Learning Events

Jag har även testat ett learning event;

Lärevent är korta, intensiva och roliga kurser som ger dig en introduktion till ett ämne, väcker idéer, bidrar till att utveckla dina färdigheter och inte kräver att du ägnar dig åt det under lång tid.

Lärareventet som jag deltagit i handlar om Google Earth och hur man kan använda det i undervisningen.

Projekt

Det största jag gjort är när jag i våras startade ett eTwinning projekt ”Learn something new, learn something cool”.

Varför jag startade projektet var för att mina elever önskade att jobba med Grej of the day på engelskan också (behöver jag säga att eleverna älskar Grej of the day?). Bra idé tänkte jag! MEN, det kommer ta tid för mig att komma igång med det.

Vi har tidigare jobbat med olika eTwinning-projekt, så tanken slog mig, varför inte kombinera Grej of the day och eTwinning? Det måste ju funka.

Jag satte ihop en projektplan och la ut den på eTwinning. Väldigt många intresserade lärare hörde av sig från alla möjliga olika länder runtom i Europa och var nyfikna på projektet.

Jag visade klippet med grundaren (Micke Hermansson) när han föreläste på TedX i Binnenhof.

De blev helt lyriska och ville vara med i projektet.

Jag föreslog att varje land skulle börja med att skapa en presentation om något från deras land/stad, som var intressant. Precis som Grej of the day, en plats/händelse/person eller något annat intressant som haft eller har betydelse för oss människor.

Men sedan blev många så ivriga att de ville göra presentationer om annat intressant runtom i världen.

Att det skulle bli så många som 77 intresserade lärare hade jag ingen aning om. Men häftigt är det!

Efter ett tag ansökte jag om en National Quality Label (Som ges till lärare med utmärkta projekt! En utmärkelse av att projektet har uppnått en Nationell och Europeisk nivå). Jag fick en National Quality Label men även en Europeisk Quality Label.

Detta skulle då uppmärksammas. Så igår fick jag besök av eTwinning-ambassadören i Skellefteå kommun. Vad jag inte visste var att vår skola skulle belönas med en vinstsumma som vi kan använda till inköp av robotik/programmering! SÅ KUL!

Än en gång är eTwinning helt fantastiskt!

Vi är stolta! Och vi har all rätt att vara stolta!

Barnen är vår framtid! Att kunna ge dem möjligheten att genom kontakt med skolor runtom i Europa, förstå vår omvärld, våra olikheter men även samhörighet, att vi bara är en del av världen – det är så värdefullt! eTwinning öppnar fantastiskt många dörrar! Barnen gillar det, jag gillar det. WOW!

Fördelen med att ha en tjänst fördelat på 4 klasser är att man kan jobba med olika projekt. Just nu jobbar vi med ett eTwinning-projekt om matematik (problemlösning) i åk 3 tillsammans med en skola från Portugal och ett projekt om Programmera med Scratch Jr i åk 2 tillsammans med en skola från Finland.

Verkar som om eTwinning inte spridit sig bland pedagogerna i Sverige, kanske tillochmed i norra Europa. Men det ska det bli ändring på!

ladda-ned
lånad bild från (http://etwinning.net)
Skapa en användare här;  eTwinning
Twitter: Empaaan

Likvärdig skola i Norrköping – Att lära av och med varandra

Läraryrket är ett yrke där du behöver vara nyfiken och ta del av de förändringar som genomsyrar samhället. Oavsett om det gäller ny forskning för NO-lärare, ny litteratur för svensklärare, samhällsfrågor för SO-lärare behöver vi lära nytt och hänga med i utvecklingen. När det gäller det digitala är detta dock något som rör alla lärare oavsett ämne. Vårt inlägg här handlar om hur vi i Norrköpings kommun hjälps åt för att få in det digitala på alla 7-9 skolor och hur vi som faddrar tar oss an den uppgiften.

 

Bakgrund

Vår skola har varit en 1-1 skola, en skola med ett digitaltverktyg per elev, under några år. Vi har arbetat och utvecklat undervisningen tillsammans med två andra 7-9 skolor i Norrköping som även de haft 1-1 ungefär lika länge.

Vi har sedan vi startade med 1-1 på de första tre skolorna haft en grupp med IKT där vi bytt idéer och arbetat tillsammans kring detta. Vi tycker att det är viktigt att vi hjälps åt att bli så bra som möjligt och att alla skolor kan ge eleverna samma chans att lyckas. Vi ser att alla elever drar nytta av och utvecklar sitt lärande genom att använda digitala verktyg i skolan.

Skolverket och samhället i stort ställer krav på att vi i skolan hänger med i utvecklingen och i Norrköping ska det inte spela någon roll vilken skola du går på i 7-9. Våren 2016 startade Utbildningskontoret i Norrköping en grupp som skulle ta hand om utbildningen, införandet av 1-1 och inspirera övriga 7-9 skolor när det var deras tur att bli en 1-1 skola.

Fadderverksamhet

Under 2016 har vi i faddergruppen arbetat med fyra skolor för att hjälpa dem in i 1-1. Vi har tillsammans med en grupp inspiratörer på respektive skola diskuterat och arbetat fram hur just deras skola ska lyckas bra med införandet av datorer i klassrummen.

Att arbeta med att inspirera andra skolor är en balansgång, det får inte handla om att vi ska berätta för andra hur de ska jobba med digitala verktyg. Det är viktigt att varje skola med deras styrkor får hitta sitt sätt att förändra och förbättra undervisningen med hjälp av det digitala. Det ska inte handla om att kasta bort allt man tidigare gjort och nu bara arbeta digitalt utan det är viktigt att pedagogiken får vara i fokus.

Vår uppgift är att så ett frö, att få de lärare vi möter att våga testa för att sedan på egen hand fördjupa eller bredda sin undervisning ett par steg med stöd av det digitala. Vi möter en del pedagoger som har ett dåligt självförtroende när det gäller att använda digitala verktyg. Det är lätt att känna att eleverna ibland kan mer än oss vuxna. Det vi ser är dock att det är viktigt att lära och stötta eleverna i att utveckla sina kunskaper och sitt lärande med hjälp av digitala verktyg. Det är inte alltid i de områden vi använder i undervisningen eleverna har sina kunskaper.

Vi som faddrar har i uppgift att vara handledare, väcka nyfikenhet för att varje enskild lärare ska kunna hitta hur just den vill arbeta och kan stärka en redan god undervisningen med hjälp av det digitala.

Det är viktigt att vi som lärare vågar fortsätta vara öppna för att utvärdera förändra och förfina vår undervisning.

Imorgon startar vårterminen 2017, då kommer vi möta en ny grupp pedagoger som är på väg in i 1-1. Det viktigt att vi som faddrar är öppna, nyfikna och vill möta dem där de befinner sig. För att vi tillsammans ska kunna planera för hur utbildningen ska se ut och kunna ta tillvara på deras styrkor så att det digitala blir en förstärkning av den goda pedagogik som redan finns på skolan. Att det pedagogiska arbetet som görs och den goda pedagogik som finns ska interagera med digitaliseringen.

 

Hur tar du tillvara på din, dina kollegors eller andras kompetens i din kommun?

 

Sara Ahlén  twitter @saraahlen

Sara Andersson twitter @solskenslady

Hjälp mig att hjälpa mig själv

Onsdagstankar

”Eftersom vi vet att vi inte kan lära ett barn allting är det bäst att lära det att lära sig själv”
Brook Adams 1879
Min bakgrund är att jag är ma/no 1-7 lärare, utbildad Montessorilärare och har arbetat på en Montessoriskola i 15 år. Här pratar man om begreppet ”Hjälp mig att hjälpa mig själv”
Det är en av grundtankarna. Det handlar om hjälp till självhjälp, uppmuntran till initiativ och aktivt tänkande som utvecklar barnets tro på sig själv och sin egen förmåga. Det handlar om att anpassa material och omgivning efter barnet så att det kan bli så självständig som möjligt i den miljö den befinner sig i. För det lilla barnet är bord, hyllor, stolar lägre för att barnet ska klara uppgifter på egenhand. Jag lämnade Montessori för snart 5 år sedan, men bär med mig ”Hjälp mig att hjälpa mig själv” tanken.

”Hjälp mig att hjälpa mig själv” ser jag som starkt knuten till den digitalvärld vi lever i.  Det handlar om att vi måste hjälpa och handleda eleverna för att de ska kunna bemästra och känna sig som en del av verkligheten utanför skolan, att de kan kritiskt granska information för att på så sätt kunna avgöra relevans, att vara bekant med och utveckla sina kunskaper om internets olika möjligheter för att på så sätt kunna använda dessa kunskaper för att hjälpa sig själv att utvecklas.

På min skola arbetar vi med bloggar, för att utveckla och stötta eleverna. Via klassbloggen ska eleverna kunna bli så självständiga som möjligt. Här ska de finna information som hjälper dem i skolarbetet-instruktionsfilmer, kalender etc. Via bloggen ska de kunna utveckla sin självständighet, minska sitt beroende av både föräldrar och lärare.

Vi har även projektbloggar via ”Storyfication”(storyline+gamification)- ett ämnesövergripandearbete i en digitaliserad värld.  Dessa bloggar bygger på att vi ger eleverna uppdrag att lösa. Förmågorna tillsammans med centraltinnehåll bygger upp uppdragen. Vi har observerat att  detta sätt att arbeta på skapar motivation och engagemang hos våra  elever.

För att förberedas för det samhälle eleverna i framtiden ska möta måste vi i skolan följa både vad eleverna och samhället kräver. Vi måste komma ihåg att det som skapar motivation och engagemang idag, vad gäller digitala verktyg kommer säkerligen inte vara motiverande om 10 år. Vi pedagoger måste följa utvecklingen. Att lära sig använda digitalverktyg är ingen ”snabbkurs”. Det kommer hela tiden nya saker att förhålla sig till, sålla, värdera och ompröva. Kanske är det just här vår profession sätts på prov. Digitala verktyg i sig är inget självändamål. Den pedagogiska tanken måste vara i fokus! Verktyg som ger det där lila extra växer inte på träd.

”Hjälp mig att hjälpa mig själv” säger eleven

” Hjälp mig att hjälpa mig själv” säger pedagogen

” Hjälp mig att hjälpa mig själv” säger rektorn

Olika infallsvinklar men viktig frågeställning! Hur?

 

www.pedagogikochikt.blogspot.se

Twitter @katarinaerikss3

 

 

 

 

 

 

 

Lära för livet! I love internet!

green screenLärande och utveckling pågår hela livet. I varje ögonblick har vi möjlighet, att med ett öppet sinne, lära oss något nytt! Fantastiskt, eller hur? Ikväll upptäckte min yngsta son att det fungerade att använda gröna strumpor som green screen! Häromdagen när vi hade iPad-utbildning på jobbet lärde jag mig en massa nya finesser som kan förenkla det dagliga lärarlivet.

Det roligaste med att vara lärare år 2016 är just möjligheten att lära sig nya saker. Ofta går det att foga samman det nya med tidigare kunskaper. Jag har alltid älskat det visuella – att använda bilder, se film och att göra collage. Mitt rum var tapetserat med affischer från tidningen OKEJ när jag var tonåring. Jag ägnade mig åt kalligrafi, skapade illustrerade tankekartor och gjorde vackra fotoalbum. Det är inte så konstigt att jag år 2016 älskar sociala medier och digitala verktyg som t ex Pinterest, Prezi, Socrative och Zaption.

I love internet helt enkelt! Jag får nya pedagogiska idéer, deltar i intressanta diskussioner, reflekterar över tänkvärda artiklar och upptäcker kloka, kreativa människor världen över – till exempel via TEDtalks. Det finns oändliga möjligheter! Om du t ex vill flippa dina lektioner och behöver en mall att utgå från kan du med fördel använda TEDed.

Många lärare tycker att det känns övermäktigt att hänga med i digitaliseringens framfart. Jag känner ingen stress, det viktigaste är inte att kunna allt utan att våga prova. Jag får vara kreativ under planeringsprocessen och ”verktygen” underlättar/visualiserar interaktionen i klassrummet. Eleverna blir lärresurser för varandra genom att de får dela med sig av sina kunskaper, tankar, känslor och åsikter. Här ett exempel där vi använt verktyget Socrative:

planta (1)

Pinterest har jag använt på lite olika sätt i min undervisning.  I ämnet svenska brukar eleverna analysera budskap i dikter eller citat, göra research inför grupparbeten eller inspireras inför eget skrivande. I spanskundervisningen får eleverna skapa egna anslagstavlor med grammatik, ord och fraser, citat, dikter, humor och serier. Vi översätter och gör språkliga reflektioner. Här kan du se några exempel (en instruktion)!

Via Twitter eller via en blogg kan eleverna få respons på sitt skolarbete direkt av författaren! Att skriva för flera mottagare och att skapa texter i ett autentiskt sammanhang känns mer meningsfullt. Både för mig och för eleverna. Min förebild är den helt fantastiska läraren Malin Larsson! Här kan du läsa mer om Malins projekt i klassrummet!

onekligen

I och med den ”nya” läroplanen (Lgr 11) diskuteras kunskapsbegreppet på flera ställen: Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion. Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en helhet.

Det är inte så lätt att veta vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden – det vi vet är att det pågår en livlig debatt i media om hur kunskapsutveckling ska ske i våra klassrum. Tyvärr fastnar vi ofta i diskussioner om mobiltelefoners vara eller icke vara eller hur vi ska kunna säkerställa att elever inte fuskar på nationella prov. Jag tycker att det är viktigt att lyfta diskussionen. Det viktigaste står egentligen i Lgr 11:s inledande kapitel – under rubriken Skolans uppdrag.

Kommunikation, läsförståelse och kritisk granskning är aktuellt både i dag och i framtiden (utifrån mitt svensklärarperspektiv). I och med digitaliseringen av samhället förändras vårt sätt att lära och kommunicera. Vi möter texter/media i nya format i ett ständigt föränderligt flöde och vår förmåga att kritiskt granska all denna information sätts på prov.

”En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang.”

Jag försöker att ge överblick och skapa sammanhang i mitt klassrum. När världen beskrivs som en kaotisk plats på nyheterna behöver vi skapa meningsfulla sammanhang i det lilla. Elever behöver få ställa frågor om livet och tillsammans med läraren tolka det som sker i vår omvärld. Skolans uppgift är att ge perspektiv – att vidga och fördjupa diskussioner i en föränderlig tid.  Insikten om att lärares egna lärande är viktigt, blir då en självklarhet!

Kylskåspoesi

Kylskåpspoesi från Norrmejerier.

1456672_10151890831849506_394717301_n

Om mig (Malin Söderberg): MIK-intresserad förstelärare/språklärare från Umeå (Linneaskolan). Jag bloggar för Pedagog Västerbotten och är med i styrelsen för DiU. Tidigare var jag handledare i Lilla Kommissionen samt ambassadör för Webbstjärnan.

”Utbildning är att tända en låga, inte att fylla ett kärl” (Sokrates)

Vad gör en skolbibliotekarie?

Personal_Peter_Rydén[1]Ofta får vi skolbibliotekarier frågor om vad det egentligen är som vi gör och som vi anser vara så viktigt. När vi tar plats i lektionssammanhang kan en del lärare eller rektorer se det som att vi går in i områden som inte är våra. Men det behöver inte vara så.

Men först en kort passus: Jag har, när jag skrivit klart detta inlägg, insett att jag har skrivit ett väldigt långt sådant. Jag ber om ursäkt för detta, men jag kunde liksom inte sluta när jag brinner så mycket för mitt arbete! 🙂

Lärare har ofta fått kämpa för sin viktiga roll gentemot samhällskrafter som velat förminska värdet och kanske velat ersätta alla lärare med outbildad och lågavlönad personal. Det är helt naturligt att denna spänning kan skapa en onödig polemik mellan våra yrkeskategorier. Jag har haft förmånen att möta både de som inte förstått vad jag är till för, och de som omfamnat möjligheten att ta in en medpedagog i klassrummet och därmed välkomnat mig. Båda dessa lärarpersonligheter har hjälpt mig att utvecklas i mitt arbete och även om jag ibland känt en viss frustration är det inte detta som är mitt bestående minne.
Tillåt mig förklara: Vi är inte lärare, för läraren är den som är elevens huvudpedagog – ingen annan är så pass bra utbildad som henom (japp, jag älskar detta ord) och det är också läraren som har de allra bästa förutsättningarna att skapa ett faktiskt lärande hos eleverna. Men även de bästa förutsättningar kan behöva en injektion av idéer, tankekraft och stöd på andra sätt. Det är detta som bland annat skolbibliotekarien kan bidra med. Vi är ofta mer specifikt kunniga och utbildade inom flera områden, områden som berörs i lärarutbildningar men som finns mer i bibliotekariens utbildning. Vi har normalt sett inte så mycket mer tid än lärarna, då vi oftast arbetar i verksamheten direkt med elever, men slipper samtidigt betygssättning och bedömningar och kan därmed kanske lägga lite mer tankeverksamhet kring planering och utveckling.

manipulation[1]Områden som många skolbibliotekarier har stor kunskap i är digital kompetens, omvärldskunskap, källkritik och informationssökning, för att nämna några. Skolbibliotekarier har rent generellt ett stort intresse av att hjälpa elever till att hitta sin favoritgenre eller -författare – en ökad läsning ger en bättre förståelse för sin omvärld.

 

Vad ser jag i skolbiblioteket?

2014-01-20_Anna_o_Josephine_fotograf_Jennifer_Ellinge-rundad[1]I vårt Mediatek här på Tingsholmsgymnasiet ser vi väldigt många pigga och glada elever som är här ofta, på raster, under lektioner när läraren har sagt att de kan sitta på olika platser i skolan och efter skoltid för att göra sina läxor eller bara för att fördriva tiden med en film i väntan på att träningen kör igång på kvällen. Vi försöker möta alla elever med en hälsning och det upplevs oftast som positivt bland eleverna.

gate[1]Vi ser också elever som mår dåligt och som kommer hit för att komma undan stressen i skolan eller obekväma sociala situationer. Dessa elever hukar sig nästan när de kommer in, ögonen är långt ner mot golvet och det är svårt för oss att få en kontakt. Men det finns andra sätt att nå fram – när vi går runt i Mediateket finns det ofta möjlighet till ett kort samtal om hur de mår, vad de läser eller hur dagen ser ut för dem.

Här finns elever som bott i Ulricehamn hela sina liv och där kompiskretsen är i princip oförändrad sedan grundskolans första år, men vi har också elever som flyttat hit för att exempelvis gå på Skidgymnasiet och redan där visat en självständighet. Många nyanlända elever, på gymnasiet eller SFI, kommer gärna till Mediateket för att lyssna på svenska och läsa böcker på svenska.

Vi ser också lärare som utmanar sig själva med att utveckla nya idéer för lektioner, vidareutbildar sig och som verkligen brinner för att lära ut. I Mediateket pratar de med sina elever och söker efter pedagogisk litteratur.

Alla dessa elever och personal skapar en ständigt föränderlig mix av personer och är i sig en viss spegling av vårt lokalsamhälle.

Vad har skolbiblioteket att erbjuda?

2013-09-23_tingsholmsgymnasiet172-rundad[1]I Mediateket sitter elever och studerar, tjôtar, tänker, läser, spelar schack, tittar på film eller njuter av utsikten mot sjön Åsunden. De ställer frågor om relativitet, konformitet, översättningar av ord från engelskan, stöd för datorn, källkritik, katter, reklam i svensk historia, oromisk ordbok, tyska filmer, varför jag säger ”osch devon” (sök på det, vet ja…), kvinnligt och manligt i sociala medier, kvinnorollen i olika religioner, och mycket, mycket mer! De lånar böcker, adaptrar, USB-minnen, korta romaner (”helst inte längre än 150 sidor”), skräckromaner och filmer, smygläser i sexhandböckerna och och söker i våra databaser, på vår webbplats och bland böckerna efter allt det som passar dem just här och just nu, i skolarbete eller bara för eget nöjes skull.

Det är så spännande att arbeta med dessa elever och personal som ständigt utmanar oss med frågor och idéer.

Vad är skolbibliotekets kärna?

Det här diskuteras flitigt runtom i landet, så det finns säkert lika många ”sanningar” som det finns skolbibliotekarier och lärare. Men för mig just nu är det mest centrala i skolbiblioteket följande fyra områden:

Källkritiskt tänkande
I en tid där vi upplever att faktaresistensen ökar (där all form av fakta som motsäger den egna uppfattningen avvisas kategoriskt) arbetar skolbiblioteket med källkritiskt tänkande som inte enbart berör ett enskilt ämne, såsom historia eller samhällskunskap, utan som handlar om hela livet och hela människan. Vi tar diskussionen och samtalet med elever vid lektioner, i skolbiblioteket eller i sociala medier. Jag vet att många lärare arbetar och tänker så här idag, men skolbiblioteket har ofta andra möjligheter att bemöta dessa frågor.

Sökkritik
Vi tar gärna upp frågan om sökkritik dessutom – alltså de tankar som bör föregå källkritiken. Varför söker vi bara på Wikipedia, eller via Google? Har vi egentligen inte fastnat i en filterbubbla om vi bara håller oss till de tjänster som redan bestämt materialet åt oss i förväg? Finns det några alternativ och vad gör en sökning i en filterbubbla med oss som kunskapssökande människor? Detta är frågor som är mycket aktuella idag, och som kommer att vara än viktigare framledes.

quietMiljö för studier och samtal
Många är rädda att skolbiblioteket riskerar att bli en för störig miljö, om man tillåter datorspel, diskussioner och liknande. Visst finns det ibland anledning att hyssja (och jag brukar säga att vi bibliotekarier har 30 högskolepoäng i hyssjande – det stämmer inte, men många verkar tro mig när jag säger det…) men livet blir så mycket mer spännande om vi tillåter debatter, diskussioner och ja, även datorspel. Skolbibliotek har tillsammans med folkbiblioteken samt skolan i övrigt ett ansvar att vara en demokratisk plattform. Demokrati kan uttryckas på många olika sätt – det kan bland annat handla om att vi låter eleverna vara delaktiga i bokutbudet eller att de ges möjlighet att göra sina åsikter hörda genom pulpettalande eller något annat kreativt.

Resurser för glädje och personlig utveckling
Databaser, digitala resurser och böcker är något av det som skolbiblioteket traditionellt har arbetat med. Det här är också den sista punkten jag väljer att ta upp, bland skolbibliotekets kärnområden. Det här är ett område som vi har fått utbildning på och som vi hela tiden måste anpassa till elevernas vardag och situation. Ett mycket spännande och roligt område, måste tilläggas.

Perspektiv på lärande

2013-09-23_tingsholmsgymnasiet171 - rundad och lutadOfta framhävs skolbiblioteket som en verksamhet som står vid sidan om skolan, som en anonym men fin byggnad inom skolbyggnaden, med sina egna regler, sina egna förutsättningar och sin egen fokus. Ibland ställs den i detta sammanhang på en pedestal och ibland ställs den i skymundan.

Det är detta som jag har velat fokusera på i min artikel – självfallet har vi ytligt sett både olika förutsättningar och fokus, men går vi djupare så ser vi att likheterna är fler än olikheterna och de olikheter som finns ger oss möjlighet att stärka undervisningen och därmed ge eleverna fler möjligheter.

Nu är det sent på kvällen den 22 februari. Det är dags för mig att slå in paket – när ni ser det här imorgon bitti den 23 februari har vi precis uppvaktat sonen som fyller hela nio år. En ålder som är full av källkritiska överväganden, skall ni veta!

Peter Rydén – ”as the vulcans say: ‘we are here to serve'”

twitter: @tgbib
facebook: peter.t.ryden
hemsida: Mediatekets tillfälliga webbplats (vi skaffar snart Welib)
Läs mer om saker man inte bör säga till skolbibliotekarier och saker som skolbibliotekarier hör väääldigt ofta.

Ok, för varenda unge!

puzzle-1019751_1280

“Du ska vara glad att du har mat på bordet pojk”! Orden kommer ifrån min mamma, kanske någon gång i början av 80-talet. Jag hade antagligen gnällt över något som i min värld var värt att gnälla över. Jag brukar tänka på de orden ibland, i perioder då det skrivs i negativa ordalag om skolan i Sverige. För vad är det egentligen som är viktigt?

Jag arbetar i en kommun där nyanlända barn berikar våra skolor, där vi åker till Kina, skapar e-bibliotek, arbetar med programmering och robotar, arbetar med Green-screen, arbetar med vad beprövad erfarenhet är, är kritiska vänner till varandra, allt för att eleverna ska nå en högre måluppfyllelse. I vår verksamhet har vi börjat att använda oss av aktionslärande besök. Pedagog 1 gör en beskrivning av vad hen vill att pedagog 2 ska observera när denne kommer till klassen för ett besök. Efteråt samtalar man om vad man observerat för att lära av och med varandra. Detta är något som jag ser som ett framgångsrecept för svensk skola. Att våga filma sig själv under lektionstid, att våga blotta sin pedagogiska själ och släppa in varandra i klassrummet gör att vi hela tiden arbetar för att utveckla oss själva och därmed bli bättre pedagoger.

Jag hör ibland att skolan måste vara rolig för eleverna och det är naturligtvis viktigt. Är det kul så blir eleverna mer motiverade. Men framförallt så måste skolan vara meningsfull och intressant. I skollagen står det att utbildningen inom skolväsendet ska främja alla barn och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Hur skapar man då lusten att lära för hela livet?

Aldrig tidigare har det varit så lätt att kompetensutveckla sig själv. I form av en Smartphone har du alltid tillgång till utvecklingen i fickan, bara ett knapptryck bort. Pedagoger av idag måste hela tiden vara på tårna vad gäller utveckling av det digitaliserade samhälle som vi lever i och vi måste lära oss att omdefiniera lärandet med hjälp av digitala verktyg. Vi måste också ta oss tid att vara på elevernas arena vad gäller sociala medier, spel, appar mm eftersom det är en stor del av deras liv. Då kan vi prata med elever om vad de gör på sin fritid, vi skapar viktiga relationer med eleven vilket i slutändan är en grogrund för lärande. Tycker eleven att det är ok att komma till skolan varje dag så kan också eleven tillgodogöra sig undervisningen på ett helt annat sätt. Vi intresserar oss för vilka eleverna är, vad dom gillar och hur dom lär sig. Det blir också då lättare att prata om det som ibland är jobbigt:
– “Du vet att jag tycker om dig men jag tycker inte om det du gör just nu”.

Det kan vara svårt att möta elevers olika behov och lösa olika knutar för att skapa en tillgänglig skola. Vi behöver förstå och lära oss om hur våra elever lär sig på bästa sätt och förstå att olikheten är norm i våra skolor. Är det genom praktiskt arbete, auditivt, visuellt eller kanske genom att spela spel som de lär sig? Vi behöver identifiera styrkor och svårigheter och ta fram lösningar som möter behoven, och när vi prövat lösningarna behöver vi ta reda på hur och om de fungerar. Fungerar lösningarna fortsätter vi att utveckla, fungerar det inte måste vi tänka om och hitta nya lösningar som vi prövar. För det är förmågan att inspirera och lära ut som är avgörande för varje elevs utveckling. Ibland behöver vi också kunna improvisera när vi märker att vår planering inte fungerar.  Gemensamt är ändå att undervisningen måste vara strukturerad, att man som pedagog har tänkt igenom redan i sin lektionsplanering på vilket sätt eleverna ska mötas och vilken inlärningsstil de har. Detta möjliggör att både eleverna och pedagogen har en större chans att lyckas med sitt uppdrag.

Jag läste häromdagen att Regeringen ska satsa 3 miljarder på årsbasis för att öka läraryrkets attraktionskraft och därigenom resultaten i skolan. Och det låter väl bra….Men kanske är det inte bara ett lärarlönelyft vi behöver utan också ett lyft för elevernas lärmiljö. Vad skulle hända med svensk skola och resultat om man satsade 3 miljarder/ år på elevernas lärmijö i skolan? Eleverna lär sig individuellt, två och två, och i små grupper och vi måste anpassa skolorna efter detta!

Vi har ett ansvar att se till att eleverna tycker det är ok att komma till skolan varje dag och hela tiden ha i åtanke att elevhälsan börjar i klassrummet! Det är då lärandet kan börja! Och kanske ska vi ibland vara glada över att vi har mat på bordet, men framför allt är jag glad över att jag valt det bästa yrket av dom alla, nämligen PEDAGOG och jag säger:
– Ok, för varenda unge!

Med vänlig hälsning,
Peter Levin,
peter.levin@molndal.se
Brattåsskolan, Mölndal
Förstelärare, specialpedagog och Ikt-handledare
@peterfastlegs

Längtan efter det analoga – vikten av att mötas

Hej! Patricia Diaz här. Då var det min tur att bidra med ett inlägg till det här eminenta initiativet. En blogg – 365 (och fler?) lärarinlägg. Så många kloka tankar vi redan fått och kommer att få ta del av. Jag läser alla inlägg och suger i mig varenda ord. Älskar ju att läsa och framför allt att lära. Gärna tillsammans med andra. Därav yrkesvalet. Den här bloggen utgör en fin kombination.

Så vad tusan ska jag skriva om? Med tanke på min utbildning, bakgrund, mina böcker och det jag ofta föreläser om vore det förstås inte helt otippat om jag skulle skriva något som tangerade det formativa, digitala eller språkliga fältet. Den här texten kommer dock att handla om något annat som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen det analoga mötet.

Den senaste tiden har jag haft förmånen att medverka i olika skolutvecklande sammanhang på olika sätt; jag har föreläst, hållit i och deltagit i workshops, medverkat i studiopanel på UR, lett diskussioner och samtal, varit åhörare på konferens och träffat och tänkt tillsammans med diverse skolfolk. Detta vid sidan av den bästa tiden i mitt liv, nämligen en pågående föräldraledighet.

De senaste 11 månadernas ”ledighet” har dock fått mig att verkligen inse hur värdefullt det är att befinna sig i ett sammanhang, att fysiskt mötas, att tillsammans med andra sätta ord på sina egna tankar och ta del av andras. Till och från under dessa månader har jag med jämna mellanrum haft möjlighet att göra just detta, vilket jag är otroligt tacksam över. Gemensamt för alla dessa tillfällen har nämligen varit att jag i varenda möte lärt mig något nytt, fått ett nytt perspektiv eller blivit utmanad att tänka annorlunda av den/dem jag har interagerat med. Dessa möten är guld värda.

Det finns så mycket kompetens inom den svenska lärarkåren att jag ibland blir stressad över att jag inte kommer att hinna ta del av allas erfarenheter, tankar och idéer om hur man bedriver god undervisning. För ungefär 10-15 år sedan kunde jag bli stressad över all bra musik jag inte kommer att hinna upptäcka och lyssna på. Det var viktigt då. Lite samma känsla nu, fast inom en (för mig nu) lite viktigare disciplin. 🙂

Nog har jag haft en del tid för mer digitalt lärande under dessa månader också. Jag har tittat på några riktigt bra föreläsningar på UR och TED, klickat mig igenom ett par av Webbstjärnans webbkurser, försökt lära mig min systemkamera en gång för alla och lyssnat ikapp mitt favoritprogram Språket. Har även läst några bra böcker (dock i pappersformat). Men detta har jag gjort på egen hand framför en digital enhet som inte erbjudit särskilt mycket mänsklig interaktion. Visst har jag lärt mig en del men långt ifrån samma utdelning som i mötet med andra. Kalla mig gammalmodig om du vill.

Det är inte något nytt förstås. Jag, Daniel Barker och Hans Renman talade om betydelsen av det analoga mötet på Bokmässan 2013. UR filmade samtalet. Vi pratade om hur man kan nyttja de digitala resurserna för att maxa det analoga mötet i klassrummet, till exempel genom att flippa undervisningen. Det är fortfarande så otroligt aktuellt. Att det ska vara värt för eleverna att komma till skolan. För att vi som lärare skapar förutsättningar för dem att lära tillsammans i det fysiska klassrummet. För att vi möjliggör dialoger, samtal och diskussioner i vilka eleverna lär tillsammans. För att vi skapar ett klassrumsklimat där de får chans att göra fel, göra om och göra rätt. Tillsammans.

Jag är så otroligt taggad på att återvända till eleverna och till klassrummet i augusti. Vi kommer förstås att använda oss av olika digitala kanaler för att stärka elevernas lärande – men framför allt kommer vi att lära tillsammans, genom det analoga mötet.

Önskar er en trevlig helg med denna, något nötta men alltid lika angelägna, sanning.

img_8912-1

Patricia Diaz

språklärare, författare och föreläsare

www.patriciadiaz.se

@patriciadiaz