Cirkusen – ett skrivprojekt i åk 3

Under hela vårterminen har det varit CIRKUS i treornas klassrum! På ett bra sätt!

cirkus IMG_0838

För många år sedan inspirerades jag och en äldre kollega av mellanstadiets sätt att arbeta med ”Huset” (Stråk av bildspråk). Vi ville också! Insåg att det hade passat våra treor minst lika bra med ett tydligt, väglett skrivande. Kollegorna på mellanstadiet tittade snett på oss och menade att det kunde vi väl spara till dem, eleverna skulle ju ha något att göra på mellanstadiet. Det var på den tiden man resonerade så – saker skulle väntas in och utföras i en viss årskurs – så hade det alltid varit.

Vi var olydiga. En sen planeringseftermiddag satte vi oss ner vid datorn och började skriva en egen berättelse i åtta kapitel. Ingen kunde hindra oss att ta den briljanta idén! Så fortsatte det några veckor framöver och historien om en cirkus växte fram. Vi skrev om  Cirkus Bravo och personerna som arbetade där. Till varje kapitel målades passande bilder i vattenfärg. Vi var helt överens om att bildspråket skulle väga tungt i elevernas arbete.

Sedan dess har många år gått och jag har hunnit med att arbeta med Cirkusen i flera treor. De första böckerna skrevs för hand, först utkast och sedan finskrivet. Skönt att den tiden är förbi! Förra trean publicerade sina böcker som digitala Flipsnack-böcker och årets elevkull ville ha sina böcker utskrivna i färg – de fick som de ville.

Nike-3 Nike

Under terminen har jag presenterat ett kapitel, med tillhörande bild, i taget. Jag har läst kapitlet högt och med inlevelse. Samtidigt har texten varit uppe på smartboarden. Efter högläsningen har vi diskuterat den berättande textens utmärkande drag. Vi har tillsammans tittat närmre på min text, var finns inledning – handling – avslut, hur löser jag styckeindelningen och hur skrivs en dialog? Det finns oändligt mycket att diskutera och efterhand som terminen går desto högre krav får eleverna på mina texter.

”Det där kunde du ha utvecklat, Kristin!”

”Du hade inte så många egenskaper på Starke Adolf!”

En dag kom frågan…

”Ska vi inte ändra lite i din text och skriva till det vi kom på nu?”

Jo, självklart! Så förbättrade vi tillsammans, den ibland lite torftiga, cirkustexten jag och kollegan skrivit för så många år sedan.

Clown Starke-Adolf

När vi bearbetat min text får eleverna givna punkter att förhålla sig till i sitt eget skrivande. Nu är det lätt för alla att skriva, de har så mycket inspiration, så det är bara att köra igång. Jag uppmuntrar alla att ta idéer och tankar av kamraterna eller av mig. Det ska kännas ok att skriva precis som jag gjorde. Så småningom sprider sig en stolthet om kamraterna gillar ens text och vill skriva liknande. Vi har en dialog om vårt skrivande, bjuder på uppslag och visar varandra våra texter. Alla är stolta, oavsett hur mycket eller lite man skrivit.
Ibland ställs frågan:

”Är det någon som har en bra inledning att bjuda på?”

”Har någon ett bra tips på katastrof?”

Många vill dela med sig av sitt skrivande och kommer fram för att plugga i sin dator till smartboarden. De läser vad de skrivit för sina kamrater och då lossnar det för andra. På så sätt slipper vi skrivkramp och alla elever får ett flyt i sitt skrivande. Vissa målar sina bilder först, de tycker det är lättare. Under tiden kan tankarna på den kommande texten få växa fram.

Vi har använt oss av en enkel modell för kamratbedömning, för att vidareutveckla texterna. Eleverna har läst varandras kapitel, gett två beröm och tagit upp en sak som kan förbättras.

IMG_0835-e1466096030386 IMG_0836-e1466095812744

Jag är bara en i raden av pedagoger som lovordar ett gemensamt, väglett skrivande. Vår berättelsen om CIRKUSEN är långt ifrån perfekt, inte heller bilderna  – men i samarbete med eleverna utvecklas texterna och bildspråket under resans gång. Det blir roliga skrivstunder tillsammans, som både jag och eleverna ser fram emot!

Kristin Blomberg, Rebbelberga skola Ängelholm

Twitter: @blomberg_k
http://rebbelbergasbokspanare.se

När elever arbetar med bilder

Jag tänker inte skriva så mycket själv utan låta några elevers bilder och några röster få ta plats i detta blogginlägg.

Jag vill visa exempel på hur tankar och funderingar kan visualiseras i ämnet bild.

Här nedan kommer några arbetsområden i ämnet bild, under vårterminen 2016. Eleverna går i år 7-9. Publicering är godkänd av upphovspersonerna.


År 8 har arbetat med en bilduppgift om identitet

Vi har diskuterat frågeställningarna: Vad innebär det att vara människa?

Eller mer konkret: Vad har vi människor gemensamt? – oavsett ålder, kön, etnicitet, sexualitet, nationalitet, kultur, religion, funktionstillgångar mm – oavsett var och när vi är födda.

Uppgiftsbeskrivning.

Uppgiften är att göra en tvådimensionell bild. Följande saker ska ingå i bilden:

  • Någon miljö ska skildras.
  • Det ska vara djup i bildkompositionen.
  • Det ska finnas ett surrealistiskt inslag.
  • Någon sak i din bild ska kunna härledas till något i klassrummet – en associationskedja ska vara gjord.
  • Något i bilden ska berätta något om vad det innebär att vara människa – detta ska kunna kopplas till egna åsikter, erfarenheter, upplevelser samt till något i vår omvärld.

Elevexempel 1

Skärmavbild 2016-06-12 kl. 20.24.52

”Min bild ska ju visa vad det innebär att vara människa. Flickan med ballongen visar nästan allt. Det första är att ingen är perfekt. Man kan sakna en kroppsdel, vara överviktig, underviktig, ha stor näsa, etc. Genom att hon är fastbunden i ballongen visar jag att man är alltid bunden till det man gör eller säger, även om vi kanske inte vill det.

I ballongen så målade jag ju natur, ett hjärta och ett fredstecken. Med detta ville jag visa att vi just nu lever i en tid där det är väldigt oroligt, mycket krig, människor på flykt, rån, mord, etc. och att naturen har påverkats väldigt mycket av våra handlingar.

Vi har påverkat växthuseffekten på ett dåligt sätt, vi skräpar ner i naturen, hugger ner skog, och helt enkelt inte tar vara på det som får oss att överleva – naturen. Så den unika flickan försvinner från världen och tar med sig det som vi människor har förstört.

Jag har målat en ängel som sitter på månen och liksom fiskar. Det visar också vad det innebär att vara människa. Ängeln fiskar efter människor, goda som onda. Det måste vi också göra i livet – vi måste välja våra vänner, ovänner och älskade.” (Elev år 8)


Elevexempel 2

Skärmavbild 2016-06-12 kl. 20.38.33

”Temat på bilden är ”att vara människa” och vad det innebär.

Jag tänker att alla människor har något från början gemensamt – liv.

Alla människor lever eller har en gång levt. Frihet ska också vara något vi har gemensamt, men så är det inte alltid. Alla människor vill vara fria och leva, det ligger i vår natur. När vi är små ska vi leka, för att utvecklas.

På bilden ser man både träden och flickan som lever och är fria. På bilden sitter flickan i ett klätterträd i skogen och tittar på solnedgången. Detta symboliserar att alla barn har rätt till att leka och alla människor har rätt till frihet.

När jag var liten så fick jag leka och ha roligt, men så är det inte på alla platser i världen. På många platser är det andra som bestämmer vad man ska göra, tycka och tänka. Alla barn får inte leka och vara fria. Detta visade jag genom sprickan på bilden.

Ibland är det i teorin så, att alla barn har rätt att leka och vara fria, men i praktiken i många länder så är det inte så.

Det är som att bilden på något sätt håller på att gå sönder och en annan verklighet visar sig. Det är också lätt att ett samhälle där människor förut varit fria och där barnen lekt blir krossat och förstört på grund av t.ex. ett krig, en ny makthavare eller en naturkatastrof.

Jag tycker att alla människor har rätt till liv och frihet, men att vi också måste göra något åt det andra, åt sprickan.

Alla människor måste ha dessa rättigheter.

Sprickan måste bort.” (Elev år 8)


År 9 och år 7 har haft i uppdrag att visualisera skolans likabehandlingsplan

Vi har gått igenom Skolans plan mot diskriminering och kränkande behandling. Eleverna har målat bilder – akrylfärg på pannå.

Dessa bilder har eleverna fotograferat, redigerat och arbetat med lay out – bild och text tillsammans.

Bilderna är utskrivna som affischer i A3-format och sitter nu uppsatta i skolans entré.


Elevexempel år 9 – affischer kopplade till likabehandlingsplanen

Detta bildspel kräver JavaScript.


Elevexempel år 7 – affischer kopplade till likabehandlingsplanen

Eleverna i år 7 har gjort surrealistiska skulpturer som de fotograferat. Bilderna har de redigerat och sedan arbetat med bild och text tillsammans och skapat affischer.

Detta bildspel kräver JavaScript.


År 8 skapar normkreativa superhjältar

Först gör vi en inventering av de superhjältar vi känner till. Vi försöker oss på en normkritisk analys för att se om vi kan identifiera normen i de hjältar vi känner till.

Vi tittar på massmediabilder i dagstidningar och ser vilka normer vi får syn på.

Vi tittar på konstbilder och diskuterar normer. Vi ser även bilder från en utställningen Ikoner på Fotografiska museet och den här filmen från samma utställning.

13436187_10154235788773908_534974356_n


Eleverna skissar och arbetar fram sina hjältar i gips och lera


Elever arbetar med bilder

Skärmavbild 2016-06-12 kl. 23.51.40


Jag heter Linda Hertzman. Jag arbetar som bildlärare år 7-9 på Stora Högaskolan i Stenungsunds kommun.

Jag bloggar på: Bildblogga.bloggspot.se och Bildenstorahogaskolan.blogspot.se

Instagram: @bildblogga

Snapchat: Bildlinda

Twitter: Bildlinda

Ha en härlig sommar 🙂

13434269_10154235743623908_1736557023_n

 

När ska vi läsa nästa kapitel?

Loranga är en ovanlig pappa, som alltid går klädd i badrock och tehuva. Hans tillvaro är väldigt behaglig , eftersom han inte kan tänka sig att arbeta och förstöra sina bästa år utan bara gör sånt som han tycker är kul. Han bor på en gård med sin son Masarin. De hittar på massa knäppa saker; äter glass med kaviar, spelar hockey med sopkvastar och bullar eller fångar tigrar. På gården bor också Dartanjang, Lorangas gamla pappa, som lever ett mycket omväxlande liv. Han vaknar nämligen varje morgon med ny identitet. Ena dagen är han rörmokare, nästa Hjortfot, och ibland är han sig själv och då är det inte alls lika roligt. I en talltopp i skogen bor Dartanjangs morfar. Han är så gammal att han bara kan äta frön och gala som en gök…

Detta är i korta drag vad boken Loranga, Masarin och Dartanjang, skriven av Barbro Lindgren, handlar om.  Vi i Förskoleklass A på Bäckaslövskolan i Växjö har upptäckt att det är svårt att inte älska denna helgalna berättelse. Under några månaders tid har vi stiftat en djupare bekantskap med bokens alla figurer genom ett tema baserat på läsglädje och fantasi.

Det hela började med att min kollega Helena hade fått reda på att det skulle komma att sättas upp en Lorangautställning på Smålands museum och hon föreslog då att vår nästa högläsningsbok skulle vara just ”Loranga, Masarin och Dartanjang”. Tanken från början var att vi skulle läsa boken, gå på utställningen, rita/bearbeta det vi varit med om och sedan mer eller mindre släppa det. Men eleverna älskade allt med denna tokiga berättelse så vi bestämde oss för att arbeta vidare med den och det mynnade ut i ett värdeskapande projekt fullt med läsglädje, engagemang och fantasi.

Så här jobbade vi med Loranga:

  • Högläsning av boken Loranga, Masarin och Dartanjang i klassen. Vi skrattade mycket tillsammans.
  • Utställningen Loranga! Loranga! på Smålands museum, där de byggt upp hela miljön från boken. Besöket på museet innehåll bokprat tillsammans med en museipedagog och därefter lek i Lorangas miljö. Vi hade ingen bestämd sluttid på besöket, mer än att vi var tvungna att vara tillbaka på skolan innan lunch, så barnen kunde leka Loranga utan tidspress. Och som de lekte! De fångade in tigrarna från ladan, de lekte i Lorangas färgglada hus och de sålde korv i korvkiosken.
  • Tillbaka på skolan listade vi tillsammans alla viktiga figurer och föremål från boken för att sedan illustrera varsin figur eller föremål.
  • Med datorns hjälp skriver vi text till våra bilder. Uppgiften är att tänka dig att personen som ser din bild och läser din text aldrig har läst om Loranga förut. Vad vill du då berätta?
  • Utställning av våra illustrationer med text i klassrummet som föräldrarna får ta del av på föräldramötet. Vi fotar även av vår utställning och skickar till museet som tack för besöket.

2016-04-18 14.55.532016-04-18 14.57.02

2016-04-18 14.56.222016-04-18 14.56.37

  • På föräldramötet får föräldrarna i uppgift av sina barn att tycka till om utställningen men även att berätta om sin egen favoritbok och vem som läste för dem när de var små. Föräldrarna skriver ner svaren i ett brev, postar det till sitt barn som sedan får det uppläst för sig av oss pedagoger i skolan.
  • Årskurs 4 på skolan har också varit på Smålands museum och tagit del av utställningen om Loranga. De lärde sig att göra animerade filmer som de sedan visade upp för oss i Förskoleklassen samtidigt som de fick se vår utställning.
  • Vi avslutar temat om Loranga med att skriva ett brev från eleverna till författaren Barbro Lindgren där vi berättar hur mycket vi tycker om boken och hur vi jobbat med den. Vi skickar med bilder och foton på det arbete eleverna gjort. Nu väntar vi med spänning och hoppas på att få ett svar.

Det är stolta elever i Förskoleklassen som genomfört detta tema med intresse, glädje och engagemang. Vi har jobbat med läslust, återberättande och skrivande samtidigt som det blivit ett värdeskapande arbete för eleverna med flera olika mottagare av deras arbete (föräldrar, elever och pedagoger på skolan, museet, författaren Barbro Lindgren).

Detta var ett kort exempel på hur man kan arbeta med läslust, kreativitet och skrivande utifrån fantasi och en härlig bok. Tack för att ni läste!

/Malin Johansson och Helena Berggren, Bäckaslövskolan Växjö

Språk över alla gränser

Så, nu sitter jag här. Med en uppgift inför nästa vecka som inte liknar något annat jag gjort förut. Vilka förutsättningar har de att klara av det jag vill göra? Förstår de vad det är jag försöker förmedla? Vad är det som är viktigt här?

Jag heter Camilla Lewandowski och jag gör mitt första år som lärare. Kunde inte ha fått ett bättre förstajobb än på Glömstaskolan, där jag blir stimulerad och utmanad. Där jag utvecklas i rasande takt och har turen att arbeta med människor som vill göra skola på samma sätt som jag. Den utmaning som stundar nästa vecka är nog den största och mest spännande hittills. 

De är alla runt 16 år, har helt olika syn på vad skola är, talar olika språk och har varierande utbildningsnivå. En har aldrig satt sin fot i skolan och en annan klarar av skolgång på gymnasial nivå. En sak har de gemensamt. De har flytt till oss. De har inte bott i Sverige i mer än några månader och för bara någon vecka sedan fick de möjlighet att börja hos oss på Glömstaskolan. Härom dagen frågade min kollega mig om jag kan hålla en lektion i bild med dem, vilket jag svarade ja till utan att tveka. Jag vill göra allt jag kan för att de ska få prova på och lära sig så mycket de bara kan och om jag kan bidra till det så säger jag inte nej. 

Men det är svårt. För hur gör jag en bilduppgift för dessa elever, som är tillräckligt utmanande rent praktiskt, men som kan förklaras på ett enkelt sätt? 

Jag funderade först på en lektion i mellanrumsmålning. Ett sätt att använda båda hjärnhalvorna, där du målar det som finns runt om ett bestämt föremål och på så sätt får föremålet att framträda. Skulle det vara ett alternativ? Min kollega föreslog självporträtt eftersom gruppen just har fått skriva om sig själva. Vad de tycker om, hur gamla de är och så vidare. 

Inser just att det är ju inte så mycket vilken uppgift jag ska välja som är det viktigaste i detta uppdrag. Bildundervisningen ska kännas viktig och meningsfull. Såklart ska det innehålla färdighetsträning, där eleverna får veta hur material ska hanteras för att ge den önskade effekten, men ännu mer att de ska kunna tillämpa kunskapen för att uttrycka sig. 

Det får bli min slutsats. Om jag får ett tillfälle att visa denna grupp vad bildämnet innebär, så får det bli något som ger möjligheter till att uttrycka sig på ett sätt som har potential att förstås och tolkas av alla. Det kan de bära med sig. Oavsett språk eller tidigare erfarenhet. Det är viktigt på riktigt. 

Camilla Lewandowski
@cam_lew

Skola med praktisk estetiska ögon

Jag som skriver det här heter Eva Söderberg och arbetar som slöjdlärare sedan många år tillbaka. När jag i början av året såg initiativet till blogg 365 tänkte jag att det var ett fantastiskt upplägg att låta så många lärare komma till tals i ett och samma forum. Jag ville skriva något från slöjdens perspektiv, det var jag säker på redan från början men nu när jag sitter här vid datorn tycker jag att tiden gick lite väl snabbt fram tills dess att det var min tur.

Det händer så mycket spännande saker i skolan just nu, senast i veckan släppte Skolverket sitt första förslag på hur digital kompetens och programmering ska förstärkas och tydliggöras i undervisningen. Jag har mycket tankar kring skolans digitalisering men det är inte vad min text ska handla om. Inte heller kommer jag att skriva om alla roliga projekt som är på gång i min slöjdsal och hur engagerade elever jag har, det får du läsa om på min blogg Hjärna med händer.

Min text handlar om en sak som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen att vara lärare i de praktisk estetiska ämnena, och jag kommer att tala helt i egen sak. Det är möjligt att du som estetlärare känner igen dig eller så gör du det inte alls, kanske generaliserar jag men jag behöver få skriva det jag går och tänker så mycket på även om det känns lite förbjudet och kontroversiellt att ha ett ämnesfokus i skolan där alla ska göra lika och samma av allt.

Skärmavbild 2016-03-24 kl. 23.45.41

Matilda Åhall på REturen i Göteborg

Jag utgår från en föreläsning jag varit på i veckan, på REturen på Hisingen i Göteborg. Matilda Åhall, bildlärare på Kärraskolan var där och pratade om bildanalys och gav tips på metoder hur hon arbetar formativt i bildämnet. Hm, tänker ni, skrev hon inte precis att hon arbetar som slöjdlärare? Och jag tänkte väl själv så först men direkt märkte jag att vi har så många beröringspunkter mellan bild och slöjd.

Min poäng med att lyfta Matildas föreläsning är att vi som var där, efteråt direkt hamnade i en givande och kollegial diskussion kring vår profession som esteter. Vi behövde inte översätta något eller förklara omständigheter, alla visste var vi befann oss. Det är sällan lätt för mig att direkt applicera föreläsningars innehåll på min egen arbetssituation men det här var klockrent, som sig bör när någon med liknande utgångsläge talar om saker som är bekanta för mig. Det är skönt att känna igen sig och kunna börja ett samtal med samma perspektiv. Vi kommer längre med en gång då.

Skärmavbild 2016-03-24 kl. 23.45.52

Bild: Matilda Åhall

Vad är ett effektivt klassrum? Och hur ger man effektiv feedback när man har alla skolans elever 60 minuter i veckan? Hur lurar vi elever att öva sin uthållighet när det inte blir bra med en gång? Hur sätter du ramar för undervisningen så att eleverna känner att det ändå är de som har kraften att uppfinna?

Bilden ovan sammanfattar Matildas föreläsning ganska bra och den rymmer otroligt många tankar som jag skulle vilja få tillfälle att diskutera med mina estetkollegor, inte bara kollegorna i slöjden utan alla mina estetkollegor. I dessa samtal skulle vi kunna utveckla vår gemensamma undervisning och ge eleverna ett sammanhang i de estetiska ämnena. Vi skulle kunna bygga en effektiv och effektfull ämnesövergripande undervisning med stora möjligheter att stötta elevers lärande.

I de estetiska ämnena är vi många som är “ensamarbetare”, det slukar energi och hämmar kreativitet och jag tänker ibland att det är ett stort slöseri när man inte tar tillvara den samlade kraften i våra ämnen och låter den genomsyra en hel skola. Inte för att vara ett roligt komplement till övriga ämnen utan för att stötta elevers lärande. I dag är det många av oss som har ämneskonferens med sig själv i den egna salen i stället för att göra gemensam sak. Vi behöver mobilisera oss både på nätet i olika grupper, och på den egna skolan.

Jag önskar att vi fick möjlighet att verka som arbetslag med den övergripande blick vi har över alla skolans elever och göra nytta utifrån det, som ett slags paraply över de mindre arbetslag som har mer nära relationer till de elever de möter varje dag. Att vara ett samlat arbetslag skulle ge oss den tid vi behöver för att samverka, något som skulle vara bra både för det kollegiala arbetet på en skola och för enskilda lärare.

Vi esteter skulle behöva lyfta frågor om arbetsbelastning och förhållningssätt till lärande och skola som grupp i stället för att känna oss ensamma var för sig. Jag önskar att vi lärare i estetämnen ser och får möjligheter att hjälpas åt, att vi rätar på ryggen och gör gemensam sak på våra skolor utan att på något sätt tro att det förminskar oss att tala högt om vad som skiljer våra ämnen åt från de mer teoretiska. Som svensklärare har jag sett detta från ett annat håll, då jag i perioder undervisat båda mina ämnen och det är verkligen stor skillnad på arbetssituation, inte arbetsbelastning utan arbetssituation.

Matilda pratade om att vi har bild i skolan för lärandets skull, inte för att alla ska bli konstnärer. Det är precis samma sak med slöjden. Inte sjutton inbillar jag mig att en bråkdel av mina elever ska bli hantverkare, slöjd har vi för helt andra syften.

Skärmavbild 2016-03-24 kl. 23.46.10

Bild: Matilda Åhall, källa Winner och Hetland samt Wiliam

Skaparkraft, uthållighet, uttrycksfullhet, förmåga att se samband, observationsförmåga, visualiseringsförmåga, uppfinnarkraft, reflektionsförmåga… Inga dåliga kunskaper att ha med sig ut i vuxenlivet. Faktiskt inga dåliga kunskaper att ha med sig in i skolans övriga ämnen heller när man tänker efter.

Själv hade jag utifrån slöjdens perspektiv uttryckt det med andra ord, som att vi i slöjden övar processinriktat arbete, att inte ge upp, tålamod och kunskapen att leta sig fram till en lösning. Att pröva och ompröva. Att göra så mycket fel som möjligt och att lära sig av det som blir fel. Att öva tilltron till den egna förmågan och att lära sig att man kan skapa användbara saker med de egna händerna. Att man kan vara producent och inte behöver fastna i att vara konsument.

Vi uttrycker oss med olika ord men vi pratar ändå om samma sak. Förmågor för ett livslångt lärande.

Jag finns på nätet som:

Hjärna med händer, blogg

Slöjd 2.0, blogg

Praktisk estetiskt samarbete, en grupp på Facebook

Skapasaker på Twitter och diverse andra digitala platser

Här hittar du till Matildas blogg med massor av inspirerande material: Fröken Åhall