Om orjan1961

Rektor på Solberga by www.solbergaby.se

Lärandet som förändring

Efter dryga 3 år som rektor i en waldorfgrundskola tar jag steget över tröskeln till särskolan, och en ny värld öppnar sig. Det är inte vilken särskola som helst, det är Solberga by i Järna som funnits i mer än 7o år som idéburen, läkepedagogiskt orienterad särskola, träningsskola och LSS-boende. Här går elever med mycket omfattande funktionsnedsättning och betydande svårigheter att kommunicera med omvärlden. Barn och ungdomar som befinner sig lång borta från svensk skolas mest debatterade frågor som betyg, nationella prov och kunskapsmål. En värld där den grundläggande frågan istället är hur vi kan ge varje elev en röst, en möjlighet till kommunikation med omvärlden, ja en möjlighet att vara delaktig och integrerad i den värld vi ser som självklar. Men jag upptäcker att även min syn på lärande och kunskap utmanas och ställs på ända. Hur kan kunskap vara att förstå skillnaden mellan siffrorna 2 och 3, som fjortonåring? Att kunna gå på toaletten själv, möta en annan person med blicken, trumma i takt med musiken eller lära sig klockan. Och har kunskap olika värde? Ja värde för vem?

IMG_9196

Och hur går lärande till? Jag går på upptäcksfärd i klassrummen och märker hur lärandet sker hela tiden, men på många olika sätt. Jag inser att själva lärandet är en positionsförändring, en väg från A till B, men att den kan gå snabbt eller långsamt, ibland behövs oändliga upprepningar, en mångfald av metoder med bilder,symboler, tecken och det talade ordet. Att gå från A till B kan i grundskolan vara att gå från ekvationer av den första graden till den andra, i särskolan att gå från förståelsen av siffran 1 till den betydligt mer komplexa siffran 2. Eller att våga beröra hästen på ridterapin, upptäcka skillnaden mellan rött och blått och äntligen möta lärarens blick i två sekunder. Ålder är irrelevant, en sextonåring kan kämpa varje dag med det som sjuåringen redan behärskar.Och det är mycket annat som är irrelevant. Utseende, mode och popstjärnor till exempel. Men Frost kan vara det viktigaste i världen, ja det enda som betyder något. Men kärleken är alltid med, kramar och tryckta händer, oändligt mycket skratt och lite gråt. Händer som far ut och sopar med sig allt i sin omgivning. Av glädje, av frustration? Vi söker nyckeln till varje elev, dörren som kan öppnas och skapar dialog. När vi lyckas jublar vi och gråter av tacksamhet och glädje. Kramar eleverna och varandra.

IMG_9232

Lärande är förändring, lärande är utveckling och målet är irrelevant. Vart är vi på väg? Var kan vi landa? Det är frågor av akademisk art. Vi vet inte, vi kan inte veta. Vi kan bara se varje steg, varje förändring från A till B och glädjas. Vi kan jubla när eleven första gången kan ge uttryck för sina inre tankar, kanske genom symboler, bilder eller tecken. Kanske genom ord som stockar sig i munnen och formuleras med möda. Varje steg är ett drama, men lärandet sker hela tiden, oavbrutet.

Jag tänker att det är ett möte med det genuint mänskliga. Vi vill lära, vi vill gå vidare. Den lärande människan. Jag tänker också: vem är det egentligen som lär sig mest just nu? Är det eleverna, eller är det jag? Vad kan de lära mig? Kärlek och värme alldeles uppenbart. Att skratta med hela kroppen, dansa ohämmat, hänge sig åt klipp från Frost och sitta stilla och tänka i timmar. Jag märker hur jag förändras, hur jag rör mig från A till B, hur min position, min norm förändras. Vem är jag som tror att jag vet mest? Gör jag verkligen det?

IMG_9211

En elev lutar sig mot min skuldra under musiklektionen. Somnar nästan och säger långsamt: Öjan, rektor. Sedan ler han med hela ansiktet och trycker sig intill mig.

IMG_9283

En annan dag får jag vara med om ett saligt ögonblick som kunde förändra varenda människa. En ung rullstolsburen flicka får sitta upp i sadeln framför ridterapeuten. De sveper en röd mantel omkring sig och rider iväg. Flickan skrattar, bubblar av glädje. Hon känner hästens rörelser med hela kroppen och rör sig i takt med hästens steg och terapeutens sång. De rider bort mot skogen, in i det gröna, och lärandet har aldrig varit större.

10359055_10153171271499568_2471317392659507901_o

Örjan Liebendörfer är rektor på Solberga by, författare och föreläsare,

Följ oss på Facebook och Instagram!

https://www.facebook.com/solbergaby

Instagram: @solbergaby

http://www.solbergaby.se

Annonser

Vi gör så gott vi kan

Jag heter Örjan Liebendörfer och är rektor på Lunds Waldorfskola, en 1-9 skola strax utanför Lund i Skåne. Idag tar jag med er på en vandring i vår skola, en ganska vanlig dag ur mitt perspektiv.

Mellan raderna några funderingar om skolan och skoldebatten…..

IMG_4687På långt håll hörs de rytmiska slagen från skolans smedja. Där arbetar två tjejer från sjuan, den ena håller i släggan, den andra i den blivande väggkroken som glöder i halvmörkret. Det luktar av stenkol, svett och varmt smidesjärn. Läraren förklarar med lugn stämma hur värmen ger möjlighet till förvandling, till nya former och nya användningsområden. Fysik har blivit hantverk, historia har blivit nutid. Jag lämnar smedjan och går vidare till bildsalen en trappa upp. Här är väggarna täckta av motiv från perioden i konsthistoria. Eleverna har arbetat sig igenom tidsperioderna från antiken fram till idag, har mött egyptiska pyramider, tempel, medeltida handskrifter och renässansens mästerverk. De har målat själva, diskuterat, sett bilder och filmer och återberättat i sina egna arbetsböcker. Att följa konstens historia är ett möte med människans strävan att vara just människa, att vara kultur, att forma, skapa och försköna och försöka förstå. Hur tänkte egyptierna? Hur såg Michelangelo på världen? Vad ville impressionisterna med sin konst?

Bildning. Utbildning. Varför står vi inte upp för bildningsidealet? Vi vill väl ha mer än bara kunskaper? När tappade vi tron på bildningsidealen, tron på kulturen som samhällsbärande gemensam kraft?  Idag går de flesta igenom många yrkeskarriärer, vi måste ge bildning för LIVET!

IMG_5690

Från rummet intill hör jag en grupp elever öva på en blueslåt, när jag tittar in i musiksalen ser jag en elev i nian som taktfast håller rytmen på trummorna, fyra elever spelar gitarr, en kompletterar med bas och läraren sitter vid pianot. De märker knappt när jag tassar in, koncentrationen är total. Några veckor senare framträder de på skolans höstfest, utomhus på skolgården. Jag går ner från trappan och möter några sexor som hänger i korridoren utanför klassrummet. Vi hälsar och skojar med en high five. Som rektor är man välkänd av eleverna och det finns alltid något att säga eller kanske klaga på. När jag rundar huset ser jag en hög begagnade cyklar som ska repareras inom vårt hållbarhetsprojekt. Tanken är att vi ska få en hel klassuppsättning fräscha cyklar till våren! Jag påminns om att jag lovat att lägga upp text och bilder på skolans blogg, den vi kallar hållbarhetsbloggen. I åttans klassrum arbetar man med geografi. Några läser, andra skriver och jobbar med bilder och kartor. En lugn intensiv arbetsstämning, läraren går runt bland eleverna och hjälper till där det behövs. I korridoren är det skokaos, eleverna har själva bestämt att de vill ha skofritt i klassrummet. Vi måste skaffa några skohyllor!

Vad är det som gör att eleverna vill lära sig, varifrån kommer inspirationen? Ja knappast från betyg eller nationella prov. Det är snarare signaler som säger att de måste lära sig. Men vad lockar fram nyfikenhet, intresse och LUST?  Naturligtvis är det läraren, det vet vi ju alla! Ändå har vi årtionden degraderat lärarprofessionen och tryckt ner kårens självförtroende i skosulorna. Hur kunde det gå så fel? Håller vi på att rätta till det nu eller är det för sent?

Min runda går vidare och jag passerar fritids, där pedagogerna förbereder för eldning och matlagning utomhus över öppen eld. Ganska vanligt faktiskt, och vilka goda pannkakor det blir! Jag passerar skolans trädgård, just nu i träda men till våren planterar vi massor av ekologiska grönsaker igen. De går rakt in i skolans kök som bara lagar vegetariskt och eleverna hjälper till från frö till limpa. Det som blir över säljs till skolans vänner och bidrar till nya plantor!

Ja, vi behöver mer rörelse i skolan! Utevistelse, idrott, lek, klättring och trädgård! Ja, trädgård – denna underbara pedagogiska miljö som försvunnit ur läroplanen. Vi borde verkligen snacka mindre om hållbarhet, och göra mer!

IMG_6361I femman har man tagit vara på honungen och bivaxet från skolans bin och lärt sig hur man sköter bin. Ekologi i praktiken, och väldigt roligt! Jag ser hur de har dokumenterat arbetet i ord och bild när jag tittar in i klassrummet. I fyran blir jag som alltid överfallen av eleverna, just nu har de handarbete och arbetar med korsstygn. Ett tålmodigt arbete som övar noggrannhet och skicklighet.

Ja viss ja, en ledarskribent på Expressen tyckte visst slöjdämnet borde avskaffas. Ja, det är ju populärt att tycka om skolan, alla gör det. Vi behöver inga mer smörknivar, tyckte hon. Men hur skulle det sluta? Ännu mer stillasittande och tankeverksamhet i skolan och ännu mer förakt för handens arbete och den genuina kunskap som ligger bakom ett riktigt hantverk. Att avskaffa de estetiska och praktiska ämnena vore verkligen självmål i en tid när Sveriges framtid ligger i kreativitet, nyskapande och entreprenörskap! Ja, mycket får man höra i skoldebatten….

IMG_4599Hos ettorna hänger det många teckningar på väggarna, härliga färger och former! Går upp för trapporna och tittar in i trean där eleverna sitter i en ring på golvet. Något har hänt på rasten som det finns behov att prata om. En elev har känt sig utanför och läraren leder samtalet med frågor och korta inlägg. Jag gör mitt bästa för att försvinna mot väggen, vill inte störa mitt i vardagsarbetet med värdegrunden.

Värdegrunden, detta eviga tema. Allt viktigare när många kulturer kommer samman, när värderingar stöts mot varandra. Vad står vi för i den svenska skolan? Och står vi verkligen upp för jämlikhet, demokrati och solidaritet? Eller sänker vi blicken när det gäller, accepterar och ger upp?

IMG_6534

Jag stannar upp och blickar ut över skolgården, över den Skånska slätten ner mot Öresundsbron, mot Europa och Världen. Det är här vi finns, den svenska skolan, mitt i världen, mitt i tiden. Och vi gör så gott vi kan.

Men tänk vad mycket mer vi kunde göra! Om skolan möttes med respekt, om resurserna var lika omfattande som samhällsuppdraget, om de bästa ledarna i Sverige kunde rekryteras till skolan, om alternativ pedagogik verkligen fick blomma, om Sverige började ÄLSKA sin skola.

 

http://www.lundswaldorfskola.se

Twitter: Oliebendoerfer

IMG_4776