Om frokensarablog

Jag är samordnare, IKT-stöd, lärare i svenska, allmänt intresserad av skola och allt som hör därtill men särskilt av digitala verktyg och hur dessa hjälper eleven till djupare kunskaper.

Likvärdig skola i Norrköping – Att lära av och med varandra

Läraryrket är ett yrke där du behöver vara nyfiken och ta del av de förändringar som genomsyrar samhället. Oavsett om det gäller ny forskning för NO-lärare, ny litteratur för svensklärare, samhällsfrågor för SO-lärare behöver vi lära nytt och hänga med i utvecklingen. När det gäller det digitala är detta dock något som rör alla lärare oavsett ämne. Vårt inlägg här handlar om hur vi i Norrköpings kommun hjälps åt för att få in det digitala på alla 7-9 skolor och hur vi som faddrar tar oss an den uppgiften.

 

Bakgrund

Vår skola har varit en 1-1 skola, en skola med ett digitaltverktyg per elev, under några år. Vi har arbetat och utvecklat undervisningen tillsammans med två andra 7-9 skolor i Norrköping som även de haft 1-1 ungefär lika länge.

Vi har sedan vi startade med 1-1 på de första tre skolorna haft en grupp med IKT där vi bytt idéer och arbetat tillsammans kring detta. Vi tycker att det är viktigt att vi hjälps åt att bli så bra som möjligt och att alla skolor kan ge eleverna samma chans att lyckas. Vi ser att alla elever drar nytta av och utvecklar sitt lärande genom att använda digitala verktyg i skolan.

Skolverket och samhället i stort ställer krav på att vi i skolan hänger med i utvecklingen och i Norrköping ska det inte spela någon roll vilken skola du går på i 7-9. Våren 2016 startade Utbildningskontoret i Norrköping en grupp som skulle ta hand om utbildningen, införandet av 1-1 och inspirera övriga 7-9 skolor när det var deras tur att bli en 1-1 skola.

Fadderverksamhet

Under 2016 har vi i faddergruppen arbetat med fyra skolor för att hjälpa dem in i 1-1. Vi har tillsammans med en grupp inspiratörer på respektive skola diskuterat och arbetat fram hur just deras skola ska lyckas bra med införandet av datorer i klassrummen.

Att arbeta med att inspirera andra skolor är en balansgång, det får inte handla om att vi ska berätta för andra hur de ska jobba med digitala verktyg. Det är viktigt att varje skola med deras styrkor får hitta sitt sätt att förändra och förbättra undervisningen med hjälp av det digitala. Det ska inte handla om att kasta bort allt man tidigare gjort och nu bara arbeta digitalt utan det är viktigt att pedagogiken får vara i fokus.

Vår uppgift är att så ett frö, att få de lärare vi möter att våga testa för att sedan på egen hand fördjupa eller bredda sin undervisning ett par steg med stöd av det digitala. Vi möter en del pedagoger som har ett dåligt självförtroende när det gäller att använda digitala verktyg. Det är lätt att känna att eleverna ibland kan mer än oss vuxna. Det vi ser är dock att det är viktigt att lära och stötta eleverna i att utveckla sina kunskaper och sitt lärande med hjälp av digitala verktyg. Det är inte alltid i de områden vi använder i undervisningen eleverna har sina kunskaper.

Vi som faddrar har i uppgift att vara handledare, väcka nyfikenhet för att varje enskild lärare ska kunna hitta hur just den vill arbeta och kan stärka en redan god undervisningen med hjälp av det digitala.

Det är viktigt att vi som lärare vågar fortsätta vara öppna för att utvärdera förändra och förfina vår undervisning.

Imorgon startar vårterminen 2017, då kommer vi möta en ny grupp pedagoger som är på väg in i 1-1. Det viktigt att vi som faddrar är öppna, nyfikna och vill möta dem där de befinner sig. För att vi tillsammans ska kunna planera för hur utbildningen ska se ut och kunna ta tillvara på deras styrkor så att det digitala blir en förstärkning av den goda pedagogik som redan finns på skolan. Att det pedagogiska arbetet som görs och den goda pedagogik som finns ska interagera med digitaliseringen.

 

Hur tar du tillvara på din, dina kollegors eller andras kompetens i din kommun?

 

Sara Ahlén  twitter @saraahlen

Sara Andersson twitter @solskenslady

Att rama in lektionen – stöd och struktur

Jag vill med det här blogginlägget beskriva något vi gör tillsammans på den skola jag arbetar. Detta är inte mitt, det är vårat. På skolan jag arbetar samarbetar vi, vi hjälps åt och vi stöttar varandra. Det gäller alla på skolan såväl elever och personal. Det jag tänker beskriva och berätta är kanske självklart för många, men inte för alla. Vissa av oss gjorde det redan innan det bestämdes att alla ska, vissa gjorde det utan att ens tänka på det. Andra har aldrig reflekterat över det. För mig är det här ett stöd i min undervisning, i min och i elevernas vardag. För att skapa en struktur och ett stöd för alla på vår skola. För att ge både elever och lärare stöttning i lärandet, både det sociala och det kunskapsmässiga. Vi använder även bildstöd till detta. Jag hoppas att mitt inlägg på skola365 hjälper och inspirerar andra. Så här är det:

När lektionerna börjar ställer eleverna sig vid dörren, på ett led. Jag som lärare hälsar på varje elev, inte handhälsar, utan uppmärksammar varje elev genom att säga hej och kolla av att rätt material är med in i klassrummet. Eleverna får möjlighet att ha koll på vilken lektion det är vilket kan kännas som en självklarhet för många medan vissa elever blir hjälpta och sparar energi på att de vet att de har rätt saker med sig och vilken lektion som startar.

annakarin

Foto: Anna-Karin Åkerlind

Eleverna sätter sig på sina platser och jag skriver en startfråga på tavlan. Se bilden ovan. Startfrågan är ”Vad gjorde vi förra gången?” Den här frågan ska få eleverna att tänka tillbaka på vår förra lektion och vad de/vi arbetade med då. Under tiden skriver jag som lärare upp dagens ämne, mål med lektionen och vad vi ska göra, en arbetsplan för dagen. Sedan samlar vi ihop allas kommentarer om vad vi gjorde sist. Jag brukar skriva upp detta på tavlan i en tankekarta. Det får eleverna att reflektera ännu mer och ställa frågor, fylla på mer och samtalet i klassen kommer igång. Om någon elev var borta förra lektionen så får hen veta vad vi gjorde och får en snabbrepetition. För andra elever blir det en repetition att befästa sina kunskaper och åter ta upp den röda tråden inför dagens lektion.

När vi pratat en stund om vad vi gjorde sist och alla är på banan igen går jag igenom dagens lektion. Jag talar om vad målet med lektionen är och hur lång lektionen är. Jag talar om vad vi ska göra och i vilken ordning. Vi sätter alltså upp lektionsmål, vilket är jättebra enligt mig. Det får mig som lärare att reflektera över vad lektionen syftar till. Varför vi ska göra det vi planerat. När jag har förklarat målet eller målen för eleverna arbetar vi med innehållet. Ofta arbetar vi tillsammans, ensamma, tillsammans igen, två och två och så tillsammans.

I slutet av lektionen, när det är cirka fem till tio minuter kvar ber jag eleverna att avsluta sitt arbete, flytta tillbaka till sina platser och fundera på slutfrågan. Slutfrågan brukar vara ”Vad har du lärt dig idag?” Självklart kan den vara formulerad på ett annat sätt utifrån lektionens mål, se bild ovan. Tanken är att få eleven att reflektera kring sitt eget lärande, vad har hen övat på under lektionen, har hen lärt sig något nytt, vad i så fall? Jag brukar fråga några elever vad de lärt sig, eleverna svarar högt och en annan elev kan flika in och utveckla. Alla elever får höra svar från några på frågan och kan reflektera över sitt eget lärande. Jag avslutar sedan lektionen med att ställa upp eller skjuta in stolarna och så säger vi hejdå.

Jag upplever att det här arbetssättet är bra, för mig och för eleverna. Eleverna tycker att det är bra att vi har en gemensam struktur på lektionen, det är tydligt vad målet och innehållet är, det står när lektionen slutar och om eventuell rast kommer ges under lektionen. Det står vad de ska arbeta med och de får tid till att fundera över vad de gjorde sist samt vad de gjort under lektionen.  Det gynnar de som har svårt för struktur eller de som har svårt att minnas. Vi använder även bildstöd och stödstrukturer mycket i vår undervisning. Stödstrukturer hjälper den som behöver det vare sig vi vet om svårigheterna eller inte. Alla elever blir dessutom sedda och hälsade på i början och i slutet.

Vi har  bestämt att vi gör såhär, just nu, och utvärderar det sedan för att se om det har haft någon positiv effekt för eleverna och även för lärarna. Det hjälper mig som lärare då jag och eleverna vet när lektionen startar och slutar och vi kan tillsammans fokusera på att vara här och nu i dagens lektion för att tillsammans lära oss ännu mer.

@saraahlen

frokensara.blogspot.se