Att läsa vidare

Jag blev färdig med min lärarutbildning 2002 och har sedan dess jobbat inom skolan. Under åren som gått har jag läst olika kurser, både på högskolor/universitet och i andra sammanhang. Ibland har det varit kurser som har med mitt yrke att göra, men jag har också läst helt andra saker. Det mest udda kanske är 15hp i albanska (påbörjade en kurs i ytterligare 15hp men av olika anledningar slutförde jag inte den). Under de senaste (snart) två åren har jag läst ett masterprogram i pedagogiskt arbete på kvartsfart. Allt detta har jag gjort parallellt med jobbet.

Ibland får jag kommentaren att jag inte är riktigt klok, och det kan nog stämma. Men jag vill också lyfta fram att det har varit oerhört givande för mig som lärare. Vad har då vinsterna varit?

  1. Jag har själv utsatts för att vara elev. Det har involverat allt möjligt, från att slita sitt hår över att inte hinna med allt eller förstå allt till glädjen i att lyckas med något.
  2. Att träffa nya människor som kan ge nya perspektiv på livet både inom och utom skolan.
  3. Att bryta av från vardagen med något som är nytt och spännande.
  4. Att träna sin hjärna.
  5. Att få input kring nya ämnen som jag kan ha nytta av i mitt arbete.

Jag inser att inte alla kan eller orkar läsa bredvid jobbet. Jag tycker inte heller att det är nödvändigt. Däremot önskar jag att fler fick möjligheten till ordentlig fortbildning. De två år som jag läst på masterprogrammet har jag på ett nytt sätt utvecklat mitt tänkande kring skolan. Jag har verkligen fått möjlighet att ta del av ny forskning och även lärt mig mer om hur man kan granska skolverksamhet på ett systematiskt sätt.

Min önskan är att fler pedagoger ska  få läsa vidare, inom sina tjänster. Det behöver inte vara långa utbildningar eller ge högskolepoäng. Det behöver inte ens vara hela kurser. Det viktiga är att vi som pedagoger får utveckla vårt tänkande, chansen att bolla tankar med andra och att känna att vi inte fastnar i vårt lärarskap.

Jag som skrivit detta heter Anna Kindberg och jobbar deltid som biträdande rektor på Herrestadsskolan i Uddevalla. Övrig tid är jag hemma med min lille son (och läser en del).

Vad tycker eleverna då?

Den senaste tiden har jag haft förmånen att bara undervisa i ett ämne i en årskurs. Jag har matematik i år 4, i tre parallella klasser. Övrig tid arbetar jag som biträdande rektor på samma skola. Det är spännande i sig, men det tar vi en annan gång…

När man kan fokusera på ett ämne på det sätt jag gör kan man också fokusera mer på reflektion och utvecklingsarbete. Det har varit en spännande tid. En sak som jag jobbat med de sista veckorna är att eleverna fått en partner. De har arbetat tillsammans med sin partner hela tiden, uppgift för uppgift. Varje uppgift har diskuterats och eleverna ska vara överens innan de går vidare. Just denna gång har grupperna gjorts utifrån vilka förmågor eleverna visat inom det området.

Min upplevelse är att fler elever förstått. De har hjälpt varandra vidare och båda i paret har varit delaktiga. Det har gjort att eleverna varit mer fokuserade på arbetet och de har utvecklat sin kommunikativa förmåga på bara några veckor.

Vad tycker eleverna då?

Jag frågade en mindre grupp av våra fyror. De fick två frågor.

  1. Vad är bra med matten?
  2. Vad har du tyckt om att arbeta i par?

Några elever tycker att allt är roligt, och det är ju bra. Men de som lyfter fram något särskilt skriver bland annat:

”Att man behöver tänka och lösa svåra uppgifter.”

”spel och kommunikation.=-)”

”Man får klura ut saker och man sitter inte och bara kollar på ett papper.”

Att jobba två och två ses också som positivt.

”Det har varit jätteroligt att jobba två och två på matten för att man man tänker på olika sätt och då lär man sig andra sätt att tänka på.”

Det är en ganska vanligt förekommande kommentar. Samtidigt är det några som framför kritik.

”det är roligt fast det är rätt så högljut”

”Jag gillar mer att jobba själv för då blir jag inte stressad och gör fel.”

Det är roligt att se de kloka tankarna, men också att eleverna vågar kritisera. Nästa steg får bli att jobba på hur man pratar och hur man sätter ihop paren så att de blir bra.

Sammanfattningsvis verkar i alla fall både jag och eleverna vara nöjda. Eleverna uttrycker det jag ville uppnå (att förbättra arbetet med förmågor och kommunikation) och deras resultat har ökat på den här korta tiden.

Jag som skrivit detta heter Anna Kindberg och är matematiklärare och biträdande rektor på Herrestadsskolan i Uddevalla. Jag bloggar mycket sporadiskt på https://missshindberry.wordpress.com/ och skriver ännu mer sporadiskt på Twitter (@diggiz).