Lärandet som förändring

Efter dryga 3 år som rektor i en waldorfgrundskola tar jag steget över tröskeln till särskolan, och en ny värld öppnar sig. Det är inte vilken särskola som helst, det är Solberga by i Järna som funnits i mer än 7o år som idéburen, läkepedagogiskt orienterad särskola, träningsskola och LSS-boende. Här går elever med mycket omfattande funktionsnedsättning och betydande svårigheter att kommunicera med omvärlden. Barn och ungdomar som befinner sig lång borta från svensk skolas mest debatterade frågor som betyg, nationella prov och kunskapsmål. En värld där den grundläggande frågan istället är hur vi kan ge varje elev en röst, en möjlighet till kommunikation med omvärlden, ja en möjlighet att vara delaktig och integrerad i den värld vi ser som självklar. Men jag upptäcker att även min syn på lärande och kunskap utmanas och ställs på ända. Hur kan kunskap vara att förstå skillnaden mellan siffrorna 2 och 3, som fjortonåring? Att kunna gå på toaletten själv, möta en annan person med blicken, trumma i takt med musiken eller lära sig klockan. Och har kunskap olika värde? Ja värde för vem?

IMG_9196

Och hur går lärande till? Jag går på upptäcksfärd i klassrummen och märker hur lärandet sker hela tiden, men på många olika sätt. Jag inser att själva lärandet är en positionsförändring, en väg från A till B, men att den kan gå snabbt eller långsamt, ibland behövs oändliga upprepningar, en mångfald av metoder med bilder,symboler, tecken och det talade ordet. Att gå från A till B kan i grundskolan vara att gå från ekvationer av den första graden till den andra, i särskolan att gå från förståelsen av siffran 1 till den betydligt mer komplexa siffran 2. Eller att våga beröra hästen på ridterapin, upptäcka skillnaden mellan rött och blått och äntligen möta lärarens blick i två sekunder. Ålder är irrelevant, en sextonåring kan kämpa varje dag med det som sjuåringen redan behärskar.Och det är mycket annat som är irrelevant. Utseende, mode och popstjärnor till exempel. Men Frost kan vara det viktigaste i världen, ja det enda som betyder något. Men kärleken är alltid med, kramar och tryckta händer, oändligt mycket skratt och lite gråt. Händer som far ut och sopar med sig allt i sin omgivning. Av glädje, av frustration? Vi söker nyckeln till varje elev, dörren som kan öppnas och skapar dialog. När vi lyckas jublar vi och gråter av tacksamhet och glädje. Kramar eleverna och varandra.

IMG_9232

Lärande är förändring, lärande är utveckling och målet är irrelevant. Vart är vi på väg? Var kan vi landa? Det är frågor av akademisk art. Vi vet inte, vi kan inte veta. Vi kan bara se varje steg, varje förändring från A till B och glädjas. Vi kan jubla när eleven första gången kan ge uttryck för sina inre tankar, kanske genom symboler, bilder eller tecken. Kanske genom ord som stockar sig i munnen och formuleras med möda. Varje steg är ett drama, men lärandet sker hela tiden, oavbrutet.

Jag tänker att det är ett möte med det genuint mänskliga. Vi vill lära, vi vill gå vidare. Den lärande människan. Jag tänker också: vem är det egentligen som lär sig mest just nu? Är det eleverna, eller är det jag? Vad kan de lära mig? Kärlek och värme alldeles uppenbart. Att skratta med hela kroppen, dansa ohämmat, hänge sig åt klipp från Frost och sitta stilla och tänka i timmar. Jag märker hur jag förändras, hur jag rör mig från A till B, hur min position, min norm förändras. Vem är jag som tror att jag vet mest? Gör jag verkligen det?

IMG_9211

En elev lutar sig mot min skuldra under musiklektionen. Somnar nästan och säger långsamt: Öjan, rektor. Sedan ler han med hela ansiktet och trycker sig intill mig.

IMG_9283

En annan dag får jag vara med om ett saligt ögonblick som kunde förändra varenda människa. En ung rullstolsburen flicka får sitta upp i sadeln framför ridterapeuten. De sveper en röd mantel omkring sig och rider iväg. Flickan skrattar, bubblar av glädje. Hon känner hästens rörelser med hela kroppen och rör sig i takt med hästens steg och terapeutens sång. De rider bort mot skogen, in i det gröna, och lärandet har aldrig varit större.

10359055_10153171271499568_2471317392659507901_o

Örjan Liebendörfer är rektor på Solberga by, författare och föreläsare,

Följ oss på Facebook och Instagram!

https://www.facebook.com/solbergaby

Instagram: @solbergaby

http://www.solbergaby.se

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s