En hyllning till min lärarvardag

Tre dagar till deadline. En deadline jag själv har anmält mig till. En deadline jag redan hört av mig till bloggens initiativtagare om för att be om att få skjuta upp och sedan skjutit upp. Jag har vetat om uppgiften väldigt länge och ändå är klockan mer än midnatt när jag skriver dessa rader. Jag beter mig  precis som en del av de där eleverna jag vänder ut och in på mig själv för att kunna hjälpa vidare. Uppenbarligen kan jag själv bete mig likadant just i en sådan här situation. En paradox, samtidigt en nyttig insikt.

I datorn har jag fyra oavslutade blogginläggsmanus om skolutvecklingsprojekt och undervisningsidéer att dela med mig av, men jag får inte till dem. Jag har nämligen just nu ingen levande relation till  varken elever, projekt eller idéer eftersom jag föräldraledig. Jag är liksom inte lärare på riktigt just nu. Så jag börjar om.

Jag börjar om med en hyllning till den vardag som snart blir min igen. I detta inlägg vill jag lista allt jag ser fram emot i min yrkesvardag. För i januari är jag tillbaka efter nästan ett helt  år hemma, och även om det är med  vemod jag säger adjö till min föräldraledighet så finns det saker som smäller högt med det yrke jag examinerades till för mer än 10 år sedan. Ett urval av saker som skulle få mig att välja samma yrke, om och om igen.

  1. Att med gott om tid kunna planera lektioner, arbetsområden och kurser. Det är för mig som att slå in julklappar till eleverna. Att få bryta ned ämnet och kursens centrala innehåll och kritiska aspekter till meningsskapande innehåll utifrån elevernas intressen och förkunskaper är inte bara oändligt spännande utan också viktigt och tidskrävande. Att få skapa såväl autencitet och delaktighet i lärandet är både utmanande och stimulerande och den grund jag står på.
  2. Att öppna dörren till klassrummet och veta att vi har 90 minuters hårt arbete framför oss.
  3. Att där i klassrummet leda en lektion som tar oss exakt dit jag vill. Lektioner som i kursen sociologi t.ex. får elever att närma sig vardagslivet med nya ögon, ge eleverna kunskaper i teorier och begrepp för fenomen de själva känner till och kanske erfarit. Lektioner som i svenska innebär att elever förmår utveckla sitt skrivande, sitt läsande och sitt språk. Tillsammans diskutera litteratur och olika texter. Lektioner som i samhällskunskap gör elever källkritiska och kompetenta i politik, ekonomi och sociala frågor.
  4. Att där i klassrummet tappa tråden men uppleva magin i att en lektion kan ta en helt annan väg. Magin där jag i elevers subtila responser lyckas hålla en klass trollbunden. När deras reaktioner styr mig, när deras ansiktsuttryck får mig att välja nästa steg i exempelvis en föreläsning utan att jag riktigt kan formulera det med ord. Stunder där jag är så lyhörd och öppen att alla deras reaktioner styr vad jag ska prata om i nästa minut, och jag förmår ta vägen som de leder mig in på. Givetvis vet jag vilket lärande det ska mynna ut i, men eleverna styr mig och inte tvärtom. Det är en del av min didaktiska kompetens som är svår att artikulera och som måste upplevas. Stunder när jag har modet att släppa kontrollen, men ändå känna att jag besitter förmågan att tydligt kunna styra eleverna i kulisserna, det vill säga när min röda tråd tillåts en extra ögla med eleverna ibland.
  5. Att hålla en lektion som går helt åt skogen, men där jag vet att jag får tröst av mina kollegor i nästa stund. Där den ovärderliga kollegiala famnen är självklar bakom arbetsrummets dörr. Den kollegiala trösten och stödet är lika ovärderligt som det kollegiala samarbetet. Den känslan av förståelse och samhörighet möjliggör mig som lärare
  6. Att bevittna 60 ögon som andäktigt ser rörlig bild, oavsett om det är ett klipp eller längre sekvenser är lika fascinerande varje gång. Att den rörliga bilden är så fängslande.
  7. Att i närmast total tystnad se 30 böjda nackar över en skrivning där jag nästan kan ta på den samlade kunskapen.
  8. Att lyssna till tystnaden i ett läsande klassrum.
  9. Att lyssna till ljudet av hårt arbete som sätter igång. Ljudet av resultatet av det lästa och talade ordet.
  10. Att slå min dagliga lov genom skolbiblioteket och där bli stoppad av en elev som viskande ber om att att få ett lästips och då ha ett tips.

Lärare alltså. Att jobba med framtiden. Att med ordet i tal och skrift utbilda och fostra demokratiska och källkritiska medborgare väl rustade att möta livet. Vad kan vara finare än att få jobba med det?

Ulrika Bergenfeldt

Gymnasielärare i samhällskunskap, sociologi och svenska på Stagneliusskolan i Kalmar

 

Twitter: @UBergenfeldt

Blogg: www.larandeforlivet.blogspot.se

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s