En hyllning till min lärarvardag

Tre dagar till deadline. En deadline jag själv har anmält mig till. En deadline jag redan hört av mig till bloggens initiativtagare om för att be om att få skjuta upp och sedan skjutit upp. Jag har vetat om uppgiften väldigt länge och ändå är klockan mer än midnatt när jag skriver dessa rader. Jag beter mig  precis som en del av de där eleverna jag vänder ut och in på mig själv för att kunna hjälpa vidare. Uppenbarligen kan jag själv bete mig likadant just i en sådan här situation. En paradox, samtidigt en nyttig insikt.

I datorn har jag fyra oavslutade blogginläggsmanus om skolutvecklingsprojekt och undervisningsidéer att dela med mig av, men jag får inte till dem. Jag har nämligen just nu ingen levande relation till  varken elever, projekt eller idéer eftersom jag föräldraledig. Jag är liksom inte lärare på riktigt just nu. Så jag börjar om.

Jag börjar om med en hyllning till den vardag som snart blir min igen. I detta inlägg vill jag lista allt jag ser fram emot i min yrkesvardag. För i januari är jag tillbaka efter nästan ett helt  år hemma, och även om det är med  vemod jag säger adjö till min föräldraledighet så finns det saker som smäller högt med det yrke jag examinerades till för mer än 10 år sedan. Ett urval av saker som skulle få mig att välja samma yrke, om och om igen.

  1. Att med gott om tid kunna planera lektioner, arbetsområden och kurser. Det är för mig som att slå in julklappar till eleverna. Att få bryta ned ämnet och kursens centrala innehåll och kritiska aspekter till meningsskapande innehåll utifrån elevernas intressen och förkunskaper är inte bara oändligt spännande utan också viktigt och tidskrävande. Att få skapa såväl autencitet och delaktighet i lärandet är både utmanande och stimulerande och den grund jag står på.
  2. Att öppna dörren till klassrummet och veta att vi har 90 minuters hårt arbete framför oss.
  3. Att där i klassrummet leda en lektion som tar oss exakt dit jag vill. Lektioner som i kursen sociologi t.ex. får elever att närma sig vardagslivet med nya ögon, ge eleverna kunskaper i teorier och begrepp för fenomen de själva känner till och kanske erfarit. Lektioner som i svenska innebär att elever förmår utveckla sitt skrivande, sitt läsande och sitt språk. Tillsammans diskutera litteratur och olika texter. Lektioner som i samhällskunskap gör elever källkritiska och kompetenta i politik, ekonomi och sociala frågor.
  4. Att där i klassrummet tappa tråden men uppleva magin i att en lektion kan ta en helt annan väg. Magin där jag i elevers subtila responser lyckas hålla en klass trollbunden. När deras reaktioner styr mig, när deras ansiktsuttryck får mig att välja nästa steg i exempelvis en föreläsning utan att jag riktigt kan formulera det med ord. Stunder där jag är så lyhörd och öppen att alla deras reaktioner styr vad jag ska prata om i nästa minut, och jag förmår ta vägen som de leder mig in på. Givetvis vet jag vilket lärande det ska mynna ut i, men eleverna styr mig och inte tvärtom. Det är en del av min didaktiska kompetens som är svår att artikulera och som måste upplevas. Stunder när jag har modet att släppa kontrollen, men ändå känna att jag besitter förmågan att tydligt kunna styra eleverna i kulisserna, det vill säga när min röda tråd tillåts en extra ögla med eleverna ibland.
  5. Att hålla en lektion som går helt åt skogen, men där jag vet att jag får tröst av mina kollegor i nästa stund. Där den ovärderliga kollegiala famnen är självklar bakom arbetsrummets dörr. Den kollegiala trösten och stödet är lika ovärderligt som det kollegiala samarbetet. Den känslan av förståelse och samhörighet möjliggör mig som lärare
  6. Att bevittna 60 ögon som andäktigt ser rörlig bild, oavsett om det är ett klipp eller längre sekvenser är lika fascinerande varje gång. Att den rörliga bilden är så fängslande.
  7. Att i närmast total tystnad se 30 böjda nackar över en skrivning där jag nästan kan ta på den samlade kunskapen.
  8. Att lyssna till tystnaden i ett läsande klassrum.
  9. Att lyssna till ljudet av hårt arbete som sätter igång. Ljudet av resultatet av det lästa och talade ordet.
  10. Att slå min dagliga lov genom skolbiblioteket och där bli stoppad av en elev som viskande ber om att att få ett lästips och då ha ett tips.

Lärare alltså. Att jobba med framtiden. Att med ordet i tal och skrift utbilda och fostra demokratiska och källkritiska medborgare väl rustade att möta livet. Vad kan vara finare än att få jobba med det?

Ulrika Bergenfeldt

Gymnasielärare i samhällskunskap, sociologi och svenska på Stagneliusskolan i Kalmar

 

Twitter: @UBergenfeldt

Blogg: www.larandeforlivet.blogspot.se

Annonser

Studier … Alla har sin väg

Studier tar för de allra flesta upp en större del av livet och börjar hösten när man fyllt 7 år och för de allra flesta upp en bit över det att man fyllt 20. Jag är nu 24 och börjar lida mot slutet av min egna studietid. Idag studerar jag på Chalmers, driver eget och jobbar på SmartStudies. Jag vill i egenskap av privatlärare dela med mig av något som för mig fungerar. Något som också genomsyrar den stora skillnad jag gjort för mina elever i den läxhjälp jag undervisat i.

Lyssna – På andra och på dig själv

Man ska göra på ett visst sätt … för alla gör så. Det är ett argument jag hört allt för ofta. Jag håller absolut med om att man bör lyssna på andra (liksom jag hoppas ni tar in det jag kommer berätta här). Men det man ser är att man lätt glömmer bort att lyssna på sig själv. Det kan låta klyschigt, men det tar tid att komma på vad man själv vill. Låt inte andras tankar om hur du ska göra ÖVERRÖSTA dina icke-ännu-färdiga-idéer om hur du vill göra.

Jag har hört att jag har dyslexi, att jag är ”träningskillen” och att jag inte kan sitta still. Förväntningarna på mig har varit låga och har egentligen aldrig strävat efter att nå de höge nivåerna i mina egna studier. Detta var den bild jag fick höra dag in och dag ut. Det var den jag blev. Inte den jag var. Jag ville mer …

Det var en sommaren innan jag började gymnasiet saker tog fart. Jag bestämde mig för att jag kommer att klara detta. Jag kände inom mig att jag skulle klara det – även om andra redan bestämt sig för vad jag är och hur jag ska klara mig. Idag driver jag eget företag på heltid, jobbar som privatlärare och studerar en civilingenjörsutbildning – något som egentligen klassas som heltid.

Resan som hade börjat sommaren innan gymnasiet tog många oväntade vändningar och vägen har inte varit helt rak. Men jag har ända sedan dess lyssnat mer på mig själv än andra. Jag har skapat en bild av vad som är min verklighet och anpassat annat efter det. Jag studerar nu mycket mer effektivt, på mitt sätt.

Mitt sätt

Det jag kallar för ”mitt sätt” är en något annorlunda väg och en väg jag inte rekommenderar er att kopiera. Men det kan fungera som ett exempel på vad man hade kunnat göra. Kommer här framför allt fokusera på eftergymnasiala studierna:

  • Dag 1 kollar jag på alla gamla prov som finns för att förstå vad det är kursen handlar om och vad läraren tycker är extra viktigt. Skapar också en förståelse för hur kurslitteraturen kan omvandlas till frågor.
  • Samma dag går jag direkt över till en sammanfattning för att få en övergripande koll av hela kursen. Läser denna flera gånger och memorerar mer eller mindre allt.
  • Inte förrän hela sammanfattningen sitter börjar jag gå över till kursboken. De delar jag känner att jag vill läsa mer om dyker jag ner i.
  • Därefter går jag gärna tillbaka till gamla prov och försöker lösa dem. Då märker man tydligt vad man kan och inte.

Alternativet är att börja med föreläsningar och för varje vecka få en lite större inblick i kursen. Och att sedan knyta ihop allt.

… Poängen

Det är inget unikt med ”mitt sätt”, det är inte heller något jag starkt rekommenderar till andra. Min poäng är att alla har sin väg och du ska lyssna mer på dig själv än att följa andras väg bara för att.