Kemi och Puppet Pals, funkar det…….?

Jodå, det fungerar att kombinera detta.
Jag har en 6:a och vi har arbetat ett tag med periodiska systemet och dess uppbyggnad, grundämnen och deras egenskaper, atomer och deras uppbyggnad, vardagskemi och kemikalier i hemmet.
I fredags började vi arbetet med att göra film på Puppet Pals om just grundämnen.

Eleverna skulle arbeta i par och de fick själv välja en kamrat som de klarar att arbeta med. De letade upp appen Puppet Pals på sin iPad och utforskade där ett tag. Därefter startade de sitt arbete.
De valde tillsammans ett eller fler grundämnen som de tyckte verkade spännande. Sen var det dags att söka fakta. Vi bestämde att detta behövde vara med: grundämnets namn, kemiska beteckning och placering i det periodiska systemet, ämnets egenskaper, var man kan hitta det i naturen, vad det används till och hur och slutligen något annat spännande, häftigt eller annat om ämnet.

När det var klart, var det dags att skriva manus(annars blir det ju ingen film). All fakta ska finnas med i filmen och sen var det fritt fram hur man la upp arbetet. De skrev så pennan den glödde och många fina manus skapades. De provläste,testade sej fram och bestämde berättarröster eller vem som skulle säga vad innan det var dags att börja skapa film.
Helhjärtat kastade de sej in i arbetet. Miljöer och figurer skapades och deras röster lades till. Några omtagningar blev det allt, men efterhand var de nöjda och kunde säga att ”vår film är klar”.

Paren redovisade i lottad turordning. De gick stolta fram, kopplade in sin iPad i smartboarden och visade sin film om just deras grundämnen. Många olika grundämnen fick vi lära oss om och i väldigt olika filmer.

Så för att återkoppla till början, så fungerade detta alldeles utmärkt. Eleverna tränade en massa olika förmågor som faktasökning, skriva en text och ge feedback på den och den muntliga delen när talet skulle kopplas till filmen. De fördjupade även kunskapen om grundämnen och kunna förklara vad ämnen används till o.s.v. Sist men inte minst, så hade de jättekul under tiden och lustfyllt gör ju nytta för inlärningen.

Prova gärna och lycka till!

Louise Karlsson, Västra Berga skola i Helsingborg

Litteraturen och jag.

Att välkomna nya elever till gymnasiet är spännande men också ett hårt arbete. Eleverna har lämnat den skola där de oftast gått i flera år. Där har de varit trygga och haft sina roller, och vetat vilka sociala koder som gällt. I den nya gymnasieklassen samsas vitt skilda skolerfarenheter, kunskapsnivåer och förväntningar och den nya klassen ska ta sig an gymnasiets kurssystem, frihet, ansvar och krav.

Ämnet svenskas, som är det jag undervisar mest, kurs i år ett är mycket av en färdighetskurs. Skolverket liknade den en gång, på en dragning jag var på, vid en verktygslåda och jag kan hålla med om det. Kursen innehåller produktion av olika texter, lite språksociologi, språkriktighet, retorik och litteratur. Kort sagt lite av väldigt mycket. Samtidigt är det just i ettan man sätter samtalsklimat, relationer och arbetssätt. I mitt ämneslag har vi pratat mycket om detta. Om kursens ytliga svårighet i kombination med att vi så snabbt som möjligt vill lära känna eleverna få dem att tycka svenska är spännande och samtidigt sätta igång kunskapsprocesser som ska kunna utvecklas under de tre år de kommer att vara på skolan.

Vi har landat i ett introduktionspaket som vi kallat Litteraturen och jag. Ett tema som rör sig över höstterminens 5-6 veckor och eftersom vi upplever att de faller så väl ut tänkte jag dela med mig av temats upplägg här.

Det första vi gör är att titta på filmen The Fantastic Flying Books of Mr Morris Lessmore. Det är en fantastisk tecknad, stum, kortfilm som går att tolka lite på olika sätt. Filmen är briljant att använda i undervisning eftersom den är 15 minuter lång och även om den är tecknad är den så fint gjord att den brukar både fånga eleverna och starta bra diskussioner.

Efter att ha sett filmen får de diskutera filmens budskap är och olika specifika scener. Tillexempel finns det en scen i filmen där en bok (i filmen är böckerna levande) som är väldigt gammal och sliten faller samman och blir dödssjuk men huvudpersonen lyckas rädda boken genom att läsa dess historia. Bara den scenen brukar generera bra samtal om vad berättelser och litteratur är.

Rent praktiskt brukar jag dela in klassen i smågrupper och dela en google-presentation med dem och sedan be varje grupp skriva ner sin gruppdiskussions huvudtankar på var sin slide i presentationen På så vis synliggör jag fler röster i klassrummet än de som skulle höras vid tillexempel handuppräckning och alla gruppers tankar får lika stort utrymme och får tillfälle att kommenteras. Detta ger också utrymme att sätta klassens samtalsklimat i ett tidigt skede. Eftersom eleverna kommer att ha olika tolkningar och fokuserat på olika saker är det viktigt för mig som lärare att visa att alla röster och iakttagelser i samtalet är viktiga även om man missuppfattat något. Det är viktigt att signalera tidigt att det är okej att göra fel och missförstå.

Till nästa lektion får eleverna fundera ut en berättelse som påverkat dem starkt. Det kan vara en film, en skröna, en bok, sagor mormor berättade osv. Nästa lektionstillfälle använder vi dessa för att formulera en kort text som dels innehåller en kort sammanfattning av vad deras favoritberättelse handlar om och dels en reflektion om varför den betyder så mycket.

Här får jag som lärare möjlighet att se och kunna bedöma hur läsvana klassen är, vad de gillar för typer av berättelser men också hur väl de behärskar att skriva. Jag brukar ta in texterna och rätta dem språkligt men jag gör ingen mer bedömning. Däremot brukar de få delge varandra vad de skrivit om och naturligtvis måste de rätta sina språkfel och lämna in texten på nytt.

Nu går vi djupare i att träna tolkning av litteratur. På vår skola har vi läromedlet Svenska Impulser 1 och i den finns det i avsnittet om noveller två stycken i fulltext. Den ena är Jonas Karlsson Det andra målet, vilken för ändamålet är en bra liten text. Texten är skriven i andra person, den är kort och den innehåller tolkningssignaler som inte alla självklart uppfattar. Bland annat nämns förbigående ordet korplag. Det ger ju, för den som vet vad korpen är för fotbollsserie, signalen att huvudpersonen i novellen måste spela fotboll på den lägsta amatörnivån och att hen är vuxen. Du kan inte spela i korpen om du är barn. Detta vet dock inte alla och ger upphov till att diskutera att litteratur betyder olika saker för olika människor eftersom vi i mötet med litteraturen kommer från olika kontexter och erfarenheter. Även här delas eleverna in i grupper och de olika tolkningarna redovisas på slides som alla tar del av.

För att fördjupa insikten om att tolkningsarbete också handlar om att ställa frågor till texten och är lite av ett detektivarbete läser vi Strindbergs Ett halvt ark papper. Den finns också i fulltext i läroboken. Här introducerar jag den dramatiska kurvan, och vi ser om vi kan hitta den gemensamt i texten. Dessutom tittar vi även här på vad olika ord sänder för signaler. Texten är full av ord som kräver tolkning, sorgflor, turberkelfri, hyrkusk, frun, ja listan kan göras hur lång som helst.

Hittills har vi alltså tränat att föra samtal om och tolka litteratur och film och i och med det satt ett samtalsklimat i klassen där vi vågar göra fel och att många röster blir hörda. Vi har också fått gemensamma referenspunkter att återknyta till under året. Dessutom har vi tränat på att sammanfatta vad olika texter och berättelser handlar om, något som är grunden till att senare kunna referera, en färdighet som vi på vår skola sett aldrig kan tränas för lite. Att kunna kortfattat självständigt och tydligt sammanfatta det man läst krävs för att eleverna senare ska kunna bygga egna texter utifrån det lästa.

Det sista vi gör innan det är dags för momentets bedömningsuppgift är att läsa första kapitlet i Samantha Ellis roman Mina hjältinnor. Mina hjältinnor är en slags självbiografi där författaren genom att läsa om de romaner och sagor betytt mest för henne genom livet, resonerar kring varför de var viktiga då och hur hennes syn på dessa hjältinnor förändrats allt eftersom livet haft sin gång och hennes erfarenheter blivit rikare. Första kapitlet är en skildring av hur Ellis som liten drömde om att bli prinsessa och är fullt av olika litterära referenser såsom Lilla sjöjungfrun, Törnrosa,  och Rapunzel, som även eleverna är bekanta med.

Elevernas slutuppgift på temat blir att göra likadant som Ellis. Välja en barnsaga, film eller barnbok som de tyckte mycket om som barn och läsa/se om den och hur de tolkar samma berättelse idag. Uppgiften ser ut som nedan:

Mina hjältinnor

Vi har ju i klassen läst ett utdrag ur Samantha Ellis bok Mina hjältinnor. Du ska nu skriva en egen text om en barnbok du minns att du tyckte väldigt mycket om. Det är därför du har med dig den idag. Texten ska omfatta mellan 3000-6000 tecken och innehålla:

 

  • En inledning där du presenterar den barnbok du valt. Här ska läsaren presenteras och bli nyfiken på ämnet. Kanske också känna igen sig och lockas läsa vidare. ▢
  • Barnperspektivet. Beskriv vad du minns av boken som barn. Hur gammal var du när ni läste den? I vilket sammanhang? Vem var du då? Hur mådde du när du läste den. Vad handlade den om, för dig? Varför tyckte du om den? ▢
  • Tonårsperspektivet. Nu när du läst om den, hur har boken förändrats? Var boken den samma? Kom känslan tillbaka? Upptäckte du något nytt? Beskriv… ▢
  • En sammanfattning. Vad hade förändrats och vad du tror det beror på. ▢
  • En avslutning. ▢

 

Rutan är en kryss ruta som eleverna kan kryssa i om de anser sig ha fått med det som står. Vi har också, innan eleverna fått sätta igång med sina texter, gått vi också igenom noga vad som kommer att bedömas. Något som också är viktigt för att eleverna ska förstå vad som krävs för att lyckas. Du hittar aspekterna nedan:

  1. Innehåll:
  • Hur väl din barnboks innehåll redovisas och tolkas
  • Hur väl barn och tonårsperspektivet finns med.

2. Dispostion:

  • Hur väl texten hänger ihop.
  • Inledningen och avslutningens kvalitet.
  • Styckeindelning och dess balans
  • Att texten är mellan 3000-6000 tecken.

3. Språk och stil.

  • Att språket följer skriftspråkets normer.
  • Meningsbyggnadens kvalitet.
  • Språklig variation. Att meningarna är olika långa. Hur väl du varierar dina ord.
  1. Helhetsbedömning:
  • Hur väl texten följer uppgiftens instruktion.
  • Hur väl texten fungerar att läsa av den som inte tagit del av uppgiftsinstruktionen. Alltså att texten är självbärande

På vår skola är vi väldigt nöjda med elevernas resultat på uppgiften som bedöms utifrån en matris grundat på aspektena ovan. Vi tycker också att vi får till bra samtal om litteratur och lyckas sända signaler om att litteratur är viktigt, men också att litteratur kan betyda olika saker för oss under olika perioder i livet. Dessutom tränar vi eleverna på att referera och kunna skapa texter genom att förhålla sig till andra källor än bara sina egna tankar, något som är ett kunskapskrav i Svenska 1.

//Karin Berg

 

 

 

Egen härd…

Flera av mina äldre kvinnliga släktingar, de flesta numera bortgångna, var skickliga i handarbete. De stickade för husbehov (ullsockor nöttes snabbt och fötterna var många), virkade sängöverkast och dukar och de broderade korsstygn och fritt broderi. Min faster lantbrukarhustrun broderade bonader. Många bonader med ordspråk hann hon med mellan mjölkningarna och allt annat hushållsarbete. Klassikern Egen härd är guld värd är den jag minns bäst. Vad en härd var tror jag inte att jag som barn förstod, och även om jag gjort det, så hade jag nog behövt få den överförda betydelsen av ordspråket förklarad för mig. Vaddå eldstad? Guld värd?

hands-675899_1280

 

Den egna härden, det vill säga hemmet, platsen på jorden som man kan kalla sin, är en mänsklig rättighet. Att ha någonstans att bo, om än på enklaste sätt, är ett grundläggande behov för människor. En egen härd ger oss trygghet och stabilitet: en fast punkt i tillvaron, dit vi kan dra oss tillbaka. I hemmet kan vi vara oss själva och vi kan finna nöje och tillfredsställelse i att hålla vårt hem rent och prydligt. Det egna hemmet är också ett ansvar. Det kan också vara en källa till stolthet och kreativitet. I arbetslivet finns emellertid krafter som verkar för ökade flexibilitet; alltfler hipstrar arbetar med kontoret på fickan, alltså i telefonen, och arbetsgivares intresse för aktivitetsbaserade flexkontor, där ingen anställd har sin egen fasta plats förefaller bli vanligare. I detta blogginlägg är emellertid tesen den motsatta: Ge alla lärare som vill en egen härd! Den är – ta mig tusan – guld värd!

När jag började mitt lärarvärv på högstadiet för snart trettio år sedan hade lärare i allmänna ämnen varsitt litet skrivbord i arbetsrum som delades med sex-åtta kolleger. Ovanför skrivbordet fanns en hylla, där de böcker som användes dagligen stod. All bredvidläsningslitteratur, de flesta pärmar, ordböcker med mera förvarades hemma. Vi hade ingen telefon i arbetsrummen utan det fanns en gemensam för alla ändamål i lärarrummet, den lokal som numera oftast benämns personalrummet. Datorn? Skrivaren? Nej, dessa existerade ännu inte. Däremot hade jag en elektrisk skrivmaskin hemma, på vilken jag bland annat skrev mina prov. Lärares 35-timmars veckor var inte uppfunna utan lärare förväntades göra för- och efterarbete hemma. När vi befann oss i skolan bestod tiden främst av lektioner; vi ilade på femminutersraster mellan olika klassrum; vi bar böcker och annat material mellan salarna och ämnesinstitutionerna. Facklärare, som lärare i estetiskt-praktiska ämnen kallades på den tiden, hade ofta turen att ha en egen lektionssal tillika ämnesinstitution, där de kunde känna sig lite mer hemma och fick vara ensamma mellan lektionerna om de så önskade . För lärare av alla kategorier stod ämnet i centrum för lärargärningen. Något år innan jag lämnade grundskolan för gymnasiet började vi med hemklassrum för eleverna. Lärarna fortsatte på samma sätt som tidigare.

Man hade kunnat tro att nittiotalets gymnasieskola erbjöd bättre arbetsmiljö för lärare, men arbetsrummet visade sig vara väldigt likt det jag lämnade på högstadiet. Nu fanns dock en fast telefon på rummet att dela på och ovanför skrivbordet hade jag numera två hyllor. Tydligen ansågs det räcka, för nu fanns vissa skolledare som väntade sig att lärare skulle tillbringa många timmar, gärna trettiofem, på arbetsplatsen, men rymligare och mer ändamålsenliga arbetsrum fick inte lärarna. Springandet och stressen att hinna till klassrum i olika delar av en stor skola minskade inte, tvärtom. När jag tänker tillbaka känns det som om mitt nittiotal i skolan tillbringades på väg mellan Fordonsprogrammets och naturvetarnas korridorer – i varsin ände av skolbyggnaden. Tur att jag hade slutat röka: det hade jag aldrig hunnit med.

Tanken att något annat var möjligt än detta evinnerliga rännande slog mig aldrig. För visst var det självklart att elevernas arbetsmiljöbehov gick före mina? Förstås, för vi införde ju hemklassrum för dem även i gymnasiet. I en stor skola som min medförde det att många elever kunde vistas stor del av tiden i skolan på ett begränsat område; tryggt kanske, men inte särskilt bra för interaktion och samvaro mellan elever från olika program.

I mitt nuvarande arbetsrum, ett gammalt elevgrupprum med bristfällig ljudisolering, har vi vistats sex personer under många år. Utrymmet vi förfogar över kan inte inrymma trivselytor av något slag, men just vi (som ingår i NA-programmets arbetslag) har förmånen att sedan gammalt förfoga över två hela korridorer med bra biytor (tack vare mycket stora NO-ämnesinstitutioner – skolan byggdes på åttiotalet då ämnena var centrala), som eget pentry och matplats. Vi har också ett eget fikarum. Jag som är humanist har emellertid långt till mina ämnesdomäner, och en av följderna av programskolan för mig är alltså att samverkan med ämneskolleger rent logistiskt påverkas negativt.

Sedan några år har jag funderat över hur mitt personliga mående har påverkats av att inte på riktigt känna att här hör jag hemma – rent fysiskt på min arbetsplats. Massor av tjänsteår men aldrig en egen härd… På Twitter där jag är aktiv fick jag kontakter med lärare på högre stadier som faktiskt hade egna klassrum och ämnesklassrum. Att som ämneslärare få en egen sal var faktiskt inte omöjligt! Under ett läsår arbetade jag som resurslärare åt en annan lärare som både har eget arbetsrum (endast något mindre än mitt som jag delar med flera) och eget klassrum! Jag insåg att det verkligen var tänkbart även på min skola. Jag såg nya pedagogiska möjligheter öppna sig!

Under min utbildning till SVA-lärare som jag nyligen slutförde läste och diskuterade vi hur skolans lokaler kan främja samverkan och lärande för andraspråkselever. Kolleger visade i sociala medier exempel på hur klassrummens väggar kunde användas för stöttning bland annat genom att planscher, kartor, elevarbeten och annat fanns synliga, men också möjliggjorde att de flerspråkiga elevernas språk och kulturer kunde lyftas fram visuellt. Jag såg fina exempel på hur whiteboarden kunde användas för lektionsstruktur på ett sätt som är svårgörligt när ämnesläraren skall byta klassrum på fem minuter. Så ville jag också ha det!

Vår schemaläggare lyckades! Detta läsår har jag ett eget klassrum: litet och med gamla möbler (som eleverna tycker är hårda) men likvärdigt utrustat som andra salar. Det ligger vackert till med grönområden utanför fönstren utan störande insyn (eller utsyn). Jag har fått plats för en boksnurra där eleverna kan hitta läsvärda romaner och bredvidläsningsböcker, som bibliotekarien byter ut vid behov. Böcker får på så sätt en mer central plats i verksamheten. Jag har skåp där jag kan förvara eget material och elevmaterial. Och väggarna har vi tillsammans börjat fylla med pedagogiskt material och elevarbeten. Just nu arbetar några av eleverna i årskurs 1 med en stor plansch där deras språk och namn finns representerade, skrivna med respektive språks skriftsystem. Det finns många språk i gruppen: ryska, somaliska, azerbajdzjandska, dari, tigrinja, franska, portugisiska, arabiska med flera. I årskurs 3 förbereder vi att hänga upp elevernas skriftliga porträtt av författare från deras hemländer eller språkområden. Själv producerar jag Canva-planscher som kan fungera stöttande för andraspråkseleverna. Vad jag tillsammans med SVA-elever från skolans samtliga studieförberedande program alltså håller på att konkretisera är ett ämnesrum för svenska som andraspråk, tillika ett arbetsrum för mig. Jag känner en ny arbetslust och pedagogisk inspiration över att ordna bänkarna som passar för kommande lektion; jag hinner förbereda instruktioner på tavlan före lektionspassen vilket ger snabb lektionsstart och tydlighet för eleverna; därtill känner jag glädje och stolthet över att få chansen att själv påverka vår arbetsmiljö, om än med liten budget. Jag som egentligen aldrig särskilt brytt mig om utseendet på skolans inventarier tycker plötsligt att det är fint med gardiner och jag upptäcker att jag går och rättar till dem då och då.

Jonas Linderoth berättar i Lärarens återkomst (länken går till debattartikeln), den pedagogiska bok som debatteras mest just nu – läs den – om hur de konstruktivistiskt influerade reformerna under nittiotalet kommit att påverka skolans väsen på skilda plan. En av förändringarna han resonerar kring är hur skolämnena kommit i skymundan för arbetslagsarbete och tematiskt ämnesöverskridande arbete. Han skriver:

Meningsfull interaktion i en grupp sker ofta kring det som man har gemensamt. (—) I ett arbetslag som samlar lärare med väldigt skilda ämnen saknas ett gemensamt kunskapsfält. Det man delar är sina erfarenheter av eleverna. Deras trivsel och sociala aspekter av deras liv blir kollegernas minsta gemensamma nämnare som tillåter dem att ha en meningsfull kommunikation. Det betyder att ämnesinnehållet inte alltid får en naturlig plats i lärarens vardag. Skolan blir social omsorg med pedagogiska förtecken i stället för att vara pedagogisk omsorg med sociala förtecken.

Mitt klassrum blir nu ett ämnesrum men också en hemvist för mig vilket ger mig arbetsro och stimulans. Äntligen – en egen härd! En bonus är om det blir ett klassrum som av eleverna uppfattas som en lugn plats för undervisning. Men till detta bidrar bara något lite miljön: det är vad vi gör i klassrummet som kan göra skillnad för elevernas lärande.

img_4942