Att arbeta med The Sims

Många har hört av sig och vill veta hur jag har arbetat med The Sims i min klass som var en 5:a förra läsåret, så jag tänker nu delge er det.
Egentligen startade allt VT 2015, då jag bestämde mig för att inte använda läromedel i engelska. Detta har jag inte ångrat ett dugg. Jag har blivit friare i min planering och eleverna tycker det har blivit mycket mer variation.

I slutet av höstterminen  förra året läste jag om att Sara Bruun arbetade med The Sims på tyskan och på högstadiet. Min hjärnverksamhet gick igång direkt och jag började fundera på att man kanske skulle testa i en 5:a också. Sagt och gjort, jag kastade mig över detta och bestämde mig för att ge eleverna stort inflytande över planeringen. Vi tittade tillsammans i LGR11 så eleverna hade koll på vilka förmågor de ska träna på och vad de behöver kunna. Innan vi gick på jullov, delade jag in dem i grupper och de fick skriva en lista på hur de ville arbeta med The Sims. Jag fick in massor med förslag som t.ex. vi måste lära oss fler nya ord, vi måste träna på att skriva meningar, vi kan arbeta i par, vi måste prata engelska o.s.v. Därefter började jag planera upp arbetet och jag använde mig såklart av elevernas tankar och idéer.

När vi startade vårterminen 2016, fick eleverna önska en eller två som de kände de kunde arbeta bra med och därefter gjorde jag paren.
Första delen av arbete gick till så här: De spelade The Sims, skapade sina ”gubbar” och världar och samlade engelska ord i ett skrivhäfte under tiden(jag satte upp minimum antal ord som man skulle samla ihop på varje lektion). Efter ett par lektioner, samlade vi ihop allas ord när de väl översatt dem. Jag gjorde en gemensam ordlista på Quizlet som alla skrev in sina  ord i, så det fylldes på väldigt snabbt. Därefter tränade paren på orden på alla olika sätt som man kan inne på Quizlet.
Här någonstans stannade jag upp och ville att de skulle utvärdera arbetet de gjort hittills. Det gjorde vi i verktyget Padlet och jag ville de skulle fundera på om de lärde sig något, om vi skulle fortsätta arbetet och om det var något de ville ändra på. Det var nästan enhälligt att vi skulle fortsätta och att de tyckte att de lärde sig.
Sen upprepade vi proceduren, men gjorde istället korsord inne på Skolplus av våra nya ord. När de var klara, så tränade de på varandras korsord.

Andra delen: De fortsatte spela och samla ord, men efter några lektioner började vi fokusera på att använda orden i meningar. De fick ett antal lektioner till att träna på att skriva om sina gubbar och sin värld. De hjälptes åt i paren och de använde vår Quizlet-lista m.m. Vi satte en dag när de skulle visa vad de lärt sig och fram till dess tränade vi på att skriva på lektionstid. Dagen vi bestämt visste de att de enskilt skulle skriva om sina världar och att jag skulle bedöma detta. Jag samlade in allas små berättelser och resultaten var fantastiska.

Tredje delen: De fortsatte spela några lektioner(och att samla ord), men sen satte vi fokus på att de skulle kunna presentera sina gubbar och sin värld muntligt inför klassen(detta gjorde de i par). Vi hjälptes åt att hitta tips på hur man kan förbereda sig och träna till detta. Bl.a.  gjorde de mindmaps på vad de skulle ha med i sin presentation, fördelade vem som skulle säga vad och sen tränade de på lektionstid och pratade engelska för fullt. När dagen vi bestämde för redovisningar närmade sig, plockade vi fram talarstolen och de tränade med den också.
På själva redovisningsdagen kopplade paren in sina Ipads till Smartboarden för att vi skulle kunna se deras världar, rullade fram talarstolen och började sin muntliga presentation på engelska. De visste även sen innan att jag skulle sitta och anteckna och bedöma dem under tiden. Även här gjorde de ett härligt jobb.

Vi gjorde en skriftlig och enskild slututvärdering i slutet av terminen. Eleverna tyckte det var jättekul att arbeta så här, de tyckte det var stor variation, de kände att de var säkrare både på att skriva och att prata engelska och de kände att de hade varit delaktiga i hela processen. ”Vi ska väl inte sluta jobba så här?!”

Jag som pedagog känner att det varit en fantastisk termin och det ska tilläggas att vi inte har arbetat med The Sims på alla veckans lektioner utan gjort andra saker också. Variation är viktigt.

Eleverna har varit motiverade, de har tyckt det varit lustfyllt och jag känner att alla utvecklats mycket i detta oavsett vilken nivå de befinner sig på.
Något av det bästa var nog ändå när en elev som har lite svårt med engelskan och har tyckt det varit jobbigt med ämnet, kom och sa: ”Louise, jag har aldrig tyckt om engelska, men denna termin har jag längtat efter lektionerna. Vi måste bara fortsätta arbeta så här”

Jag har lärt mig att man måste våga lyssna på eleverna och ta in dem mycket mer i planeringen. Så alla ni som funderar på något liknande arbetssätt, till er säger jag bara: Gör det!

Tack för mig och hoppas ni har glädje av detta och att ni kan plocka något ur det.
Louise Karlsson, Västra Berga skola, Helsingborg

Annonser

Att arbeta med The Sims

Många har hört av sig och vill veta hur jag har arbetat med The Sims i min klass som var en 5:a förra läsåret, så jag tänker delge er det nu.
Egentligen startade allt VT 2015, då jag bestämde mig för att inte använda läromedel i engelska. Detta har jag inte ångrat ett dugg. Jag har blivit friare i min planering och eleverna tycker det har blivit mycket mer variation.

I slutet av höstterminen  förra året läste jag om att Sara Bruun arbetade med The Sims på tyskan och på högstadiet. Min hjärnverksamhet gick igång direkt och jag började fundera på att man kanske skulle testa i en 5:a också. Sagt och gjort, jag kastade mig över detta och bestämde mig för att ge eleverna stort inflytande över planeringen. Vi tittade tillsammans i LGR11 så eleverna hade koll på vilka förmågor de ska träna på och vad de behöver kunna. Innan vi gick på jullov, delade jag in dem i grupper och de fick skriva en lista på hur de ville arbeta med The Sims. Jag fick in massor med förslag som t.ex. vi måste lära oss fler nya ord, vi måste träna på att skriva meningar, vi kan arbeta i par, vi måste prata engelska o.s.v. Därefter började jag planera upp arbetet och jag använde mig såklart av elevernas tankar och idéer.

När vi startade vårterminen 2016, fick eleverna önska en eller två som de kände de kunde arbeta bra med och därefter gjorde jag paren.
Första delen av arbete gick till så här: De spelade The Sims, skapade sina ”gubbar” och världar och samlade engelska ord i ett skrivhäfte under tiden(jag satte upp minimum antal ord som man skulle samla ihop på varje lektion). Efter ett par lektioner, samlade vi ihop allas ord när de väl översatt dem. Jag gjorde en gemensam ordlista på Quizlet som alla skrev in sina  ord i, så det fylldes på väldigt snabbt. Därefter tränade paren på orden på alla olika sätt som man kan inne på Quizlet.
Här någonstans stannade jag upp och ville att de skulle utvärdera arbetet de gjort hittills. Det gjorde vi i verktyget Padlet och jag ville de skulle fundera på om de lärde sig något, om vi skulle fortsätta arbetet och om det var något de ville ändra på. Det var nästan enhälligt att vi skulle fortsätta och att de tyckte att de lärde sig.
Sen upprepade vi proceduren, men gjorde istället korsord inne på Skolplus av våra nya ord. När de var klara, så tränade de på varandras korsord.

Andra delen: De fortsatte spela och samla ord, men efter några lektioner började vi fokusera på att använda orden i meningar. De fick ett antal lektioner till att träna på att skriva om sina gubbar och sin värld. De hjälptes åt i paren och de använde vår Quizlet-lista m.m. Vi satte en dag när de skulle visa vad de lärt sig och fram till dess tränade vi på att skriva på lektionstid. Dagen vi bestämt visste de att de enskilt skulle skriva om sina världar och att jag skulle bedöma detta. Jag samlade in allas små berättelser och resultaten var fantastiska.

Tredje delen: De fortsatte spela några lektionen, men sen satte vi fokus på att de skulle kunna presentera sina gubbar och sin värld muntligt inför klassen(detta gjorde de i par). Vi hjälptes åt att hitta tips på hur man kan förbereda sig och träna till detta. Bl.a.  gjorde de mindmaps på vad de skulle ha med i sin presentation, fördelade vem som skulle säga vad och sen tränade de på lektionstid och pratade engelska för fullt. När dagen vi bestämde för redovisningar närmade sig, plockade vi fram talarstolen och de tränade med den också.
På själva redovisningsdagen kopplade paren in sina Ipads till Smartboarden för att vi skulle kunna se deras världar, rullade fram talarstolen och började sin muntliga presentation på engelska. De visste även sen innan att jag skulle sitta och anteckna och bedöma dem under tiden. Även här gjorde de ett härligt jobb.

Vi gjorde en skriftlig och enskild slututvärdering i slutet av terminen. Eleverna tyckte det var jättekul att arbeta så här, de tyckte det var stor variation, de kände att de var säkrare både på att skriva och att prata engelska och de kände att de hade varit delaktiga i hela processen. ”Vi ska väl inte sluta jobba så här?!”

Jag som pedagog känner att det varit en fantastisk termin och det ska tilläggas att vi inte har arbetat med The Sims på alla veckans lektioner utan gjort andra saker också. Variation är viktigt.

Eleverna har varit motiverade, de har tyckt det varit lustfyllt och jag känner att alla utvecklats mycket i detta oavsett vilken nivå de befinner sig på.
Något av det bästa var nog ändå när en elev som har lite svårt med engelskan och har tyckt det varit jobbigt med ämnet, kom och sa: ”Louise, jag har aldrig tyckt om engelska, men denna termin har jag längtat efter lektionerna. Vi måste bara fortsätta arbeta så här”

Jag har lärt mig att man måste våga lyssna på eleverna och ta in dem mycket mer i planeringen. Så alla ni som funderar på något liknande arbetssätt, till er säger jag bara: Gör det!

Tack för mig och hoppas ni har glädje av detta och att ni kan plocka något ur det.
Louise Karlsson, Västra Berga skola, Helsingborg

En rektor i Almedalen

Jag kom just hem från Almedalsveckan.
Fem dagar av intensiva seminarier, samtal, möten och nätverkande är till ända och nu byter jag semesterfokus till att istället vara tyst, varva ner och vila både kropp och knopp. Men först vill jag dela några reflektioner här. 

IMG_1578På håll ser Almedalsveckan ut som ett enormt marknads- och mediajippo, förstår jag av kommentarer i sociala medier. Där frotterar sig ”eliten” med kändisjournalister, politiker och företagsledare i en ryggkliande rosévinsbubbla. Så kanske det är, den sidan av Almedalen är inte jag heller en del av, men det är också mycket mer!
Jag har varit med och arrangerat ett antal ”samtalspromenader”; walk´n´talks, med skolan i fokus, under Almedalsveckan. Ett litet, perifert arrangemang som varken syns i media eller drar massor av människor.
Det gör ingenting. För ett samtal, ett ömsesidigt nyfiket möte, blir precis lika bra och viktigt för dem som deltar oavsett hur många fler som finns runtomkring.

Så här tänker jag:
Min roll som rektor är i första hand ett uppdrag att skapa förutsättningar för lärande. Att sätta samman människor som gör varandra bättre; som med sina kompetenser och erfarenheter skapar den absolut bästa lärmiljön för eleverna, och som tar varje chans att ”läsa av” vilket lärande som faktiskt sker för att sedan, tillsammans, betrakta sitt eget upplägg, kanske skruva lite i detaljerna och därmed höja kvaliteten ännu lite till.

Min roll som rektor är också att peka ut en gemensam riktning. Att ställa frågorna som triggar motivation, ambition och reflektion hos mina medarbetare, och att samla all den kraft som finns där i en gemensam rörelse.

Då måste jag lyssna.
Jag måste på allvar lyssna in var mina medarbetare befinner sig. Hur de ser på sitt uppdrag, på sig själva, på sitt lärande, och hur de tänker om den där målbilden jag beskriver. Jag måste lyssna in ”kulturen” – det som inte sägs men ändå finns där, och jag måste, bildligt talat, rita kartan som beskriver var vi är idag och vart vi vill vara i morgon.

Det här är ju inget konstigt. Det är exakt samma process som behöver ske i samspelet mellan lärare och elever, och resultatet när vi lyckas är också direkt översättningsbart; människor som är trygga, sedda och hörda och därför i stor utsträckning är motiverade och mottagliga för nya perspektiv, nya insikter och ny eller fördjupad kunskap. Lärande.

Så tillbaka till Almedalen. Alla ”höjdarna” är där. Politiker, fackförbund, företagsledningar… Alla de som sitter på den formella beslutsmakten.
Men också alla vi andra. (Eller nja, inte alla förstås, men väldigt många!). Eleverna, föräldrarna, lärarna, företagarna, rektorerna, entreprenörerna; de frustrerade och de som är ganska nöjda. Och det fina med Almedalsveckan är möjligheten att dessa kan mötas!

I de walk´n´talks jag varit med och arrangerat har ledare från alla skolrelaterade fackförbund lyssnat på och promenerat sida vid sida med eldsjälsföräldrar som kämpar för barn med olika former av NPF.
Deras samtal ville aldrig ta slut.
VD:ar för utbildningsföretag har samtalat med 18-åringar som har dagsfärsk skolerfarenhet och tusen idéer om elevdelaktighet på riktigt.
Deras samtal ville aldrig ta slut.
Högskolestudenter har pratat med teaterdirektörer om kultur och kreativitet i skolan och riksdagspolitiker har lyssnat på förstelärare om digitaliseringens skolvardag.
Deras samtal ville heller aldrig ta slut.

Nybakade studenter och tunga beslutsfattare. Politiker, lärare och företagare. Vanliga människor, helt enkelt. Som under en timme om dagen la undan hierarkier och titlar och möttes i lärande, konstruktiva samtal om vår gemensamma arena; skolan.
Jag vet att de allihop tog med sig insikter, nya perspektiv och konkreta tankar om utvecklingsåtgärder därifrån. Det är också Almedalsveckan!

IMG_1581
Jag tappade rösten och kunde inte delta i samtalen själv under promenaderna.
Men jag kunde lyssna!
Och glädjen över att ha varit med och ”krattat i manegen” för att göra dessa möten och samtal möjliga räcker långt. För mig är det samma drivkraft som gör att jag varje dag älskar att gå till jobbet som rektor.
Jag skapar förutsättningar för lärande!

 

 

 

 

 

Jag, Ingela Netz, är förskolechef och rektor på Parkskolan i Salem.
Bloggare och skoldebattör på ingelanetz@wordpress.com och #Dinrektor på Youtube.
I Almedalen har jag arrangerat walk´n´talks som en del av #Skolvåren i samarbete med #FlerUnga.
Twitter: @thingelingela och @dinrektor

 

Vad elevrörelsen har lärt mig och varför alla gymnasier bör ha en elevkår.

För en månad sedan så tog jag studenten. Under hela min gymnasietid så har jag varit involverad i elevkåren på skolan. Elevkårsvärlden har bland annat gett mig mina bästa vänner och ovärderlig kunskap om ledarskap, ideellt engagemang och organisationsstruktur. Jag önskar att alla gymnasieelever skulle få chansen att engagera sig i en elevkår, men så är inte fallet idag.

En elevkår är en från skolan fristående organisation med eget årsmöte, styrelse och stadga. Ett elevråd är inrättat av skolledningen och styrs ofta i stor utsträckning av rektorn, och består av klassrepresentanter. En elevkår är alltså dels mycket friare än ett elevråd, men också mer demokratiskt eftersom att medlemsskap är frivilligt. Elevkårer kan bedriva verksamhet efter sina medlemmars önskemål och de olika elevkårernas aktivitet är därför väldigt varierande.

Att ha varit aktiv inom elevrörelsen och ha arrangerat egna årsmöten, varit på större årsmöten, träffa drivna unga och se hur en organisation på riktigt driver sina frågor har för mig varit mer viktig än att läsa på inför prov, på gott och ont. Elevkårer ger elever en mer givande skoltid och det vill jag att så många som möjligt ska ha.

Sveriges Elevkårers rapport “Här för att stanna” visar att både elever och rektorer tycker att elevkårer är viktiga. Jag tror att det beror på att elevkåren kan vara så mångsidig, flexibel och användbar för båda parter. En rektor kan enkelt nå ut till sina elever, och eleverna kan lättare påverka sin skolledning. Men en elevkårs aktivitet beror helt på vad dess medlemmar vill ha. Jag har sett elevkårer som bara arbetar med påverkan, medan andra bara arrangerar fester.

Elevkårer ger gymnasieelever erfarenhet av hur ett årsmöte fungerar, en inblick i hur en fackförening kan arbeta, en stabil grund att förhandla med både skolledning och externa parter, in ingång i civilsamhället och vänner för livet. Alla elevkårsaktiva som jag har pratat med har varit eniga om att det är mycket lättare att vara aktiv om de får hjälp och stöd av lärare och rektor. Det samarbetet är väldigt viktigt, det ger individer och grupper väldigt mycket och lyckas vi så kan vi tillsammans skapa en mer givande skoltid.

Därför vill jag att alla gymnasieskolor ska ha en elevkår.

Caspian Almerud

@CapsianAlmerud

Minska köttet i skolan för miljön

Från min barndom så kommer jag ihåg skolmåltiderna som en återkommande mardröm jag fick genomlida varje vardag. Maträtter som ingen säkert vet om de ens existerade utanför skolmatsalen.
Skinkfräs, lappskojs och en pyttipanna torrare än göteborgares ständiga ordvitshumor vattnade istället för min mun, nästan mina ögon till tårar.

Nu har det gått inte allt för lång tid sedan jag själv gick i skolan, men redan på tio år har skolmaten fått sig ett rejält uppsving.

Många kommuner försöker servera så mycket ekologisk mat som är möjligt med hänsyn till budget och kompetenta skolkockar och måltidsbiträden har ett outside the box-tänk.

Och tur är det, för det är många måltider som varje dag serveras i offentlig sektor, tre miljoner per dag och en stor del av dessa i våra skolor.

Lunchen är en jätte viktig del av skoldagen, inte bara ger den eleverna energi för dagen, och oberoende av samhällsklass så får alla elever möjlighet att äta en hälsosam och varierad kost.

Det finns även en pedagogiskt och en långsiktig folkhälsomässig tanke med skollunchen men dock finns det ett område där skolmaten har långt kvar att gå.

Och det är det miljömässiga tänket….

Elever i svenska skolan lär sig att det är miljövänligt att återvinna papper, att släcka lampan efter sig, och att man självklart inte ska åka bil till skolan.

Men att deras skollunch släpper ut minst lika mycket växthusgaser som bilfärden till skolan, och att en portion kött på tallriken kräver 2400 liter vatten (Så hög siffra att det låter orimligt) är något som varken de flesta elever eller personal är medveten om.

Att skolans största miljöbov inte är bilarna som kör eleverna dit, pappret vilket de använder för att rita utan faktiskt maten de äter till lunch är något som måste uppmärksammas av både elever, kökschefer och skolledning.

Runt om i landet har många skolor börjat med en köttfri dag i veckan, men det finns ännu mer effektiva vägar att gå. I kommunen Karlshamn har man nu tagit ett stort steg fram genom beslutet att vegetarisk mat ska vara normkost och inte specialkost, och flera skolor runt om i Sverige följer efter.

Att erbjuda både en vegetarisk rätt och en kötträtt till alla elever drar ner köttkonsumtionen drastiskt och ger även mer utrymme i budgeten till att inhandla ekologiska råvaror.

Forskarna är överens om att samhället står inför en klimatkatastrof om inget drastiskt görs, och här måste alla samhällsinstitutioner ta ansvar för att dra ner sina utsläpp, inte minst de svenska skolorna. Låt oss börja med skollunchen

Anslut er till uppropet för #vegonorm
https://www.facebook.com/vegonorm

1

 

Edward Williamson
Resurspedagog – Lärarstudent
Miljö och skoldebattör

 

Nyfiken eller nöjd?

Mina sex första skolår gick jag i en så kallad B-skola. Det betyder att 1-2, 3-4 och 5-6 delade klassrum och lärare.

Mina första starka minnen är när min bästa kompis Lena fick läsa högt utan att stava sig igenom orden före mig. Det tog hårt när jag tyckte att jag var minst lika duktig som henne.

Nästa minne kommer från 3an när nån elev fick förtroendet att sitta i frökens lägenhet och spela in nästa engelskalektion på en rullbandspelare. På så vis började min undervisning i engelska redan i trean.

Samma fröken läste högt ur en bok på fredagar och min absoluta favorit var ”Barnen från Frostmåfjället”. Nåde den som störde. Där la fröken grunden till mitt läsintresse som varit med mig genom livet.

Pelle Svanslös, Kittyböckerna, Hornblower och många, många fler slöks i en strid ström.

Hur ser det ut idag?

Läser barnen böcker eller är det ”sociala medier” som gäller? Det jag ser är ungar med en smartphone. Väldigt sällan med en bok.

För mig blev att läsa ett sätt att resa. Den resan gjorde jag inifrån mig själv. Det var jag som var regissör och huvudrollsinnehavare. Hjälte eller skurk. Och apropå inifrån mig själv. När jag passerade 60 för några år sedan fick jag en bamseinsikt som vände min upplevelse av livet på ända. Det var inte chefen idag eller pappa för 50 år sen som var/är ansvarig för min upplevelse av livet. Den skapar jag själv i varje sekund. Tänk om nån hade pratat om det när jag gick i 5an eller 8an.

Insikten har inneburit att det öppnats en ocean av möjligheter och den oceanen vill jag visa alla ungar i dagens skola. Istället för ”du duger inte” eller ”så kan du inte göra” vill jag peka på vilka oändliga möjligheter varje unge besitter när begränsningarna är raderade eller rättare sagt när barnen förstår hur vi faktiskt fungerar. Inifrån-ut.

Vara kvar där jag är eller göra resor inifrån utan hinder och krav?

Vad vill våra barn och i mitt fall barnbarn?

Iwan Karlsson.

Pappa till fem, morfar till fem