”Vad vill du säga med den där fjantiga bilden?”

När jag för några veckor sedan twittrade en bild på mig med texten ”Varje barn som kommer in i mitt klassrum ska känna sig sedd, hörd, trygg och glad. Jag är lärare för deras skull <3”, blev det ramaskri (och det var inte pga att jag skrev fel form av sedd, hörd, trygg och glad).  Jag är fortfarande väldigt osäker på varför det blev en twitterstorm på min lilla simpla sida, men tydligen var bilden på mitt huvud med klarblå himmel som bakgrund en bild som inte alls var lämplig för att symbolisera läraryrket och lärares uppgift. Även mitt fokus ifrågasattes, som att jag la all energi på relationer och struntade i kunskapsutvecklingen.

Observera att det bara var en enda tweet. Ni vet, ett sådant litet kompakt meddelande med begränsat antal tecken där man kan skriva en tanke utan att den tanken behöver utesluta andra tankar man har. 

Sedan den här händelsen har jag funderat en hel del. Vuxna människor som jobbar inom skolväsendet på olika sätt, kritiserar en ung lärare för ett enda tweet. Tror sig veta allt som den här unga läraren tycker och tänker, och anser sig ha rätten att bedöma den här unga läraren som en person som bygger upp bilden av läraren som en kompis eller ”livscoach”. Som en person som lägger upp en ”fjantig” bild som inte har med någonting att göra. Som en person som struntar i kunskapsutveckling och elevernas lärande. Som en person som tycker att det enda viktiga med läraryrket är goda relationer, resten är sak samma.

Jag säger det igen. Det var bara en enda tweet. Ni vet, ett sådant litet kompakt meddelande med begränsat antal tecken där man kan skriva en tanke utan att den tanken behöver utesluta andra tankar man har. 

Ska jag behöva försvara mig själv nu? Ska jag behöva försvara varför jag tycker att mina elever ska känna sig sedda, hörda, trygga och glada i mitt klassrum? Nej. Om man av någon anledning INTE tycker att eleverna ska känna sig sedda, hörda, trygga och glada – då tycker jag nog faktiskt inte att man bör vara lärare. Kanske bör man då gå till en livscoach som kan hjälpa en att hitta rätt…

Varför har vi behovet av att kritisera andra hela tiden? Kan inte en person få uttrycka sig utan att få påhopp? Det är en sak att säga att man inte håller med och förklara varför, och man kan absolut ge konstruktiv kritik om man nu känner att man måste uttrycka sin åsikt i alla sammanhang. Men hur kan det vara okej att när jag lägger upp en helt vanlig bild på mig där jag sträcker på mig, blundar och har känslan av ”det här är underbart” och ”åh vad jag älskar mitt jobb” (bilden har photoshopats så att den är väldigt ljus och har mycket kontrast och exponering, samt himlen bakom är klarblå), så är det plötsligt okej för andra att säga att bilden på mig är ”fjantig” och ”får en att dra efter andan på ett negativt sätt”? Det är inte konstruktiv kritik. I mina öron är det en kränkning eftersom det är jag på bilden och det är jag som förminskas av dessa människor.

Jag är inte upprörd över vad som skrevs om mig eller min bild. Det jag känner mig fundersam över är varför. Vad är poängen? Vad får man ut av att skriva att någons bild är ”fjantig”? Och hur snävt tänker man om man av en enda tweet drar slutsatsen att den här människan är si eller så? Och när blev det så att min tweet med min bild har så stor inverkan på hur vi lärare uppfattas av andra? Som om min bild avgör andras syn på läraryrket, att det jag säger är något som kan hjälpa eller stjälpa andras syn på vad en lärare är.

Ja herregud, tänk om man hade så mycket inflytande…

Det är väl inte så konstigt att elever kränker varandra dagligen när vi vuxna gör det. Varför har människor ett så stort behov av att trycka ner andra eller fokusera på det som andra gör fel? Det kan vara precis samma sak i klassrummet. Vi ”rättar” deras uppgifter och pekar ut vad som måste ändras, istället för att tydliggöra vad som är riktigt bra. Som tur är, så håller detta på att förändras åt det bättre med formativ bedömning, two stars and a wish etc.

Man brukar säga att ”det börjar med barnen” och att vi ska arbeta med respekt, gemenskap, acceptans, etik och moral så tidigt som möjligt – och ja, det ska vi. Men så länge vi vuxna säger en sak och sedan går och gör helt tvärtom, så kommer barnen aldrig att lyssna på våra ord. De lyssnar på våra handlingar. De imiterar, tar efter och härmar oss. Därför måste vi föregå med gott exempel, och det gör vi inte genom att hoppa på varandra för minsta lilla. Vad ger det för signaler till våra barn?

Jag hoppas att någon därute i alla fall har orkat läsa det här spretiga inlägget såhär långt, och om du skulle vilja kritisera mitt inlägg nu att jag inte skrivit om något jag tydligen borde skrivit om, eller om jag har uttryckt mig konstigt på något sätt – snälla, kommentera inte det. Det här är inte en uppsats som jag vill få bedömd. Det här är ett simpelt blogginlägg där jag tänker fritt. Håll med eller inte, men spara näthatet för dig själv.

Vill också tacka alla de fina människor på Twitter som stöttade mig under händelsen och som förstod poängen med min tweet! ❤

Ta hand om varandra och sprid kärlek. Det ger så mycket tillbaka. Vi må ha olika kunskapssyn och elevsyn, men det behöver inte vara något negativt. Istället kan vi lära av varandra, inspireras av varandra och höja läraryrkets status. Vårt jobb är enormt viktigt!

Tack för ordet.

Josefin

Advertisements

12 thoughts on “”Vad vill du säga med den där fjantiga bilden?”

  1. En retweet ledde mig hit. Har inte sett något av den storm du refererar till men upplever att du har helt rätt. Det du vill skapa är grundförutsättning för att eleverna alls skall kunna lära sig. I finland står det faktiskt i lagen att skolan skall vara en trygg plats. Den smäller högre för rektorn än att eleven skall lära sig. Det är klart att vi inte har lyckats så bra med detta uppdrag och att vi behöver bli bättre men dock ett tydligt uppdrag för var och envar i skolan. Den andra delen i din skrivelse ser jag som grundläggande även den. Barn är ofta speglar. Vill du ha respekt-visa respekt mot dem. Alla exempel i skolan har mer betydelse än alla våra ord någonsin kommer att ha. Bara att börja inse det.

    Liked by 1 person

  2. Jag minns den där märkliga tråden och blev glad av att läsa något från dig här. Goda relationer är grunden för allt lärande. Att arbetat för att de gods relationerna ska få utrymme och växa fram är ju också det svåraste (rätt ofta) i läraryrket, oavsett om du är ”gammal eller ny”. Du har helt tätt inställning, tycker jag. Lärandet blir så mycket roligare när relationerna är på plats! Tack för att du bidrar!

    Liked by 1 person

  3. Det du skriver är så klokt! Tänk om flera lärare kunde tänka som du. Själv är jag sedan mycket länge speciallärare för elever med autism i en grundsärskola. Hade jag försökt arbeta utan att skapa relationer och fokusera på elevernas styrkor och intressen, så hade inte en enda elev förvärvat några varaktiga och nyttiga kunskaper. Så fortsätt på den väg du är, den fungerar även i vanliga grundskolan.

    Ps. Tänk så, att det alltid finns ”folk till allt” även inom lärarkåren. De som har sådana funktionsskillnader, som gör att de inte kan tänka utanför den berömda boxen.

    Gilla

  4. Minns tråden, den var märklig. Jag påpekade att relationen för mina elever både på introduktionsprogrammen och estetiska programmet är mycket viktigt med relationer, innan kunskap är att tänka på. Fick höra att mina elever hör till undantagen och att vi ska fokusera på hur majoriteten av eleverna är. Jag håller inte med. Att vilja ha en god relation med eleverna handlar inte om att bli deras kompis. Det handlar om respekt. Utan det, ingen kunskapsutveckling.

    Gilla

  5. Jag hamnade här idag. Jag missade stormen kring ditt lilla kompakta meddelande på Twitter. Men jag tänker att lärare som är glada, positiva och som lutar sig mot alla kapitel i läroplanen kommer att trivas i läraryrket och ge sina elever trygghet, respekt, glädje och massor av kunskap. Fortsatt lycka till i ditt klassrum och i det här yrket som är det allra bästa! Jag gläds med dig och dina elever!

    @ciadufva

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s