Samarbete mellan specialundervisningen och den ordinarie undervisningen

I måndags gick jag och Jeanette Bernövall upp med vår avslutande magisteruppsats Speciallärare i matematik – några speciallärares upplevelser av sin yrkesroll i praktiken. Som alldeles nyutexaminerad speciallärare i matematik kommer här mitt blogginlägg med uppsatsen som grund.

I vår uppsats intervjuade vi nyutbildade speciallärare i matematik om hur de ser på sitt arbetsuppdrag och hur de uppfattade sina möjligheter att arbeta enligt med det de är utbildade för. Vi valde att fokusera på samarbetet mellan specialundervisningen och den ordinarie undervisningen för det är i samarbetet vi kan hitta hållbara och inkluderande sätt att gemensamt stötta eleverna. Med ett relationellt perspektiv har vi försökt synliggöra speciallärarrollen med dess möjligheter och utmaningar.

Det som framkom var bland annat att arbetsuppgifterna för speciallärarna skiljer sig åt mycket mellan olika skolor. Mycket beroende på hur den övriga specialpedagogiska funktionen ser ut och behoven på respektive skola, men det kan också bero på hur lärare ser på speciallärarrollen och hur organisationen och samarbetet kring elevhälsan ser ut. Förebyggande och långsiktiga lösningar får ofta stå tillbaka för åtgärdande insatser. Det relationella perspektivet bygger på långsiktighet. Om ansvaret för de specialpedagogiska insatserna ligger enbart på specialläraren nås mer kortsiktiga lösningar. Tid för samtal och planering, där gemensamma krafter läggs på att utveckla lärmiljöer och anpassa undervisningen så att den redan från början inkluderar alla elever, behöver byggas in i strukturen. Speciallärarrollen, precis som många andra roller i skolans värld, måste förtydligas. På skolor där specialläraren har en tydlig arbetsbeskrivning blir samarbetet lättare. Frågor som behöver tydliggöras kan vara: Vad förväntas av oss från lärare och hur kan vi gemensamt samarbeta kring elevernas lärande? Vad skiljer oss från specialpedagoger? Och vad skiljer den nya speciallärarrollen från den gamla?

Ser man inkludering som en känsla av sammanhang handlar det snarare om en pedagogisk flexibitet där lärmiljön anpassas redan från början utifrån olika elevers behov. Att anpassa lärmiljöerna så att alla elever känner sig inkluderade i ett meningsfullt sammanhang ställer krav på pedagogen och det blir tungt att dra det lasset själv. I den nya speciallärarollen ingår att stötta elever på individnivå, men även på grupp- och organisationsnivå. Skillnaderna mellan specialläraren och specialpedagogerna är färre än likheterna men i speciallärarrollen är särskild fokus på ämnet – i mitt fall matematik. Målgruppen för specialpedagogisk verksamhet har förskjutits från att bara gälla eleverna till att även gälla lärare och övrig skolpersonal. Viljan till samarbete finns så gott som alltid i grunden med tiden för samtal saknas. Lärares pressade vardag bromsar. .

Hälsa och lärande går hand i hand och är varandras förutsättningar. Möjligheten att känna framgång och delaktighet spelar roll för hur eleverna går framåt i sin matematikutveckling. En av orsakerna till att elever hamnar i matematiksvårigheter är grundat på emotionella faktorer. De kan ha en bild av sig själva som personer som inte kan matematik. En sak som visat sig göra skillnad är när elever får uppleva förtroendefulla matematiska samtal där läraren är uppriktigt intresserad av att följa elevens tankegångar. För att hinna uppfatta elevers tänkande och hjälpa dem till mer hållbara och utvecklingsbara strategier kan stunder av en-till en undervisning vara till nytta. En följsamhet mot elevens behov ökar möjligheten till känsla av delaktighet. Det behövs en flexibilitet och en genomtänkt kombination av specialundervisning och ordinarie undervisning för att elever i behov av stöd ska hitta sitt sammanhang.

För att vi ska orka med kraven i skolan behöver både både elever och lärare ibland ingjutas med hopp och ork, samt hjälp med att strukturera och prioritera. Med ett positivt förhållningssätt kan vi också hjälpas åt att sätta fokus på det som fungerar och bygga vidare på det. Små tydliga steg framåt är bra nog och bättre än ruscher med blåslampan på. Tillsammans fixar vi mer än om vi är själva och specialläraren blir en viktig stödfunktion som tillsammans med övriga elevhälsoteamet bör finnas med i ett tidigt skede i planering och organisation. Elevhälsa börjar i  organisationen läste jag häromdagen på Twitter och visst är det så!

En intressant och färsk avhandling om matematikens och lärandets relationella aspekter från 2016 vill jag särskilt tipsa om : Takt och hållning – GUPEA – Göteborgs universitet

För dig som ev. blev nyfiken och vill läsa hela vår uppsats läggs den snart ut på DIVA vid Stockholms Universitet, Twitter och min blogg. Där hittas också utförliga referenser.

lisabjorklund.wordpress.com

@lisabjorklund

 

 

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s