En annorlunda fortbildning

Fortbildning kanske inte är det första man tänker på i tider av nationella prov och betygssättning, men för några dagar sedan deltog jag i en fortbildning som berörde både nationella prov och betygssättning. Det finns de som anser att jag utförde en extra arbetsuppgift och inte deltog i en slags fortbildning, kanske mest för att det utgår ett arvode till deltagarna. Jag var på gränssättningsmöte för ett kommande kursprov i matematik 4. Att delta i ett sådant möte är enligt mig fortbildning. Jag ska förklara hur ett sådant möte går till och varför det enligt mig är fortbildning.

Innan mötet får varje deltagare ett rekommenderat brev med det liggande provförslaget och instruktioner att räkna igenom det och att ”på känsla” ge ett första förslag på gränser för betygsstegen E, C respektive A. Vidare ska man fundera på formulering av uppgifter, hur rättningsanvisningarna är utformade och om skrivtiden eleverna har till förfogande upplevs som tillräcklig. Detta är en individuell förberedelse inför mötet/fortbildningen. Mötet inleds med att varje deltagare berättar om sin uppskattning av gränserna på provet och en jämförelse av alla uppskattningar görs. Därefter gör varje deltagare en noggrannare uppskattning av gränsen för provbetyget E genom att uppskatta hur stor andel av en klass, som består av elever som precis uppnår kunskapskraven för betyget E i kursen, klarar varje uppgift.

Det är i det steg som följer på denna uppskattning som magin sker. Det är nu det stora fortbildningsmomentet genomförs. För varje provfråga anger nu de deltagande lärarna sina uppskattningar inom vilket av fem 20%-intervall klassens lösningsfrekvens hamnar. Sedan diskuteras likheter och skillnader i bedömning; varför tycker någon 35% och en annan 60%? På så vis delger deltagarna sina olika tankar om hur och varför man tänkt som man gjorde. Här lyfts även uppgiftsformulering och åsikter om bedömningsmallen. Ibland är min upplevelse av dessa diskussioner att vi tänker skrämmande lika, ibland att det går skarp skiljelinje mellan oss vilket är lika skrämmande. Det som är kontentan är att dessa diskussioner alltid är givande. Det blir många nya perspektiv och sätt att resonera om elever och deras förutsättningar för att klara vissa typer av uppgifter. Vidare så ger även diskussioner om uppgiftsformulering och bedömningsanvisningar många intressanta perspektiv. Att våga delge sina tankar, motivera sin åsikter och bli utmanad i sin bedömning gör att man blir bättre på bedömning. Jag önskar att denna typ av djupgående analys var vanligare på min skola. Men som vi vet är det svårt att få tiden att räcka till.

När slutligen alla uppgifter diskuterats så är det dags att göra en andra bedömning. Detta för att se hur diskussionerna har påverkat bedömningen. Vidare byggs bedömningen ut så att den även omfattar gränser för betygen C och A betygen genom att man också tänker sig dels en klass med elever som precis uppnår kunskapskraven för betyget C dels en klass som precis uppnår kunskapskraven för betyget A.

Totalt tog denna tisdagskväll cirka 4,5 timmar att genomföra plus en förberedelsetid på cirka 2,5 timmar. Dessa 7 timmar är en mycket givande fortbildning i uppgiftsformulering, betygssättning och bedömning. Jag rekommenderar alla att delta i en sådan om tillfälle ges.

//Magnus Dahlström, förstelärare i matematik och fysik vid Pauliskolan i Malmö
magnus.dahlstrom@malmo.se
mattemagnus.se
@mattemagnus

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s