Nej det är inte elevernas fel!

Ofta när skolan ska beskrivas så görs det utifrån en bild av en verksamhet i kaos och förfallElever som är ouppfostrade, stökiga, uppkäftiga, ointresserade och söndercurlade. Och som om det inte vore nog så framställs vi lärare som sönderstressade (stämmer tyvärr lite för ofta) oförmögna att hålla ordning och reda, dåligt utbildade och rent allmänt ansvariga för allt som går mindre bra i samhället.  Dessutom saknar ju eleverna RESPEKT för sina lärare!

Tyvärr är det här inte bara en bild som förmedlas av människor som saknar kunskap och insikt om hur skolan fungerar (vilket hade varit bra så att man hade kunnat avfärda det som just okunskap), allt för ofta gör även lärare och rektorer detsamma. Den här elevsynen, kunskapssynen, synen på lärarens roll och ansvar, ja synen på skolan är förlegad, omodern och enligt mig också den största bromsklossen för skolutveckling just nu. För den här skolsynen innebär rent konkret att när något inte fungerar så är det eleven som är problemet och den som ska förändras. Vi flyttar över ansvaret från oss själva till någon annan, vi gör oss själva till ett offer utan möjlighet att faktiskt påverka det som inte fungerar alldeles oavsett vad det är.

Med den här skolsynen får vi en skällkultur inom skolan. För det är faktiskt så vi agerar och gör om vi och/eller skolan vi arbetar på har just det här sättet att se på sina elever, som problembärare. Det är när vi ha den här synen som vi ringer/mailar hem och är upprörda för att någon inte har haft med sig böcker, kommit försent, inte har gjort läxan. Det är när vi har den här skolsynen som vi skickar hem elever med högar med böcker på helger och lov för att eleven ska arbeta ikapp. Och det är med den här synen på oss själva och våra elever som gör att vi fastnar i ickefrågor som tuggummi-och kepsförbud istället för saker som är så oändligt mycket viktigare. Om vi istället vänder på tänket och tänker att vi lärare är ansvariga för att hitta lösningen när något inte fungerar. Då börjar det hända saker!  Det betyder inte att vi tar över hela ansvaret och det betyder inte heller att vi säger att det är okej med att tex komma sent. Nej, det betyder att vi som vuxna är de som tar tag i och ansvarar för att hitta en väg framåt, TILLSAMMANS med eleven. Och det är också här nyckeln finns, i mötet och i relationen med våra elever.

Helt ärligt har jag aldrig haft ordningsproblem på mina lektioner. Det beror nu inte på att jag är någon superlärare eller att mina elever skulle vara av en särskild sort (eller jo det är de, tycker jag!) utan mer för att jag ser att när något inte fungerar så beror det allt som ofta på att jag har ställt fel krav på fel sätt, varit otydlig, lagt undervisningen på fel nivå (och då sker inget lärande! Utan bara en massa uttråkade elever som fattar nada och som petar grannen i sidan…i bästa fall). Allt jag gör, gör jag i samspel med mina elever och det är i det samspelet som det föds respekt, ömsesidig sådan! 

Så en stilla önskan, kan vi inte en gång för alla släppa skolan som en plats där vi lärare i all vår vishet ska fylla en massa tomma kärl och där vi med darr på underläppen kräver respekt, ordning och reda. Istället kan vi väl se skolan som en plats fylld med fantastiska möten, möten som leder till nya insikter och kunskaper…. För både elever och oss lärare!

Joanna Lundin, specialpedagog och föreläsare

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s