Att vara två

När jag började arbeta som lärare så var konceptet arbetslag i sin linda. Mitt första arbetslag bestod av endast manliga lärare som aldrig arbetat i arbetslag förut och som minst sagt var skeptiska. Det avsattes tid, arbetslagstid där vi satt i en soffa och tittade på varandra för att vi (allra minst jag) inte visste vad som förväntades av oss. Vad skulle vi göra på den här gemensamma tiden? Varför skulle vi sitta där tillsammans när vi kunde sitta ensamma i vårt klassrum och planera lektioner och rätta böcker? Slöseri med tid, fick jag veta av mina manliga kollegor som fnös så det hördes upp till skolledningen en trappa upp.
Man gjorde en stor omorganisation på skolan och jag hamnade i ett nytt arbetslag. Skolledningen hade väl tänkt till och köpt in en utbildning för att vi skulle ”lära känna varandra” och uppskatta varandras likheter och framförallt olikheter. Vi fick gå på kurs där vi fick välja föremål från ett bord, stenar, fjädrar, glasbit och annat smått och gott som jag inte kommer ihåg. . Det var tydligen symboliskt eller något liknande, väldigt ”mindfulness” och new wave. Det avslutades med att vi fick skriva positiva saker om varandra på en post-it lapp. När jag diskuterade kursen med mitt gamla arbetslag så fnös mina manliga kollegor ännu mer. Det blev aldrig något vidare samarbete där i arbetslaget, varken det nya eller det gamla.
På min nästa arbetsplats fanns det två pedagogiska inriktningar och två skolhus, vilket bidrog till känslan av att det fanns två skolor som inte drog jämnt och samarbete var inte att tänka på. Ny kurs med stenar, fjädrar, glasbitar och post-it lappar. Blev det bättre? Nej, men de som uppfann de här arbetslagsutbildningarna måste ha skrattat hela vägen till banken. ”Hur känner du Nina, när XX säger så här?” ”Ta ett föremål på bordet som visar hur du känner”. Ole, dole, doff så tänker jag när jag tittar på föremålen som ska symbolisera mitt yrkes-känsloliv.

Fortfarande var vi två skolhus som inte kunde samarbeta.

Jag jobbade ihop med en lärare, Anna. Vi delade upp ämnena mellan oss och så samarbetade vi. Vi delade bekymmer, glädje. oro, farhågor och stöttade och kämpade ihop. Väldigt kreativt, roligt och lärorikt! Eftersom jag var obehörig fick jag sluta efter två år,men vilka år! Anna är numera rektor, så kan det gå.
Jag fortsatte arbeta som obehörig lärare i kommunen på andra skolor, arbetslagstanken började fungera men jag saknade att vara två.
Efter ett antal år så blev jag anställd på en skola som resurspedagog i en åk 6, när det uppdraget var slutfört så fick jag ett nytt i samma skola. Jag fick förmånen att jobba i en 4-5 med Sussie. Återigen var vi två! I två år arbetade vi ihop, delade tankar, idéer, sorger och mycket glädje. Vi var Bill och Bull, Tom och Jerry, bad cop, good cop och Vygotskijs proximala utvecklingszon i en gemensam förpackning. Vi retade gallfeber på rektorn och säkert en del kollegor, men säg det som varar för evigt. Jag som obehörig fick inte vara kvar på den skolan. Sussie är numera rektor, så kan det gå.
Jag fick äntligen skägget ur brevlådan och utbildade mig efter 20 år som obehörig lärare. Jag är idag anställd på Tystberga skola där f ö Sussie är rektor. Jag har återigen fått förmånen att vara två. Irmi och jag har en 5-6 ihop, ännu en gång får jag uppleva den kreativa kraften i att arbeta nära med en kollega. Arbetslag fungerar fortfarande inte som jag vill, men jag kanske inte tittar tillräckligt mycket på vad andra vill? Läraryrket kan vara ganska ensamt, att vara två i en klass är något jag verkligen rekommenderar.
Vygotskijs teori brukar kallas sociokulturellt perspektiv på lärande, där han menar att det är omgivningen som är avgörande för individens utveckling och prestation. Jag gillar tanken på att hans teori inte bara kan appliceras på elever utan även på lärare. Nu har Irmi och jag arbetat ihop i ett år och jag tror att det blir minst ett år till. Bara hon inte får för sig att hon ska bli rektor…..

Nina

Annonser

One thought on “Att vara två

  1. Ping: Att vara två – Styrbords tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s