Uppdrag biträdande rektor med elevhälsoansvar

Under vårterminen 2016 genomförde Visättraskolan en organisatorisk förändring vilket innebar att en tjänst som biträdande rektor med elevhälsoansvar etablerades. Förändringen gjordes bland annat för att påvisa elevhälsans betydelse för elevernas kunskapsutveckling och för elevernas psykosociala utveckling.

Den bästa beskrivningen av uppdraget är att likna det vid en spindel i nätet som håller i trådarna kring våra elevers psykosociala- och kunskapsmässiga utveckling. Som biträdande rektor för elevhälsan driver jag bland annat skolans elevhälsoteam, i nära samarbete med rektor och biträdande rektor med pedagogiskt utvecklingsansvar. Jag är även sammankallande och leder de flesta av våra elevhälsomöten med vårdnadshavare, externa aktörer och skolans personal där hälsofrämjande insatser diskuteras. Jag är också ansvarig för att insatserna följs upp och utvärderas. Sammanfattat är jag ansvarig för att elevhälsan gör rätt saker som ger önskad effekt.

En viktig del i uppdraget är också att identifiera behov hos våra elever tillsammans med övriga resurser i elevhälsoteamet. Där skolans resurser inte räcker till arbetar vi för en samverkan med externa aktörer. Det kan handla om allt från handledning till personal i komplicerade elevärenden till fortbildning av personalen kring förhållningssätt och bemötande av elever.

Tryggheten och trivseln har varit, och är, ett av de områden som prioriterats på skolan. Visättraskolan har därför sedan läsåret 2012/2013 trygghetsteam som arbetar förebyggande och främjande för att motverka diskriminering och kränkande behandling. Teamets huvuduppdrag är att stötta personalen i deras arbete med eleverna. Trygghetsteamet träffas veckovis för att planera och följa upp förebyggande insatser i klasserna på skolan och för att följa upp de incidentrapporter, som skrivs om ärenden som rör kränkande behandling och trakasserier, som inkommer.

Själva ryggraden för trygghetsarbetet är skolans plan mot diskriminering, trakasserier och kränkande behandling som vi ser som ett styrdokument för hur vi ska förhindra kränkningar och främja elevernas trygghet och trivsel på skolan. (Exempel på arbete i förskoleklass utifrån skolans plan mot diskriminering, trakasserier och kränkande behandling.)

Under vårterminen 2015 genomförde skolinspektionen en enkät riktad till vårdnadshavare, elever i år 5 och personal. Visättraskolan fick ett högre indexvärde än kommungenomsnittet på frågor som rörde elevhälsan. Resultatet visade att personalen upplevde att de får stöd i komplicerade elevärenden och att det finns en beredskap på skolan att arbeta med komplicerade elevärenden. Genom att elevhälsan på skolan har byggts ut har vi möjliggjort att den pedagogiska personalen kan ägna sig åt kärnuppdraget, undervisningen.

Tjänsten som biträdande rektor med elevhälsoansvar kombinerat med tjänsten som biträdande rektor med pedagogiskt utvecklingsansvar innebär att Visättraskolan har tagit ett helhetsgrepp kring elevernas utveckling mot kunskapsmålen.

Erik Hall
Visättraskolan
Biträdande rektor med elevhälsoansvar
erik.hall@huddinge.se
grundskolor.huddinge/visattraskolan

 

Annonser

Frånvaro och vara ”hemmasittare” funkar utmärkt för lärande, men inte för skolgång! Varför har vi inte koll?

Prestationsprinsen_aggieohman

Vi behöver inte säkerställa att våra barn och ungdomar går till skolan för att de ska lära sig bra och nyttiga saker, men däremot för att säkerställa deras rätt till utbildning. Och att de fullgör sin skolplikt. Båda fastställda i lag.

Sverige diskuterar skolans ”fall”, men vet inte i vilken utsträckning eleverna är där. Närvaro är en grundläggande förutsättning för att ta till sig undervisningen som pågår i skolan…

Vi som arbetar med problematisk frånvaro har en känsla av att problemet ökar, fler är borta mer och längre, de som är så kallade ”hemmsittare” (långa perioder av sammanhängande frånvaro) verkar öka, det kryper ner i åldrarna.

Men vad beror det på…

Ibland får jag frågor om orsaken till hög frånvaro. Det finns inte en orsak, brukar jag svara. Va? Jo, det finns inte 1 orsak. Det finns massor av samspelande faktorer, riskfaktorer och skyddsfaktorer. Dessutom så finns dessa faktorer inom flera områden:

Individens egenskaper/förutsättningar/livssituation – där riskfaktorer kan vara: särbegåvning, på autismspektrumet, högsensitiv, orolig, stressad, koncentrationssvårigheter, medicinska problem, neuropsykiatriska funktionsuppsättningar, med mera

Familjens situation och förutsättningar – där riskfaktorer förstås kan vara problem i hemmet, en mycket sjuk förälder, missbruk, våld, men bara stressade förälrar som inte hinner med eller förmår föra sitt barns röst.

Verksamheter/Skolan – där riskfaktorer kan vara lärare och skolor som inte lever sin välskrivna värdegrund och likabehandlingsplan i vardagen, inte har kompetens att ge rätt extra anpassningar och särskilt stöd, inte gör anpassningar som en självklar del i sin undervisning, inte tar tag i mobbing, har konsekvenstrappor som bygger på vem som ska ringas och vem man ska träffa, inte på att ta reda på orsakerna bakom situationen, som inte hör av sig till eleverna som är hemma, som tror att det hela ska gå snabbt att fixa, som inte tar med eleven mm. Det kan också vara andra verksamheter inblandade som inte förmår tex. BUP, HAB, SOC, Polis. Eller när inte alla Inblandade får till samverkan.

”Omgivningen/samhället” – trots skolfrånvaro kan barnet eller ungdomen ha mycket i sitt liv som fungerar. De kanske har fortsatt med fotbollen eller ridningen, de kanske har lärt sig allt om motorer och kan mecka som ett proffs, de kanske tillhör världseliten i dataspelet de funnit en fungerande tillvaro med, de kanske lärt sig allt om japansk manga, japanska och en massa japanologi… Ja, många far riktigt illa av att inte kunna gå i skolan, men många har hittat ett fungerande liv med massor av lärande. Vad kan skolan lära av allt detta informella lärande?

Problemet

Detta inlägg syftar till att sätta fokus på en grupp elever som vi vet ofta faller ur fokus. De frånvarande eleverna, de som har stor frånvaro, utspridd eller sammanhängande. Det man inte ser finns inte? Eller …

  • Varför för vi inte statistik på nationell nivå över frånvaron, men över betyg, kostnader, personal, elevantal oh mycket mer?
  • Varför litar så många kommuner på att skolor ska höra av sig på eget initiativ för stöd kring frånvaro till centrala funktioner inom förvaltningen som central elevhälsa eller pedagogiskt stöd?
  • Varför tar många kommuner och skolor fortfarande inte fram statistik för att analysera de stora mönstren och arbeta förebyggande, utan i mest på individnivå i form av: finns frånvaron anmäld, hur mycket oanmäld var det den här terminen…

Det här kan inte fortsätta, vi tror stort på att regeringens utredning Att vända frånvaro till närvaro ska leda till ett bättre arbete kring de frånvarande eleverna. Och vill bidra.

Vårt bidrag

Prestationsprinsen har genomfört en TNS Sifo undersökning kring frånvarons storlek och hur kommuner och skolor arbetar med frånvaron (Mer om projektet). Just nu arbetar vi med en rapport som kommer under sommaren. Vi komer att göra mycket för att frånvaron ska höras i skoldebatten, vi ordnar ett seminarium i Almedalen den 8/7 kl 9.30 Visst svinn får man räkna med? Skolplikt i alla ära, men varför följer vi inte upp barns skolnärvaro. Allt detta i samarbete med Skandias stiftelse Idéer för livet.

Dessutom kommer Hemmasittardagen till Almedalen i år! Den 5/7 kl 13.15 Hemmasittare – siffror och statistik, föräldrarperspektiv samt en eldsjäls vision. 

Prestationsprinsen är en av arrangörerna av Hemmasittardagen och driver dessutom kursen/nätverket Professionella i samverkan för hemmasittare. Vi erbjuder verksamhetsutveckling och processtöd i dessa frågor. Vi utbildar och föreläser.
Håll utkik efter artiklar, mer information, rapporten och annat från oss om problematisk skolfrånvaro! Ett bra sätt kan vara att följa oss på Facebook eller Twitter.

Hög frånvaro innebär att vi förlorar många driftiga, kreativa, duktiga människor som skulle kunna bidra till Sveriges framtid. Vi tar inte till vara deras fulla potential och många riskerar utanförskap, vilket inte bara är en personligt lidande, utan också stora kostnader för staten. Ta till vara på våra ungar! Säkerställ att de får sin rätt till utbildning! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Aggie Öhman
www.prestationsprinsen.se

www.facebook.com/prestationsprinsen

twitter: @prestationsprins

Samarbete mellan specialundervisningen och den ordinarie undervisningen

I måndags gick jag och Jeanette Bernövall upp med vår avslutande magisteruppsats Speciallärare i matematik – några speciallärares upplevelser av sin yrkesroll i praktiken. Som alldeles nyutexaminerad speciallärare i matematik kommer här mitt blogginlägg med uppsatsen som grund.

I vår uppsats intervjuade vi nyutbildade speciallärare i matematik om hur de ser på sitt arbetsuppdrag och hur de uppfattade sina möjligheter att arbeta enligt med det de är utbildade för. Vi valde att fokusera på samarbetet mellan specialundervisningen och den ordinarie undervisningen för det är i samarbetet vi kan hitta hållbara och inkluderande sätt att gemensamt stötta eleverna. Med ett relationellt perspektiv har vi försökt synliggöra speciallärarrollen med dess möjligheter och utmaningar.

Det som framkom var bland annat att arbetsuppgifterna för speciallärarna skiljer sig åt mycket mellan olika skolor. Mycket beroende på hur den övriga specialpedagogiska funktionen ser ut och behoven på respektive skola, men det kan också bero på hur lärare ser på speciallärarrollen och hur organisationen och samarbetet kring elevhälsan ser ut. Förebyggande och långsiktiga lösningar får ofta stå tillbaka för åtgärdande insatser. Det relationella perspektivet bygger på långsiktighet. Om ansvaret för de specialpedagogiska insatserna ligger enbart på specialläraren nås mer kortsiktiga lösningar. Tid för samtal och planering, där gemensamma krafter läggs på att utveckla lärmiljöer och anpassa undervisningen så att den redan från början inkluderar alla elever, behöver byggas in i strukturen. Speciallärarrollen, precis som många andra roller i skolans värld, måste förtydligas. På skolor där specialläraren har en tydlig arbetsbeskrivning blir samarbetet lättare. Frågor som behöver tydliggöras kan vara: Vad förväntas av oss från lärare och hur kan vi gemensamt samarbeta kring elevernas lärande? Vad skiljer oss från specialpedagoger? Och vad skiljer den nya speciallärarrollen från den gamla?

Ser man inkludering som en känsla av sammanhang handlar det snarare om en pedagogisk flexibitet där lärmiljön anpassas redan från början utifrån olika elevers behov. Att anpassa lärmiljöerna så att alla elever känner sig inkluderade i ett meningsfullt sammanhang ställer krav på pedagogen och det blir tungt att dra det lasset själv. I den nya speciallärarollen ingår att stötta elever på individnivå, men även på grupp- och organisationsnivå. Skillnaderna mellan specialläraren och specialpedagogerna är färre än likheterna men i speciallärarrollen är särskild fokus på ämnet – i mitt fall matematik. Målgruppen för specialpedagogisk verksamhet har förskjutits från att bara gälla eleverna till att även gälla lärare och övrig skolpersonal. Viljan till samarbete finns så gott som alltid i grunden med tiden för samtal saknas. Lärares pressade vardag bromsar. .

Hälsa och lärande går hand i hand och är varandras förutsättningar. Möjligheten att känna framgång och delaktighet spelar roll för hur eleverna går framåt i sin matematikutveckling. En av orsakerna till att elever hamnar i matematiksvårigheter är grundat på emotionella faktorer. De kan ha en bild av sig själva som personer som inte kan matematik. En sak som visat sig göra skillnad är när elever får uppleva förtroendefulla matematiska samtal där läraren är uppriktigt intresserad av att följa elevens tankegångar. För att hinna uppfatta elevers tänkande och hjälpa dem till mer hållbara och utvecklingsbara strategier kan stunder av en-till en undervisning vara till nytta. En följsamhet mot elevens behov ökar möjligheten till känsla av delaktighet. Det behövs en flexibilitet och en genomtänkt kombination av specialundervisning och ordinarie undervisning för att elever i behov av stöd ska hitta sitt sammanhang.

För att vi ska orka med kraven i skolan behöver både både elever och lärare ibland ingjutas med hopp och ork, samt hjälp med att strukturera och prioritera. Med ett positivt förhållningssätt kan vi också hjälpas åt att sätta fokus på det som fungerar och bygga vidare på det. Små tydliga steg framåt är bra nog och bättre än ruscher med blåslampan på. Tillsammans fixar vi mer än om vi är själva och specialläraren blir en viktig stödfunktion som tillsammans med övriga elevhälsoteamet bör finnas med i ett tidigt skede i planering och organisation. Elevhälsa börjar i  organisationen läste jag häromdagen på Twitter och visst är det så!

En intressant och färsk avhandling om matematikens och lärandets relationella aspekter från 2016 vill jag särskilt tipsa om : Takt och hållning – GUPEA – Göteborgs universitet

För dig som ev. blev nyfiken och vill läsa hela vår uppsats läggs den snart ut på DIVA vid Stockholms Universitet, Twitter och min blogg. Där hittas också utförliga referenser.

lisabjorklund.wordpress.com

@lisabjorklund

 

 

 

Kan VR utveckla vårt språk?

 

IMG_5005

Det tror jag verkligen. Jag har nyss startat ett forum för att föra diskussioner kring hur vi kan använda Google cardboard för att göra vår undervisning mer utmanande. Det är i samtal och interaktion med andra vi utvecklas. Inom sociokulturella teorier ses tanken, medvetande och materiella värden som en helhet. Det innebär att materiella saker, såsom artefakter och kulturella produkter, står i ömsesidigt utbyte med oss och på så sätt möjliggör och påverkar vårt tänkande (Jakobsson, 2012). Om vi använder en artefakt vid diskussionerna så är det ytterligare en del som stöder oss i att utveckla vårt språk. Google cardboard + smartphone tillför en extra dimension, nämligen rörlig bild i 3D och i vissa fall möjlighet att själv välja väg.

Eleverna får uppdrag, som innehåller olika frågeställningar, av pedagogen. Eleverna diskuterar och delar med sig i grupp. De tränas exempelvis i att:

  • Beskriva
  • Förändra
  • Ta ställning
  • Presentera
  • Diskutera
  • Reflektera

Kan eleverna via VR som stöd utveckla sin språkliga förmåga? Det finns olika sätt att använda språket på vilket på olika sätt stärker elevens förmåga att använda och utveckla sitt vetenskapliga skolspråk.

Clas Olander (2009) vid Göteborgs Universitet undersöker hur elever tillägnar sig skolans naturvetenskapliga språkbruk. Språkbruket definierar han som de termer som används och kombinationer av dessa termer. Avhandlingen visar att eleverna förhandlar hur termerna ska förstås. Denna förhandling görs ofta genom att betydelsen av termen omformuleras, vilket innebär att den vetenskapliga precisionen minskar (den betydelse termen har i vetenskapligt språkbruk). Det verkar, trots den här förhandlingen, som att eleverna tillägnar sig ett vetenskapligt språkbruk, både i skriftliga svar som i muntliga samtal. En möjlig förklaring till detta är att eleverna har tillägnat sig ett s.k. interlanguage för att kommunicera sin förståelse. Han fortsätter med att konstatera:

Förmågan att uttrycka sin vetenskapliga förståelse med ett interlanguage ökar möjligheten att diskutera ämnet utanför klassrummet och därför kan den meningsskapande processen fortsätta. (Olander, 2009)
Vardagsspråket är en tillgång när elever ska tillägna sig det naturvetenskapliga språket. Olander (2009) menar att lärandet försvåras om vi inte tar hänsyn till och hämtar näring i det vardagliga språket. Resultaten av elevers tal i gruppdiskussioner och analysen av deras användande av enskilda termer visar att eleverna sällan uttalar de termer som undervisningen avsåg. I stället använder eleverna olika strategier för att kontextualisera och begripliggöra termerna exempelvis genom att använda synonymer. När eleverna sätter ihop termerna till längre förklaringar ligger förklaringarna ofta nära den naturvetenskapliga förklaringen. I diskussionerna använder eleverna ett interlanguage, de refererar ofta till egna erfarenheter i stället för att använda allmänt accepterade skoltermer.

Lemke (1990) menar att lärande innebär att koppla till något vi redan vet. Det nya vi tillägnar oss ska passa in i ett tidigare känt mönster. Undervisningen bör göra kopplingar mellan det språk eleverna redan kan och det vetenskapliga språket.

Rör sig eleverna mellan vardagsspråk och vetenskapligt språkbruk på ett obehindrat sätt, d.v.s. använder de vardagsspråk tillsammans med vetenskapligt skolspråk? Det skulle, enligt mig, visa att eleverna har tillägnat sig begreppet och därmed utökat sitt begreppsliga ämnesspråk inom ex. naturvetenskap.
Vetenskapskommunikation i klassrummet sker på många sätt. Eleverna deltar i olika aktiviteter och i dialog med andra människor presenterar och diskuterar de vetenskapligt men också med medier och filmer. Vi måste arbeta språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen i skolan. Eleverna måste få många tillfällen att interagera med andra och använda språket i alla former. Det gör att de ges möjligheter att utveckla sitt språk och erövra ett mer vetenskapligt ordförråd. Här kan google cardboard vara en del, för att ge eleverna nya perspektiv och nya sätt att kommunicera på. Alla människor lär på olika sätt och det kan pedagogen stötta genom att ge eleverna möjlighet att utveckla sina förmågor genom olika medier.

Vi måste skapa så mycket språklig och social interaktion som möjligt i våra klassrum. Tillsammans i kollegiet skapar vi utmanande undervisning så att eleverna ges goda möjligheter att utvecklas både språkligt och socialt. Jag är övertygad om att diskussioner i vårt nystartade forum leder oss närmare detta.

 

Referenser:
Jakobsson, A. (2012). Sociokulturella perspektiv på lärande och utveckling. Lärande som begreppsmässig precisering och koordinering.
Lemke, J. L. (1990). Talking science: Language, learning and values.

Olander, C. (2009). Towards an interlanguage of biological evolution: Exploring students talk and writing as an arena for sense-making.

Korrekturläst:

Paul Carbark
Laura Brännström

Matematik-dag

Jag har i år varit lärare i 10 år, blev av en slump på senare år, men som en nyligen sa på en intervju ”du brinner verkligen för detta”. Vet inte om jag brinner för yrket men jag älskar utmaningar och att vara lärare är en utmaning varje dag. Jag är matematik, no och teknik-lärare. It-ansvarig och utvecklingsledare och sen några veckor teknik-stipendiat. Jag jobbar på en F-6 skola i Norrköping. Mitt inlägg kommer handla om lärande utomhus, elever i samspel med varandra, när de äldre handleder de yngre och matematiken är i fokus.

När vi skrev vår handlingsplan i matematik bestämde vi att en dag under våren skulle vi ha en mattedag för hela skolan. Sagt och gjort, vi träffades i april och diskuterade vad syftet med dagen var, lite olika åsikter. Jag som har 4-6 i matematik ansåg att kommunicera, resonera matematik var det väsentliga inte svårighetsgraden. Vi valde två nivåer till varje station, en för F-årskurs 2 och en för årskurs 3-4. Skolan ca 350 elever delades upp där årskurs 5-6 blev de som skulle hålla i de 9 stationerna och F-4 skulle genomföra stationerna. Varje station skulle vara 15 minuter och ta emot 4 grupper samtidigt. En hel del logistik för att genomföra detta. ca 350 elever skulle förflytta sig på 9 stationer över hela skolgården, mellan 8.15-11.00 med rast mellan på em hade vi matte inomhus och då var det bland annat begreppsbingo.

Idag var då mattedagen. Stationerna som skapats av både elever och lärare var:

  1. Vikt: först gissa och uppskatta olika vikter, sen väga, som stenar och grus.
  2. Längd: uppskatta olika längder och sen mäta, som pinnar, snören och remsor.
  3. Volym: para ihop olika lappar med till exempel 1 dl, 7 krm med rätt burk med en färgad vätska i.
  4. Tid: springa en bana på tid och sen försöka springa samma bana lika fort en gång till.
  5. Bygga pussel: bilder och skapa figurer av Tangram.
  6. Tallinjen: placera ut olika tal i rätt ordning.
  7. Problemlösning: uppgifter att lösa med laborativt material.
  8.  Geometriska figurer: forma dem med twistband.
  9. Geometriska figurer: formade med kroppen.mattedag

Den här dagen engagerade hela skolan, både elever och vuxna och 15 minuter kan kännas kort, men ibland gick det fort och då löste årskurs 5-6 eleverna det med att hitta på nya matte-uppdrag. En hel del planering för att genomföra denna dag, men nu har vi en grund som vi kan använda och detta kommer bli ett årligt återkommande inslag på vår skola. Både elever och vuxna nöjda och glada. En fröjd att som en av de ansvariga matematiklärarna gå runt och se hur alla tog sig an matteuppgifterna och löste dem på bästa sätt. Kreativitet, problemlösning, logiskt tänkande, samarbete och lärande på en och samma gång. Till mig som matematiklärare ger det en massa energi.

Fick frågan varför har inte alla ämnen en dag per år. Ja varför inte, i höst har vi en teknikdag och efter det vår återkommande kemidag, men det finns ju några ämnen till 🙂

Var utspelade sig detta, jo på Skarphagsskolan i Norrköping.
Blogg: http://skarphagsskolan.blogspot.se/

Jag som skriver är Camilla Segervall.
Sociala medier:
Twitter @camjohseg1, Linkedin Camilla Segervall och Instagram @camjohseg

 

 

 

Utnyttja kunskap som redan finns

Hittade #skola365 via Twitter och det är så inspirerande att läsa om allas vardag. Jag är nybörjare på mycket i lärarlivet men för varje dag som går så lär jag mig nya saker både om mig själv som lärare och hur jag ska nå fram till eleverna. Även om jag bara varit klasslärare/mentor i 1,5 år nu så har jag funnits i skolans värld långt innan jag bestämde mig för att utbilda mig till lärare. Jag var med och vikarierade på den tiden när det användes spritstenciler, rullbandspelare och overhead. På den tiden var det dessutom kateder-undervisning som gällde.

Vem är jag då? Jag är en i grunden positiv synskadad lärare som gillar utmaningar och lever efter måttot: Ingenting är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid.

Sociala medier är en av de bitar som jag känner att jag har skjutit framför mig. Den utvecklingen går så fort och det kommer hela tiden nya sociala plattformer så det är inte lätt att hinna med. För några veckor sedan irrade jag in på Twitter – efter mycket tvekande –  och förstod vad det handlade om och jisses vilken källa till inspiration. Startsträckan till att våga prova nya saker är lång – i alla fall för mig –  ibland men om man bara vågar att ta steget ut på det okända så finns det så mycket som kan göra vardagen lättare. Dock gäller det att lära sig att sålla informationen och ta vara på det som är positivt för en själv. Allt annat gäller det att bara låta passera. Annars blir det lätt övermäktigt.

Via mitt irrande på Twitter har jag fått mycket inspiration och tips på hur man kan använda datorn i undervisningen. Bl.a kommer jag nu att låta mina 3:or skriva en faktatext om Gästriklands landskapsblomma för hand genom att leta upp faktan i den virtuella floran.

Jag har fått mycket hjälp genom att irra omkring i cybervärlden och jag har många lärarvänner på sociala medier nu som jag delar erfarenheter med. På facebook finns det många ”tips-grupper” för olika åldrar och där har jag fått mycket hjälp att hitta bra sidor på internet.

Så våga kliva ut i det okända och utforska omgivningarna.

 

 

Vi gör varandra bra!

Ja, så bra sagt! Det är klart att vi ska göra varandra bra, vad ska vi annars göra? Min rektor på Lindblomskolan Yvonne Nelsson myntade detta vid en gemensam samling av personalen vid uppstart av terminen.

Vi gör varandra bra på min skola på många sätt.

Främst genom att vi på skolan bedrivit och bedriver kollegialt lärande med all personal inblandad. Vi påverkar varandra i en positiv riktning eftersom vi ska göra varandra bra, vi stärker varandra i den svåra konsten att undervisa och vi ger varandra en energi och lust att prova och utmana oss i syfte att ge våra elever en lärande och spännande lärmiljö.

”Vi gör varandra bra”, säger jag nu ofta i min egen klass för att stärka känslan av gemenskap och vid tillfällen då både jag och mina elever behöver det.

Det kan vara stunder då det händer saker som lätt kan störa vårt positiva tänkande och störa lärandet och sammanhållningen, då hoppas jag att frågan kan ge en tankeställare och ett bra tillfälle till att tillsammans resonera om vad vi kan göra för att utveckla lärandet.

Vad gör vi för att göra varandra bra?”

Då jag frågar eleverna säger de att vi ska vara snälla och hjälpsamma, samarbeta och lära sig av varandra, och ställa upp då något är jobbigt för någon. De säger också att det är viktigt att vi i klassen kan prata om allt, och att vi kan ha roligt tillsammans.

Då jag frågar mig själv säger jag att jag behöver vara ett föredöme genom att visa eleverna hänsyn och respekt, lyssna på dem, utmana dem och tro på deras förmågor, ta tillvara på allt de redan kan och undrar över. Jag ska vara den främsta bidragsgivaren till att vi gör varandra bra!

Jag behöver också visa eleverna att jag gillar lärandet, att det är sååå spännande och coolt med kunskap, på vilka olika sätt man lär sig på och så fantastiska arbeten det går att åstadkomma med vår gemensamma tankekraft och den nya tekniken. Lust till lärande, ansträngning och samarbete, wow! Det är min skyldighet att ge mina elever möjligheter till att uppleva detta.

Att skapa trygghet i klassen så att eleverna får förtroende för varandra är en annan skyldighet jag har att uppnå för att vi ska kunna göra varandra bra. Jag måste vara uppmärksam och införstådd med vad kommentarer och kroppsspråk mellan elever kan betyda. Jag ska inte vara rädd för att ofta prata om vad som händer och vad som sägs i klassrummet, vad vi säger och på vilket sätt vi uttrycker oss mot varandra. Att tänka till tillsammans över hur lärandet och samarbetet fungerar och vad som kan göras bättre för att vi ska göra varandra bra. Eleverna kan mycket om detta om de får möjlighet att komma till tals.

Man kan utveckla påståendet till” Vi gör varandra bättre.” Elevernas arbeten är viktiga så de redovisas alltid på olika sätt, det kan vara genom att berätta, powerpointpresentationer, inspelade filmer, bilder, planscher, teater och tidningar m.m. Då uppmuntrar eleverna varandra genom att t.ex. ge omdömen i form av stjärnor och önskningar om utvecklingsmöjligheter. Att bli stärkt och uppmuntrad av sina klasskompisar är som en powerkraft! Stora krav ställs då på att jag som lärare ger eleverna förutsättningar och verktyg att klara av att ge återkoppling på sätt som utvecklar och inte gör skada. Dylan Williams har i en av sina böcker skrivit om forskning som visar att feedback kan förstöra mer än vad det hjälper, vilket betyder att det är något jag som lärare måste bli riktigt bra på, just för att vara ett bra föredöme. Eleverna gör som jag gör mer än vad jag säger att de ska göra. Det är ju känt!

Det är klart att jag och vi alla som jobbar med elever och eleverna själva behöver ofta reflektera över hur vi kan göra varandra bra, genom att ställa frågor som:

  • Vad har jag gjort idag för att bidra till att göra varandra bra? Hur blev det?
  • Hur ska jag göra nästa gång?

Vi har ett fantastiskt jobb, att ha den möjligheten att påverka våra elever till att få en positiv syn på lärandet och till varandra. Det är inte alltid så lätt, men vi får aldrig ge upp!

Jag heter Eva Lind, jobbar som mellanstadielärare och är förstelärare på Lindblomskolan i Hultsfred.

http://blogg.hultsfred.se/lindselevlyftlindblom

Om att vara lärare. Tio saker ingen berättar för dig på lärarhögskolan.

1. Medan du njuter i kvällssolen under en weekend på Mallorca uppdaterar eleverna dig om sina framgångar i skolarbetet. Du kommer att älska det och bli rörd till tårar.

SmsDennis

2. Du behöver kunna ta hand om 12 sjösjuka elvaåringar under en båtutflykt i äkta Columbus-anda. Eleverna kommer aldrig att glömma varken resan eller Columbus. En helt ny empati med de gamla sjöfararna uppstår.

Sjösjuka3. En lördag arrangerar du en familjeutflykt för att samla stenar. Väl hemma övertalar du dina barn att hjälpa dig skriva bokstäver på dem medan du märker ut en karta med lämpliga ställen att lägga dessa stenar på. Allt för att kunna ordna orientering i skolan följande vecka.

stenar

4. Du kan komma att tillbringa en mängd måndagseftermiddagar i simhallen, ensam med en elev. Den här eleven vill så gärna lära sig simma och nå målen för ämnet idrott och hälsa. Du vill det minst lika mycket.

Simhall

5. Dina semesterresor präglas av att du vill lära dig så mycket som möjligt och du tar mer än 200 bilder under ditt besök på Knossos. Du vill vara säker på att kunna lära och visa dina elever på bästa sätt. Dina elever är med dig i tanken var du än är.

Knossos

6. Det är bra att kunna spela teater eller åtminstone våga spela teater. En dag klär du ut dig och förställer rösten för att göra undervisningen spännande och levande. Finn fem fel på denne viking! Rosa strumpor, horn på hjälmen och grytlock till sköld föll inom den kategorin.

Historia

7. Inför en skolutflykt får du många viktiga sms att svara på tidigt på morgonen.

smskakor

8. En dag har du en före detta elev i ditt klassrum som berättar om sina studier utomlands och sitt arbete på svenska ambassaden i Vilnius. Du kommer att känna dig gammal och förundrad över att hon som fortfarande är 12 år i ditt huvud har hunnit med allt detta.

Linnea (1)

9. Dina ekonomiska färdigheter sätts på prov när du plötsligt är ansvarig för försäljningen av majblommor. Du gör nya upptäckter som att bankerna inte tar emot mynt längre. Du har 18750 kr hemma i köket.

Majblommor

10. Till sist… Att skiljas är att dö en smula. Varje gång du måste skiljas från en klass som du haft i flera år så uppstår en stor tomhet. Men det fina med det här arbetet är att efter bara ett sommarlov kommer nya elever att ta plats i ditt hjärta. Det tycks aldrig bli fullt!

Klassen

 

//Jeanette Ovesson, lärare i svenska, so, idrott, bild och engelska på Simrislundsskolan i Simrishamn.

Följ gärna mig, min kollega och våra elever på instagram: @minklass5b

twitter: @jeanne1ovesson

Vi lär oss – tillsammans

“Varför ville du bli lärare?”

Den frågan fick jag av en av mina elever förra veckan och det fick mig att börja reflektera på deras framtid.

Vilka kompetenser kommer att behövas i framtiden? Hur motiverar jag eleverna att sträva efter dessa? Hur får jag eleverna att äga sin egen kunskapsutveckling? Hur får jag eleverna att känna att skolan är meningsfull?

Skolans mål är att varje elev: “Tar ett personligt ansvar för sina studier och sin arbetsmiljö. Successivt utövar ett allt större inflytande över sin utbildning och det inre arbetet i skolan.“ Lgr11

Jag utgår från att mina elever kan och vill ta ett personligt ansvar för sin egen inlärning och för sitt arbete i skolan. Jag arbetar därför dagligen för att få elever som löser problem, kommunicerar, samarbetar, är kreativa och tar eget ansvar. Jag har tillsammans med eleverna byggt en tydlig struktur och kärleksfull relation. Vi har skapat förutsättningar tillsammans och eleverna har varit medvetna om varför vi övar olika förmågor och kunskaper. De har även varit med och haft inflytande i planeringen samt undervisningen.

Jag vågar att gå utanför min egen comfort zone för att utvecklas tillsammans med eleverna. Jag vill att mina elever ska vara modiga och våga misslyckas, och det är något vi gör tillsammans. Jag försöker låta glädje vara en stor del av lärandeprocessen och där man inte blir kritiserad för att man är engagerad, motiverad och vågar testa saker. Jag menar att elever som får känna att de lyckas, var och en utifrån sina förutsättningar, blir motiverade. Men för att lyckas behöver eleverna veta hur de ska lyckas.

Skolans mål är att varje elev: “Utvecklar ett allt större ansvar för sina studier och utvecklar förmågan att bedöma sina resultat och ställa egen och andras bedömning i relation till de egna arbetsprestationer och förutsättningarna.” Lgr11

Mina elever bloggar/dokumenterar vad vi arbetar med i skolan för att synliggöra sitt egna lärande. De utvärderar sina egna förmågor/kunskaper och bedömer sig själva i matriser. De är lärresureser till varandra och håller i sina egna utvecklingssamtal. Mina elever tar eget ansvar för sina studier och de vet vad de kan och vad de ska utveckla och tillsammans arbetar vi för att de ska äga sitt eget lärande!

Eleverna började skolan tillsammans med mig och nästa år börjar de i årskurs 4. Förhoppningsvis kommer de att fortsätta att utvecklas och ta ansvar för sitt lärande. Det är den största anledningen till att jag blev lärare; att inspirera barn till ett fortsatt lärande och att få se dem lyckas!

Vi lär av varandra

Ella Andersson  – @Ellandersson

ellenor.andersson@falun.se

Lärande lärare i en lärande organisation

Jag som skriver heter Pål Christensson och är legitimerad musiklärare och har arbetat som sådan i drygt 20 år. Sedan i november 2015 arbetar jag som utvecklingspedagog på Sundsvalls kommun. Min passion heter skolutveckling!

…                  …                  …                  …                  …

På min skola möter jag mina kollegor med en vaken och nyfiken blick. Mina kollegor bemöter mig på samma sätt. När jag får ett problem som jag inte riktigt får kläm på ber jag en kollega om hjälp:

– Kan inte du komma och titta in på min lektion? Jag hamnar hela tiden i ett tänk att vi jobbar framåt mot ett enda prov och jag fixar inte att ge formativ återkoppling på det sätt jag vill.

– Ja, det går nog bra. Jag har precis avslutat ett undersökande arbete tillsammans med Martin. Men jag ska kolla med rektor så att jag har tid kvar i min kollegapott. Annars tror jag att Annika har tid.

 

På min skola observerar vi varandras lektioner. Vi har alla en pott med tid som ska fyllas upp under ett läsår. Har man tid kvar när läsåret börjar närma sig slutet kan man be en kollega om att få komma och titta på dennes lektion, men vanligast är att man, som ovan, får en fråga. Vi har ett observationsprotokoll som vi följer, men man ska alltid lägga till en specifik fråga som handlar om något från just den här situationen. När man har gjort det några gånger märker man vad mycket båda två lär sig av att göra observationer. Och eleverna har också vant sig och tycker det bara är trevligt med en vuxen till i rummet. Det innebär ju också att man skapar relationer till fler elever!

På min skola filmar vi våra egna lektioner. En lektion i veckan. På varannan ämnesträff och arbetslagsträff ser vi på en del av en filmad lektion. Det innebär förstås att det blir många filmer som inte blir sedda av någon, men samtidigt har man som lärare möjlighet att välja ut ett speciellt lektionstillfälle att visa. Alla är angelägna om att få visa sina lektioner, men eftersom vi är många så har vi gjort upp en lista som vi går efter. Den som ska visa sin lektion har gjort en kort förberedelse i form av en frågeställning och en koppling till eventuellt verksamma teorier. Efter vi tittat på filmen har vi ett lärande samtal som riktar sig mot den enskilde lärarens frågeställning. Men det som kanske är ännu viktigare: vi kopplar det som vi har sett till det utvecklingsarbete som vi alla jobbar med på skolan. Vad kan vi lära oss av detta? Vilka generaliseringar kan göras? Våra lärdomar samlas på skolans pedagogiska utvecklingssajt och skrivs löpande in i den samlade kommunala kvalitetsdokumentationen.

På min skola har vi en utvecklingspedagog som jobbar med rektor, elevhälsoteamet, arbetslagen och ämneslagen. Utvecklingspedagogen är också ansvarig för att samla ihop alla lärdomarna från mötena med filmvisningarna och utifrån detta se mönster. Två gånger per termin har hela personalen en eftermiddag då mönstren presenteras och sedan diskuteras i lärande samtal. Vi har också kontakt med andra skolor och med universitetet i olika sammanhang där kommunikationen grundar sig på en vetenskaplig policy; det går alltid ut på att lära och förstå.

På min skola har vi höga förväntningar på varandra. Vi är varandras kritiska vänner. Syftet är detsamma som när det gäller att ha höga förväntningar på eleverna: ett ökat lärande. Att vi vuxna i skolan också ingår i ett ständigt lärande är för oss ett självklart förhållningssätt. Förutsättningarna för att kunna ha höga förväntningar har vår rektor ordnat genom att ha en mycket tydlig struktur för hur mycket tid vi ska lägga på olika delar av vårt arbete. Det ger oss arbetsro och en möjlighet att kunna förhålla oss kritiskt lärande till varandra. Annars är det ju lätt hänt att man tar det som andra säger som en kritik av ens person. Vi hade såklart en inkörsperiod då det var lite nervöst hur vi skulle arbeta i vår nya kollegialt lärande organisation, men jag skulle aldrig vilja gå tillbaka. Nu är varje dag en möjlighet till personlig utveckling för mig! Det ökade engagemanget i kollegiet gör dessutom att vi mår bättre. Det kan man se på att sjuktalen har gått ned.

På min skola är eleverna en del av att utveckla undervisningen. Alla lärare är införstådda med hur vi vill arbeta med elevinflytandet. Vi tar tid till att undersöka vad och hur eleverna förstår det vi undervisar om. Den tiden får vi igen genom att vi har uppnått ett större engagemang hos eleverna kring det vi undervisar om. Jag tror att kunskaperna stannar kvar mycket bättre då också. Vi är förstås också öppna med varför vi filmar våra lektioner och att vi lärare inget hellre vill än att lära oss bli ännu bättre på att undervisa. Eleverna tycker att det är coolt. Jag tror de känner att det är skönt att det inte bara är de själva som behöver anstränga sig. Det blir liksom att vi jobbar tillsammans för deras skull.

…                  …                  …                  …                  …

Det ovanstående är ett försök från min sida att skapa en bild av en, som jag ser det, ideal skola. Naturligtvis blir det sockersött då. Men jag tror på idéer som handlar om att skapa relationer mellan elever och vuxna, på tydliga strukturer vad gäller arbetsorganisation och utvecklingsorganisation, på att lärare bör se sig som lärande av sin egen undervisning, på att elevernas inflytande främst sker genom en öppenhet kring undervisningen samt på ett systematiskt kollegialt lärande. Det kan hända att vissa begrepp, till exempel kollegialt lärande, i skolans värld har blivit både uttjatade, missförstådda och urvattnade, men jag försöker använda dem ändå. Jag tänker att vi inte kan undvika att använda dem, för då undviker vi också att handla. Och då sker ingen förändring.