Digitalt medborgarskap

Under 2015 sökte jag och fick ett stipendium som var utlyst av ”Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond”. Stipendiet var utformat som ett ”Advanced Teachers Program”. Detta program gick ut på att jag och sex andra lärare från hela Sverige fick möjlighet att under två veckor dels studera på Stanford University och dels möjlighet att ta del av forskning och knyta kontakter med lärare och forskare som arbetar i Palo Alto där Stanford University ligger. Jag hade valt att läsa kursen ”Transforming Teaching and Learning with Technology” som handlade om hur vi utvecklar vår användning av IKT i undervisningen på ett kreativt och meningsfullt sätt.

I programmet fick vi bl.a. tips på väldigt många bra appar och tekniska lösningar som tillsammans inte gav en helhetslösning på den utmaning vi står inför när det gäller att utveckla vår användning av IKT och digitala lärresurser. De som jag upplever har gett goda resultat när det gäller min egen och mina kollegors undervisning är framförallt ”Plickers” och ”Draftback”. Plickers är ett verktyg där eleverna får vars sin QR – kod som de kan använda för att svara på frågor med upp till fyra olika svarsalternativ. Jag ställer en fråga från min mobil och sedan får eleverna hålla sitt kort åt det håll som de vill svara på. Fördelen med detta verktyg är att jag på ett snabbt och smidigt sätt kan få återkoppling på att det jag har haft genomgång på har nått fram.  Draftback är ett tillägg till Google Docs som gör det möjligt att spela upp elevernas skrivprocess i efterhand samt se statistik över hur själva skrivprocessen. Detta verktyg har gjort att vi kunnat använda vår tid mer effektivt när det gäller att skriva texter och dessutom utveckla strategier för att hjälpa eleverna gå vidare, beroende på var i texten de ofta tenderar att stanna upp.

Bara två verktyg? Fick jag inte mer med mig från Stanford? Givetvis fick jag det. Vi överöstes av olika typer av verktyg inom alla typer av områden och många konkreta tips för att vi lättare skulle kunna använda dem i vår undervisning. När sommarlovet var över hade jag ambitionen att använda flera av dem. Det var då jag insåg att det inte riktigt fungerar att göra allt på en och samma gång, utan att det är bättre att välja ett eller två verktyg och undersöka om det är något som fungerar för oss. Grunden till detta var min tidigare erfarenhet från alla de gånger då jag velat testa något nytt och under en kort intensiv period använt någon typ av nytt IKT – verktyg eller nytt arbetssätt i undervisningen. Efter tag börjar det att sakta försvinna och bli något man minns att man använde sig av en halv termin senare. Det har varit en positivt erfarenhet att verkligen kunna få in dessa två verktyg i undervisningen men det som jag skulle vilja lyfta fram mest var diskussionen kring ”digital citizenship” eller ”digitalt medborgarskap”.

Det som lyftes fram på Stanford rörande det digitala medborgarskapet var att vi behöver utveckla ett förhållningssätt till vår kontakt och vår användning av digital teknologi. Demokratiaspekten fick mycket utrymme där det lyftes fram att i ett allt mer digitaliserat samhälle behövs det möjlighet att kunna hantera de nya krav och behov som uppstår. Detta är något som vi till och från har arbetat mycket med i Sverige, men som jag också tror att vi har en bild av att vara bättre på än vad vi i själva verket är. Ett exempel som lyftes upp på föreläsningen var användningen av mobiltelefonen vid matbordet. Hur det digitala medborgarskapet inte bara handlar om rättigheter utan i allra högsta grad också skyldigheter. Detta exempel fick mig att tänka till alla de gånger då det har hänt att jag har haft ovanan att ta fram mobilen när jag sitter och äter. På något sätt skapar min ”snabba koll” på mailen eller Facebook en barriär till den jag sitter och äter med. Det värsta av allt är att det intellektuella samtalet riskerar att tyna bort när vår användning av det digitala ses som en oavbruten rättighet i vår relation till andra. Barn i barnvagnar som inte får utveckla sitt ordförråd i samspel med sina föräldrar som istället är på mobilen eller surfplattan, vänner som räds att ”bara” vara i det omedelbara rummet eller elever som stressas av att inte kunna kolla sina meddelande på mobilen under en lektion.

Oavsett vad, behöver vi se till att tänka kring vad det digitala medborgarskapet innebär och vad det ska innehålla. I mitt svenska medborgarskap finns det rättigheter och skyldigheter som jag måste se till att förhålla mig till. Dessa förhållningsregler har jag lärt mig, inte minst tack vare flera år i skolan. Detsamma måste gälla det digitala medborgarskapet som inte begränsas av tid eller rum och som inte finns längre bort än ett ”swipe” iväg. Hur vi i skolans värld ska förhålla oss till detta har jag ännu inga svar på, men min egen process för att hantera det har definitivt kommit igång och jag hoppas det finns fler som är med mig på denna resa för att vi ska kunna lära ut en ansvarstagande användning av den digitala värld som vi alla på olika sätt är medborgare i.

Daniel Pamp
Förstelärare
Gullviksskolan
Malmö stad

http://dpamp.blogspot.se/

digital_citizenship_1280.png

9 delar av det digitala medborgarskapet från 9 Elements of Digital Citizenship – Printable Poster

 

Annonser

2 thoughts on “Digitalt medborgarskap

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s