En charlatans försvarstal

charlatan Jan

Jan Charlatan

Jag hade ju egentligen bara tänkt att länka till en intervju i digitala skolmagasinet Horisonten.io som släpps idag. Med mig. En skoltyckare. En passionerad charlatan som försöker lyfta bra saker i skolan och belysa mindre bra. Som har sett the Matrix. Som har jobbat som pedagog, haft barn i skolan och som designat spel och specialiserat sig på och djupdykt i motivation och engagemang och speldesigntänk i design av digitala tjänster. Som har designat spel med lärare och elever. Och för sjukvården. För att lära sig saker. För att förändra attityder.  Jag hade i förra veckan ett inspirerande samtal med Annica Andersson kring möjligheterna med spel, spelbaserat lärande och gamification i skolan. (Läs gärna det också). Jag saxar in tipslistan från den artikeln i slutet av det här inlägget. Här kan du läsa hela den artikeln. Men jag varnar dig. Det är som att kliva in i the Matrix >> Gamification, hear hear!

Spårbyte

Men så råkade jag, ombord på tåget hem till Umeå från Gävle, hitta den här tidningen (Dagens Arena) som var fylld med massa intressanta skolspaningar. Eftersom jag ska leda en Skolpolitisk debatt i Skellefteå i höst (Aktuell Skolpolitik 2016) så tänkte jag ”Hmm… intressant” och rev åt mig tidningen. Min blick föll på en artikel av en viss Gabriel Heller Sahlgren. ”Håll charlatanerna borta från skolan” löd rubriken. ”Ja, verkligen tänkte jag” och jag läste vidare. Och läste om. Och funderade. Och kände att jag bara måste få reflektera kring det här. Högt. Med er. Det har jag i och för sig redan gjort här, men eftersom jag känner att detta berör oss alla – er och mej – och eftersom det är lite av en tendens i tiden så skulle jag ändå vilja utnyttja mitt utrymme här och nu till att bryta i detta. Jag skulle vilja resonera lite med er kring den texten. Vilka är de här charlatanerna egentligen. Är det ni? Är det jag? Är det forskarna? Politikerna? Är det lycksökarna med hemkokade kvick-fixar och egna flummiga patentlösningar på skolkrisen? Är det svaga skolledare? Är det folk som vill göra lättköpta poänger på friskoletrenden? Och allt detta i den ack så lukrativa, pengastinna* och lättlurade skolvärlden?

Saknas forskning

För det är lite här som Sahlgren är och fiskar. Han pratar om att det saknas forskning för många av de ”…populära individanpassade metoder som ska införlivas med hjälp av digitala hjälpmedel”. Förvisso kan det vara så. Speciellt om man väljer att blunda för all den forskning som bedrivs och bedrivits på (hyfsat erkända) lärosäten som Harvard, MIT och Stanford kring 21st century learning skills. Att individanpassa undervisningen låter inte så dumt ur mitt perspektiv. Men det beror ju förstås på vad man lägger i den undertexten. Att designa utifrån verklig användning och verkliga beteenden. Det är vad jag lägger in i det. Inte utifrån nån bullshit-uppfattning om att skolan är en industriell process där vi ska tratta kunskap à la Viskan-Ätran-Niskan-Lagan och producera liktänkande löpandebandarbetare. Glöm det. Robotarna kommer.

”Här kan man tjäna stora pengar på att lura på politiker och lärare vilka metoder och hjälpmedel som helst – oavsett vad forskningen säger.”

Så… Vad säger egentligen forskningen? Fråga Harvardstudierna, Stanford eller varför inte de svenska forskarna som tittat på formativ bedömning, annan och mer utökad feedback? Jag drar till med en vild gissning på att det inte finns några som helst studier som visar på att det funkar att köra på i gamla spår om och om igen och samtidigt förvänta sig nya resultat. (Det vill säga bättre än nu). Och varför det då? Jo, man mäter fel saker. Vill man ha riktigt färska data så kan man med fördel läsa Skolverkets förslag till en ny IT-strategi som visar på hur andra länder gjort för att lyfta skolan. Och om det var någon som trodde att skolan ska ha datautbildning eller digitalkompetenslektioner så måste jag tyvärr göra er besvikna. Det som gör hela skillnaden – surprise, surprise – är att vi integrerar det digitala i det dagliga arbetet.I våra beteenden. I vår halvvirtuella vardag. Att vi anpassar även skolan till resten av samhället. Och att vi tittar på vad som engagerar. Det är inte samma värld vi lever i idag som för 25 år sen. Det är en helt ny värld.

När Sahlgren pratar om forskning som visar att det inte funkar gissar jag att han hänvisar bl.a. till denna avhandling av Björn Berg Marklund om ”lärspel” i skolan. Men det är att förenkla det lite eftersom Sahlgren problematiserar själv när han avslutar:

”Spelet i sig är bara en liten del i ett större sammanhang, och trots att dess utförande såklart är viktigt är den slutgiltiga användningskontexten minst lika viktig när det gäller att uppnå bra spelbaserad undervisning. Om utvecklare exempelvis arbetar med en större förståelse för sammanhanget som deras spel ska användas i blir deras arbete betydligt lättare eftersom lärare kan brodera ut och bidra till spelbaserade övningar på sätt som mjukvaran själv omöjligt kan göra på egen hand.”

Pedagogens ansvar

Och så är det naturligtvis. Spel i undervisningen, spelbaserat lärande och nya digitala hjälpmedel (som de vi har i fickan idag) är en del i ett större sammanhang. Oavsett om det är digitalt eller analogt. Oavsett om det är skräddarsytt eller befintliga spel. Bara för att datorer och digitalt kommer in i klassrummet så betyder inte det att läraren plötsligt ska släppa allt pedagogiskt ansvar. Det vore väl verkligen skrutt i så fall om man plötsligt helt kapitulerar inför en ny okänd teknik.

Tvärtom så tror jag att de flesta moderna lärare idag är de som själva tar initiativet till att införliva mer interaktiva och engagerande metoder i sin undervisning. Och att de med mogna ögon ser på de här nya möjligheterna med samma metodblick och samma pedagogiska angreppssätt som vore det film, konst, litteratur eller andra medium som man i alla tider använt i undervisningen. Och att individanpassa undervisningen – oavsett om det innebär att öppna för nya lärmiljöer (som t.ex. MineCraft eller makerspace-miljöer) eller att använda mobiler och plattor i undervisningen är ett sunt tecken i tiden där man förstår att fabrikerna faktiskt har stängts ner och att det är plantskolorna som blomstar nu och tar tillvara på alla frön av lust till lärande. En skola för alla.

Sahlgren kritiserar och avvisar ett initiativ i Fittja där man använder MineCraft i skolan och påstår att det saknas forskning och rigorösa studier kring att det verkligen skulle vara bra ur ett pedagogiskt perspektiv. Nu vill inte jag vara den som är den men det är förstås dumheter. Allt är såklart relativit. Men det finns även gott om praktik och satsningar som slagit väl ut just när det gäller MineCraft. Jag kan ge flera exempel på motsatsen när det kommer till traditionellt beprövade undervisningsexperiment enligt ganska tveksamma psykologiska teorier.

Den viktiga frågan ”Varför”

Jag hyser stor tilltro till pedagogerna och den rörelse som t.ex. Skolvåren står för. Att de som Sahlgren i själva verket kallar för charlataner är de lärare som törs prova nya vägar när de gamla inte fungerar längre. Jag litar på att de kommer att navigera rätt i det nya digitala och individanpassade lärlandskapet. Med stöd av all den seriösa forskning som bedrivs och alla framgångsrika pilotprojekt. Och alla vi ”charlataner” vi kan tillsammans hjälpas åt att dela den här kunskapen och de nya möjligheterna som den medför. Inte tvärsäkert och blint utan forskande och lärande. Precis som skolan. Med förstånd och tillförsikt. Och det gamla som fungerar ska vi naturligtvis behålla. Inte kasta ut. Men kom igen. Feedback och tydliga mål. Det kan vi bli bättre på. Frågan ”varför”?  Varför ska jag lära mig det här? Den frågan får vi aldrig tröttna att svara på.

”Utbildningscharlatanerna måste helt enkelt bort.” avslutar Sahlgren i nån sorts obegriplig cirkelretorik: ”I varje fall om politikerna är seriösa med att vilja vända den svenska skolans katastrofala resultattrend som nu pågått i decennier.” Eh? Vänta nu. ”Den katastrofala resultattrenden” trodde iaf jag berodde på att man fortsätta försöka göra samma saker på samma sätt som alltid och styra upp svaga resultat på nationella proven med lite mer gammaldags disciplin à la Jan Björklund. Börja med betyg tidigare för att mäta tidigare och kunna styra och kontrollera och driva med negativ och ångestframkallande betygs-feedback. Mer läxor och sommarskola. Eller hur var det nu igen…?

*) Svar: Ja. Ironi.

20 Tips för att laga det trasiga spelet skolan med hjälp av spel och speldesigntänk:

– Använd spel och spelande i undervisningen för att öva strategi, resurshantering, språk, kommunikation, analys, samarbete, minnesträning och problemlösning (EDIT: inte hela tiden – utan som komplement, där det passar)

– Låt eleverna designa egna spel som en del av lärandet för att träna förmågorna: analys, kommunikation, metakognition, begrepp och procedurella förmågor

– Skapa tydliga, mätbara mål i den individuella utvecklingsplanen

– Fokusera huvudsakligen på elevens egna mål

– Koppla lärandet till elevernas egna passioner/drömmar/livsmål (Möt eleven där den är på dennes villkor: hästar, fotboll, serietecknande, spel… EDIT: i syfte – försök i möjligaste mån anknyta till den enskilda individens passion – inte in absurdum men där engagemanget är lågt kan detta vara ett knep )

– Förklara varför ett lärande är viktigt (I spel vet man varför man behöver en rustning eller ett svärd – men varför behöver man linjär algebra eller pluskvamperfekt att överleva i livet? Argument please (EDIT: Jag förstår såklart att det finns begripliga förklaringar och argument. Jag använder själv linjär algebra en del i min vardag. Min poäng är att man som pedagog måste kunna svara på frågan varför när den ställs. Annars är man rökt. Det handlar om trovärdighet. Om man inte KAN svara kan man göra det till en utmaning för eleverna: ”Ja, vad kan man använda linjär algebra till i sin vardag. Jag vill att ni tar reda på tre användningsområden för linjär algebra till nästa lektion”)

– Ge regelbunden (gärna ständig) återkoppling på progressen (inte bara en gång om året då kan man inte styra). EDIT: poängen med denna punkt är ”Ju mer feedback om min progress desto bättre”. ”En gång om året” stämmer ju inte som någon konstaterade. Fel av mig. Men utvecklingssamtal 1 eller 2 ggr per termin är också för lite för att jag som elever ska kunna påverka, korrigera styra rätt: om jag gör detta vad händer med min progress då. Liknelse från LinkedIn: om jag gör den här inlämningen – hur förändrass min progress-bar då? Hur många % till total måluppfyllnad? Såklart är det en förenkling – behöver säkert balanseras med tid och andra faktorer, lärande behöver tid och reflektion. Men principen…)

– Tydliga regler vad som krävs för att ”levla” och nå nästa nivå. (Jämför XP och WoW) – Skapa strukturer som tillåter ”misslyckanden” (d.v.s. låt eleven själv bestämma när den har försökt färdigt)

– Slopa betygen (mäter fel saker, skapar fel drivkrafter)

– Skapa nya (kollaborativa) kommunikationsmönster som inte är enkelriktade (t.ex. klasskortleken)

– Öppna för att låta eleverna skatta och värdera egna resultat och kunskaper – Värdera kunskapandet och tänkandet högre än trattad kunskap

– Skapa mer tids- och rumsoberoende undervisning

– Skapa fler kreativa Makerspace-ytor och arenamiljöer istället för klassrum med bänkrader – Skapa utrymme för kreativt fuskande och utrymme att skapa ”egna spel” i ”det stora spelet”

– Uppvärdera GENAST de kreativa ämnena igen

– Att lära oss TÄNKA och vara BESVÄRLIGA och KREATIVA är det ENDAsom gör oss oersättliga på framtidens arbetsmarknad (rutinjobb i linjen kommer INTE att finnas kvar 2050 – de kommer att hanteras av robotar)

– Programmering i skolan är inte valbart – det är en självklarhet

– Digital kompetens är ett krav på lärare. Och med det menar jag ANVÄNDNING och METOD ur fokus pedagogiskt medium. Inte TEKNIKKUNSKAP!!! Allvarligt vi kan inte fortsätta låtsas som att digitala dinosaurier ska kunna ha den minsta chans och möjlighet att förbereda våra elever för deras digitala framtid

– Lärarutbildningen MÅSTE skärpa till sig här. Digitalt är inte ett separat ämne. Det är i allt.

– Sluta skilja på Virtuell och Verklig – Idag kan man inte säga att det ena är mer verkligt eller värdefullt än det andra. Vi umgås digitalt i lika stor utsträckning och med minst lika stort värde som analogt/IRL)

– Glöm inte bort att leka!

 

Advertisements
Det här inlägget postades i Skola av janbidner. Bokmärk permalänken.

Om janbidner

I'm a swedish guy in my early forties. I'm located in the northern capitol of sweden, aka Umeå. I play music in #haddockochtjyven. I record an interview podcasts called #nyfniken. Occasionally I work as an IT consultant (like everyday). But mostly I'm the father of three lovely kids. My wife is the light of my life. Like a thunderbolt.

6 thoughts on “En charlatans försvarstal

  1. Ping: Måste blogga detta vidare! En charlatans försvarstal, av Jan Bidner | Dellumayiss

  2. Bra argument det där med vad som behövs för att överleva. Här en variant:
    varför behöver man spel och att kunna levla för att överleva i livet?
    Förresten. Du, pluskvamperfekt kanske kan vara ett stöd i progressen av språket. Hellre digital dinosaurie (tack för det rara epitetet) än verbal.

    Gilla

    • Jag håller med om att språket kommer först. Men att överleva i verkligheten idag handlar i lika stor grad om att förstå användningen av det digitala som det analoga eftersom vi (de allra flesta av oss) lever i lika hög grad i den digitala som den analoga. Vissa mer än så. Och visst: jag betvivlar inte att pluskvamperfekt fyller sin funktion. Linjär algebra använder jag själv en del, så det förstår jag såklart användningen av. Poängen var att vi (pedagogerna, föräldrarna, utbildarna) måste kunna svara på frågan ”varför” – annars är vi rökta. Det handlar om enkel motivation. Samma sak på jobbet: varför skriver jag den här rapporten? Är det nån som läser den? Vad används de olika rapportparametrarna till? Hur förbättrar de verksamheten? Om jag hugger sten i stenbrottet så hjälper det mig att veta att jag hugger sten för att jag är med och bygger en katedral (OBS liknelse)

      Gilla

    • Morpheus! Coolt namn. Din mamma måste verkligen ha älskat The Matrix! Utveckla gärna vad du menar med ofrivillig satir. En sån kommentar är avsedd att skapa osäkerhet?

      Gilla

  3. Intressanta funderingar, ser fram emot att du får utveckla dem ytterligare i dialog med ministern i samband med Aktuell Skolpolitik i höst i Skellefteå!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s