Det gick!

Det här med att skriva ett blogginlägg om min erfarenhet av att byta från år 4-6 till år 1 var svårare än jag trott. Jag hade tänkt att det skulle bli ett härligt inlägg fyllt av glädje. Tyvärr har jag inte upplevt våren så. Det har varit hektiskt, minst sagt. En vår fylld av många jobbiga dagar som trots allt stärkt mej i min roll som lärare. En vår då jag många gånger tänkt att det är svårt att vara lärare. Det här är inga nya tankar inom utbildning och lärande utan det är mer än bekräftelse för mej själv om att det faktiskt gick. Jag visste vad jag ville. I skolan är vi för att lära.

Redan första dagen förstod jag att jag var tvungen att vara lugn, tydlig och konsekvent i allt jag sa och gjorde. Alltid. Tillsammans gör vi dagen till det vi vill. Och att det är min uppgift att ge förutsättningarna. I skolan är vi för att lära. Fokus på lärande gav ett positivt resultat även på klassens sociala samspel.

Ett klassrum kan möbleras på så många olika sätt och alla sätt passar inte alla klasser. Nu har klassen och jag kommit fram till att två och två + gemensamma arbetsbord fungerar bäst. De kan jobba med någon, själva eller flera tillsammans. I skolan är vi för att lära – ett mantra som börjar ge utdelning.

Arbetsmaterial som ska ligga framme är just bara det som behövs. Varje dag/lektion behöver förberedas så att de har vad som behövs av information, stödstrukturer, material och en tydlig arbetsgång. Min läraruppgift är att förse eleverna med arbetsuppgifter och jag är där för att stödja dem på vägen. I skolan är vi för att lära.

Att varje lektion ska vara tydlig har alltid varit självklart för mej och det har jag haft nytta av. Alla ska veta vad de ska göra och vad som förväntas av dem. De ska veta i vilken ordning och varför de gör saker. Rutiner har fått en dimension till. De är ytterst viktiga för eleverna. I skolan är vi för att lära.

Jag gillar inte regler. Den här klassen hade massor av inte regler! Nu har vi tre. Lyssna på de som pratar, skapa arbetsro och att göra sitt bästa. De räcker så. I skolan är vi för att lära.

Och så var det det här med arbetsro. Jag tänker att om alla har fullt upp med att lära har de inte tid att skapa oro. Första gången hela klassen jobbade och var fokuserade på sitt lärande dansade jag en liten glädjedans, och så var lugnet borta. Men det var det värt. Alla undrade ju varför jag dansade 🙂 Och det ville de se igen. Jag börjar bli en hejare på klassrumsdans.

Jag har en helt ny respekt för alla lärare som jobbar i år 1-3. Det är där allt börjar. Alla ettor ska skolas in i hur det är att vara elev, hur det är att vara en del i en helhet och dessutom ska de lära sej massor av nya saker.

Nu efter snart en termins jobb börjar jag skönja frukten av idogt arbete med att vara konsekvent och stå kvar. Att lyssna och verkligen höra. Det är härligt med ettor!

Advertisements

3 thoughts on “Det gick!

  1. Som sociolog och läromedelsförfattare blir jag lycklig av att läsa att en lärare är på god väg att lyckas med skolans viktiga del av den sekundära socialisationen. Lycka till, Lotta Mathiasson, även i fortsättningen!

    Gilla

  2. Det här var ett inlägg som gjorde mig glad! Ditt mantra tar jag med mig till min klass ”i skolan är vi för att lära” – underbart uttryckt! Tack!!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s