En tillgänglig skola – en utopi?

I det här inlägget kommer jag först kort sammanfatta vad olika lagar säger om tillgänglighet i skolan och senare resonera vad detta innebär praktiskt utifrån mitt yrkesperspektiv som arbetsterapeut. Det här är inte ett inlägg som syftar till att nedvärdera eller lägga ytterligare en börda på enstaka lärare, utan målet är att visa hur komplext det är att skapa en skola för alla. Det är definitivt inget ensamarbete!

 Skollagen:

”Den (utbildningen) ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.”…”I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.” (ur Skollagen 1 kap 4§)

Arbetsmiljölagen: 

”Elever vid alla typer av skolor omfattas således i huvudsak av arbetsmiljölagen från och med förskoleklasserna. Lagen gäller allt praktiskt och teoretiskt arbete som eleverna utför.”…”Samma regler gäller för elever på universitet, högskolor och annan yrkesinriktad utbildning.” (ur Arbetsmiljölagen med kommentarer 1 kap 3§)

”Arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende.”…”Detta innebär att en allsidig bedömning ska göras av arbetsmiljön, som inbegriper även arbetets uppläggning, organisation och innehåll. Bedömningen måste ta hänsyn till att människor är olika och kan reagera olika på de arbetsmiljöer de arbetar i. Arbetsplatserna ska således utformas med hänsyn till vad som passar olika människor.” (ur Arbetsmiljölagen med kommentarer 2 kap 1§)

Diskrimineringslagen:

”Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.” (ur Diskrimineringslagen 1 kap 1§)

”I denna lag avses med diskriminering bristande tillgänglighet: att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att sådana åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning.” (ur Diskrimineringslagen 1 kap 4§) 

”Den som bedriver verksamhet som avses i skollagen (2010:800) eller annan utbildningsverksamhet (utbildningsanordnare) får inte diskriminera något barn eller någon elev, student eller studerande som deltar i eller söker till verksamheten.” (ur Diskrimineringslagen 2 kap 5 §)

Vi vet alltså – utifrån Skollagen, Arbetsmiljölagen och Diskrimineringslagen – att skolan är skyldig att anpassa utbildningen efter elevernas olika förutsättningar och behov. Att det inte i första hand är eleven som ska förändras – utan aktiviteter och miljö som ska göras tillgängliga. Att det gäller alla typer av aktiviteter inom en utbildning och alla miljöer där den bedrivs. Det betyder att om en elev med behov av extra anpassningar eller särskilt stöd inte kan delta i utbildningen på samma sätt som någon utan funktionsnedsättning, är skolan per definition otillgänglig och diskriminerande. 

Enligt Skolinspektionen betyder verklig inkludering att ”alla elever ska ha tillgång till hela skolmiljön alla dagar och kunna delta i alla aktiviteter”. Deras tillsyn 2015 visar dock att:

”I fyra av tio prioriterade grundskolor har Skolinspektionen konstaterat brister som rör elevernas tillgång till extra anpassningar och särskilt stöd. Bristerna rör framförallt skolans ansvar att skyndsamt utreda och tillhandahålla det särskilda stöd eleven behöver. Det är tydligt att gränsdragningen mellan extra anpassningar och särskilt stöd är ett problem i många skolor. I flera skolor har Skolinspektionen också sett brister i tillgången till elevhälsa och i samverkan mellan elevhälsan och övrig personal i skolan.”

I sin slutredovisning till regeringen gällande den funktionshinderpolitiska utvecklingen 2011-2016 konstaterar Skolmyndigheterna (Skolverket, Skolinspektionen och Specialpedagogiska skolmyndigheten) att ”det har skett en del framsteg för elever med funktionsnedsättning. Men det kvarstår fortfarande arbete innan de får en likvärdig utbildning av god kvalitet i en trygg miljö.”

Med vetskapen om vad lagarna med all tydlighet säger, resultatet av Skolinspektionens granskningar och det som återstår enligt Funktionshinderpolitiken är det inte så svårt att förstå varför arbetet med tillgänglighet är något som måste högprioriteras! 

Det här en bild av hur jag utifrån mina yrkeserfarenheter ser på arbetet med tillgänglighet. Bilden kan användas både för att förstå vidden av vad tillgänglighet kan innebära men också som en tankekarta att ta hjälp av i det praktiska tillgänglighetsarbetet.

En tillgänglig skola-slutbild.001

Jag vill med min bild visa att skolan är ett komplext sammanhang där elever ofta rör sig mellan många aktiviteter och miljöer på en och samma dag. Att de möter många olika personer i olika roller som behövs för att utbildningen ska vara möjlig. Min bild är på intet sätt är komplett utan den måste förändras utifrån sammanhanget den används i. Men varje typ av utbildning skulle gå att illustrera med en liknande bild. Det här är mina tankar kring bilden:

Huvudmål – en tillgänglig skola 
I cirkeln i mitten har jag satt huvudmålet – en tillgänglig skola. Det betyder att alla elever ska ha tillgång till hela skolmiljön alla dagar och kunna delta i alla aktiviteter – utifrån sina individuella förutsättningar. Mer att läsa finns i Skollagen, Arbetsmiljölagen, Diskrimineringslagen och i de Funktionshinderpolitiska målen (för mer läsning se länkar i lagtexten ovan).

Vilken aktivitet ska göras? 
Den ljusblå ringen utanför mittcirkeln står för de olika aktiviteter (och tillhörande miljöer) som kan ingå i en utbildning, den innehåller många beståndsdelar som alla måste vara tillgängliga! Att reflektera över syftet med varje aktivitet är mycket viktigt för att kunna uppväga skillnader och anpassa på ett sätt så att det ska bli tillgängligt för alla. En aktivitet (tex idrott) behöver i sin tur delas upp i mindre delaktiviteter som behöver tillgängliggöras var för sig (tex omklädning, uppvärmning, genomgång, huvudaktivitet, avslutning, dusch och ombyte).

Vem ska göra aktiviteten, var ska den göras och vilka förutsättningar har vi?
Utanför den ljusblåa ringen finns de olika förutsättningar som gäller för aktiviteten. Allt från hinder i ute- och innemiljö till sociala och organisatoriska förutsättningar. Varje aktivitet måste sättas i relation till vilka elever som berörs och vilka förutsättningar som finns – och om de eventuellt behöver förändras så att aktiviteten ska bli tillgänglig för alla.

Vilka roller behövs?
I ramen runt om bilden finns alla roller som är delaktiga i skolans verksamhet och som måste samarbeta för en tillgänglig skola. När en aktivitet analyseras behöver rätt kompetens finnas med i arbetet med tillgänglighet. Sammansättningen av roller kan vara olika beroende på aktivitet. Eleven och vårdnadshavarna är en grundbult i detta arbete.

Med målet framför ögonen måste vi alltså vid alla aktiviteter fundera över: 

  • Vilken aktivitet ska göras?
  • Vad är syftet med den?
  • Vilka elever ska delta och vilka olika behov av tillgänglighet finns?
  • Var ska aktiviteten genomföras?
  • Vilka är våra förutsättningar?
  • Vilka roller behöver vara delaktiga i planering och genomförande?
  • Vilka anpassningar behöver göras?
  • Vilka olika tillvägagångssätt finns, som leder mot samma mål?
  • Hur informerar vi och kommunicerar vi med de berörda?

Vissa mer övergripande frågor behöver bearbetas i ett sammanhang som inte är direkt knutet till en specifik aktivitet eller händelse:

  • Kan vi göra förändringar på lång sikt för att underlätta det mer kortsiktiga arbetet med tillgänglighet?
  • Finns det delar av tillgänglighetsarbetet som kan göras på organisationsnivå? För hela skolan? Av huvudmän? Politiker?
  • På gruppnivå? Klassvis? Årskursvis? I mindre grupper? Genom hur vi skapar grupper?
  • Kan vi genom arbete på grupp- och organisationsnivå minska behovet av individuell anpassning?
  • Vad behöver ändå alltid anpassas individuellt?
  • På vilka områden i tillgänglighetsarbetet behöver vi öka vår kunskap?
  • Behöver vi tillsätta fler roller eller använda vår befintliga kompetens annorlunda?

Alla behöver arbeta tillsammans för att en skola ska bli tillgänglig – elever, vårdnadshavare, lärare, rektorer och huvudmän. Men det stannar inte där, utan alla som finns på skolan måste vara delaktiga; elevhälsa, lokalvårdare, it-tekniker, fritidsledare och vaktmästare osv. Jag anser också att det är nödvändigt att elevhälsan kompletteras med ytterligare yrkeskategorier – som logopeder, sjukgymnaster och arbetsterapeuter – för att vi ska ha en chans att kunna möta alla elevers behov av tillgänglighet.

En tillgänglig skola är en jämnlik skola – en skola där alla får plats och har samma chans – en skola för alla!

Jag som skrivit det här inlägget är leg. arbetsterapeut, förälder till ett barn med funktionsnedsättningar och själv funktionsnedsatt. Mer på temat skola, funktionsnedsättning och tillgänglighet finns att läsa på min blogg Livetsbilder

Twitter: @livetsbilder
Facebook: https://www.facebook.com/livetsbilder

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s