Nyanländ – vad ger den bästa starten?

”Men nu är det ju så att alla människors högsta önskan är att bli ’svenskar’ så fort som möjligt. Och då behöver man faktiskt vara bland ’svenskar’ så fort som möjligt. ’Så fort som möjligt´. Det blir bra! Det kallas inkludering. Det är fint! Alla är i samma klassrum – det klassrum som benämns ’ordinarie’. Det hörs ju på namnet – det är ordinarie, såklart att man vill vara där. Ingen vill väl vara utanför, i väntan på?”

Nej, detta är inget citat som någon sagt. Det är snarare mina ord på hur jag uppfattar delar av debatten kring nyanlända barn och ungdomar i den svenska skolan. Om detta vill jag tala. Mitt fokus är högstadieelever (jag tänker att det blir annorlunda för yngre elever då de har längre tid på sig att nå alla kunskapsmål).

I gårdagens blogginlägg ställer Ninna Kristiansen frågan vad ”en skola för var och en” innebär för oss, för våra elever, grupper och skolor. I verkligheten. Hon frågar hur en skola på vetenskaplig grund ser ut, en skola där tankarna bakom läroplanen och skollagen är verklighet och där varje elev ges de förutsättningar som hen har rätt till och känner att skolan är till just för hen.

Språkklass – med modersmålet som resurs

Jag undervisar i en språkklass, Navets språkklass i Örebro. Det innebär att vi har en särskild klass för nyanlända högstadieelever, elever med samma modersmål – somaliska. Vi har tvåspråkig undervisning, somaliska och svenska talas och läses parallellt, och vi har undervisning i grundskolans alla ämnen, med behöriga ämneslärare och enligt timplanen, till och med en utökad timplan för att eleverna initialt ska få undervisning i samtliga ämnen som förekommer under högstadietiden.

riksdagsbeslutVår målsättning, sedan vi startade den första språkklassen för drygt tre år sedan, är att utforma undervisningen i enlighet med vad forskning och beprövad erfarenhet visar är framgångsrikt. Att ge nyanlända ungdomar ett gott första möte med den svenska skolan, ge dem den utbildning de enligt styrdokumenten har rätt till, och få dem att känna det som Ninna frågar om – att skolan är just till för dem, få dem att känna sig inkluderade. Vi hoppas att detta leder till att våra elever kommer att ha stora möjligheter att klara kunskapskraven och att kunna välja, börja och slutföra den gymnasieutbildning (eller i vissa fall en utbildning för vuxna) som de önskar.

Språkklass är en organisationsform som kan vara mahdi - jagett alternativ för kommuner som tar emot en större grupp elever med samma modersmål. Vi använder modersmålet som resurs i lärandet och uppmanar eleverna att använda alla sina språk. I språkklassen får eleverna ämnesundervisning precis som i andra klasser, men mer tydligt anpassad efter deras förutsättningar än vad som ges möjlighet till i reguljär klass. Förutom ett par elever som tidigare haft undervisning i idrott är det exempelvis INGEN av våra elever som haft undervisning i de praktisk-estetiska ämnena idrott, slöjd, musik, bild eller hemkunskap. Nu får de chans att få en bra introduktion så att de, när de kommer ut i ”vanlig klass” är där på mer lika villkor än vad som varit möjligt vid direktplacering. Detsamma gäller de teoretiska ämnena. Det är mycket som lärs i den svenska skolan som de aldrig har kommit i kontakt med tidigare och dessa kunskapsgap behöver överbryggas på olika sätt. Det tar tid och måste få ta tid. Hoppar man över detta är risken stor att eleverna aldrig kommer ifatt.

Förberedelseklass contra direktplacering

 I den skolpolitiska debatten är det just nu stort fokus på nyanländas lärande och undervisning, vilket jag välkomnar, liksom ökade och tydligare krav på skolan genom ändringar i skollag, författning och allmänna råd. Det finns dock ett område som gör mig orolig och det gäller valet av organisationsform för undervisning av de nyanlända. Det vill jag lyfta här, för jag känner en oro för att de nya styrdokumenten, liksom debatten kring nyanlända riskerar att leda fel, till försämringar, vilket naturligtvis aldrig varit meningen. Jag tänker på detta:

”Rektor får besluta att en elev…delvis ska undervisas i förberedelseklass, om eleven saknar tillräckliga kunskaper i svenska för att kunna tillgodogöra sig den ordinarie undervisningen. En elev undervisning i förberedelseklass i ett visst ämne ska avbrytas så snart eleven bedöms ha tillräckliga kunskaper i svenska för att på heltid kunna delta i undervisningen i det ämnet i den undervisningsgrupp som eleven normalt hör till. En elev får inte ges undervisning i förberedelseklass längre tid än två år.” (Skollagen, 2010:800, 3 kap 12 f §, OBS! Fetmarkeringarna är mina)

I skoldebatten och i forskningen tycker jag att det nästan uteslutande handlar om att ställa direktplacering i reguljär klass mot placering i förberedelseklass.

Fördelar som brukar nämnas med förberedelseklass är att eleven får mycket stöd, har kamrater, känner samhörighet i gruppen, känner sig trygga och är språkligt aktiva. Som nackdelar brukar man ta upp att förberedelseklassen blir som en ”väntan på”, dvs en väntan på att få börja i en riktig klass, att det ofta inte är undervisning i alla ämnen (utan med en stark betoning i tid på svenska som andraspråk) av ämnesbehöriga lärare och att det blir en för liten utmaning för eleverna.

När det gäller direktplacering i reguljär klass visar forskningen i stort sett det omvända Fördelar är att eleven får undervisning i alla ämnen av ämnesbehöriga lärare. Nackdelarna består ofta i att eleven får för lite stöd, har få kamrater, inte känner samhörighet eller trygghet i gruppen och att eleverna blir språkligt passiva.

Det är rektor som bestämmer hur undervisningen av nyanlända elever ska organiseras. Om det sker i en reguljär klass finns inga ytterligare föreskrifter, men om det sker i en förberedelseklass får det inte gälla all undervisningstid. I de allmänna råden (s 28) står: ”När eleven deltar i undervisningen med den ordinarie undervisningsgruppen möjliggör det delaktighet” Det står vidare att lärarna måste utforma och anpassa all undervisning för att ge stöd och stimulans utifrån varje elevs förutsättningar och behov och att det är viktigt att skolpersonalen verkar för att den nyanlända eleven blir socialt delaktig. Allmänna råden fortsätter: ”Förberedelseklassen kan väljas för att ge de nyanlända eleverna de kunskaper de behöver för att så tidigt som möjligt kunna ta del av undervisningen i den ordinarie undervisningsgruppen ” (s 30) Och även om det står att förberedelseklass kan vara lämpligt får många elever står det precis därefter att rektor behöver ha rutiner för att säkerställa att elever i förberedelseklass så snart som möjligt på heltid kan delta i sin ordinarie undervisningsgrupp och att undervisningen i ett ämne ska upphöra så snart det bedöms kunna följa undervisningen i det ämnet i den ordinarie undervisningsgruppen.

Undergräver styrdokumenten förberedelseklassen?

Jag förstår att de som beslutat om nya styrdokument vill något gott. Det måste generellt till en Linda eleverbättre och mer likvärdig undervisning för de nyanlända eleverna, både vad gäller deras akademiska och sociala behov. Där är vi helt överens. Men det som oroar mig är de skrivningar som jag visat på.  Jag tycker nämligen att dessa skrivningar så tydligt markerar att det eftersträvansvärda är ”den ordinarie undervisningsgruppen” (läs reguljär klass). Missförstå mig rätt nu. Jag har ingen önskan att nyanlända elever och övriga elever ska hållas separerade från varandra. Jag vill gärna att de ska mötas, men på så lika villkor som möjligt och genom ”verklig” inkludering. Genom dessa skrivningar tycker att man  helt undergräver förberedelseklassen (och indirekt alla andra organisationsformer som innebär att eleverna inte börjar snabbt i reguljär klass.) Den känsla som många elever uttryckt – att förberedelseklass blir en ”i väntan på” skriver man ju in i styrdokumenten. Så som skrivningen är tycker jag att man faktiskt skriver att allt utan full tid i reguljär klass egentligen är ett sämre alternativ, ett i väntan på. Om det står så tydligt i våra styrdokument, hur ska det få en chans att bli något annat? Jag oroar mig därmed för att skolor nu kommer att minska antalet förberedelseklasser samt tiden i dessa. Och det utan att egentligen fundera över vad som blir bäst för den enskilde eleven, akademiskt och socialt. Jag oroar mig vidare för att vi bygger fast en dålig struktur i förberedelseklassen. För hur ska vi få till en god undervisning i en grupp där elever hela tiden försvinner för att ha del av sin undervisning i den reguljära klassen? Det är ju så som det ofta har sett ut i förberedelseklasserna redan tidigare och risken är väl väldigt stor att det blir mycket ensamarbete i stället för gemensam lärarledd väl planerad undervisning? Hur skapar man en gruppkänsla i en grupp som ständigt förändras, lektion för lektion?

Vad är det bästa?

Jag hoppas så att jag har fel. Jag hoppas att huvudmän, rektorer och lärare noga funderar på hur de vill organisera undervisningen så att det blir så bra som möjligt för den enskilda eleven. Vad som är bäst för den enskilda beror på så många faktorer, ex skolbakgrund och grad av likhet med den svenska skolan/kulturen. Jag hoppas på att man tittar på andra organisationsformer än den traditionella förberedelseklassen eller direktplacering i klass. Jag hoppas att man försöker utveckla undervisningen i förberedelseklassen – i enlighet med styrdokumenten. Jag tror nämligen inte alls att det för de flesta elever är bra med direktplacering för högstadieelever i en reguljär klass, utan jag tror snarare att det utgör undantagen.

Möjligheten att själv välja sin framtid

Jag är även studie- och yrkesvägledare och särskilt i den rollen tänker jag framåt. Jag vet att sent nyanlända elever har svårt att nå målen i skolans alla ämnen så att de har möjlighet att välja det gymnasieprogram som de är mest intresserade av. Jag vet även att nyanlända får det kämpigare på gymnasiet och har fler avhopp än övriga elever. Detta gäller särskilt elever från Asien och Afrika och denna elevgrupp är även underrepresenterad på högskola och universitet. Det kan inte vara OK. Vi måste jobba hårt för att förändra detta. Jag brukar tala om att våra elever ska ”vara flygfärdiga” när de kommer till gymnasiet. Att de ska klara gymnasiestudierna bra och eventuella eftergymnasiala studier. De ska vara väl förberedda. Jag tror faktiskt att vi försvårar för många sent nyanlända elever om vi placerar dem för tidigt i reguljär undervisning. Risken är jättestor att de mest sitter av tiden och inte tillgodogör sig de kunskaper som de verkligen behöver. Det i sin tur kan leda till att de ger upp i förväg, inte tror att de kan och tappar intresset för studierna. Risken finns också att vi sänker förväntningarna på eleverna och ”nöjer” oss med att försöka få dem precis godkända i 8 ämnen, kanske genom att ”ge snällbetyg”. Visst kan det hjälpa vissa elever, men risken är stor att de inte därefter inte klarar sina gymnasiestudier och då sker avhopp.

Om du vill läsa mer om vår språkklass är du välkommen att följa vårt arbete på vår blogg. Just nu är vi mitt inne i att se hur vi ska jobba inför nästa läsår – hur ska vi få till en bra inkluderande undervisning på riktigt för språkklassens elever och för elever i andra reguljära klasser.

/Suzanne Gynnhammar

Twitter: @suzgyn

Navets språklass: https://navetssprakklass.wordpress.com/

Advertisements

2 thoughts on “Nyanländ – vad ger den bästa starten?

  1. Ping: Nyanländ – vad ger den bästa starten? | Navets språkklass

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s