O/Lika – Ett ämnesövergripande arbetssätt

Ämnesövergripande arbete om allvarliga saker på ett lustfyllt sätt utifrån ”Billy Elliot”

Efter vår spännande rundtur bakom scenen på Malmö opera leder vår guide ut oss till den IMG_0391-300x225stora trappan i foajén. Där står de och väntar på oss – fem killar i ungefär samma ålder som eleverna själva. Skillnaden är att dessa killar under ett års tid förberett sig för att spela huvudrollerna i musikalen Billy Elliot. Våra elever från åk 4 på Kyrkskolan i Svedala får nu chansen att peppra killarna med frågor. Dessa killar “lever nu sin dröm”, och precis som karaktärerna Billy och Michael i föreställningen, bryter de också mot de normer som finns om vad som förväntas av killar i denna åldern – att dansa balett hör inte dit!!

START

Vid vårterminsstarten rullade vårt tematiska ämnesövergripande arbete med Kyrkskolans fyror igång. Vi valde Billy Elliot som utgångspunkt eftersom ett besök på musikalen var inplanerat innan sportlovet. Vi hade redan under lärlagsmöten i december börjat spåna idéer. På en planeringseftermiddag under uppstartsdagarna i januari jobbar vi effektivt, till skillnad ifrån föregående terminen då vi under en KU-eftermiddag skulle testa att göra en ämnesövergripande alignmentplanering om Vikingatiden, vilken knappt blev halvfärdig vid det tillfället. Vi var en stor grupp och fastnade då i mycket detaljer . Denna gången var vi väl förberedda och pålästa på  del 1 och 2 i Lgr 11, samt på syfte, CI och kunskapskrav inom de ämnen vi undervisar i. Alla i arbetslaget var undervisningsfria och kunde delta, vilket var en stor fördel.

“Billy växer upp i en engelsk gruvstad i förfall. Familjen har det svårt. Mamman är död sedan ett år och mitt i sorgen tvingas pappan och storebrodern kämpa för brödfödan medan en omfattande gruvstrejk präglar hela deras tillvaro. Som pojke förväntas Billy syssla med boxning eller något annat ”manligt” men när han hamnar på flickornas balettlektion tänds en låga inom honom…”

Kärnan i berättelsen är att att våga följa sin dröm och därmed utmana omgivningens förväntningar. Denna bakgrund har även musikalens kompositör- (Elton John) och regissör -(Ronny Danielsson)!

Vi spinner vidare på  trådar som finns i  Billys berättelse och kommer fram till att vi tillsammans med eleverna vill utforska sådant i deras närmiljö  och vardagsliv som påverkar dem som skapar deras identitet och värderingar: Undersöka familjens uppgift, betydelse och konstruktion med olika samlevnadsformer samt vad händer när familjen inte fungerar?  Reflektera över vänskap, relationer, sexualitet, könsroller, jämställdhet. Klargöra skillnader mellan regler och normer och vad som händer när man bryter normer. Skapa förståelse och tolerans för dem som gör val i sin livsstil som bryter normer.  Fakta, information och reklam – på TV och webben sköljer olika budskap över oss, Hur ska man veta vad kan man lita på?

Vi formar vår pedagogiska planering och förenar religion, samhällskunskap, svenska, engelska, musik, bild, slöjd och idrott.

Som uppstart ser vi gemensamt filmen Billy Elliot med efterföljande diskussioner där vi också förklarar miljön i 80-talets England med Margaret Thatchers styre, bakgrunden till gruvstrejken samt vad  solidaritet innebär. Vi läser texter, ser filmer och diskuterar, skriver texter, dikter, funderingar, gör värderingsövningar, rollspel och forumspel. Bibliotekarien övar källkritik med eleverna genom att ta dem till Åsneryd! 😉 Det  reflekteras över materialval och färger, reklam analyseras, det musiceras och diskuteras. Det dansas i olika former, bl a med inhyrd danslärare. Det blir studiebesök bakom scenen på Malmö Opera och sedan musikalföreställningen Billy Elliot.

Varför jobba ämnesövergripande?
I Lgr -11  2.2 står att:

Läraren ska
– stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan
– ge utrymme för elevens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel
– samverka med andra lärare i arbetet för att nå utbildningsmålen.

Läraren ska organisera och genomföra arbetet så att eleven
– upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskapsutvecklingen går framåt,
– får möjlighet att arbeta ämnesövergripande.

“Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda och ta del av många olika uttrycksformer såsom språk, bild, musik, drama och dans samt har utvecklat kännedom om samhällets kulturutbud”

Vi väljer att jobba tematiskt ämnesövergripande för att:
få helhetssyn på elevernas kunskapsutveckling, eleverna ska få djupare förståelse, eleverna ska få fler infallsvinklar och utveckla sina förmågor att analysera, kommunicera, reflektera, lära och använda nya begrepp, hantera information och tänka källkritiskt, undervisningen blir mer verklighetsanknuten med fler levande källor. När vi använder estetiska lärprocesser blir arbetet mer varierat, och alla elever hittar olika sätt att uttrycka sig. Samarbete över klassgränserna ger gemensamma upplevelser och stärker samhörigheten i årskursen. Arbetet  blir mer LUSTFULLT!

Enligt Jan Nilsson (1997), definieras tematiskt arbete enligt följande punkter:

1. I undervisningen skall olika ämnen integreras och bilda en helhet, genom att elevernas färdigheter tränas i funktionella sammanhang med det tematiska innehållet som centrum.

2. Undervisningens innehåll ska ha en tydlig koppling till elevernas vardagserfarenheter.

3. Undervisningen är oberoende av traditionella läromedel och skönlitteratur har en central roll. ( I vårt tema har vi en film som sedan blivit bok!)

Dewey menade att ständiga förändringar i samhället gör att skolan aktivt måste ta hänsyn till och ta in dessa förändringar i skolan. Skola, samhälle och individ måste utgöra en helhet för att nå pedagogisk framgång

Likaså säger Vygotskij  ska det finnas ett samband mellan skolan och det verkliga livet. Vygotskij angav ett perspektiv på kunskapsutveckling som han kallade socialkonstruktivism där han anser att omgivningen (samhällsstrukturen) och samspelet mellan andra (människor, omgivning, naturen, mm) är avgörande för individens utveckling och prestation. Kunskapsutveckling sker alltså inte enskilt hos individen utan mellan individer i ett samspel.

Eva Jacquet, lektor, utvecklingspedagog och lärarutbildare slår fast att det är inte bara de teoretiska ämnena som har nytta av de estetiska, utan också tvärtom. Genom att integrera teoretiska ämnen kan man tillföra innehåll, sammanhang och vidga det estetiska ämnet.

Exempel på verklighetsanknytning – aktuella händelser

Vid introduktionen av arbetet i klassen sammanfaller det med David Bowies bortgång. Eleverna  får se videon “Life on Mars” och får sedan gissa när den är inspelad, det blir allt från slutet av 60-talet till nutid. Jag berättar om att Bowie varit en förebild för många artister. Vi pratar om begreppet androgyn. Eleverna får dra paralleller till artister de känner bowie3-e1459613980515-300x117till , Yohio nämns först. Diskussionen förs in på normer och att bryta dessa. Några elever noterar hur olika stora pupiller Bowie har. Detta blir vår symbol  i Google classroom för vår O/LIKA kurs.

Melodifestivalen har gett oss många diskussionsämnen inte minst när Oscar Zia “kom ut” prövades elevernas tolerans. Oscars egna funderingar kring “Kan man vara flickidol och homosexuell? “ gav ett bra diskussionsunderlag.

När Måns Zelmerlöw gjorde sin låt Heroes med verkliga barn, utan streckfiguren,  fick eleverna resonera om anledningen till detta, vilket sedan förde oss in på BRIS och Youtubeklipp från Brisambassadörerna Sanna Nielsen och Morgan Alling.

FINAL

Så kom då äntligen dagen då det var dags att se föreställningen. En fullsatt buss med förväntansfulla elever och lärare rullade in till Malmö. Många av eleverna hade aldrig varit på operan tidigare, nu var det andra gången samma vecka! De hade fem veckors förberedande tematiskt arbete i ryggsäcken och de hade varit bakom kulisserna och fått förståelse för vilket stort team av yrkeskategorier som medverkar till föreställningen. De hade dessutom träffat huvudrollsinnehavarna personligen, många hade också blivit vän med dem på Instagram. När vi lämnar blommor till värdinnan, som tack för att killarna tog sig tid och träffade oss på måndagen, frågar hon om vi vill träffa Grim (1 av de 3 som spelar Billy) i pausen, han var sjuk vid vårt förra besök, ikväll sitter han i publiken! 🙂

IMG_0454-e1459620986556-174x300Det blir en fantastisk och känslosam kväll. Alla är uppfyllda av föreställningen! Eleverna har fått nya förebilder i sin egen ålder som visar att man kan vara sann i det man gör och inte vara rädd att vara sig själv!

Arbetet har skapat ett öppnare och mer tillåtande klimat, och större samhörighet mellan klasserna!

Anne-Christine Samuelson, Svedala

Användbara länkar

Digitalt medborgarskap

Under 2015 sökte jag och fick ett stipendium som var utlyst av ”Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond”. Stipendiet var utformat som ett ”Advanced Teachers Program”. Detta program gick ut på att jag och sex andra lärare från hela Sverige fick möjlighet att under två veckor dels studera på Stanford University och dels möjlighet att ta del av forskning och knyta kontakter med lärare och forskare som arbetar i Palo Alto där Stanford University ligger. Jag hade valt att läsa kursen ”Transforming Teaching and Learning with Technology” som handlade om hur vi utvecklar vår användning av IKT i undervisningen på ett kreativt och meningsfullt sätt.

I programmet fick vi bl.a. tips på väldigt många bra appar och tekniska lösningar som tillsammans inte gav en helhetslösning på den utmaning vi står inför när det gäller att utveckla vår användning av IKT och digitala lärresurser. De som jag upplever har gett goda resultat när det gäller min egen och mina kollegors undervisning är framförallt ”Plickers” och ”Draftback”. Plickers är ett verktyg där eleverna får vars sin QR – kod som de kan använda för att svara på frågor med upp till fyra olika svarsalternativ. Jag ställer en fråga från min mobil och sedan får eleverna hålla sitt kort åt det håll som de vill svara på. Fördelen med detta verktyg är att jag på ett snabbt och smidigt sätt kan få återkoppling på att det jag har haft genomgång på har nått fram.  Draftback är ett tillägg till Google Docs som gör det möjligt att spela upp elevernas skrivprocess i efterhand samt se statistik över hur själva skrivprocessen. Detta verktyg har gjort att vi kunnat använda vår tid mer effektivt när det gäller att skriva texter och dessutom utveckla strategier för att hjälpa eleverna gå vidare, beroende på var i texten de ofta tenderar att stanna upp.

Bara två verktyg? Fick jag inte mer med mig från Stanford? Givetvis fick jag det. Vi överöstes av olika typer av verktyg inom alla typer av områden och många konkreta tips för att vi lättare skulle kunna använda dem i vår undervisning. När sommarlovet var över hade jag ambitionen att använda flera av dem. Det var då jag insåg att det inte riktigt fungerar att göra allt på en och samma gång, utan att det är bättre att välja ett eller två verktyg och undersöka om det är något som fungerar för oss. Grunden till detta var min tidigare erfarenhet från alla de gånger då jag velat testa något nytt och under en kort intensiv period använt någon typ av nytt IKT – verktyg eller nytt arbetssätt i undervisningen. Efter tag börjar det att sakta försvinna och bli något man minns att man använde sig av en halv termin senare. Det har varit en positivt erfarenhet att verkligen kunna få in dessa två verktyg i undervisningen men det som jag skulle vilja lyfta fram mest var diskussionen kring ”digital citizenship” eller ”digitalt medborgarskap”.

Det som lyftes fram på Stanford rörande det digitala medborgarskapet var att vi behöver utveckla ett förhållningssätt till vår kontakt och vår användning av digital teknologi. Demokratiaspekten fick mycket utrymme där det lyftes fram att i ett allt mer digitaliserat samhälle behövs det möjlighet att kunna hantera de nya krav och behov som uppstår. Detta är något som vi till och från har arbetat mycket med i Sverige, men som jag också tror att vi har en bild av att vara bättre på än vad vi i själva verket är. Ett exempel som lyftes upp på föreläsningen var användningen av mobiltelefonen vid matbordet. Hur det digitala medborgarskapet inte bara handlar om rättigheter utan i allra högsta grad också skyldigheter. Detta exempel fick mig att tänka till alla de gånger då det har hänt att jag har haft ovanan att ta fram mobilen när jag sitter och äter. På något sätt skapar min ”snabba koll” på mailen eller Facebook en barriär till den jag sitter och äter med. Det värsta av allt är att det intellektuella samtalet riskerar att tyna bort när vår användning av det digitala ses som en oavbruten rättighet i vår relation till andra. Barn i barnvagnar som inte får utveckla sitt ordförråd i samspel med sina föräldrar som istället är på mobilen eller surfplattan, vänner som räds att ”bara” vara i det omedelbara rummet eller elever som stressas av att inte kunna kolla sina meddelande på mobilen under en lektion.

Oavsett vad, behöver vi se till att tänka kring vad det digitala medborgarskapet innebär och vad det ska innehålla. I mitt svenska medborgarskap finns det rättigheter och skyldigheter som jag måste se till att förhålla mig till. Dessa förhållningsregler har jag lärt mig, inte minst tack vare flera år i skolan. Detsamma måste gälla det digitala medborgarskapet som inte begränsas av tid eller rum och som inte finns längre bort än ett ”swipe” iväg. Hur vi i skolans värld ska förhålla oss till detta har jag ännu inga svar på, men min egen process för att hantera det har definitivt kommit igång och jag hoppas det finns fler som är med mig på denna resa för att vi ska kunna lära ut en ansvarstagande användning av den digitala värld som vi alla på olika sätt är medborgare i.

Daniel Pamp
Förstelärare
Gullviksskolan
Malmö stad

http://dpamp.blogspot.se/

digital_citizenship_1280.png

9 delar av det digitala medborgarskapet från 9 Elements of Digital Citizenship – Printable Poster

 

Gränsöverskridande lärande på SETT 2016

logga_settEn reflektion: Under början av läsåret hamnade jag i en intressant diskussion kring hur man kan översätta begreppet Blended Learning. Ett inledande försök var sammankopplat lärande, men nu funderar jag på att istället kalla det för gränsöverskridande lärande eftersom det handlar om att kombinera traditionella klassrumsmetoder med modern teknik.

Blended learning designates the range of possibilities presented by combining Internet and digital media with established classroom forms that require the physical co‐presence of teacher and students. (Friesen 2012)

Jag tänker mig att det gränser som luckras upp är:

  • Formellt och informellt lärande
  • Individuellt och socialt lärande
  • Synkront och asynkront lärande
  • Klassrums- och distansmiljö
  • Fysiska och digitala världar

ssdd

Källa: Friesen (2012) ”Report: Defining Blended Learning” och illustration baserad på Stephen Downes


Många intryck: DigiExam (J:11) hittar metoder att ersätta pappersprov med digitala lösningar och Skolon (J:33) erbjuder ett digitalt bibliotek för skolans appar. Microsoft (L:31) tillsammans med Atea Skola och HP visade hur MinecraftEDU väcker lusten och nyfikenheten att lära, medan Google (D:66) visade möjligheterna med Expeditions och Cardboard för att skapa virtuella exkursioner. Detta är bara några av alla utställare…

Klicka på bilden för att komma till en Sway där jag samlat Twitter inlägg och bilder från Instagramsett07


Det finns så mycket jag vill skriva om, men nu lämnar jag över budkavlen till nästa bloggare för lärarinitiativet Skola365…

Jonas Bäckelin, Förstelärare med IKT-ansvar, Mikael Elias Gymnasium Stockholm

Nätbaserad lärare, @natbaserad

Hur skapas ett intresse hos eleverna?

”- Gunilla, jag har lärt mig Pythagoras sats hemma! Du vet vad det är va? Jo, det var min kompis som lärde mig det och nu funderar jag om du har något knep att räkna roten ur ett tal?”

När en elev i klass 8 kommer fram efter en lektion och ställer en fråga som denna så är känns det som mitt hjärta tar ett glädjeskutt. Speciellt då eleven i fråga inte tidigare visat på ett större intresse för matematik. Att eleven under våren har visat på ett större intresse och motivation har i sin tur medfört ett bättre resultat och ökad förståelse. Denna händelse var startskottet för en fundering som jag har gått med ett tag: Hur skapas ett intresse hos eleverna?

Jag heter Gunilla Möller och arbetar som matematiklärare i åk 6-9 i Örebro. Just nu är alla lärare på min skola med i Skolverkets läslyftssatsning. Att förstå texter är viktigt inom matematik och jag tycker att läslyftet gett mig många nya tankar och tips på hur mina elever lättare kan förstå och tolka innebörden av texten i en problemlösning eller beskrivning. En uppgift som vi lärare fick via läslyftet var att vi skulle göra en tidslinje över de sakprosa-texter som vi mött under våra liv. Efter att vi skapat våra tidslinjer fick vi visa varandra. Att få höra vad mina kollegor läst under sina barn- och ungdomsår var så intressant! Syslöjdläraren hade läst böcker om stickning och mönster. SO-läraren läste historietidningar och prenumererade på illustrerad vetenskap. Musikläraren mötte tidigt på sångtexter och jag (Ma/NO-lärare), läste bland annat texter om experiment, fåglar och klurigheter.

Att få ha mentorssamtal varannan vecka med varje mentorselev är en ynnest! Det är så intressant att höra deras tankar om lärande och livet. Flera elever delger mig sina intressen. De berättar om att de läser historietidningar hemma och älskar historia. De berättar att de diskuterar rymden och kärnfysik hemma vid matbordet, eftersom det är så intressant. De berättar om hur musiken ger dem glädje i livet.

Många är vi som vittnar om att lärare som vi haft skapat ett intresse för ett visst ämne. Att jag blev historieintresserad beror helt klart på min gamle mellanstadielärare Erik som berättade fängslande historier om kungar och historiska personer som vistats i Uppsala där jag är uppvuxen. Han tog oss med ut i bygden och visade på historiska fornlämningar. Där och då skapades mitt intresse för historia som fick till följd att jag lånade alla skönlitterära ungdomsböcker med historiskt innehåll som jag kom över.

Hur skapas ett intresse hos eleverna? Svaren är många. Genom en lärare, förälder, kompis, bok, tidningsartikel, klubb, förening eller TV-program. John Hattie tar upp ”intresse” som en av faktorerna som ligger bakom motivation. Motivation har, enligt Hattie, relativt stor betydelse för skolprestationerna.

Hur kan jag då som lärare få en elev intresserad av ett ämne? Jag har inga färdiga svar. Jag provar. Varierar. Kopplar till elevens vardag. Leker. Skrattar. Försöker inspirera. Varje område har vi ett mattekalas en lektion. Ett mattekalas var elevernas idé. Att upptäcka det nya området på olika sätt.

Här är en kort sammanfattning av vad mattekalas innebär.

Min önskan som lärare är att väcka (och inte släcka!) ett nytt intresse för någon elev. Att få plantera ett intresse hos en elev, som Erik gjorde hos mig, det är en av drivkrafterna som gör att jag fortfarande, efter 20 år som lärare, motiveras till att fortsätta undervisa.

//Gunilla Möller, förstelärare i matematik

Viktoriaskolan, Örebro

mattekalas.weebly.com

mipedagogen.wordpress.com

Twitter: @GunillaCM

En charlatans försvarstal

charlatan Jan

Jan Charlatan

Jag hade ju egentligen bara tänkt att länka till en intervju i digitala skolmagasinet Horisonten.io som släpps idag. Med mig. En skoltyckare. En passionerad charlatan som försöker lyfta bra saker i skolan och belysa mindre bra. Som har sett the Matrix. Som har jobbat som pedagog, haft barn i skolan och som designat spel och specialiserat sig på och djupdykt i motivation och engagemang och speldesigntänk i design av digitala tjänster. Som har designat spel med lärare och elever. Och för sjukvården. För att lära sig saker. För att förändra attityder.  Jag hade i förra veckan ett inspirerande samtal med Annica Andersson kring möjligheterna med spel, spelbaserat lärande och gamification i skolan. (Läs gärna det också). Jag saxar in tipslistan från den artikeln i slutet av det här inlägget. Här kan du läsa hela den artikeln. Men jag varnar dig. Det är som att kliva in i the Matrix >> Gamification, hear hear!

Spårbyte

Men så råkade jag, ombord på tåget hem till Umeå från Gävle, hitta den här tidningen (Dagens Arena) som var fylld med massa intressanta skolspaningar. Eftersom jag ska leda en Skolpolitisk debatt i Skellefteå i höst (Aktuell Skolpolitik 2016) så tänkte jag ”Hmm… intressant” och rev åt mig tidningen. Min blick föll på en artikel av en viss Gabriel Heller Sahlgren. ”Håll charlatanerna borta från skolan” löd rubriken. ”Ja, verkligen tänkte jag” och jag läste vidare. Och läste om. Och funderade. Och kände att jag bara måste få reflektera kring det här. Högt. Med er. Det har jag i och för sig redan gjort här, men eftersom jag känner att detta berör oss alla – er och mej – och eftersom det är lite av en tendens i tiden så skulle jag ändå vilja utnyttja mitt utrymme här och nu till att bryta i detta. Jag skulle vilja resonera lite med er kring den texten. Vilka är de här charlatanerna egentligen. Är det ni? Är det jag? Är det forskarna? Politikerna? Är det lycksökarna med hemkokade kvick-fixar och egna flummiga patentlösningar på skolkrisen? Är det svaga skolledare? Är det folk som vill göra lättköpta poänger på friskoletrenden? Och allt detta i den ack så lukrativa, pengastinna* och lättlurade skolvärlden?

Saknas forskning

För det är lite här som Sahlgren är och fiskar. Han pratar om att det saknas forskning för många av de ”…populära individanpassade metoder som ska införlivas med hjälp av digitala hjälpmedel”. Förvisso kan det vara så. Speciellt om man väljer att blunda för all den forskning som bedrivs och bedrivits på (hyfsat erkända) lärosäten som Harvard, MIT och Stanford kring 21st century learning skills. Att individanpassa undervisningen låter inte så dumt ur mitt perspektiv. Men det beror ju förstås på vad man lägger i den undertexten. Att designa utifrån verklig användning och verkliga beteenden. Det är vad jag lägger in i det. Inte utifrån nån bullshit-uppfattning om att skolan är en industriell process där vi ska tratta kunskap à la Viskan-Ätran-Niskan-Lagan och producera liktänkande löpandebandarbetare. Glöm det. Robotarna kommer.

”Här kan man tjäna stora pengar på att lura på politiker och lärare vilka metoder och hjälpmedel som helst – oavsett vad forskningen säger.”

Så… Vad säger egentligen forskningen? Fråga Harvardstudierna, Stanford eller varför inte de svenska forskarna som tittat på formativ bedömning, annan och mer utökad feedback? Jag drar till med en vild gissning på att det inte finns några som helst studier som visar på att det funkar att köra på i gamla spår om och om igen och samtidigt förvänta sig nya resultat. (Det vill säga bättre än nu). Och varför det då? Jo, man mäter fel saker. Vill man ha riktigt färska data så kan man med fördel läsa Skolverkets förslag till en ny IT-strategi som visar på hur andra länder gjort för att lyfta skolan. Och om det var någon som trodde att skolan ska ha datautbildning eller digitalkompetenslektioner så måste jag tyvärr göra er besvikna. Det som gör hela skillnaden – surprise, surprise – är att vi integrerar det digitala i det dagliga arbetet.I våra beteenden. I vår halvvirtuella vardag. Att vi anpassar även skolan till resten av samhället. Och att vi tittar på vad som engagerar. Det är inte samma värld vi lever i idag som för 25 år sen. Det är en helt ny värld.

När Sahlgren pratar om forskning som visar att det inte funkar gissar jag att han hänvisar bl.a. till denna avhandling av Björn Berg Marklund om ”lärspel” i skolan. Men det är att förenkla det lite eftersom Sahlgren problematiserar själv när han avslutar:

”Spelet i sig är bara en liten del i ett större sammanhang, och trots att dess utförande såklart är viktigt är den slutgiltiga användningskontexten minst lika viktig när det gäller att uppnå bra spelbaserad undervisning. Om utvecklare exempelvis arbetar med en större förståelse för sammanhanget som deras spel ska användas i blir deras arbete betydligt lättare eftersom lärare kan brodera ut och bidra till spelbaserade övningar på sätt som mjukvaran själv omöjligt kan göra på egen hand.”

Pedagogens ansvar

Och så är det naturligtvis. Spel i undervisningen, spelbaserat lärande och nya digitala hjälpmedel (som de vi har i fickan idag) är en del i ett större sammanhang. Oavsett om det är digitalt eller analogt. Oavsett om det är skräddarsytt eller befintliga spel. Bara för att datorer och digitalt kommer in i klassrummet så betyder inte det att läraren plötsligt ska släppa allt pedagogiskt ansvar. Det vore väl verkligen skrutt i så fall om man plötsligt helt kapitulerar inför en ny okänd teknik.

Tvärtom så tror jag att de flesta moderna lärare idag är de som själva tar initiativet till att införliva mer interaktiva och engagerande metoder i sin undervisning. Och att de med mogna ögon ser på de här nya möjligheterna med samma metodblick och samma pedagogiska angreppssätt som vore det film, konst, litteratur eller andra medium som man i alla tider använt i undervisningen. Och att individanpassa undervisningen – oavsett om det innebär att öppna för nya lärmiljöer (som t.ex. MineCraft eller makerspace-miljöer) eller att använda mobiler och plattor i undervisningen är ett sunt tecken i tiden där man förstår att fabrikerna faktiskt har stängts ner och att det är plantskolorna som blomstar nu och tar tillvara på alla frön av lust till lärande. En skola för alla.

Sahlgren kritiserar och avvisar ett initiativ i Fittja där man använder MineCraft i skolan och påstår att det saknas forskning och rigorösa studier kring att det verkligen skulle vara bra ur ett pedagogiskt perspektiv. Nu vill inte jag vara den som är den men det är förstås dumheter. Allt är såklart relativit. Men det finns även gott om praktik och satsningar som slagit väl ut just när det gäller MineCraft. Jag kan ge flera exempel på motsatsen när det kommer till traditionellt beprövade undervisningsexperiment enligt ganska tveksamma psykologiska teorier.

Den viktiga frågan ”Varför”

Jag hyser stor tilltro till pedagogerna och den rörelse som t.ex. Skolvåren står för. Att de som Sahlgren i själva verket kallar för charlataner är de lärare som törs prova nya vägar när de gamla inte fungerar längre. Jag litar på att de kommer att navigera rätt i det nya digitala och individanpassade lärlandskapet. Med stöd av all den seriösa forskning som bedrivs och alla framgångsrika pilotprojekt. Och alla vi ”charlataner” vi kan tillsammans hjälpas åt att dela den här kunskapen och de nya möjligheterna som den medför. Inte tvärsäkert och blint utan forskande och lärande. Precis som skolan. Med förstånd och tillförsikt. Och det gamla som fungerar ska vi naturligtvis behålla. Inte kasta ut. Men kom igen. Feedback och tydliga mål. Det kan vi bli bättre på. Frågan ”varför”?  Varför ska jag lära mig det här? Den frågan får vi aldrig tröttna att svara på.

”Utbildningscharlatanerna måste helt enkelt bort.” avslutar Sahlgren i nån sorts obegriplig cirkelretorik: ”I varje fall om politikerna är seriösa med att vilja vända den svenska skolans katastrofala resultattrend som nu pågått i decennier.” Eh? Vänta nu. ”Den katastrofala resultattrenden” trodde iaf jag berodde på att man fortsätta försöka göra samma saker på samma sätt som alltid och styra upp svaga resultat på nationella proven med lite mer gammaldags disciplin à la Jan Björklund. Börja med betyg tidigare för att mäta tidigare och kunna styra och kontrollera och driva med negativ och ångestframkallande betygs-feedback. Mer läxor och sommarskola. Eller hur var det nu igen…?

*) Svar: Ja. Ironi.

20 Tips för att laga det trasiga spelet skolan med hjälp av spel och speldesigntänk:

– Använd spel och spelande i undervisningen för att öva strategi, resurshantering, språk, kommunikation, analys, samarbete, minnesträning och problemlösning (EDIT: inte hela tiden – utan som komplement, där det passar)

– Låt eleverna designa egna spel som en del av lärandet för att träna förmågorna: analys, kommunikation, metakognition, begrepp och procedurella förmågor

– Skapa tydliga, mätbara mål i den individuella utvecklingsplanen

– Fokusera huvudsakligen på elevens egna mål

– Koppla lärandet till elevernas egna passioner/drömmar/livsmål (Möt eleven där den är på dennes villkor: hästar, fotboll, serietecknande, spel… EDIT: i syfte – försök i möjligaste mån anknyta till den enskilda individens passion – inte in absurdum men där engagemanget är lågt kan detta vara ett knep )

– Förklara varför ett lärande är viktigt (I spel vet man varför man behöver en rustning eller ett svärd – men varför behöver man linjär algebra eller pluskvamperfekt att överleva i livet? Argument please (EDIT: Jag förstår såklart att det finns begripliga förklaringar och argument. Jag använder själv linjär algebra en del i min vardag. Min poäng är att man som pedagog måste kunna svara på frågan varför när den ställs. Annars är man rökt. Det handlar om trovärdighet. Om man inte KAN svara kan man göra det till en utmaning för eleverna: ”Ja, vad kan man använda linjär algebra till i sin vardag. Jag vill att ni tar reda på tre användningsområden för linjär algebra till nästa lektion”)

– Ge regelbunden (gärna ständig) återkoppling på progressen (inte bara en gång om året då kan man inte styra). EDIT: poängen med denna punkt är ”Ju mer feedback om min progress desto bättre”. ”En gång om året” stämmer ju inte som någon konstaterade. Fel av mig. Men utvecklingssamtal 1 eller 2 ggr per termin är också för lite för att jag som elever ska kunna påverka, korrigera styra rätt: om jag gör detta vad händer med min progress då. Liknelse från LinkedIn: om jag gör den här inlämningen – hur förändrass min progress-bar då? Hur många % till total måluppfyllnad? Såklart är det en förenkling – behöver säkert balanseras med tid och andra faktorer, lärande behöver tid och reflektion. Men principen…)

– Tydliga regler vad som krävs för att ”levla” och nå nästa nivå. (Jämför XP och WoW) – Skapa strukturer som tillåter ”misslyckanden” (d.v.s. låt eleven själv bestämma när den har försökt färdigt)

– Slopa betygen (mäter fel saker, skapar fel drivkrafter)

– Skapa nya (kollaborativa) kommunikationsmönster som inte är enkelriktade (t.ex. klasskortleken)

– Öppna för att låta eleverna skatta och värdera egna resultat och kunskaper – Värdera kunskapandet och tänkandet högre än trattad kunskap

– Skapa mer tids- och rumsoberoende undervisning

– Skapa fler kreativa Makerspace-ytor och arenamiljöer istället för klassrum med bänkrader – Skapa utrymme för kreativt fuskande och utrymme att skapa ”egna spel” i ”det stora spelet”

– Uppvärdera GENAST de kreativa ämnena igen

– Att lära oss TÄNKA och vara BESVÄRLIGA och KREATIVA är det ENDAsom gör oss oersättliga på framtidens arbetsmarknad (rutinjobb i linjen kommer INTE att finnas kvar 2050 – de kommer att hanteras av robotar)

– Programmering i skolan är inte valbart – det är en självklarhet

– Digital kompetens är ett krav på lärare. Och med det menar jag ANVÄNDNING och METOD ur fokus pedagogiskt medium. Inte TEKNIKKUNSKAP!!! Allvarligt vi kan inte fortsätta låtsas som att digitala dinosaurier ska kunna ha den minsta chans och möjlighet att förbereda våra elever för deras digitala framtid

– Lärarutbildningen MÅSTE skärpa till sig här. Digitalt är inte ett separat ämne. Det är i allt.

– Sluta skilja på Virtuell och Verklig – Idag kan man inte säga att det ena är mer verkligt eller värdefullt än det andra. Vi umgås digitalt i lika stor utsträckning och med minst lika stort värde som analogt/IRL)

– Glöm inte bort att leka!

 

Det gick!

Det här med att skriva ett blogginlägg om min erfarenhet av att byta från år 4-6 till år 1 var svårare än jag trott. Jag hade tänkt att det skulle bli ett härligt inlägg fyllt av glädje. Tyvärr har jag inte upplevt våren så. Det har varit hektiskt, minst sagt. En vår fylld av många jobbiga dagar som trots allt stärkt mej i min roll som lärare. En vår då jag många gånger tänkt att det är svårt att vara lärare. Det här är inga nya tankar inom utbildning och lärande utan det är mer än bekräftelse för mej själv om att det faktiskt gick. Jag visste vad jag ville. I skolan är vi för att lära.

Redan första dagen förstod jag att jag var tvungen att vara lugn, tydlig och konsekvent i allt jag sa och gjorde. Alltid. Tillsammans gör vi dagen till det vi vill. Och att det är min uppgift att ge förutsättningarna. I skolan är vi för att lära. Fokus på lärande gav ett positivt resultat även på klassens sociala samspel.

Ett klassrum kan möbleras på så många olika sätt och alla sätt passar inte alla klasser. Nu har klassen och jag kommit fram till att två och två + gemensamma arbetsbord fungerar bäst. De kan jobba med någon, själva eller flera tillsammans. I skolan är vi för att lära – ett mantra som börjar ge utdelning.

Arbetsmaterial som ska ligga framme är just bara det som behövs. Varje dag/lektion behöver förberedas så att de har vad som behövs av information, stödstrukturer, material och en tydlig arbetsgång. Min läraruppgift är att förse eleverna med arbetsuppgifter och jag är där för att stödja dem på vägen. I skolan är vi för att lära.

Att varje lektion ska vara tydlig har alltid varit självklart för mej och det har jag haft nytta av. Alla ska veta vad de ska göra och vad som förväntas av dem. De ska veta i vilken ordning och varför de gör saker. Rutiner har fått en dimension till. De är ytterst viktiga för eleverna. I skolan är vi för att lära.

Jag gillar inte regler. Den här klassen hade massor av inte regler! Nu har vi tre. Lyssna på de som pratar, skapa arbetsro och att göra sitt bästa. De räcker så. I skolan är vi för att lära.

Och så var det det här med arbetsro. Jag tänker att om alla har fullt upp med att lära har de inte tid att skapa oro. Första gången hela klassen jobbade och var fokuserade på sitt lärande dansade jag en liten glädjedans, och så var lugnet borta. Men det var det värt. Alla undrade ju varför jag dansade 🙂 Och det ville de se igen. Jag börjar bli en hejare på klassrumsdans.

Jag har en helt ny respekt för alla lärare som jobbar i år 1-3. Det är där allt börjar. Alla ettor ska skolas in i hur det är att vara elev, hur det är att vara en del i en helhet och dessutom ska de lära sej massor av nya saker.

Nu efter snart en termins jobb börjar jag skönja frukten av idogt arbete med att vara konsekvent och stå kvar. Att lyssna och verkligen höra. Det är härligt med ettor!

Välkommen in i min vardag som skollogoped

Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts.

 Orden ovan finner vi i Lgr 11. Läroplanen betonar också att:

Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.

De språkliga och kommunikativa kraven i skolan är väldigt höga. Inte bara ska eleverna kunna lära sig en stor mängd ord, kunna förstå grammatiska strukturer och kunna anpassa sin kommunikation efter situationen. De ska även kunna använda sitt språk för att analysera, resonera, dra slutsatser, jämföra likheter och skillnader etc. Aktiviteter som kräver flera komplexa och sammansatta språkliga och kommunikativa färdigheter.

Men hur blir det då när den språkliga förmågan och utvecklingen inte är som förväntat? Jag som bloggar på Skola 365 idag heter Ida Rosqvist och ni ska få komma på ett litet besök i min fantastiska vardag som skollogoped på Rosengårdsskolan F-6 i Malmö. 

Logopeder arbetar med att utreda, diagnostisera och behandla störningar inom tal, språk, kommunikation, och sväljning. I Sverige arbetar de flesta logopeder på sjukhus, inom habilitering eller rehabilitering. I USA arbetar däremot cirka 40% inom skola då det där är lag på att alla skolor ska ha tillgång till logoped. I Sverige är vi skollogopeder fortfarande en liten, men stadigt ökande grupp. Logopeder är faktiskt den näst vanligaste professionen inom elevhälsan utöver de lagstadgade enligt SKL:s rapport 2015. Många skollogopeder arbetar i centrala elevhälsoteam men en hel del är, som jag, anställda direkt på enskilda skolor. I Skåne ser läget just nu ut såhär:


Som skollogoped ser mitt uppdrag annorlunda ut än för logopeder inom traditionell hälso- och sjukvård. Jag arbetar inom en pedagogisk verksamhet (i mitt fall F-6-grundskola) och mitt arbete utgår därför från skolans styrdokument. Mitt huvudsakliga uppdrag är att genom ledning och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd få eleverna att utvecklas så långt som är möjligt. 


Huvuddelen av min tid ägnas åt att ge särskilt stöd i form av extra färdighetsträning i språk och kommunikation till elever där språkstimulansen i den ordinarie undervisningen och vardagslivet inte är tillräckligt för att eleven ska utvecklas så långt som möjligt.


 Jag träffar alltså elever för att ge extra träning i det som för de allra flesta människor “sker automatiskt”. Innehållet i mitt arbete är “klassrumsbaserat” d.v.s. jag utgår från Lgr 11 och det vi tränar på ska ge effekt på elevens möjligheter att nå målen. Vi kan till exempel träna extra på att jämföra likheter och skillnader, göra sammanfattningar, “läsa mellan raderna” (muntligt och skriftligt!), göra beskrivningar, textsamtal och skriva olika texttyper. Men vi jobbar också mycket med de språkliga grundbultarna som grammatiska böjningsmönster, förstå olika grammatiska strukturer, förstå och kunna följa de oskrivna reglerna för samtal och interaktion, förstå hur ord hör ihop i kategorier och hur de relaterar till andra ord  etc. Fokus är hela tiden språk- och kommunikationsutveckling och vi arbetar både muntligt och skriftligt. Det kan exempelvis ske genom de här aktiviteterna:


Favorit hos de yngsta eleverna: mata mina monsterkompisar Kräsen (som bara vill äta föremål i singular) och Matvrak (som bara vill äta föremål i plural).


Vad har egentligen en lärare för funktion? Var brukar de finnas? Hur ser de ut? 

Jag arbetar alltså till största delen direkt med elever men i min roll finns även uppdrag att utveckla de extra anpassningar och den ordinarie undervisningen som sker i klassrummet.  När det gäller ledning, stimulans och extra anpassningar lägger jag mycket fokus på visuellt stöd för struktur, inlärning, förståelse, kommunikation, och kunskapsredovisning. Många, inte bara “mina”, elever är hjälpta av visuellt stöd så det är ett viktigt arbete.


Exempel på visuellt stöd för struktur och förståelse 

Exempel på visuellt stöd för inlärning, förståelse, och redovisning av kunskaper

Vi kan alla behöva visuellt stöd för minnet ibland…

Livet som skollogoped är väldigt mångfacetterat, kreativt och otroligt roligt! Speciellt när man, som jag, har förmånen att arbeta med så inspirerande och kompetent personal som finns på fantastiska Rosengårdsskolan i Malmö. 

Det här var en kort inblick i min vardag som skollogoped och några få exempel på vad mina arbetsuppgifter kan vara. Om du tycker att det var intressant så kan du få mer skollogopedi på twitter där jag twittrar som Logoped Ida. Kika även gärna in på Anna Eva Hallins språkforskningsblogg. Håll dessutom utkik på Pedagog Malmö för inom mycket kort kommer skollogopederna i Malmö Stad (totalt är vi 16 stycken!) att börja blogga om vår vardag där! (UPPDATERING 160502: Nu finns bloggen Skollogopederna i Malmö Stad!)
(Bilderna i materialen som jag visat kommer från ARASAAC, Widgit  och MyCuteGraphics

Ida Rosqvist, leg. logoped 

Skolutveckling inom Svenska som andraspråk

Jag har länge funderat på detta med skolutveckling inom ämnet svenska som andraspråk.

När jag började arbeta inom SFI 2003 då fanns det inte så mycket material eller digitala hjälpmedel. Jag använde de hjälpmedel som fanns till mina elever. De älskade datorerna, projektorn och de bilder som vi tog i vår omgivning. Vi skrev till bilder som vi först pratat om i klassrummet. Det var en härlig tid som jag minns väl. Då började jag producera eget material. Det var härligt att vara kreativ och eleverna lärde sig snabbt.

Då föddes ett frö för många år sedan. Ett frö som grott och börjat växa. En dröm att nå nu ut till fler med metoder och kunskap om skolutveckling. Åren gick och jag fyllde mitt förråd på material. Jag utvecklade och prövade olika metoder. En metod som jag använde var processbarhetsteorin. Det innebär att elever kommer in i en process när de lär sig språk. Språket växer och utvecklas och börjar med några ord för att sedan växa fram till ett rikt och utvecklat språk.

Fröet växte och när vi fick iPads inom SFI för ungefär 3 år sedan då kunde jag utveckla mycket av mina tankar. Jag fyllde min iPad med egenproducerat material. Då var det en som sa till mig: Du borde kontakta ett förlag för att få det utgivet. Sagt och gjort. Jag sökte upp ett förlag. Till slut fick jag ett avtal med ett läromedelsföretag som skriver heldigitala läromedel. Jag är nu läromedelsförfattare hos detta förlag. Varför? Jag vill verkligen skolutveckling inom ämnet svenska som andraspråk. I det materialet har jag använt mig av en metod som fungerar väl. Det behövs effektiva metoder för språkundervisning. Metoder som skapar delaktighet och goda resultat samt trygga elever. Det fanns en stor vilja till skolutveckling hos mig och nu flödar det över så jag till och med blev läromedelsförfattare. Materialet ges ut 10 augusti.

Att få vara med i en daglig process med elever i språkundervisningen är en gåva. Elever lär sig, sträcker på sig och får ett resultat.Det är en fröjd att få undervisa i mitt ämne svenska som andraspråk.

 

Anna-Karin Bengtsson

 

Samverkan

Under ca fem års tid, när den nya läroplanen trädde i kraft har samverkan skola fritis stått i fokus och lärandet under hela dagen. Det är inte alltid så lätt i praktiken men jag vill dela med mig lite om hur vi i mitt arbetslag på Rebbelberga skola i Ängelholm hittade en lösning som vi tyckte fungerade för alla, elever, lärare och pedagoger.

Under vårterminen 2014 fick vi alla en arbetslagstillhörighet som bestod av pedagoger med olika kompetenser. När timplanen var lagd blev det arbetslagets uppgift att se till att verksamheten fungerade under hela dagen samt att fördela ansvarsområden, lektioner. mm. Vi har varit två fritidspedagoger i vårt arbetslag och nu även en förskolelärare som under vissa förmiddagar arbetat i skolan. Vi har bidragit med vår kompetens i svenska (läsgrupper), IKT, matematik, SET (Social emotionell träning), skapande och bild samt rekreation och vila. Vi har åkt med eleverna till badhuset där de har deltagit i simundervisning. Sedan har vi haft FRIS (fritidshemmet i skolan) På dessa lektioner som har legat på fredagsförmiddagarna, i år på onsdagar, är uppdelat på två identiska arbetspass där vi delat klasserna mitt av och tagit en halva av varje, då har vi bland annat utforskat vår närmiljö, vi har arbetat tematiskt med områdena, havet, samhälle och demokrati, kroppen, religion, för 100 år sedan, sagor, matematik, rymden, mm. På vår FRIS (Fritidshemmet i skolan) har eleverna getts möjlighet att koppla ihop sina kunskaper med ett praktiskt lärande. Vi har varvat studiebesök med utedagar, lekplats och skogsbesök samt skapande allt enligt läroplanen och allmänna råd. På det här viset skapade vi också förutsättningar för att träna på samarbets och kommunikations förmågor samt att lyssna, problem och konflikthantering, problemlösning, utveckla fantasi och kreativitet, sociala förmågor, förståelse för olika sammanhang, säkerhet och hänsynstagande, grovmotoriska grundformer, respekten för djur, natur och andra människor och formbara material.

Samverkan i den här formen är en stor vinst för alla. Lärarna har kunnat arbeta i halvklasser och vi har fått en mindre hanterbar fritidshemsgrupp att arbeta med. Vi och våra elever har verkligen känt att dessa dagar har varit till glädje för alla och där lärandet har flyttat ut ur klassrummet.

Den sista halvtimmen på tisdagar, i år torsdagar har vi också haft FRIS, då har vi mest fokuserat på rekreation och vila. Det har mestadels blivit massage men också lite filmvisning. I anslutning till temat för 100 år sedan tittade vi på TV serien Kulla-Gulla.

Tack för ordet! Gullan Linnér Fridolfsson Fritidspedagog/Rebbelberga skola i Ängelholm

Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap idag och i framtiden och hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion. Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck olika former- såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet- som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och bli till en helhet. (Lgr 2011)

En tillgänglig skola – en utopi?

I det här inlägget kommer jag först kort sammanfatta vad olika lagar säger om tillgänglighet i skolan och senare resonera vad detta innebär praktiskt utifrån mitt yrkesperspektiv som arbetsterapeut. Det här är inte ett inlägg som syftar till att nedvärdera eller lägga ytterligare en börda på enstaka lärare, utan målet är att visa hur komplext det är att skapa en skola för alla. Det är definitivt inget ensamarbete!

 Skollagen:

”Den (utbildningen) ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.”…”I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.” (ur Skollagen 1 kap 4§)

Arbetsmiljölagen: 

”Elever vid alla typer av skolor omfattas således i huvudsak av arbetsmiljölagen från och med förskoleklasserna. Lagen gäller allt praktiskt och teoretiskt arbete som eleverna utför.”…”Samma regler gäller för elever på universitet, högskolor och annan yrkesinriktad utbildning.” (ur Arbetsmiljölagen med kommentarer 1 kap 3§)

”Arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende.”…”Detta innebär att en allsidig bedömning ska göras av arbetsmiljön, som inbegriper även arbetets uppläggning, organisation och innehåll. Bedömningen måste ta hänsyn till att människor är olika och kan reagera olika på de arbetsmiljöer de arbetar i. Arbetsplatserna ska således utformas med hänsyn till vad som passar olika människor.” (ur Arbetsmiljölagen med kommentarer 2 kap 1§)

Diskrimineringslagen:

”Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.” (ur Diskrimineringslagen 1 kap 1§)

”I denna lag avses med diskriminering bristande tillgänglighet: att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att sådana åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning.” (ur Diskrimineringslagen 1 kap 4§) 

”Den som bedriver verksamhet som avses i skollagen (2010:800) eller annan utbildningsverksamhet (utbildningsanordnare) får inte diskriminera något barn eller någon elev, student eller studerande som deltar i eller söker till verksamheten.” (ur Diskrimineringslagen 2 kap 5 §)

Vi vet alltså – utifrån Skollagen, Arbetsmiljölagen och Diskrimineringslagen – att skolan är skyldig att anpassa utbildningen efter elevernas olika förutsättningar och behov. Att det inte i första hand är eleven som ska förändras – utan aktiviteter och miljö som ska göras tillgängliga. Att det gäller alla typer av aktiviteter inom en utbildning och alla miljöer där den bedrivs. Det betyder att om en elev med behov av extra anpassningar eller särskilt stöd inte kan delta i utbildningen på samma sätt som någon utan funktionsnedsättning, är skolan per definition otillgänglig och diskriminerande. 

Enligt Skolinspektionen betyder verklig inkludering att ”alla elever ska ha tillgång till hela skolmiljön alla dagar och kunna delta i alla aktiviteter”. Deras tillsyn 2015 visar dock att:

”I fyra av tio prioriterade grundskolor har Skolinspektionen konstaterat brister som rör elevernas tillgång till extra anpassningar och särskilt stöd. Bristerna rör framförallt skolans ansvar att skyndsamt utreda och tillhandahålla det särskilda stöd eleven behöver. Det är tydligt att gränsdragningen mellan extra anpassningar och särskilt stöd är ett problem i många skolor. I flera skolor har Skolinspektionen också sett brister i tillgången till elevhälsa och i samverkan mellan elevhälsan och övrig personal i skolan.”

I sin slutredovisning till regeringen gällande den funktionshinderpolitiska utvecklingen 2011-2016 konstaterar Skolmyndigheterna (Skolverket, Skolinspektionen och Specialpedagogiska skolmyndigheten) att ”det har skett en del framsteg för elever med funktionsnedsättning. Men det kvarstår fortfarande arbete innan de får en likvärdig utbildning av god kvalitet i en trygg miljö.”

Med vetskapen om vad lagarna med all tydlighet säger, resultatet av Skolinspektionens granskningar och det som återstår enligt Funktionshinderpolitiken är det inte så svårt att förstå varför arbetet med tillgänglighet är något som måste högprioriteras! 

Det här en bild av hur jag utifrån mina yrkeserfarenheter ser på arbetet med tillgänglighet. Bilden kan användas både för att förstå vidden av vad tillgänglighet kan innebära men också som en tankekarta att ta hjälp av i det praktiska tillgänglighetsarbetet.

En tillgänglig skola-slutbild.001

Jag vill med min bild visa att skolan är ett komplext sammanhang där elever ofta rör sig mellan många aktiviteter och miljöer på en och samma dag. Att de möter många olika personer i olika roller som behövs för att utbildningen ska vara möjlig. Min bild är på intet sätt är komplett utan den måste förändras utifrån sammanhanget den används i. Men varje typ av utbildning skulle gå att illustrera med en liknande bild. Det här är mina tankar kring bilden:

Huvudmål – en tillgänglig skola 
I cirkeln i mitten har jag satt huvudmålet – en tillgänglig skola. Det betyder att alla elever ska ha tillgång till hela skolmiljön alla dagar och kunna delta i alla aktiviteter – utifrån sina individuella förutsättningar. Mer att läsa finns i Skollagen, Arbetsmiljölagen, Diskrimineringslagen och i de Funktionshinderpolitiska målen (för mer läsning se länkar i lagtexten ovan).

Vilken aktivitet ska göras? 
Den ljusblå ringen utanför mittcirkeln står för de olika aktiviteter (och tillhörande miljöer) som kan ingå i en utbildning, den innehåller många beståndsdelar som alla måste vara tillgängliga! Att reflektera över syftet med varje aktivitet är mycket viktigt för att kunna uppväga skillnader och anpassa på ett sätt så att det ska bli tillgängligt för alla. En aktivitet (tex idrott) behöver i sin tur delas upp i mindre delaktiviteter som behöver tillgängliggöras var för sig (tex omklädning, uppvärmning, genomgång, huvudaktivitet, avslutning, dusch och ombyte).

Vem ska göra aktiviteten, var ska den göras och vilka förutsättningar har vi?
Utanför den ljusblåa ringen finns de olika förutsättningar som gäller för aktiviteten. Allt från hinder i ute- och innemiljö till sociala och organisatoriska förutsättningar. Varje aktivitet måste sättas i relation till vilka elever som berörs och vilka förutsättningar som finns – och om de eventuellt behöver förändras så att aktiviteten ska bli tillgänglig för alla.

Vilka roller behövs?
I ramen runt om bilden finns alla roller som är delaktiga i skolans verksamhet och som måste samarbeta för en tillgänglig skola. När en aktivitet analyseras behöver rätt kompetens finnas med i arbetet med tillgänglighet. Sammansättningen av roller kan vara olika beroende på aktivitet. Eleven och vårdnadshavarna är en grundbult i detta arbete.

Med målet framför ögonen måste vi alltså vid alla aktiviteter fundera över: 

  • Vilken aktivitet ska göras?
  • Vad är syftet med den?
  • Vilka elever ska delta och vilka olika behov av tillgänglighet finns?
  • Var ska aktiviteten genomföras?
  • Vilka är våra förutsättningar?
  • Vilka roller behöver vara delaktiga i planering och genomförande?
  • Vilka anpassningar behöver göras?
  • Vilka olika tillvägagångssätt finns, som leder mot samma mål?
  • Hur informerar vi och kommunicerar vi med de berörda?

Vissa mer övergripande frågor behöver bearbetas i ett sammanhang som inte är direkt knutet till en specifik aktivitet eller händelse:

  • Kan vi göra förändringar på lång sikt för att underlätta det mer kortsiktiga arbetet med tillgänglighet?
  • Finns det delar av tillgänglighetsarbetet som kan göras på organisationsnivå? För hela skolan? Av huvudmän? Politiker?
  • På gruppnivå? Klassvis? Årskursvis? I mindre grupper? Genom hur vi skapar grupper?
  • Kan vi genom arbete på grupp- och organisationsnivå minska behovet av individuell anpassning?
  • Vad behöver ändå alltid anpassas individuellt?
  • På vilka områden i tillgänglighetsarbetet behöver vi öka vår kunskap?
  • Behöver vi tillsätta fler roller eller använda vår befintliga kompetens annorlunda?

Alla behöver arbeta tillsammans för att en skola ska bli tillgänglig – elever, vårdnadshavare, lärare, rektorer och huvudmän. Men det stannar inte där, utan alla som finns på skolan måste vara delaktiga; elevhälsa, lokalvårdare, it-tekniker, fritidsledare och vaktmästare osv. Jag anser också att det är nödvändigt att elevhälsan kompletteras med ytterligare yrkeskategorier – som logopeder, sjukgymnaster och arbetsterapeuter – för att vi ska ha en chans att kunna möta alla elevers behov av tillgänglighet.

En tillgänglig skola är en jämnlik skola – en skola där alla får plats och har samma chans – en skola för alla!

Jag som skrivit det här inlägget är leg. arbetsterapeut, förälder till ett barn med funktionsnedsättningar och själv funktionsnedsatt. Mer på temat skola, funktionsnedsättning och tillgänglighet finns att läsa på min blogg Livetsbilder

Twitter: @livetsbilder
Facebook: https://www.facebook.com/livetsbilder