Ur en rektors dagbok

Skolstart. En solig, varm augustidag med förväntan och magpirr i luften. Solbruna barn, utvilade kollegor och småstressade föräldrar som letar parkeringsplatser. Hela personalgruppen välkomnar alla elever från utomhusscenen. Glädje, teater, sång, musik och personal som bjuder på sig själva. Jag spelar en roll som elev med kepsen bak och fram. Hälsar välkomna till nytt läsår. I keps. BIG mistake. Plingeling i inkorgen…

Skolval. Fler sökande än platser. Problem. ”Det här är ju för fan inte klokt” ”Du har förstört våra liv” ”Hur har du tänkt att vi ska klara logistiken på morgonen? Vi tvingas ju ha två bilar då” ”Jag kan inte säga till min dotter att hon inte kommit in. Det får du göra” ”Riktlinjer och riktlinjer, det står ju längst ner att det är rektor som beslutar!” ”Vill ni inte att folk ska kunna bo i den här kommunen eller?” Pratar i telefon och skriver mejl, allt medan resten av den sportlovslediga familjen susar nedför backarna…

Medarbetarsamtal. En timmes samtal med en skicklig, klok och reflekterande pedagog med elevfokus. Vi pratar nuläge, önskat läge och vägen dit. Skolutveckling. Drömmer. Konkretiserar. Smider planer. Guldtid. Tänker att det här är varför jag vill arbeta som rektor.

Vårtermin med baracker (förlåt kommunfastigheter, paviljonger menar jag) på skolgården. Pågår renovering av brandskadade lokaler, vilka renoverats en gång tidigare men inte tillräckligt bra (andas) utan det behövdes ytterligare en renovering för att få det ordentligt gjort. På junidagarna i slutet av vårterminen tömmer vi barackerna och ställer allt i prydliga rader i idrottssalen med löfte om att när alla kommer tillbaka i augusti är de renoverade lokalerna klara för inflytt och barackerna är borta.

Lov

Den blomstertid nu kommer, sommarlov och semester med den. Frid och fröjd. Kör förbi skolan då och då under semestern för att se hur arbetet fortskrider.
Det gör det inte.
Tillbaka på jobbet i slutet av juli för att kicka igång inför det nya läsåret. Min skolledarkollega och jag tittar på varandra med samma tanke. ”Det här kommer aldrig att blir klart i tid” Ringer den tjänsteman i kommunen som är tf. ansvarig under denna sommarvecka. För fram vår oro och undrar hur planen ser ut. Får ett något irriterat svar (jag önskar det var påhittat) i stil med ”Jag kan inte tänka klart. Det är faktiskt jättejobbigt i denna hetta för fläktsystemet har lagt av här på plan 5”.
När stödfunktionen backa ur står rektor kvar.
Kavlar upp ärmarna, gör plan C, skriver välkomstbrev version 2 till medarbetarna och postar. Går tyst mellan raderna av möbler och kartonger i idrottssalen och tänker på att allt nu ska tillbaka in i barackerna.
Tar mot lärarna efter sommarlovet. Ett par av dem gråter av förtvivlan första dagen.
Om jag känner mig som en bra rektor? Inte en sekund.
Om jag är nöjd med mina förutsättningar att vara en bra rektor? Inte en sekund.
Gråter inombords när jag tänker på hur mycket värdefull kompetensutvecklingstid som går åt att packa upp och ner saker i kartonger, och vilka konsekvenser det i förlängningen får för elevernas lärande.

Förmiddagsrast. Trygghetsgruppen har event på utomhusscenen. En lärare jag under flera samtal peppat att våga ta mer plats och prata inför kollegor ska hålla i det hela. Tar med min kaffekopp och går förväntansfull ut på skolgården där alla elever och all personal är samlade. Blir uppkallad på scenen. Då byts temat och de gratulerar mig till att ha blivit rektor ”på riktigt” med rektorsprogrammet avslutat. Grundlurad. Kärlek. Får tillstå att det var väldigt skickligt av dem att lura mig, då jag kan ha (en viss) tendens till kontrollbehov.

RP

Första dagen på jullovet. Övriga familjen sover djupt. Blåser håret när telefonen ringer klockan 7. Det är kollegan som öppnar på fritids. ”Lena, det är vatten överallt. Vad ska jag göra?” Åker till skolan. Öppnar dörren och vattnet flödar ut. Ringer fastighetsjouren och fastighetsförvaltaren. Jouren kommer. ”Var finns huvudkranen?”
Hinner tänka att det är väldigt många saker man ska ha koll på som rektor, och om inte poängen med fastighetsförvaltare/jour är att de ska veta var huvudkranarna sitter.
Hittar kranen. Öppnar alla ytterdörrar så vattnet rinner ut.
Klockan närmar sig 8. Föräldrar med barn börjar komma till lovfritids. Styr över dem till av annan avdelning och tackar min lyckliga stjärna att det händer när det är lov och inte dagen innan på julavslutningen.
Fastighetsförvaltaren kommer. ”Oj, det här var inte bra. Jag ska med ett flyg till Kina om fyra timmar.” Känns tryggt. Försäkringsfolk, saneringsfolk och annat folk kommer för att göra sitt.
Ringer och väcker maken och ber honom komma till skolan med torra strumpor och skor. Släpper tankarna på julklappar och julskinka och funderar över var jag ska göra av 150 elever om två veckor. Kom igen Lena, var lite kreativ nu! Allt löser sig. Även detta.
Hej du kära gamla barack…

Är på middag hos goda vänner. Träffar där nya trevliga människor som frågar om jag gör något spännande på fritiden. Svarar att jag har all spänning jag behöver på jobbet.

Dags för slutbesiktning. Äntligen. Går genom lokalerna med besiktningsman och fastighetsförvaltare. Kommer till ett kök. Nytt kakel. Fint. Synd bara att de kaklat över det enda eluttaget som fanns. Kommer till nästa kök. Drar ut en kökslåda, intill en altandörr med kantlist. Med bred kantlist. Lådan går inte att dra ut helt. Listen tar emot. Männen kliar sig i huvudet. Vad gör vi nu? Jag föreslår (efter två köksrenoveringar har man kollat på en och annan kantlist) att man kan sätta dit en platt metallist i stället. Bra idé säger männen. Så blir det.
Funderar på om jag borde föreslå att man lägger in en ny modul i Rektorsprogrammet med lite VVS, byggteknik och annat som man behöver i sitt uppdrag.

Bygg

Dags för invigning av renoverade lokaler. Likt Jeanne d´Arc står jag på mig och kräver kompensation från centralt håll för det arbetslag som drabbats hårt av tre omgångar i baracker. Det leder till en mycket trevlig, välbehövlig och givande konferensvistelse med social och pedagogisk tid. Tack kommunen! Kan hända att en och annan på fastighetsavdelningen samtidigt tänkte tanken att bål var en bra metod…

Pedagogisk konferens med fritidspersonalen. Har inte sagt något om dagens innehåll, men jag har en kortsiktig och en långsiktig plan. Presenterar att vi ska ha Edcamp.
”Ed.. vad för något…?” En timme senare vet hela gänget vad Edcamp är och är lyriska. Frågar om de är med på att bjuda in kommunens övriga fritidspersonal till Edcamp i vår skola. ”Självklart!” Sagt och gjort, ett par månader senare genomförde vi Edcampfritids med lyckat resultat. Mission completed.

Ska snabbt skriva ut agendan till möte som börjar nu. (Detta utspelade sig på den tiden, typ jura, då vi fortfarande hade papper med oss till möten) Slut på papper i skrivaren. Hinner inte ner till förrådet i källaren. Tar ett par linjerade lösblad och stoppar i. Hann precis till mötet. Check. Ett par dagar senare krånglar skrivaren. Utskriftens färg blir ojämn i mörka och ljusa nyanser. Anmäler till IT-support. Får mailsvar från supporten som behandlat och avslutat mitt ärende: ”Att din utskrift är randig beror på att du lägger randiga papper i skrivaren” Tack för hjälpen Einstein…

Fredag kväll. Pustar lite i soffan med maken och ett glas rött. Tänker att jag ska anmäla mig till en skrivarkurs. Skriva en bok. Eller en TV-serie. Mer Bridget Jones än Klass 9A. Men sedan somnar jag…

Dagarna där emellan håller jag självklart på med mitt pedagogiska uppdrag, SBA, BFL, SKA, MBL och mycket annat. Vill förtydliga att varken IT-teknikern eller den tjänsteman som var tf. längre finns kvar i aktuell kommun, och att de inte på något sätt var representativa. Så ni behöver inte fundera på vilka de är.

By the way, jag skulle vara en tillgång som konsult till kommunfastigheter om det behövs input från verkligheten. Jag vill ha betalt i SPA-resor.

PS. Om ni undrar, så jag har bästa jobbet! Igår, idag och i morgon. DS.

Vill du fortsätta ta del av en rektors utmanande och fantastiska vardag är du varmt välkommen att följa med mig på twitter @landinlena

Lena Ländin, rektor i Kevingeskolan i Danderyd.

 

 

 

Advertisements

2 thoughts on “Ur en rektors dagbok

  1. Läser och tänker på gårdagens inlägg som jag bloggade på min blogg. Om en vecka som de år du beskriver… Var får du plats? Finns utrymme att blunda emellanåt? http://herothecoach.com/2016/03/18/var-far-jag-plats/

    Vad skickar vi för signaler till barnen i våra skolor vad gäller hur vi arbetar och lever livet så att vi själva hinns med?

    Som sagt. Taggade in på mina egna funderingar. Tack till dig Lena för att du beskriver din vardag!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s