Tankar om en skolgård…

IMG_9679Jag går runt med små grupper av elever under flera av mina långa rastvärdspass. Vi funderar tillsammans. Hur ser en skolgård ut som man längtar till? Vad längtar vi till på vår skolgård? Vad och var kan man lära? Finns det några gränser? Är det bara bollsporter som har fokus? Vad saknar vi? Har vi en skolgård som stimulerar sinne, minne, hand, huvud och hjärta?

Jag som skriver är en pedagog som snart arbetat på skolan i 20 år. Vår skola är en F – 9 skola, som kommer att fasas ut till en F-6 till ht 2017.  På skolan har vi ca 570 elever. Skolan är drygt 100 år gammal och byggdes om och till för ca 15 år sedan. Skolgården behöver nu vidareutvecklat. Det vet vi. Det ser vi. Det upplever vi.

För några år sedan gick jag en 7,5 poängs kurs i Utomhuspedagogik, under ledning av Linköpings universitet och Miljöverkstaden i Helsingborg, se länk Tankar och erfarenheter är därför många om hur ett vidgat klassrum kan utvecklas. Likaså finns erfarenheter, då jag under 3 år ledde ett projekt om hur platser- med utomhuspedagogikens tankar och ny teknik kan  utvecklas. VASS-projektet (Virtuell värld möter autentisk värld i ett sinnligt, samlat lärande) fick medel från Wallenbergsstiftelserna och löpte under 3 år tillsammans med Linköpings universitet och Miljöverkstaden. Detta utvecklingsarbete gav oss kunskap och möjlighet att se på  bl a närmiljön och vad vi kan och vad vi vill göra. Mycket är möjligt. Många världar kan öppnas. Många berättelser kan berättas.

Vi har under projektet och efteråt, använt oss av verktyg som Every trail, berättat till bilder med Skitch, Geocaching, QR-koder, lärplatser med hjälp av GIS, X-note, Minnesmark- vår egen app, berättat och kopplat rösten till QR-koder, testat Aurasma osv osv.

Utomhuspedagogik, med verktyg för att vidga läsrummet från klassrum till skolgård och närmiljö och tillbaka igen, ger en helhet. Att på plats få uppleva, testa göra och bygga i verkligheten. Använda sinnen, som ger djupare minnen. Rörelse och utrymme för att förstå. Autencitet, på riktigt-  för här, i det utvidgade klassrummet, kan man ofta visa verkligheten vi lär om, ibland så konkret och nära. Att berätta historier, att lära av det som finns, t ex om skolgårdens lind eller om de mystiska platserna på vår skola, se lära om linden  och fantisera om mystik eller om lånarnas bostad. Möjligheterna är många.

Jag och några elever vandrar vidare på vår skolgård. Jag försöker med dem se skolgården med andra ögon. Kameran hjälper. Ytan är begränsad, men möjligheterna är flera.

20160210_121435

Lilla ”Atlanten” vid regn

Pölen, ”lilla Atlanten” som ofta fylls vid regn. Här finns alltid barn, ett par, ibland några till då pölen är där. Vispa i vattnet, ösa, gå igenom. Fungerar stövlarna? Räcker höjden på stövlarna?

Visst vore det synd om vi fyllde ut pölen med singel och grus, då aktiviteterna är många vid denna lite hemliga plats? Varför inte testa sina båtar just här, de vi gjorde i klassrummet under temat ”Flyta och sjunka” eller hälla och drälla för att se hur många dl som får plats i en liter? Eller bara få uppleva och vila. Kunde vi ha en enkel brygga här och lägga ut trampstenar runt pölen, för att se om man kan komma över torrskodd? Vi vet att ”Atlanten” torkar ut under perioder, men sedan kommer det ett regn och då….

Jag vandrar vidare med elever från några olika klasser. Var kan vi hitta platsen där vi kan samlas en hel klass, kanske i ring med bänkar? Hur skyddar vi oss mot regn och synintryck? Kan en ribbspaljé  avgränsa? Kanske kan spaljén ge stöd, för att vid behov dra över en presenning som skydd mot regn?

Så till våra avenbokshäckar runt skolan. Flera av sträckorna är mycket gamla och inne i dess häckar, har elever genom åren, format rum och vrår av all lek. Kan dessa rum utvecklas? Kan vi skydda häcken där det behövs, men också ge mer plats till behovet av naturliga krypin där man kan sitta och viska, samtala, leka?

En ”trasig” eller ickefungerande odlingstriangel finns, mellan några av dessa häckar, men här IMG_0468finns endast portalen kvar och några träd som ser ensamma ut. Vad kan platsen bjuda in till? Kan vajande bambu läggas till, samt sittplatser bland allt det prasslande gräset? Kan detta bli en plats för nya krypin?

En tankeväckande film från en skola i Nya Zeeland, ”No Rule School”  sätter mycket av det omöjliga i ett annat perspektiv. Vad händer med elverna om de får fritt utlopp för att röra, klättra, testa sina gränser? Vad händer om man bara har en regel? Går det att låna idéer här ifrån till våra skolor?

Så vill jag avsluta med en skolgårdspresentation som delas med klasserna på vår skola, för att få in fler tankar om de platser vi vill utveckla hos oss. Allt kan inte göras nu men vi ska hålla idéerna levande och se till att utveckla bit för bit.

Så avslutar jag med några av orden från argumentationsfoldern, Ultuna, frisk i naturen  , ”Med utomhuspedagogik tillgodoses kroppens behov av rörelse och hjärnans tankearbete stimuleras av intrycken” (s 10)

Som en fyr som blinkar letar vi svar och idéer på skolgården….

IMG_0014Vi vet. Vi lär. Vi är. Vi rör och berör och vi minns. Nu är vi igång.

 

Inger Edforss Fuchs, Västra Ramlösa skola, Helsingborg

 

Twitter: @ingerfuchs

Instagram: @ingerfuchs  eller @pippipapjoddar

Facebook: Inger Fuchs

 

 

 

 

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s