Det Andra Könet

30 november 2015. Det närmade sig jul, en högtid jag avskyr ”with a passion”. Som lärare är det i stort sett omöjligt att komma undan den. Adventsljusstakar och julstjärnor sätts upp i klassrummen, det ska julpysslas och det inte alltid så skönsjungande luciatåget ska genomlidas och applåderas. Det enda jobb som skulle passa mig sämre i dessa tider är butiksanställd. Jag skulle inte kunna tillåtas vara i närheten av varken saxar eller snören, för mitt eget och andras bästa…

Hej förresten, jag heter Henrik, jag är julhatare och SO-lärare.

Men åter till den 30 november 2015. Klockan var 3 på natten och av någon anledning så började jag leka med tanken att kanske nyttja hela den här bedrövelsen kallad för december till något vettigt. Den första tanken var att göra något inom IKT, kanske en adventskalender där jag presenterade ett nytt digitalt verktyg varje dag. Men skulle det verkligen komma till någon nytta? Antagligen inte. Jag driver redan projekt som gör just det, presenterar digitala verktyg, och detta skulle bara vara en upprepning och en tämligen tråkig sådan.

Men tanken på en adventskalender etsade sig fast. Frågan vara bara vilket innehåll den skulle ha. Till slut kom jag på att jag ville dela med mig av min undervisning på något sätt och det jag valde var kvinnor i historien.

En fråga som ofta lyfts inom svensk skola och framför allt historieundervisningen är just bristen på kvinnor. Med jämna mellanrum går debatten varm. Dick Harrisson skrev en artikel om detta i Magasinet Neo (http://magasinetneo.se/artiklar/ett-historiskt-misstag/), en SOU om detta har skrivits av Ann-Sofie Ohlander (http://www.regeringen.se/contentassets/469551b3d1684f31983b47f933010ae9/kvinnor-man-och-jamstalldhet-i-laromedel-i-historia-sou-201010) och examensarbeten på lärarhögskolor har lyft frågan som Petra Olsson (https://dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/6318/Kvinnor%20i%20historieb%F6ckerna.pdf?sequence=1)

Det går inte att förneka att det är grovt eftersatt och att det krävs ett aktivt arbete för att förändra och förbättra. Men jag ska nu sticka ut hakan och säga att jag aldrig har definierat mig som feminist. Jag tror på människors lika värde och det är en av grunderna i min undervisning. Men ur ett personligt perspektiv har jag under hela min lärarbana som nu snart närmar sig 11 år, aktivt försökt arbeta med att lyfta in kvinnor i min undervisning. Det är inte svårt att hitta kvinnor som genom historien har gjort stora avtryck och efterlämnat berättelser värda att föra vidare. Genom att väva in dessa i undervisningen blir det en naturlig del, både för lärare och elever.

Så min julkalender blev en högst personlig sådan. En kalender där varje ”lucka” var en kvinna värd att lyfta fram i historien.

Det var en högst subjektiv lista och ska se och tolkas som en sådan. Det fanns ingen inbördes rangordning utan bestod bara av kvinnor jag under åren har lyft fram för mina elever i olika situationer, ämnen och tidsperioder.

Kalendern var tänkt för mina elever men jag skrev ett inlägg i några av lärargrupperna på Facebook. Jag hade inga större tankar om att folk skulle läsa det men blev överraskad av responsen. Efter tre dagar snittade jag 1 200 unika besökare per dag och kalendern delades vidare på Facebook och Twitter. Det som hade varit ett litet hobbyprojekt blev nu plötsligt på allvar och när dammet hade lagt sig 24 dagar senare hade jag lyckats få ihop 24 kvinnor från olika länder, kulturer och tidsperioder.

Där hade denna historia kunnat stanna. I alla fall om jag inte hade bestämt mig för att börja analysera resultatet av adventskalendern.

Det kom oerhört mycket positiv feedback. Besökarantalet var långt över vad jag ens hade kunnat drömma om. Men det fanns något som gnagde i mig och som ärligt talat provocerade mig. Det var bara kvinnor som engagerade sig.

Jag mätte antalet ”gilla”-markeringar på Facebook på mitt första inlägg där jag presenterade kalendern. Totalt gillades det av 321 personer. 97% av dessa var kvinnor. Nästan samma siffra landade det på när det kom till delningar på Twitter. Jag kollade igenom antalet män i dessa Facebookgrupper och det fanns gott om dem. Så är kvinnor mer ”gilla”-benägna eller handlade det hela om att upplägget inte var intressant för ett av könen?

Vad svaret är på denna fråga vet jag inte. Jag vet heller inte om svaret är lika intressant som diskussionen i sig. Men idag är det den 8 mars, en dag som firas runt om i världen, och för många den enda dagen där kvinnor lyfts fram. Men om vi bara gör detta denna dag, eller bara använder denna dag som ett slagträd i debatten, då går vi miste om något viktigt. Vi går miste om människoöden som Margret Nash, vi går miste om pionjärer som Sofia Gumaelius och vi går miste om berättelser om medmänsklighet som hos Fannie Lou Hamer.

Vi behöver lyfta kvinnor i undervisningen inte för att de är kvinnor utan för att de är människor.

Min förhoppning är att dessa 24 människor, och många fler, ska få just en naturlig plats i undervisningen. Jag vill hoppas och tro att de är det hos mig.

Jag heter Henrik Isacsson och är SO-lärare på Mörbyskolan i Danderyd
Vill du komma i kontakt med mig så maila eller följ mig på Twitter: @henrikisacsson

Du hittar kalendern här: www.henrikisacsson.com

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s