Att utveckla undervisningen

Nu är det min tur att skriva! Jag hoppas på hög igenkänningsfaktor och att min reflektion över undervisningen kanske speglar vardagen på jobbet!

När jag fick min nya klass i höstas förstod jag snabbt att min största mission detta läsår skulle bli att tända kunskapshungern och känslan av samhörighet bland mina elever. Jag möttes av 27 individer, alla med sin egen skolhistoria i ryggsäcken.

Vilka var gruppens styrkor och vilka utmaningar skulle min undervisning ställas inför? Klassen var mycket pratsam. Inte enbart i negativ bemärkelse utan jag såg helt enkelt att de tyckte om att interagera med varandra.

Klassen var lekfull vilket jag märkte t ex när jag gjorde en kahoot de första dagarna. Eleverna blev eld och lågor, skratt och tävlingsnerver vibrerade luften i klassrummet. Det bästa sättet att fånga elevernas uppmärksamhet i inledningen av ett arbetspass var att ge dem en gåta eller berätta en rolig händelse. Jag började lägga in olika små tillfällen där eleverna kunde bidra till god stämning. Det kunde vara att berätta en Bellman historia eller att de fick välja önskemusik.

Gruppens mångkulturella struktur var definitivt en tongivande styrka men krävde också ett språkutvecklande arbetssätt. Strävan efter att alla elever skulle inkluderas, kunna genomföra uppgifter och vara delaktiga var ett måste. Genom skolans satsning på lärmiljö för alla fick arbetslaget tillgång till sittkuddar, hörselkåpor och skärmar. Detta i sig är inte inkludering men det hjälpte vissa elever att få bättre koncentration.

De lärsituationer som gav mest arbetsro var enskilda arbeten med tydliga ramar, gärna med lärobok. Eleverna hade arbetat utan läroböcker i lågstadiet och blev entusiastiska när jag visade vilket material vi skulle ha som bas under året. Jag funderade mycket på hur det kom sig eftersom jag tyckte att gruppens styrka var att de var pratsamma. Jag skulle tippat på att de hade funkat bäst i kommunikativa situationer, men icke då!
Jag såg dock att viss elever gjorde uppgifterna snabbt medan andra inte kunde hålla styrfart. Här såg jag en utmaning, att utforma uppgifter så att alla elever kunde lyckas. Utifrån detta funderade jag kring hur strukturen för undervisningen vara. Vi, jag och mina kollegor, diskuterade kring våra klasser och utifrån detta beslutade jag att min klass behövde:

Lärsituationer vilka startar i grupp sedan fortsätter i pararbete och avslutas i enskilda uppgifter. Ett språkutvecklande arbetssätt där eleverna själva var delaktiga i stödstrukturen. Att bearbeta uppgifter tillsammans innan det självständiga arbetet. En möjlighet till repetition.

Organisera delar av undervisningen i stationsform. Detta ger variation, samma innehåll bearbetas på olika sätt. Eleverna kan arbeta i mindre grupper. Läraren kan ha genomgång i liten grupp.
Uppgifter eller lektionsinnehåll behövde balanseras så att alla får lagom utmaning, för att höja elevernas motivation. Här gällde det att kunna bryta ned uppgifter eller spetsa till dem så att utmaningen blev större.

Nå hur har det gått? Vi är i halvtid nu.
Det underlättade att ha en verksamhetsidé vilken baserades på gruppens styrkor och stödbehov. Att ha kollegor att reflektera och planera tillsammans med är en lycka. Tillsammans skapar vi arbetsuppgifter , delar på planeringsansvaret.
Variationen i undervisningen skapade nyfikenhet hos eleverna. Särskilt kommer jag ihåg när jag har gett ledtrådar till nästa dags stationer. Stationsarbetet är implementerat och anpassat efter gruppen. Det passade inte alla att förflytta sig och byta arbete efter 20 minuter, 4st stationer a 20 minuter. Nu är stationerna utformade så att eleverna kan arbeta enskilt eller i grupp. Vi använder Padlet för att arbetet ska bli överskådligt och att eleverna ska se vad de ska göra. Tydliga krav på redovisning ingår i några uppgifter blandat med filmstation, spel eller experiment. Ibland blir stationerna utformade för färdighetsträning. Eleverna har i sina utvärderingar berättat att de tycker om stationsundervisning men att de också gillar när vi arbetar alla tillsammans.
För att undervisningen ska bli varierad behövs stationsarbete blandas med traditionell undervisning. Arbete med IKT blandas med klassiska arbetsuppgifter i textform. Vi läser på skärm och i bok, uppläst av inläsningstjänst eller uppläst av mig. Vi läser texter tillsammans på olika sätt.
Utmaningen med nedbrutna och tillspetsade uppgifter är ett pågående arbete men stationer planeras efter att de ska vara utmanande för alla. Alla elever måste inte göra alla stationer och uppgifterna finns i olika svårighetsgrader. Det är lättare att anpassa för olika elevers behov inom stationsarbete. Nu ligger fokus på planeringen av den traditionella undervisningen i fokus och hur arbetsuppgifterna anpassas där.

Att arbeta varierat gör att det blir spännande och kul att vara lärare. När jag trivs med jobbet smittar det av sig på eleverna. Det blir helt enkelt roligt att gå i skolan, ja för det mesta iallafall. Stationsarbete är ett lekfullt sätt att lära vilket passar mina elever. Att lära sig ett stoff på olika sätt gör att eleven får repetition inbyggd i undervisningen.

Det som ger mig nyfikenhet är att jag och mina kollegor kan påverka hur vi genomför undervisningen. Arbeta tillsammans ger naturlig pedagogisk utveckling.
Slutligen vill jag poängtera att rutiner i undervisningen är viktig när man varierar, att eleverna vet vilka arbetspass som är stationsarbete. Detta eftersom flera elever behöver tryggheten i rutinen för att helt komma till sin rätt.

Ha det gott skolSverige!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s