Att bli elev igen

För exakt tre år sedan bestämde jag mig att jag skulle flytta till Sverige och sa upp mig på jobbet. Nya utmaningar väntade och jag var nyfiken på att se vad som skulle komma ske. Jag flyttade hit i juli och anmälde mig direkt till Svenska för Invandrare (SFI) kursen. Det är alltid intressant som lärare att ta på sig elevrollen igen. Att påminna sig själv hur det är att vara elev, att sitta i ett klassrum i flera timmar varje dag och försöka lära sig saker. Man blir nog lite mer kritisk när man själv är lärare men det finns så många saker som elever upplever varje dag som är lätta att glömma bort när man inte är på den sidan längre.

Det var ganska många händelser som jag tyckte var lite märkliga (jag skriver om ett axplock) och syftet med detta blogginlägg är inte att klaga över hur det var utan att få folk att ifrågasätta varför vissa saker händer i den svenska skolan, att ifrågasätta systemet och fundera på hur vi kan förbättra saker. Jag är en väldigt driven och (ganska) envis person och ville få jobb så fort som möjligt så var beredd att plugga hårt. Jag älskar att lära mig saker men behöver utmaningar annars tappar jag lusten. Det svenska systemet har tyvärr hittills gjort ett bra jobb att försöka döda lusten helt.

Det tog 5 månader innan jag fick börja på kursen. I den tiden hade jag börjat plugga själv med hjälp av en ‘Swedish for beginners’ bok, flera iPad appar och Dora utforskaren (ja, allvarligt! Det hjälpte att ha en 4-årig kusin). Jag såg fram emot att få börja kursen så jag kunde komma igång på riktigt. Tänk på hur besviken jag var när på första dagen vi fick lära oss alfabetet i 3 timmar. Med aktioner. Besviken blev till arg på andra dagen då vi slösade bort ett par timmar till på alfabetet! Jag var ganska nära att inte gå tillbaka på dag tre. Istället frågade jag min lärare om man kunde hoppa över startkursen och gå direkt till nästa kurs. Det kunde man absolut inte göra, fick jag som svar.

Efter två veckor hade klassen läst klart 4 sidor i läroboken. I samma tid hade jag hunnit 8 kapitel. På fredagen räckte jag upp handen eftersom jag äntligen hade kommit till något jag inte förstod. Jag ställde min fråga. Så där långt ska du inte vara, kom svaret. Men samtidigt så tror jag att läraren äntligen förstått. Veckan efter fick jag flyttar upp till nästa gruppen.

På nästa nivå fick vi lära oss Imsy Wimsy Spindel och hur man skriver brev. Brev efter brev efter brev fick vi skriva och för det mesta utan feedback så det andra blev aldrig bättre än det första. Vi fick endast skriva brev för att det var brev vi skulle skriva på nationella provet. Efter den fjärde veckan hade jag helt tappat lusten att skriva ett till tråkigt brev till en påhittad kompis om en påhittad händelse. Jag satt och skrev en berättelse om pirater istället.

Och så till sista kursen på grundnivå. Äntligen fick vi läsa en bok, en hel novell! Vi var inte bara matade med enkla snuttifierade artiklar i läroboken längre. På denna kurs fick vi alla en hemläxa varje vecka anpassad till vår nivå. Toppen, tänkte jag! Äntligen en utmaning. Fast efter att jag gjort 3 uppgifter fick jag inga fler. Jag hade gjort de svåraste och läraren kunde inte ge mig uppgifter från högre kurser, det var inte tillåtet. Jag borde sakta ner istället, det var inte bra att gå för fort, sa hen.

Jag måste dessvärre ta upp betyg. Två olika betygssamtal med olika lärare gjorde mig orolig för det svenska betygssystemet. Det första skedde en vecka innan jag avslutade SFI. Efter att jag klarade alla prov och alla uppgifter med högsta betyg berättade min lärare för mig att hen fortfarande var tveksam om jag skulle få A betyg. Anledningen var att skolverket blir misstänksam om för många får höga betyg.

Det andra samtalet gjorde mig som lärare mest ledsen. Efter SFI pluggade jag gymnasium Svenska som Andra Språk-1 på distans. Min lärare lät så lycklig när hen berättade att jag fick det första A:et hen hade satt i tre år. Tre ÅR. Det är helt sjukt att systemet leder till att ingen på en kurs få ett A på tre år.

Ja, så vad är mitt budskap egentligen? Jag lärde mig mest på egen hand, genom appar, filmer, skype lektioner, barnprogram, noveller och romaner. Jag klarade mig eftersom jag har ett starkt inre driv att lära mig oavsett hinder. Men jag är inte alls förtjust i tanken att plugga mer längre.

Jag tycker det är viktigt att utmana elever ständigt och jämt. De kan ju mycket mer än vi tror. Ge feedback. I tid så man kan använda den till nästa gången. Kom ihåg: Variety is the spice of life och there’s more than one way to skin a cat. Om uppgifter handlar om något jag är intresserad av då jobbar jag mycket hårdare. Det gäller alla elever. Lustfyllt och meningsfullt är viktigare än man tror.

Det finns många elever i svenska skolor som också har ett starkt inre driv. Försök inte döda det. Det finns många elever som inte har ett starkt inre driv. Försök hjälpa de sätta igång det.

Advertisements

One thought on “Att bli elev igen

  1. Ditt inlägg gör mig så otroligt ledsen! Det stämmer alls inte med vad som idag lärs ut på lärarutbildning eller vad som är på agendan inom det ledarskapsprogram för skolan – teach for Sweden, som jag varit en del av. Där är meningsfullhet, entrepeböriellt lärande, kreativitet, individanpassning och normativ bedömning a och o. Önskar att du hade nått fram genom samtal med lärare och ledning. Tyvärr är det ju så här stora delar av skolan fortfarande ser ut, och det ”nya” motarbetas i hög grad. Men, tillsammans måste vi ta skolan till andra höjder, o bli den lustfyllda, motiverande instans den borde vara!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s