Ord är viktiga

“Hej idiot” slängde en av mina elever ur sig till sin klasskompis, som besvarade hälsningen på samma sätt. De sa det kort och rakt med ganska neutral ton och ett leende på läpparna. Deras svensklärare – alltså jag – var lika kort men däremot absolut inte lika neutral i tonen när tillsägelsen kom. Inte ok i mitt klassrum att uttrycka sig så.

Ord är viktiga. Hur vi pratar säger mycket om oss som individer och om vår uppfattning om världen, andra människor och oss själva. I skolsammanhang är det av enorm vikt att vi använder ett språk som ger uttryck för det uppdrag vi har och den värdegrund vår verksamhet vilar på. Det innebär självklarheter som att vi är artiga, trevliga och inte använder nedsättande ord, men också att vi hela tiden ser på språket med normkritiska glasögon. Förgivettaganden behöver synliggöras och undersökas, hela tiden.

Ord är viktiga. Jag vet att inte alla mina elever har en mamma och en pappa, därför pratar jag hellre om “vårdnadshavare” i de fall eleven inte är myndig. Jag vet också att inte alla mina elever är heterosexuella, därför pratar jag hellre om “partner” än pojk-/flickvän. Jag vet dessutom att många av mina elever har någon typ av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, därför är jag oerhört noga med att prata om just funktionsnedsättningar, eller ännu hellre funktionsvariationer, men absolut inte om funktionshinder. Någonting blir ju inte ett hinder förrän det ses som ett, eller hur?

Ord är viktiga. De speglar i många fall ansvar. Alla som är verksamma inom skolan vet hur olika individer är och att alla elever inte passar i skolmallen. Eller är det skolmallen som inte passar alla elever? Har vi elever med behov av särskilt stöd, eller är eleverna i behov av särskilt stöd? Det är ingen tvekan om vems ansvaret är för att eleverna når de mål som satts upp (skolans) men är det verkligen det vi säger? När eleven tillskrivs behovet som en egenskap riskerar vi stigmatisera detta, istället för att se att det är förutsättningar, situation och omständigheter som skapar behoven.

Ord är viktiga. De speglar mig som individ och mitt förhållningssätt till världen runt omkring mig. De får mig att reagera – ibland mer och ibland mindre. Det viktiga är att vi fortsätter ifrågasätta, fundera och reflektera kring vad vi säger – allt för att visa respekt och professionalism gentemot våra elever och varandra.

Jag som skriver om ord heter Therese Winqwist, är legitimerad gymnasielärare i svenska och engelska och arbetar på Plönningegymnasiet i Halmstad kommun och Löftadalens folkhögskola i Kungsbacka kommun. Du hittar mig på Twitter, Instagram och WordPress som @winqwist.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s