Vi gör en resa tillsammans…

Lärarens vardag består av så många olika saker. Undervisningen är en del av lärarvardagen, men flera tidigare bloggare har nämnt att många andra uppgifter ingår såväl administrativa som emotionella och allt däremellan. Jag ser mig själv som en nyutbildad lärare fortfarande, trots att jag har arbetat tre år inom förskolan och drygt fyra år i skolan. För många år sedan sa någon till mig att “en lärare behöver arbeta åtminstone åtta år för att vara erfaren”. Kanske stämmer det på mig, kanske inte. Jag lär mig fortfarande och min förhoppning är att jag fortsätter utvecklas. Just nu arbetar jag med elever i tredje och fjärde klass. Det här inlägget kommer att handla om min syn på mig själv som pedagog.

Jag vill se på mitt läraruppdrag som om att jag får vara reseledare på många resor. Långt innan jag började arbeta som lärare hade jag själv gjort många egna resor. Jag har haft turen att få göra många positiva resor, ingått i givande sammanhang. I det här blogginlägget vill jag beskriva trygghet och processer i skolvardagen som en del av att elevernas utveckling mot att bli en samhällsmedborgare.

På vår skola är det vi vuxna som delar upp fotbollslagen på rasterna. Eleverna väntar tills en vuxen kommer. Detta har skapat en trygghet, en ram. Jag tror att vi behöver ramar för att lyckas i klassrummet, i hemmet och i livet, likasom för att nå längre och utanför. I skolan har vi mycket att förhålla oss till: skollagen, läroplaner, lokala planer, skolregler… Samtidigt måste vi kunna förklara dem och att det alltid finns undantag. Rättvist är inte att det är likt för alla. Jag vet inte hur många gånger jag har förklarat det för elever. I en tillåtande miljö får alla prova på kompensatoriska hjälpmedel som Inläsningstjänst. Alla elever får vara sig själva. Det räcker inte med “no hands up” om inte eleven förmår att svara. Det är jag som pedagog som skapar den vardagen och ser till alla elever får ett litet lagom sammanhang att träna i.

Elever som känner sig otrygga kan lära sig, men de som känner sig trygga når längre. Trygghet är viktigt och avgörande för hur långt eleverna tillåts att utvecklas. Därför är det mitt ansvar tillsammans med övrig personal att skapa den tryggheten, som kanske är den enda i elevens liv. Stå kvar och kör på med samma upplägg på morgonsamling nu på måndag!

Jag upplever att vi ofta fokuserar på produkten, medan egentligen är processen dit som var avgörande. Fira gärna glädjen över att förstå ett räknesätt eller knäcka läskoden, men glöm inte att uppmärksamma träning på vägen! Michael Jackson började inte som treåring att spela in Thriller. Se det lilla i vardagen! Resan är också viktig, inte bara målet. Jag har många gånger tillsammans med elever kämpat, förklarat igen, testat ett annat hjälpmedel, involverat kollegor och föräldrar… När vi nu tillsammans ser tillbaka på resvägen, så var den oftast krokig med många skratt, många suckar och ibland ilska. Vi körde fast, kom loss och åkte vidare. Tillsammans fick vi dela en resa mot framtiden.

Grattis till dig som precis har valt att bli pedagog! Du har chansen att göra många resor, lära känna många människor och själv ständigt utvecklas genom alla dessa möten. Kom ihåg att skapa trygghet, värdesätta processer och ta vara på glädjen i vardagen! I likhet med alla resor, tar här mitt bloggresa för idag slut. Tack för mig!

image

Hanna Skyggeson
Lärare på Fajansskolan, Falkenberg
@skyggeson på Twitter

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s