Från A till Ö en kärlekssaga

Bokstäver och ord.

Jag träffade ganska nyligen mina gamla kamrater, som jag vuxit upp med i en av Stockholms förorter. Jag bor inte kvar där. Lämnade för många år sedan och många mil bort. Vi träffas då och då, nu hade det nog gått en sju åtta år.
”Du gillade alltid att skriva Chrille” sa en.
”Du ville ju skriva en bok” sa en annan.
”Du satt ju alltid och rita och skrev till bilder.
Gjorde du inte en massa serietidningar också?”

Jo, så var det, men att de mindes det kändes märkligt. Det var ju drömmar jag hade vid sidan om fotbollen, cykelbollkull, snowracer race i dödsbacken, spontanhockey med de äldre killarna som mulade en om man var för uppkäftig. Drömmar jag hade när jag satt i min garderob dit min pappa dragit en lampa och snickrat upp en liten hylla. Där jag satt när jag inte ville vara med kompisar på en stund. Mitt eget kontor. Produktionsbolaget Cripp ABs en och halv kvadratmeter stora kontor. Mitt eget rike, där jag bestämde vad som skulle hända i mina texter och bilder.

”Det var en vanlig dag den var så vanlig att alla andra dagar kändes ovanliga.”

Bokstäver som blir ord och meningar.

Jag har inte alltid varit lärare. Det tog ett tag innan jag hamnade där jag är.
Dryga tio år av olika arbeten. Arbeten som var intressanta från början, men ganska snart blev ”samma lika”. Tristess och rastlöshet infann sig när jag inte kände att det gick att utveckla sig mer och då sökte jag gärna nya utmaningar, men fann snabbt att det blev likadant igen.

Snart tjugo år har jag nu arbetat som lärare.
Denna känsla av tristess, rastlöshet och enformighet har aldrig infunnit sig i det här yrket, många andra känslor, men inte den. Tolv år som mellanstadielärare, två år i en skolform för barn med autism och nu de senaste fem åren är jag lågstadiefröken.
Magister i könsrollen, men fröken en bra stund under höstterminen i årskurs 1.
Det är helt i sin ordning, för lågstadiefröken är en mycket respektabel titel i min värld.
Jag har alltid älskat att vara klasslärare och nu mer än någonsin som lärare i de lägre åldrarna, vilket jag aldrig hade trott. Jag var ju en mellanstadielärare.

”In i stan mitt i tysta natten.”

Bokstäver som blir ord, meningar och får en betydelse och känsla.

Att få vara med och påverka unga individers ingång till skriftspråket och se till att de äger sin egen rätt till att behandla dessa bokstäver och ord och forma dessa till meningar som är värdefulla för dem. Att ge eleven superkraften att skriva och tycka om det. Jag skriver inte ”våga” skriva, för det ska aldrig finnas ett sådant hinder i min skola att en elev inte vågar skriva en text. Då är misslyckandet fundamentalt.

”Min deckare distraherar skurkar när han dansar samtidigt som han ringer polisen.”

Att skriva sig till läsning blev mitt sätt, vårt sätt.
Vi började med att skriva och vi skrev och berättade om saker som vi var experter på. Verkliga saker i vår egen värld. Vi byggde, målade, modellerade … och skrev om det. Tillsammans lärde vi oss att en pannkaka blir något helt annat om någon råkar skriva pangkaka och vi lärde oss vad homonymer är och ett år senare dyker det fortfarande upp nya homonymer som vi fyller i på vår homonymtavla.

Vi skrev om monster, egna superhjältar, fantasilerfigurer, ovanliga djur, vad vi kan, älskar, önskar, intressen, vad som är enkelt att göra och … mycket mer.

Bokstäver och ord … massor med ord.
Vi skrev och skriver allihopa och det är min text och jag är stolt över den.
Jag vill läsa upp den! Kan jag få … snälla?

Våra fingrar dansar över tangenterna och föreställningen blir en monstersaga eller en deckare där hästar försvinner till en mystisk robotaffär på ett ställe och på en annan dator så har frihetsgudinnan kramkalas med en haj.

Bokstäverna har fått liv.

Och jag älskar dessa bokstäver.
En kärlek jag gör allt för att smitta av sig till mina elever.

Det är där jag börjar.
Med våra älskade bokstäver och en rejäl dos inspiration.

På en fotbollsplan i Rosengård drömmer någon om att bli en världsspelare. I en varm garderob i Barkarby drömmer en annan om att kunna förvandla sina bilder och texter till böcker. I ett klassrum i Boden drömmer någon om att bli en ny Charlotte Kalla och en annan att bli författare. Olika tidsåldrar. Berättelser. Drömmar som ska få leva.
Oavsett bakgrund, förmåga eller skolområde.

Inspirera, ge drömmen näring, vi får alla glädje av den.

Tack för att jag fick vara med.

Christer Friman
Lärare
Mårängskolan, Boden

Blogg: Tangentdansen.se

De kursiverade texterna är naturligtvis mina elevers från åk 1 och 2, men det greppade ni förstås 😉

 

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Skola, Svenska och märktes , , , , , , , av Mr Tangentdansen. Bokmärk permalänken.

Om Mr Tangentdansen

Grundskollärare Sv/So 1-7 Har arbetat som mellanstadielärare i över tio år, men är numera på lågstadiet. Tog an min första klass 1 höstterminen 2011 och startade då med ASL - att skriva sig till läsning. Ett fantastiskt arbetssätt och ett helt underbart lärarår. Har arbetat vidare med ASL under mina arbetsår och utvecklat olika arbetssätt som jag dokumenterat i bloggen Tangentsdansen.se. Författare till läromedelsboken "Att skriva sig till läsning - Bokstavsschema". Föreläser runt om i landet om hur jag/vi arbetar med ASL.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s