Förändringar ledde till mindre stress

Jag heter Anette Petersson och arbetar på högstadiet i en grundskola i ett av Malmös många segregerade områden. I dagens blogginlägg tänkte jag skriva om stress. Jag tänkte skriva om hur jag idag faktiskt känner mig mindre stressad än tidigare på grund av en del förändringar vår rektor genomförde på skolan.

Vi lärare kommer aldrig någonsin att stå i dörren till arbetsrummet, en sen eftermiddag och tänka att nu har jag absolut ingenting mer att göra. Vi kan inte, som mattläggaren, slå en blick på dagens arbete och tänka ”klart”!

mattläggare

I takt med att allt man ska göra och kunde ha gjort har ökat så har det samtidigt smugit sig in uttryck som ”good enough”, ”hög lägstanivå”. Lärare får höra att de ska sänka sin ambitionsnivå, vilket väl egentligen innebär att göra saker snabbare, mer slarvigt och halvdant? Av någon anledning torde inte den känslan vara mindre stressande även om kvällarna blir betydligt lugnare. Lärare behöver liksom andra kunna få känna sig stolta över sitt arbete när de går hem för dagen.

resväskaEn ganska ny företeelse runtom på skolorna är att lärare börjat ha med sig stora resväskor på hjul så att man lite smidigt kan dra hem det arbete som inte hunnits med under dagen. I början utropade jag glatt: ”vad kul ska du iväg på semester” men lärare med resväskor på hjul, lärde jag mig, är vanligtvis så långt ifrån en semester man kan komma. Allt fler lärare står i dörren till arbetsrummet och funderar allt längre över om de trots allt inte borde byta karriär.

Vi har en pågående debatt om lärares arbetsbörda och man har lyft förslag om att vi exempelvis ska få lärarassistenter i skolan. Lärares arbetsbörda är inte någon ny diskussion och den som inväntar centrala lösningar riskerar komma förbi ”good enough” och resväskor på hjul och kanske hinna lämna skolan. Man ska inte behöva vara en mulititaskande arbetsnarkoman som arbetar i 18 timmar per dygn för att klara uppdraget.

visionIbland tror jag vi letar lösningar centralt men att det kan göra en större omedelbar skillnad när vi börjar leta efter stressreducerande lösningar lokalt. För detta krävs naturligtvis en rektor som är lite av en visionär och som anser att det är problematiskt att medarbetarna känner sig stressade. Vi hade turen att få just en sådan rektor som genomförde många förändringar som tillsammans faktiskt gjorde en skillnad och reducerade stressen för oss lärare. Jag tänkte här gå in på en del av de förändringar som gjordes.

Först och främst plockades ofoget med att vikariera för varandra bort helt och hållet så inte lärarna behövde dra hem resväskorna på hjul lika ofta längre. Hade de ett hål dagen efter behövde de inte vara rädda för att de då skulle behöva vikariera för kollegorna och därmed stå oförberedda den egna lektionen. Istället anställdes fasta vikarier på skolan. Detta medförde vissa sidoeffekter och det blev betydligt bättre stämning bland kollegorna, inte minst för kollegorna som hade oturen att ha småbarn/vara mycket sjuka och tidigare varit ”orsaken” till att andra fick in och vikariera. Då vikarierna var samma personer hela tiden så höjdes dessutom oddsen rejält för att vikarieplaneringen faktiskt genomfördes. Samtidigt reducerades lärarnas rastvaktande betydligt genom att rektorn anställde särskilda personer för ändamålet som också de kunde användas till vikarier om det blev någon form av epidemi på skolan.

Tidigare när en elev på skolan ville tala lite med en efter lektionen eller under en rast så hojtade man ”häng med” i farten sen småsprang vi tillsammans genom korridorerna till nästa klassrum jag, eleven och en vagn på hjul fylld med material. Om man hade tur hann man få reda på vad eleven egentligen ville innan man kom fram till salen och nästa lektion skulle börja efter den minimala rasten. Rektorn gjorde lite förändringar och vaktmästaren slog upp en del gipsväggar, vi flyttade vårt bibliotek och materialrummet etc. och vips så hade alla lärare ett eget hemklassrum.

Vi omorganiserade också våra arbetslag efter mottot: ALLA elever är ALLAS elever. Vi undervisar i en årskurs och alla undervisande lärare i årskursen har mentorselever i alla klasserna och vi lärare har alla ett gemensamt ansvar för alla klasser i årskursen. Vi har ingen klasslärare/mentor utan exempelvis ett rullande klassrådsschema för oss lärare. Den stackars mentorn som tidigare fått en mer krävande klass behövde inte längre oroa sig. Dessutom infördes Mentorstid på schemat, avsatt tid så man verkligen hade möjlighet att hinna tala med sina mentorselever under veckan. Samtidigt började arbetslaget ha tio minuters schemalagt tavelmöte varje morgon där vi i arbetslaget hann stämma av och informera varandra och plötsligt slapp vi springa och leta efter varandra under dagen för att föra över information.

blockVi började också undervisa på ett annat sätt och införde blockundervisning. Det innebär att jag undervisar en klass en hel dag. Jag undervisar i tre klasser, vilket då leder till att jag har två undervisningsfria dagar (där ligger mentorstid, klassråd, KL-tid). Två dagar kan jag som lärare sitta och planera och göra mitt jobb på jobbet. Jag har ett förmiddagsblock och ett eftermiddagsblock med start- och sluttider under en dag och styr sedan själv över var vi behöver paus. Jag slipper börja om lektioner hela tiden. Om jag vill kan jag ta eleverna på morgonen, beställa lite matsäck och komma tillbaka fyra på eftermiddagen. Vi har betydligt fler lektioner utanför salen numera. Sidoeffekter som inte är helt oävna är att man ”piskas” till varierad undervisning. Vi var många som var väldigt skeptiska inledningsvis men i utvärderingarna som gjordes efter vi infört blockundervisning så var över 90 % av lärarna OCH eleverna nöjda med förändringen.

storklassSist men absolut inte minst, så prioriteras nu färre antal elever i klasserna. Jag hinner med eleverna trots att eleverna har ganska stora och skiftande behov. Det ÄR en mycket stor skillnad på om du har 20, 25, 30 eller 35 elever i en klass.

 

Dessa förändringar har skett successivt. Idag känner jag mig väl inte direkt som en mattläggare men jag kan andas och känna en stolthet över mitt arbete när jag går hem. Det borde vara något som alla lärare borde få möjlighet att känna. Kanske finns det något som man skulle kunna göra på just din skola som skulle innebära en mer stressfri tillvaro?

 

Ni kan följa mig på Twitter: @Anettes_

Annonser

One thought on “Förändringar ledde till mindre stress

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s