Vad gör jag här?

image

Kvart i åtta. Parkerar bilen. Går snabbt mot skolan. Säger åt en förälder som parkerar på övergångsstället att det är stoppförbud på hela gatan. Han svarar att han bara ska lämna sitt barn på skolan.
-Det är 1100 andra barn som också ska hit, svarar jag… i mitt huvud. Vem vet, snart är han kanske förälder i min klass.

Går in i trapphuset, upp mot fyrornas korridor.  Hittar de där termobyxorna vi letade efter igår, när jag blev sen till personalkonferensen. Möter en mamma som berättar att sonen ska till tandläkaren och ber mig skicka ut honom på parkeringen klockan 10.50… eller var det 11.50 hon sa? Hoppas att eleven har koll… eller mobil.

Kommer upp i korridoren. Nästan alla elever är redan här. Möts av en bubblande glädje, eller ett allmänt kaos av ungar, vinterkläder, väskor och mobiltelefoner.  Får 10 läxor i handen, och tre frågor om vad vi ska göra på matten. Löser en konflikt. Fixar ett krånglande blixtlås.

Går in i arbetsrummet. Hänger upp jackan och får en fråga av en kollega om det där mailet som skolledningen skickat. Vilket mail? Sa vi ens god morgon?

Tio i åtta. Hämtar kaffe. Stämmer av mattplaneringen med specialläraren. Öppnar datorn. 20 nya mail. Kollar dagens personalfrånvaro. Konstaterar att jag måste vicka efter lunch. Tar med mig kaffekoppen, går till expeditionen och bekräftar vicket med en suck. Det blir tredje veckan på raken som jag vickar på veckans enda håltimme. Det finns ingen vikarieplanering, men det är klart. Jag hittar på nå´t. Jag löser det. Det gör jag alltid.

Konstaterar bittert att där rök de 40 minuter jag hade på mig att planera nästa veckas undervisning, skriva en kunskapskravsmatris för temat Vikingatiden och lägga läxorna på bloggen så att föräldrarna har koll. Barnen har det redan.

Skickar SMS till min 10-åriga dotter. Ber henne hämta lillebror. Jag blir sen – igen! Men om hon hämtar och micrar rester till middag så hinner vi nog till handbollsträningen i tid. Ber en stilla bön att hon tittar på mobilen i smyg under skoltid. Middag till mig? … jag har nog ett äpple i väskan.

1 minut i åtta. Häller ut det kalla kaffet, svarar på ett mail om de där försvunna termobyxorna, rödflaggar de fem jag behöver ta tag i och skickar 15 direkt till papperskorgen medan jag går uppför trappan.

Åtta. Släpper in eleverna. Startar SO-lektionen. Nätverket ligger nere. Klättrar upp på katedern för att slå på ljudet i den trasiga högtalaren och kopplar in nätverkskabeln i den bärbara datorn. Klappar mig själv mentalt på axeln för att jag lånade stegen av vaktis igår så att kabeln redan sitter i uttaget i taket.

Medan eleverna lyssnar på ett radioprogram om Rasismens historia kollar jag elevfrånvaron, ringer en pappa vars barn inte är sjukanmält, pratar med Trygghetsteamet om en elev vars mamma är orolig. Stöttar en kollega i beslutet att inte låta en elev äta medhavd mat i matsalen. Kopierar till lektionen jag ska vicka på… nä kopiatorn är trasig, så jag fixar pappersstoppet först. Kommer på att jag glömt skicka en elev till sin lektion med läshunden. Följer med honom ner. Man vill ju passa på att gosa lite med läshundspraktikanten, toypudelvalpen Glittra. Får ett samtal från en annan elev med gipsat ben. Hon kommer med skoltaxi och behöver hjälp att bära sin väska.

Har en fantastisk diskussion med eleverna om motsättningarna mellan svenskar och samer. En elev har haft en dålig morgon och har svårt att sitta still. Han lägger sig på mattan nedanför mig, en annan pratar rakt ut, han sätter sig i soffan och ritar. Känner mig tacksam för att vi har hittat strategier som fungerar.

Leder diskussionen om samer och svenskar idag.  Startar samtidigt två datorer till de elever som ska träna med ett speciellt program. Placerar eleverna i korridoren. Hjälper en elev från parallellklassen med inloggningen till Office365 i förbifarten. Fortsätter lektionen. Vilka resonemang de för… 10-åringarna. De borde ju få sitta i TV´s paneldebatter.

Ber eleverna läsa i boken. En elev menar att han har blivit bestulen på sin. Vi letar lite i lådan, och där är den ju! De fem dyslektiker som ska lyssna på texten via Legimus kan inte logga in på paddorna. Just ja, nätverket låg ju nere. Fixar så att de får en kompis var som läser texten högt. Ser att en elev har ett skavsår som blöder. Tejpar hennes häl. Inser att ”någon” har lånat mina limstift och går till förrådet för att hämta nya, som inte finns. 15 elever undrar vad de ska göra nu  trots att vi nyss gick igenom det, och trots att det står en instruktion i punktform på tavlan. Höjer rösten och påminner om instruktionerna. Lugnet lägger sig igen.

Svarar på ett av de fem rödflaggade mailen. En förälder vill ha ett annat material till sitt barn, eftersom föräldern inte tror på att ”lära in med i-pads” utan vill ha blindkartor. Tur att åldern för barnafödandet begränsas av naturen tänker jag, så att jag slipper lära barnen att skriva i sand. Skriver en post-it om att gå till källaren och leta fram en gammal pärm med blindkartor.

Tittar på alla som sitter och skriver, diskuterar viskandes, söker fakta på I-pads och mobiler… tänker att dessa ungar är fantastiskt duktiga. Vilket driv! Fast vänta nu… jag sa inget om att de fick googla. De skulle ju läsa… Ja, ja…

En mamma kommer förbi för att lämna ett par glömda hemnycklar. Vi står en stund i dörren och njuter av synen.
Skolan är inte som på min tid, säger hon med ett leende.
Tur, tänker jag. Hur stod jag ut? Under min egen skoltid alltså. Det var ju dötrist. Instuderingsfrågor, diabildsband och lucktest. Hua! Alla gjorde samma sak. Vilken press.

Nio. Avslutar lektionen, stänger och öppnar klassrumsdörren fem gånger för att någon glömt något. Går in i personalrummet. Kö till kopiatorn. Vi är många som passar på att kopiera under fikarasten. Det hade jag också tänkt, men det kan vänta.

Tio över nio. Knappar fram en kopp blaskigt kaffe. Konstaterar att mjölktetrorna är slut. Sneglar mot massagestolen där i hörnet. Idag kanske jag hinner ta en kvarts paus… eller nä.. måste ju få ut veckobrevet trots att jag inte har något att säga.

Klockan är kvart över 9 och här sitter jag med bloggen i knät. Skola365. Sprida positiv bild av skolan…

Tanken slår mig, som så många gånger förr. VAD GÖR JAG HÄR? Jag som har närmare 350 högskolepoäng, gamla. Ledaregenskaper. Social kompetens… och en lön på 30 000? Jag som kunde varit läkare, ingenjör eller fredsmäklare i mellanöstern. Är ju stresstålig, flexibel och kan ha många bollar i luften. Rätt duktig faktiskt.

Tar en klunk kaffe. Lutar mig tillbaka. Ler.

Jag är här för att jag gör skillnad. För den där gnistan som tänds i ett barns ögon när det förstår. Glädjen när det lärt sig något. Tacksamheten hos en förälder vars barn haft svårt men som har hittat sitt sätt. Sitt sätt att lära. Ett barn som med stolthet i rösten förklarar att det går bra nu. Det är kul i skolan.

För kicken jag får när jag märker att mina elever tänker självständigt och kreativt. När de hittar lösningar och ser samband. När de reflekterar över det viktiga i världen. När de ser likheterna mellan konflikterna kring jakt- och fiskerättigheter i Norrland och konflikten mellan Israel och Palestina. Hur lätt det är att hamna i vi och dem. Hur viktigt det är att vi vågar stå upp för det goda. Vågar vara tillåtande och omtänksamma.

Jag är här när en elev som varit så tyst och haft så tråkigt under hela terminen halvhjärtat tar sig an teknikuppgiften. När denna elev plötsligt skiner upp och ger allt för att den hittat sin grej, sin förmåga. När han hittar nyfikenheten, den som spiller över på de andra ämnena.

För det är så jag undervisar. Så att eleverna ges möjligheter att tänka, se saker i sin omvärld, ifrågasätta och reflektera. Så att eleverna förstår. Så att varje elev har möjlighet att ta sitt nästa steg. Så att varje elev hittar sina knep, sina hjälpmedel och strategier. Lägga ribban lagom högt, nå den och höja ett snäpp till.

Med nyfikenheten i fokus. Omtanken. Och glädjen. Glädjen i att lära sig. Samma glädje jag känner när jag lär mig tillsammans med eleverna.

Jag älskar mitt jobb.
Och ja, jag är bra på det. Jävligt bra faktiskt.

9.30 mattelektion… Vad var det egentligen jag hade tänkt göra?

// Fröken Catha,

som för övrigt har ett nödkit med träningskläder under katedern så att jag kan springa av mig stressen på hemvägen, och sedan slå av mig aggressionerna på boxningssäcken jag har i boden där hemma.

Catharina Glaas, Mälarhöjdens skola
MA-SO-NO-lärare i år 4,
mentor till 28,
mamma till 2.
@frokencatha

 

Advertisements

8 thoughts on “Vad gör jag här?

  1. Ja, tänk att så är det. Jag har haft en riktigt tuff jobbdag idag och kan fortfarande inte koppla av alls trots att det är fredag kväll. Ändå är inte tanken varför gör jag det här utan vad kan jag och vi göra för att det ska bli bättre. Och så här jobbiga dagar kommer ju ändå väldigt sällan.

    Gilla

  2. Så glad och så ledsen jag blir när jag läser ditt inlägg, Otroligt glad över att du lär barnen reflektera och diskutera över likheter och skillnader ( och tidigt motarbeta ett vi och de tänk), glad över att du uppmuntrar till nytänkande lösningar för barn som har svårt att sitta still, hur barnen med lässvårigheter stöttas och får tillgång till olika redskap och verktyg att underlätta läsning och skrivning. Men jag blir också ledsen över hur du ständigt verkar motarbetas av organisationen ( den som borde hjälpa dig med innovativa lösningar och ta tag i föräldrar som glatt trotsar trafikregler för ”de ska bara”). Jag hoppas att du trots detta orkar, vill och väljer att fortsätta med ditt arbete som lärare och att din arbetsmiljö ska bli bättre. Att du ska få mer tid för planering och ett luftigare schema så det ska finnas utrymme att lösa bekymmer och konflikter på ett bra sätt. Jag hoppas verkligen att du fortsätter som lärare, för jag skulle gärna vilja att mina framtida barn får en lärare som du. Jag hoppas också att jag kan bli en bra förälder som engagerar mg i mitt barns skolgång, utan att köra över dig som lärare. Tack för ett väldigt bra inlägg.

    Liked by 1 person

  3. Ping: Skriven av | No Substitute

  4. Delade denna på twitter och konstaterade att jag beundrar lärare med din förmåga men att jag (kanske via min roll som rektor) har en stor oro för ditt, och lärare i din sits, ork. Jag försöker få min personal att förstå att en sjukledig lärare är en enorm förlust för elever, familjer och oss i kollegiet. Via det är ditt ansvar för dig själv större än för din klass, för sköter du inte om dig så kommer de att förlora dig för någon period. Så lär dig (ifall du inte ännu kan det) att säga nej och se till att du får den tid och det du själv behöver. Det betyder mera än att att vara 100% varje sekund och alltid vara den som kan lappa upp. I övrigt ”keep up the good work” 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s