Skolstolthet – nyckeln till framgång?

Sverige. Ett av världens ledande länder inom välfärd och jämställdhet. Inom teknikanvändande, ekonomi och musik. Vi har allemansrätt, är ett fredligt land som tar hand om miljön. Men varför lyckas vi inte med skolan?

Mer än 14% av eleverna klarar inte kraven för att komma in på gymnasiet. Det senaste resultatet på PISA-undersökningen var, som vi alla vet, inget att hänga i granen. Vems fel är det? Och, framför allt, vad kan vi göra åt det? Är det fel på lärarna? På eleverna? På samhället? Eller är det föräldrarnas fel?
Om vi ställer oss frågan: Vad gör vi för att lösa problemet? Vi skaffar fram teknik – appar, smartboards, datorer. Allt för att ta den svenska skolan uppåt på PISA-stegen. Min bestämda åsikt är att vi missar något mycket viktigt.
Skolkulturen i Sverige är i många fall bedrövlig. Lärare som inte är stolta över sitt jobb, som byter jobb. Som inte orkar. Tomma stolar på lärarutbildningen. Lärare som inte vågar ställa krav på sina elever, som är rädda för föräldrar. Icke-frågor som mobil- och kepsförbud diskuteras frekvent. Elever som klottrar, skräpar ner. Elever som inte kommer till skolan, inte gör läxor, inte jobbar på lektioner. Elever utan respekt för lärare och skolan.
Det som är frågan är självklart vad vi kan göra åt det. Min åsikt är att det finns ett ord som besvarar detta. Stolthet – att vända synen på skolan till något positivt.
Jag har varit på ett utbytesprogram med Kanada under en vecka. En resa som vände på många av mina perspektiv och väckte många frågor. Det jag först slogs av var hur lärare och elever med stolthet pratade om sin skola och utbildning. Som att den spelade roll och var viktig. Inte vid något tillfälle såg jag klotter eller nedskräpade korridorer. Jag hörde ingen kasta ur sig förolämpningar, varken till lärare eller andra elever. På väggarna i korridoren hängde bilder på skollagen inom olika sporter. En hall of fame med elever från skolan som hade blivit framstående inom olika ämnen och sporter. Elever som går in i klassrummet, gör det läraren säger. Helt utan projektorer, whiteboards och ipads (ja, de tittade på en tjock-TV, använde blyertspenna och skrev med tavelkrita). Ingen diskussion om mobiler eller kepsar. På morgonen stod eleverna upp medan den kanadensiska nationalsången spelades. Eleverna är inblandade i samhället genom välgörenhetsarbete och skolaktiviteter utanför schemat var snarare en regel än ett undantag. Detta skapar en stark skolkultur med sammanhållning, vilket i sin tur skapar en lärandekultur.
Vidare startar Kanada (liksom många andra länder) skolan vid fyra år. Detta påverkar också elevernas resultat positivt. Lärarlönerna ligger långt över de svenska (ca 39000/kr månad efter 8 år i yrket). Till saken hör också att Sverige har en löneutveckling som är individuell, till skillnad från andra länder (bla. Kanada) där lönen sätts på kollegiet. Frågan är om denna lönedifferentiering enbart är positiv för lärarna i Sverige?
 lärarlöner
Självklart finns det saker som Sverige är bättre på än många andra länder. Vårt sociala skyddsnät i skolan är starkt. Vi har skolsköterska, kurator och gratis skollunch. Det kostar inget att gå i skolan. Vad är det då som gör att vi inte är stolta över skolan? Tar vi den för givet? Om vi hittar svaret på den frågan, och gör något åt den, tror jag att vi med tid kommer dit vi vill.
Det tar tid att vända en atlantångare, men det går. Föräldrarna till dagens barn har vuxit upp i en skola som betonade elevens eget ansvar, att forska på egen hand. Vi måste förmedla till våra barn att kunskap är viktig, både faktakunskap och förmågan att använda den. Detta innebär att även föräldrar måste jobba med synen på skolan. Vi behöver skapa sammanhållning även utanför klassrummen och involvera skolan i samhället. Vidare måste lärarnas status höjas ytterligare. Det är de svenska lärarlönerna som gör att stolarna står tomma på landets lärarutbildningar.
Vilken plan har nuvarande regeringen har för att komma tillrätta med problemen i skolan?  Självklart är det lärarna som leder den dagliga verksamheten, men om övergripande långsiktig planering och finansiering saknas på översta nivå riskerar lokala initiativ endast bli en droppe i havet.
 Vi måste börja vända den svenska atlantångaren. Nu.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s